...ännu en fiskedagbok på nätet

Bloggen i träda.

2011-06-14T15:59:00.002+02:00

Det var länge sedan jag skrev något här och jag har bestämt mig för att lägga bloggen i träda för en tid framöver.
Jag har haft fullt upp med allt möjligt och jag har känt att jag inte riktigt hunnit med bloggandet.
Fisket har också kommit lite i skymundan, några jerk och flugturer har det dock blivit. Men jag har tyvärr inte så mycket att rapportera, fisk har jag fått men inget att skryta om. ;-)

Släng gärna ett gös-öga här på bloggen ibland, man vet inte, plötsligt kanske jag är i gång igen.

Under tiden kan jag tipsa om mina vänners bloggar.
Dannes blogg - It´s about trout
Jockes blogg - Nonamefishing (Zuko Baits)
Richards blogg - Flugan

Ha det så bra så länge.

/Perra

Båten i och årets första Regnbåge.

2011-04-10T21:04:00.001+02:00

I torsdags gick isen på mina breddgrader och i går tog brorsan och jag årets jungfruresa till ön.
Det var härligt att ge sig ut på havet igen efter den långa kalla vintern. Ejdrarna låg i klungor och guppade och skrockade, himlen var klarblå och jag fick äntligen känna fartvinden i ansiktet igen.
Efter några timmars jobb ute på ön och efter ett par kast från bryggan, mest för att känna på grejerna och se gången på ett par nyinköpta jerk modeller var det dags att åka hem. Jag har jouren kan man kalla det utan att gå in djupare på det, men det innebär att jag inte bör vara så långt hemifrån.
När jag väl kom hem möttes jag av vilddjuret (Senna, vår Dalmatiner) som var helt rabiat och krävde en skogs promenad utan koppel. Jag erbjöd mig och gav mig av till Lomgölen för att is-reka. Bra att ta två flugor i en smäll. Senna var helnöjd och jag med, jag hade stora förhoppningar om öppet vatten. Men tji fick jag. Isen låg över i princip hela sjön, endast en krans på ca 5 meter från land var öppet runt hela sjön.

Senna och jag tassade ut på bryggan vid vindskyddet, i ögonvrån såg jag något som rörde sig i det klara vattnet och när jag tittade noggrannare såg jag att det var 3 stycken riktigt fina bågar som patrullerade is kanten precis bredvid mig. Jag började söka efter mobilkameran för att kunna ta ett kort men då plurrade Senna och fiskarna drog iväg. Det gjorde inte så mycket men de fina 3 tände en gnista i mig. Jag måste bara ut med spöt snart. Kanske i morgon.

I morse ringde klockan 05.00, precis tokigt en söndag men jag hade själv ställt den, fiskesugen som jag var. Jävligt korkat tyckte jag och gick och lade mig igen. Jag hade inte frågat någon kompis om intresse fanns för jag visst inte hur mycket tid jag skulle kunna lägga på fisket med tanke på den tidigare nämnda jouren och min dagsform.
Men 5 timmar senare stod jag inklämd längs med Magnehultsån och fick äntligen röra på min rostiga kast arm. Det är ju inte riktigt sånt fiske man har drömt om hela vintern men vad gör man inte. Det var i allafall kul att få doppa flugan och känna draget i spö och lina igen.
Som sagt var det väldigt mycket folk och det verkade inte vara många som hade lyckan att få drilla. Jag såg en kille som drog en liten båge i den starka strömmen efter fallet.
Jag förundrades över hur naturen vaknat till liv, i vattnet kryllade det av vårstel snok och fåglarna kvittrade som tokar. En ekorre hoppade förbi och små, små fjädermygg lättade med vinden.

På en informationskylt vid vattnet hade någon ofrivilligt påskpyntat när han i ett bakkast fastnat med en färgglad streamer.
Efter ett par timmar droppade folk av och jag rörde mig till den smala starka strömmen och funderade. Det var som sagt smalt och snabbt och jag gjorde ett genidrag om jag får säga det själv. Jag letade upp den tyngsta flugan jag hade (tungstensförtyngd Atomic stekel), det gick knappt att kasta den men jag kom ut så långt jag behövde och lät den sjunka. Plötsligt sträckte linan upp och en botten simmande liten båge kunde håvas. Det var härligt, årets första var ett faktum.

Sen hände inget mera. Jag bestämde mig för att åka förbi Lomgölen på vägen hem, se om isen släppt mer och om jag kunde lura någon av de tre.
Lite mindre is var det men det var alldeles för mycket för att jag skulle få ut så mycket av det. Jag drog några kast ut på isen och lät flugan droppa i och sjunka innan jag tog hem den. Inget hände och de 3 såg jag inte skymten av. Jag hoppas kunna återkomma och ge dem en match snart igen. Nu är vi igång så smått, härligt.

Vad har hänt sen sist?

2011-03-22T12:01:00.003+01:00

Idag ska båten målas, våren är här och fiskesäsongen närmar sig. Det är 12 grader och västlig kuling. Riktigt is-knäckar väder.

För ca en vecka sedan tog jag och jycken en kvällspromenad vid Bodaviken.
Bråviken låg då öppen därifrån och utåt, i alla fall längs den norra stranden, härligt med öppet hav.

Helgen som var packade jag flugfiske sakerna och styrde mot Magnehultsån med förhoppning att isen släppt även där. På poolerna låg det tyvärr is men längre upp i ån var det öppet. De självklara fiskeplatserna var tyvärr upptagna och då jag inte vill börja säsongen med att klättra i träden i den relativt täta skogen nedströms bestämde jag mig för att strunta i det. Men bara att få se öppet vatten efter den långa kalla vintern var härligt och värt resan.

Hemma har jag tagit alla små luckor som dykt upp i vardagen för att fylla på mina flugaskar, det går sakta framåt, nu senast har jag bundit upp ett gäng "Flashbacks" i olika storlekar.
Det är möjligt att smakprov på mina alster dyker upp här framöver.

Hela vintern har jag drömt mig bort i flugfiskets värd men nu känns det som att gäddorna börjar pocka på min uppmärksamhet. Den 30 April är årets datum för vårens "S:t Anna Pike open" tävling. Då gäller det att vara uppe på tårna. I år ska vi vinna.

Mer värme, mer vind, jag måste ut på havet snart!

Nya kusar till flugasken.

2011-03-02T20:12:00.003+01:00

När jag för cirka en månad sedan bläddrade igenom Lennart Bergqvists bok "Flugbindning - på mitt sätt" för att få uppslag och nya ideér till mitt bindande stannade jag till på en sida med rubriken "Mönsterbeskrivningar dagslända vanlig dun".

Det finns 46 olika arter dagsländor i Skandinavien dock är tack och lov inte alla intressanta för oss flugfiskare.
Bergqvist har plockat ut 22 av dessa som han anser vara av intresse. Han har fastslagit storlek, färg och utseende och han har döpt sina mönster till "Nordiska dagsländeserien". Den serien innehåller flugor för de arternas alla stadier men jag fastnade för dun stadiet till att börja med och utan att veta vad jag gav mig in på bestämde jag mig för att göra minst 3 stycken av varje sort.
Det slutade med 66 stycken duns i olika färg och storlek. Jag har in i det längsta försökt att binda efter hans materialbeskrivning men med en stor skillnad, jag har bytt ut de brända "propeller" vingarna mot polygarn eller Tiemcos Aero Dry wing och bundit ett fallskärmshackel runt det istället för ett kraghackel runt kroken.
Om ni är nyfikna på hur de ser ut kan ni spana in den gula forssländan som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Innan jag gav mig på mastodont projektet jag nyss nämnde gjorde jag ett antal kläckande nattsländor. Bl.a ett mönster taget från en artikel av Johan Klingberg som publiserats i tidningen "fiske-feber". Flugan har foam som flytkudde och ser riktigt het ut, om ni frågar mig.

Flugmönster finns det i överflöd, i böcker och framför allt på nätet och precis när jag rimligtvis inte borde behöva en ända dun till hittade jag ett nytt "dun-mönster" som jag bara var tvungen att testa. Det är norrmannen André Brun som skapat mönstret med hans eget speciellt framtagna polychenille garn. Flugan ska föreställa en Sjösandslända i Dunstadiet.

Listan på flugor som ska göras är som sagt lång och jag kämpar på, snart är våren här och då får vi hoppas att mina flugor ska väl smaka.

Ny flik.

2011-01-11T21:30:00.001+01:00

Jag har fått frågor bl.a om vilka material jag har använt till vissa av mina flugor.
Det är roligt att de har väckt intresse hos en del av mina läsare och det gav mig en idé.
Jag skapar helt enkelt en ny sida på sidan där jag mer utförligt beskriver de flugorna som jag pressenterar på bloggen.
För att hitta dem, klicka på "Mina flugor" högst upp i högerspalten.

Jag kommer uppdatera sidan vart efter som eventuellt nya flugor dyker upp här.

Flugor på långa rader.

2011-01-09T20:04:00.002+01:00

Kanske en lätt överdrift men jag har varit ganska ihärdig bakom städet. Det går inte i någon räser-fart men här är i alla fall några av mina alster.

För två somrar sedan när Danne och jag besökte Tännån, strax efter midsommar kläckte den Gula Forssländan i ån och både han och jag hade en viss framgång med en imitation av en sådan på tafsen. Därför har jag bundit upp några sådana, dels några kläckare och dels några duns.
För visst är det väll så att flugor och drag som har fångat fisk är de första ögonen faller på när man öppnar betesboxen.


Gul Forsslände kläckare, "CDC loop emerger"

Gul Forsslända dun "Paradun"

En insekt som är högaktuell för alla flugfiskare som är ute efter harr och öring är nattsländan. Innan den blir vingad lever den i vattnet som larv.
Nattsländans larver kan man dela in i två grupper, frilevande och husbyggande. Båda grupperna är vanliga och självklart bör man ha några sådana i asken. Jag har gjort några stycken husbyggande larver, kraftigt förtyngda då de lever på botten.


Husbyggande nattsländelarver "Caddis Case"

Innan larven blir en slända genomgår den ett puppa stadium till skillnad från dagsländan.
Jag har tidigare visat mina "Superpuppor" men här är en annan variant som vad jag har förstått många har haft fina framgångar med.

Nattslände puppor "Hjorthårspuppa"

Listan är lång med flugor som jag vill/ska binda så jag återkommer nog med fler vart efter.

Natti, natti.

2011-01-06T14:16:00.003+01:00

Jag har aldrig varit med om en riktigt massiv nattslände-kläckning, men när det väl händer vill jag vara förberedd. Därför har jag de senaste dagarna bundit upp ett gäng nattsländor. Dels ett halvt dussin "Superpuppor" i original färgerna mörkgrått och gult i lite olika storlekar.
Superpuppan är ett klassiskt mönster, skapat av Lennart Bergqvist någon gång i slutet på 70-talet. Den ska föreställa en paddlande nattsländepuppa på väg in mot land för att kläckas, den befinner sig då i eller på vattenytan.

Det är med just en sådan här fluga som jag har fångat min hittills största harr.

Jag har också gjort ett antal "CDC and Elk" i lite olika storlekar och färger. Upphovsmannen till denna lättbundna fluga är nederländaren Hans Weilemann.

Jag har även spanat in några andra torra nattsländemönster som jag ska göra men jag ska också ta en titt på nattsländans tidigare livsstadier vart efter.

Fiske året som gått.

2011-01-01T12:21:00.005+01:00

2010 har blivit 2011 och jag vill ta tillfället i akt att önska alla ett gott nytt år.

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag konstatera att det inte varit mitt bästa fiskeår.
I alla fall om man ser till storlek och antal. Jag önskar även att det hade kunnat bli lite fler tillfällen, då det ofta är stunder för livet, som får mig att må lite extra bra.

Under mina turer på jakt efter de gröna. Har jag endast lyckats fånga 59 stycken gäddor med den största på blygsamma 4,5 kg. Det är inget vidare, jag vet. Men det får bli nya tag 2011.

På flugfiske sidan ser det inte riktigt lika mörkt ut. Här har jag lyckats lura 18 fiskar varav 4 var gäddor och resten regnbågar. Som ni ser är antal flugfångad fisk färre än de jerk/spinn fiskade, men jag ser det ändå som ett rätt hyfsat resultat för att komma från mig.

Det här blev rätt tråkig och menlös statistik från mitt fiskeår men som ni redan vet finns allt om mitt fiske 2010 att läsa här i bloggen.

Som den bästa upplevelsen för året vill jag lägga min väldigt fina regnbåge som jag fångade i Strandgölen, Hökensås i somras i topp och den galna gäddan jag drog på flugspöt i september.

Men det som är årets största händelse är väll Matsas helt otroliga 16 kilos gädda som i dagarna har kommit upp i ljuset igen då han vann den ärofyllda tävlingen "Big pike callange 2010" Grattis till det!

Linslusen Mats har även figurerat i lite olika fiskepress med sin kluns. Bl.a Fiskejournalen och Fiskefeber med en helsida.
Det blir svårslaget, men som sagt jag får ta nya tag i år. Ni får hänga med och se hur det går.

Jag kan också berätta att en fjällfiske vecka är bokad till sommaren men mer om det senare.

Nytt städ, ny glöd och snart nytt år.

2010-12-26T22:05:00.004+01:00

Julen har varit trevlig med släckt och vänner, god mat och roliga klappar.
Bland annat lite skön flugfiske litteratur och en riktigt stilig "Westrin mössa" som svärmor knåpat ihop åt mig.
Skönt är det dessutom att ha ett par extra lediga dagar, där mycket av tiden har lagts bakom mitt nya "Anvil Atlas" bindstäd.
Det är kul att ta upp bindandet igen efter ett ganska långt uppehåll och det nya städet gav mig en riktig nytändning.

Fokus i jul helgen har legat på "Rocken", (Sjö och Åsandsländan) som jag hoppas att jag ska få användning av i vår/försommaren när de kläcker.
Två av mönsterna som jag gjort är jag riktigt nöjd med, en dun (nedan) och en kläckare (till höger).

Jag hoppas kunna vara väl förberedd med fulla askar när snart det nya året blir fiskbart.

God Jul

2010-12-23T21:01:00.002+01:00

Jag vill bara passa på att önska alla läsare en riktigt God Jul.

Jag gör det med ett vackert sommar motiv från Tännån. Något att se fram emot, drömma om nu i vinterkylan.

En julklapp i förskott

2010-12-12T22:27:00.003+01:00

Idag dök Jocke "Zuko" Söderholm upp som självaste tomten för att överlämna en julklapp till mig.
Ett blått, blänkande "Zuko-tail".
Jag måste ha varit snäll i år.

"Zuko-tail" är en av betes modellerna som Jocke tagit fram under hösten och shit vilket jobb han gjort. Killen kan uppenbarligen inte bara fånga fisk han kan snida drag också med allt vad det innebär.
Riktigt snyggt och vilken finish.

Om draget är hälften så bra som det är snyggt så har jag fått ett nytt favorit bete.
Nu längtar jag ännu mera till våren och islossningen, då ska "Zuko-tail" få bekänna färg.
Han sa det faktiskt inte själv, men i mina ögon är det en killer.
Jag bugar och bockar, Jocke.
God Jul.

Sista halmstråt

2010-11-22T14:09:00.002+01:00

För en månad sedan satt jag i bilen på väg hem från ett iskallt Hökensås, uppgivet tänkte jag på fiskehelgen som gått utan någon landad fisk.
-Jag kan ju inte sluta säsongen med en bom-tur. Tänkte jag. -Jag bara måste ut en gång till!

I omgångar har snön täckt backen och minus graderna har frusit vattenytan på sjöarna i min närhet, men Magnehultsån ligger öppen och varför inte avsluta säsongen på samma ställe som jag startade den.

Söndag morgon var jag på plats, termometern visade 0 och det låg blaskig snö runt ån. Jag tacklade mitt spö och tittade ut över vattnet, det var stilla. Ingen aktivitet, jag hade i och för sig inte räknat med någon brutal kläckning. Jag satte på en sjunkande tafs och en lite svart förtyngd harörenymf och började kasta. Det var härligt. Lugnt och stilla men kallt, den råa kalla luften kröp in under kläderna och fick mig att huttra.
Plötsligt, efter kanske 10 minuter nöp det till och linan sträckte försiktigt upp. Det var en lite regnbåge på knappt ett halvkilo som fattat tycke. Liten och slö var den men ack så efterlängtad, men det skulle bli fler.
Jag fortsatte med min lilla höröra ett tag till men bytte sedan till en liten förtyngd Prinsanymf som skulle visa sig var melodin för dagen. Flera hugg men framför allt 3 landade bågar till. Alla verkade vara gjorda i samma form, knappt ett halvt kilo, inga kämpar direkt men det känns som om de kan hjälpa mig med att ge ro i min flugfiskar själ tills i vår. Efter 3 timmar fick det vara nog, kylan fick mig att längta hem och efter en kort upptäcktsfärd vid den övre delen av ån satt jag åter i bilen med siktet inställt på en varm rykande glögg.

Det känns skönt att få avsluta flugfisket för i år med några fiskar, nu ska utrustningen vinterförvaras och bindstädet ska plockas fram för att stilla den värsta abstinensen i den kommande vinterkyla.

Det ska kännas att man är på sjön

2010-10-25T11:14:00.002+02:00

Optimala förhållanden, storgädde garanti. Det var Matsas ord.
Ja och jag har hört det förut men säsongen börjar leda mot sitt slut så det gäller väll att passa på och visst gädd-suget finns ju alltid där.
Matsa och jag gav oss ut på en eftermiddags tur på Bråviken i regn och rusk.
Det blev några kalla och blöta timmar på böljorna blå.
Endast en gädda krokades, det var ett gult spinner-bait som presenterades mot en blåsig vasskant som lockade.
Optimala förhållanden, ja det vet jag inte, i mellan åt kände vi oss som killarna i "Deadliest catch", krab fiskarna på tv ni vet.
Vill avsluta med att citera min kära sambo när hon kom in dyngsur och frusen efter söndagens första hundpromenad och fick höra att vi skulle ge oss ut och fiska. "Ni är ju inte kloka."
Jag kan väll till viss del hålla med, men det ska kännas att man är på sjön.

Senhöst på Åsen

2010-10-23T21:21:00.002+02:00

Det har nu gått över en vecka sedan Daniel och jag för sista gången för i år besökte Hökensås fina fiske sjöar. Jag har haft i sinnet att skriva en utförlig rapport om denna som vanligt trevliga tur men tiden har inte räckt till och jag tar mig nu friheten att istället länka till Daniels välskrivna inlägg på hans blogg, It’s about trout.
Lite slött och tråkigt, jag vet. Men jag bjuder på ett par bilder iallafall.

Fredag: Danne med den första av 2 riktigt fina regnbågar.

Själv fick jag aldrig möjlighet att posera med någon fisk då jag fiskade bomm.

Lördag: En vacker men iskall morgon vid Enesjön.

Ett par timmar på morgonen gick fiskarna strandnära och vakade efter fjädermyggor men att imitera en sådan med en stilla liggande liten fluga var i princip omöjligt då linan frös fast i spöringarna i -7 grader.

Söndag: Jag smyger ut i vattnet vid ett nytt favoritställe i Enesjön.

Gäddorna är på hugget

2010-10-04T08:48:00.004+02:00

Efter 2 tröga fisketurer känns det nu skönt att se att jag faktiskt kan.
På knappt 5 timmar drog jag 16 gäddor, tappade en del och såg en hel del följare. Vid ett par tillfällen tog jag flera på rad. De flesta var ganska små men de var starka och pigga och en del gav mig en rejäl fight. Dragen som gällde för dagen var Buster Jerks i naturliga färger och Zam Z tail.
Sådana här dagar när gäddorna är som tokiga är jag glad över att så många fiskare idag utövar "catch and release".

Morr!!!

2010-09-27T21:32:00.002+02:00

Många tankar och planer har snurrat i huvudet inför hösten gäddfiske tävling. Ett seriöst försök har gjorts för stärka självkänslan i gäddvassen men det slutade med ett misslyckande (läs "Som att stjäla godis från ett barn"), istället fick vi bygga självförtroende i drag lådan. Men räcker det?

Med gott om tid innan starten som gick klockan 7 styrde vi med båten på släp mot iläggning rampen som vi valt. Den låg en bit ifrån startområdet, detta bl.a för att slippa köa. Vi var trötta men taggade klockan var strax efter 4. Med ungefär en mil kvar på slingriga grusvägar kom det första motflytet, vägen avstängd för reparation. En rejäl omväg följde på ännu mer slingriga grusvägar och det åt tid. Vi var nu glada att väckarklockan ringt när den gjorde.
Efter bra samarbete vid rampen lyckades vi ändå komma i tid till kaptensmötet och när vi långsamt puttrade ut mot starten kände vi ett koncentrerat lugn i båten. Nu jävlar!

Startskottet gick och alla båtar lade gasen i botten, alla utom båten som låg strax framför oss. Den fick motorstopp och Jocke fick göra en kraftig gir för att komma förbi och inte krocka.
Nu då! Full spätta mot våran rutt. Dimma hade dragit in och kortplottern i Jockes båt fick bli våra ögon. Efter ett tag gled vi in på första fiskeplatsen och vi började koncentrerat piska av den stilla vattenytan. Tre snabba var målet, så att vi sedan kunde jaga längder och slå ut de kortare från topp 3 i lugn och ro. Efter ca 20 minuter kom det första hugget som resulterade i en drygt 60 centimeter lång gädda, alltid något. Det var mitt drag som hade lockat. En snabb landning, ett foto mot mätplankan och sedan igång igen. Det var nummer ett. Den skulle förhoppningsvis snart bli bort skuffad av betydligt större gäddor. Vi förflyttade oss, men de heta ställena som följde var döda.
Fortsatte vidare, vi var på helspänn. Allt kan vara gädda. Någon timma gick med endast några små stötar som resultat. Humöret sjönk, men tillslut landade Jocke en ny liten rackare. Vi hade nu 2 små.
-Kom igen nu det här duger inte!
Vidare till nästa ställe, när vi närmade oss viken såg vi till vår fasa att det redan låg en båt där. Humöret sjönk ytterligare vi måste tänka om. Han var troligen inne på samma spår, hade fiskat av viken innan och det visade sig att han även var på väg till viken efter. Vi fick smida nya planer. Planer som faktiskt inte alls verkade så tokiga. Väl framme på de oprövade platserna. Fina bottnar som gav goda vibbar, men var fan är fisken! Allt verkade perfekt men icke. Frustrerade åkte vi vidare, dagen gick. Koncentrationen var som bortblåst. Matsa och jag surade ur, medan ungtuppen Jocke började dra buskis vitsar. Vi landade till sist några små till men de verkade bara bli kortare och kortare. Skit också.
Crille från "Team slät om baken" som vi fiskade med förra fredagen ringde. Han är het, det visste vi. Han rapporterade typ 2,40. Matsa morrade. -Shit det här är inte bra. Vi är inte över 2 meter ens.
Sämsta någonsin, endast 6 stycken snipor i båten.

Klockan var 15.20 när vi äntrade sista stället och vi var nu nere i skosulorna, men vi greppade efter det sista halmstråt. Vi hade 20 minuter på oss. Då fick Jocke ett rejält hugg plötsligt, han landade äntligen en fin tävlings gädda på 92 centimeter. Vi visste nog att det egentligen var kört men vi började tok kasta och tävlingspulsen höjdes för första gången för dagen. Vi behövde byta ut 2 av 3 gäddor och det på en kvart. De skulle troligtvis dessutom behöva ligga i samma kaliber som den senaste. Den gäddan hade vi behövt några timmar tidigare. De sista minuterna gick fort, för fort, ingen mer fisk ville smaka.
Med ömma ryggar hakade vi fast dragen på spöt och fick inse att vi skulle återgå till mål fållan med det sämsta resultatet i "Matsas Mask och Metes" historia.
Gasen i botten igen, full fart. 5 minuter i fyra såg vi målet framför oss, då plötsligt hackade motorn till för att sedan stanna. Soppatorsk! Båtar som fiskat in i det sista susade förbi oss mot målet.
Det var inte så farligt vi hade extra dunkar och inget att rapportera. Just då kändes det ganska skönt att vi inte håvat 3 stycken metersbitar som skulle godkännas innan prisutdelningen, för tiden var knapp.
Några minuter över 16 klev vi i land på bryggan med en alldeles för lång mätplanka under armen.
Crille stod som en liten trädgårdstomte ihop med de andra deltagarna och väntade på resultatet . De hade ökat längden med ytterliggare drygt 20 centimeter och låg nu på 262 centimeter. Kan det räcka?
Det gjorde det och för andra gången knep de segern, men denna gång tack och lov inte mitt framför näsan på oss. Det känns jobbigt att inte ha presterat bättre men det känns faktiskt inte lika tungt som sist.
Man får helt enkelt lyfta på hatten och gratulera Crille och "Slät om baken" till segern. Bra jobbat!

En riktig galning

2010-09-27T10:07:00.001+02:00

Efter en hel dag med arbete ute på sommarstället stod maten i ugnen, på bordet bredvid mig en nyöppnad öl, jag tittade ut över havet. Riktigt gäddväder. Maten beräknas vara klar om en kvart.
Jag måste bara ta ett par kast. Jag tog en sipp på den kalla ölen och plockade ner mitt spö från väggen, spöt var färdig riggat med en blå flash-fluga. På bryggan kastade jag ut, sidvinden slet i fluga och lina och tryckte den in mot vasskanten. Jag tog hem den med snabba långa drag, när flugan nästan var hemma blänkte det till i vattnet strax nedanför mig och en vansinnig rusning fick mig att hastigt resa på spöt. Gäddan som tagit min fluga var otroligt pigg och stark han snodde löslinan på ett par sekunder och jag satte handen över rullen för att hindra den från att simma rakt in i vassen. Mitt klass 8 spö böjde sig långt ner i handtaget, gäddan vände ut från vassen och drog ytterligare lina av rullen trots min hand. Han fortsatte att bråka och jag började känna mjölksyra i armarna. Jävlar vilken galning. Efter några minuters dragkamp vann jag tillslut, förvånad av den ringa storleken greppade jag gäddan bakom nacken och jag pustade ut. Jag gissar på typ 2-2.5 kilo, på inget sätt något rekord men satan vilken ilsken firre, det måste nog vara den argaste fisk jag fått på flugspö. Riktig roligt, jag hoppas på fler.

Som att stjäla godis från ett barn

2010-09-27T08:22:00.001+02:00

Det är viktigt att tro på det man gör, nu är det endast en vecka kvar till "S:t Anna Pike Open" och det börjar bli dags att bygga på sitt självförtroende. Planen var att Matsa, Jocke och jag skulle fiska ihop oss inför tävlingen under lördagen men det fungerade tyvärr inte av olika anledningar.
Istället blev det en tur på fredagen ihop med Mats och en av medlemmarna i ett rivaliserande team, "Slät om baken".
Crille, en trevlig prick måste jag väll säga trots att han snodde oss på 15 tusen spänn förra hösten när hans lag slog oss med fyra centimeter.

Vi styrde mot en ganska stor vik och började fiska mot en djup vasskant. Den djupa sträckan gav inget men när det längre in i viken grundade upp kom vår första visuella kontakt farande fram med siktet inställt på Matsas drag. En ganska skaplig gädda, gissningsvis på drygt 5 kilo svängde upp mot hans jerk men ångrade sig tyvärr i sista stund. Den nöjde sig med att vispa upp en rejäl virvel i ytan.
Några kast senare kom en liknande virvel vid mitt bete men något fick även den att ångra sig. Vi fortsatte driften in på riktigt grunt vatten.
Vattnet var täckt med stora bälten av nate. Men här och där var det fiskbart. Crille hängde på ett "spinner-bait" och dängde iväg ett välplacerat kast in i en lucka i vassen, ett par vevtag och hans spö fick plötsligt en härlig båge.
-Yes, där satt den, den är nog fin.
Det dröjde ett tag innan den visade sig, vilket brukar betyda stor fisk. Han pressa den mot båten och som han trodde uppenbarade sig en fisk på en bra bit över medel vikt. Den var stark och i ett sista desperata försök att slå sig fri hoppade den och landade med ett rejält plask en meter ifrån relingen men Crille höll i. Snart efter lugnade den ner sig och jag kunde hjälpa Crille med ett gälgrepp. Vågen visade på 7.15 kg. En bra början på en bra dag, trodde vi. Vi fortsatte i viken och vi fick några hugg som Matsa och jag var dåliga på att förvalta, Crille landade en till. Dagen gick och delar av laget "Matsas Mask Och Mete" började bli oroliga. Vi fick en del hugg men ingen landad.
Crille fångade ytterligare 2 gäddor och när vi molokna klev i land på bryggan efter en hel dag hade både Matsa och jag nollat. Det här var inte bra, inte alls faktiskt. Vi åkte som sagt ut för att höja vårat självförtroende men det verkar som det fick motsatt effekt. Hur ska det här gå, vi får hoppas att Jocke kan tända oss nästa helg.

Crilles telefon ringde. Det var en av hans lag kompisar.
-Det kommer bli som att stjäla godis från ett barn nästa lördag. Sa han och flinade.
Hmm...

Mycket nu!

2010-09-26T21:01:00.000+02:00

Jag har haft mycket att göra under veckan som gått och har 2 halv färdiga inlägg som väntar på publicering.
Dessutom står en rapport om helgens tävling på kö.
Håll ut!

Snart dags igen

2010-09-14T21:40:00.001+02:00

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open närmar sig. Den 25 September är det dags igen.
"Matsas, mask och mete" har naturligtvis anmält sig och i år ska vi vinna. Det är på tiden nu med 2 andra placeringar och en tredjeplats i bagaget.
Laget ser tillfälligt lite annorlunda ut i år då min kära bror och lagmedlem tyvärr kommer sitta ihop tryckt i en flygplansstol på väg till Australien just när startskottet går.
Istället kommer ärkerivalen Jocke från "Team No Name" få glädjen att tävla för oss denna höst. :) Han har ingen lätt uppgift att leva upp till då Johan i våras drog det tyngsta lasset i vår-tävlingen.
Välkommen Jocke, det kommer bli jävligt kul.

Regnbågsafton

2010-09-14T12:45:00.001+02:00

Det är över en vecka sedan nu men jag tänkte kort berätta om en rolig flugfiskekväll.
Efter jobbet styrde jag mot Magnehult och riggade snabbt ihop min utrustning. Vid å kanten stod redan 2 gubbar, eller rättare sagt en stod och en simmade ryggsim. Han hade ramlat i. Vattnet var högt efter allt regn och strandkanten var svår att urskilja då det svämmat över.
Det var ingen speciell aktivitet på ytan och den torra gubben hade varit där sedan tidig förmiddag och endast fått ett påslag. Jag körde där någon timma tills telefonen började vibrera i byxfickan. Det var Danne min fiskekamrat från västkusten. Han berättade att han just var på väg hem från en lyckad fisketripp med fyra starka bågar på sitt samvete tagna på fjädermygg-kläckare i en av hans hemma sjöar.
-Myggorna kläckte som fan.
Jag gratulerade och bestämde mig för att bege mig till Lomgölen en av Rist sjöarna istället, där jag tidigare varit med om det han just berättat. Kanske de kläcker där med.
Väl där såg jag det jag hoppats på. Patrullerande försiktiga "head and tail" vak på kastavstånd. Knöt genast på en liten svart myggkläckare med en vit cdc tuss som flytkudde och började fiska. På tredje kastet sträckte tafsen och tussen försvann. En snabb drill och en regnbåge strax under kilot kunde krokas av och simma åter. Ett par kast senare högg det igen, nu en större, den rusade ilsket ut mot sjön och naggade på backingen. Efter ett par minuter kunde jag dock håva den, men rusningarna hade tyvärr dragit musten ur den och efter misslyckat återupplivnings försök bestämde jag mig för att behålla den.
Flugan var mos och jag bytte till en lika dan. Efter lika många kast igen ville ytterligare en firre leka med mig. Nummer 3 var lite större den med, men var betydligt lugnare i drillen. Den fick simma tillbaka. Jag satte mig i strandkanten och pustade ut. Härligt, fan vad kul. Jag njöt av stunden innan jag rensade nummer 2. Magen var full av myror, sprängfull. Hmm, de tar ju uppenbarligen myggor men tydligen myror också. Jag band på en liten myra för att testa och började fiska. Fisken högg och jag missade, jag ryckte flugan ur munnen, det upprepades ett antal gånger. Antingen var jag för het eller så var fiskarna lite misstänksamma på min myra men jag fortsatte med den till mörkret föll. Skogen blev svart och det började knaka där ute bland buskar och träd. Dags att åka hem.
Grymt rolig kväll med 3 landade bågar under en halvtimmes fiskande och en hel del missade hugg under kvällen.

Glädje och förtret

2010-08-30T08:34:00.006+02:00

Sommaren lider mot sitt slut, till en dels glädje och andras förtret. Ett visst vemod infinner sig när höstmörkret kommer allt tidigare om kvällarna, när vattnet kyls långsamt av och när solen inte värmer i samma utsträckning längre.
Jag gillar sommaren och om jag inte hade haft fisket skulle tiden som väntar oss nog kännas otäckt tung. Flugfiskare i norra Sverige börjar så smått få titta på sin säsong i backspegeln, själv ser jag ljuset i det stundande höst mörkret.
Gäddorna finns så klart där på sommaren också, likaså regnbågen i mina P&T vatten, men det är nu det sätter igång på riktigt igen enligt mig.
Jag lägger inte ner fisket helt under sommaren några regnbågsturer har ni kunnat läsa om här i bloggen och gäddan har också blivit frestad några gånger både med flugspöt och med jerk-stickan. Men sommaren tar mig oftast in i drömmarnas värld istället, med hungriga höstgäddor, fjällfiske i strömmande vatten och om jagande kräsen höst-båge.

Jag har som sagt givit gäddan en chans ett par gånger ute i skärgården, dock inte på fullt allvar. Ett par kvällar med flugspöt från land mest för att övningskasta, men en liten gynnare gick på mitt falsarium och sög in min grön glittriga fluga. Några sporadiska jerkturer har givit några små gäddor också, senast igår var jag ute en sväng med Elin och Senna, då Elin och jag drog en varsin och missade ett par hugg. Det var roligt, speciellt roligt var det att höra Elin förklara om hur hennes puls rusade när hon såg gäddorna attackerade hennes drag. Precis som man själv kan känna när gädd-säsongen drar igång.

Magnehult efter jobbet

2010-08-26T08:40:00.004+02:00

Vi, Matsa och jag har länge pratat om att få till ett litet flugfiskafänge efter jobbet och igår blev det äntligen av. Vi träffades i Magnehult i ett piskande ösregn.
Väderprognosen hade visserligen lovat bus, men lite regn är väll inte så farligt.
Lite! Vi trotsade regnet, klev ur bilen och blev genom sura på ett par minuter. Vi tog skydd under taket på ett vindskydd, där vi riggade våra spön.
Jag band på en flicksländenymf på en långsamt sjunkande tafs, det brukar vara ett bra val när man inte vet bättre. Sedan väntade vi ut regnet ett litet tag.
Regnet avtog så smått, det slutade inte helt men vi kunde inte hålla oss längre. Vi knallade ner till stranden och började fiska. Matsa som inte hållit i sitt flugspö på över ett år var lite ringrostig men snart började han få till det och fick flugan att landa där han tänkt sig.
Efter en liten stund högg det tag i min fluga och en liten regnbåge kunde bärgas efter en lam fight. Skönt, det är alltid roligt när det nappar.
Regnet slutade till sist och himlen sprack upp, i samma stund började fisken vaka. Jag stod just och tänkte att jag skulle byta till torrfluga när jag hörde en röst bakom mig.
-Tjena Pewe! Mitt smeknamn från förr.
Det var Jonne Z, en gammal lumparkompis som dessutom är en av grundarna av IMAGO flyfishing.
-Tja, vad gör du här? Det var länge sedan!
Han hade varit där dagen innan en sväng och dragit båge och hade då tappat sin kära peang som han gärna ville ha tillbaka.
Vi snackade ett tag och han berättade om några fantastiska sommar veckor han haft på Finnmarksvidda på gränsen mot Ryssland. Produkttester och guidning med harr, öring, röding och galna gäddor så långt upp i norden man kan komma. Magnehultsån kändes inte längre så het. Utanför oss vakade det nu friskt och jag började rota efter en flytande tafs i väskan, plockade upp en flätad tafs.
-Är det en Roman Moser tafs du har?
-Ja, de gillar jag, sa jag. Sträcker fint.
-Jag fiskade med honom för lite sedan, en riktigt trevlig prick.
En del har det bra, tänkte jag. Det verkar vara en annan nivå på hans fiske. Flugfiske i alla världens hörn, inte minst i alperna framför allt i Österrike där han sedan något år bor. Ni kan läsa lite mer om hans fiske i forumet på Edgeflyfishing
Vi sa hej efter ett tag och han letade lite till innan han for därifrån.
De hade dragit typ 10 firrar igår och de flesta på små myror i storlek 16, 18. Jag band så klart på en myra, men utan resultat. Vi körde på och rörde oss uppåt mot fallet mellan övre och nedre dammen. Jag fipplade ut min fluga mellan stenarna i det strömmande vattnet och fick direkt ett litet påslag, men tappade. Kastade igen och samma sak. Det upprepades igen men på femte kastet satt den, ett litet tag. Det var en liten öring som hade fattat tycke för min fluga. Matsa och jag gick vidare upp i övre dammen och lät öringen vila. Vi körde på men inga krokade fiskar. Det började bli mörkt och vi rörde oss neråt igen, vi stannade till där den lilla öringen stått. Vi tog ett par kast och båda två fick ett varsit hugg. Jag fastnade så klart i en gren som vanligt och slet av tafs spetsen, vi bestämde oss för att lägga ner men när vi kom ut ur buskarna såg vi en av de andra fiskarna som var där få ett häftigt hugg på en strippande nattslända.
-Coolt! Ähh vi tar ett par kast till va? Sa jag.
Vi band på en varsin hjorthårs caddis och slängde ut. På tredje kastet, efter ett par snabba strippar small det plötsligt till. En lite större än den förra och den bjöd på en fin fight i ett par minuter innan den på något sett bände sig loss. -Skit också.
Jag tyckte det var en spännande och trevlig kväll, det gjorde nog Mats också men han hade nog behövt landa en fisk för att få tillbaka flugfiskesuget. Vi får hoppas att vi snart kan ge det en ny chans.
Månen lös nu hel över trädtopparna och det är tyvärr jobbardag i morgon.
Det blev dags att åka hem.

Sommarfiske i Hökensås

2010-08-06T10:43:00.004+02:00

-Har du fler av den här flugan? En man kom in i butiken och höll upp en liten gråblå fluga framför ögonen på expediten.
-Jag tror det, titta i lådorna där borta.
-Det här är min sista, de andra gick åt i morse. Strandgölen var helt fantastisk då. Fiskarna var helt galna i flugan.
Mannen rotade runt i lådorna och hittade till sist. -Bra, här är de ju! Jag tar tio.

Hmm, Strandgölen kan det vara något kanske? Danne och jag tänkte på samma sak.
-Finns det några platser kvar i sjön? Frågade jag.
-Jag ska se, i morgon är det ledigt, det är ingen som har bokat ännu så länge.
-Strandgölen för oss själva! Kan det bli så bra? Vi slår till!

Danne och jag hade på ganska kort varsel bestämt träff i Hökensås. Måndag till Onsdag, kanske inte vid den hetaste tiden på året, i början på Augusti men fiskesuget blev för stort.
Vi var inne i fiske shopen för att köpa fiskekort när idén kläcktes.
Strandgölen är en specialsjö med kvotering, man får max vara 8 stycken i sjön samtidigt och fiskarna där är av mycket god kvalitet. Stora och starka.
Nu skulle vi få fiska där. Kortet sträcker sig från 6 på morgonen till samma tid nästföljande dag.
Men först hade vi nästan ett helt dygn i de vanliga sjöarna.
Vi hade ingen större brådska att komma igång med fisket, trots suget, då det är framför allt kvällar, nätter och morgnar som gäller så här på sommaren. Vi installerade oss i stugan och lade upp planer för dagarna.
Kvällar, nätter och morgnar! När ska vi sova då? Vi bestämde att vi skulle vända på dygnet och försöka sova på den ljusa tiden.

Klockan 16 stod vi färdig tacklade vid Enesjön. Det var en hel del bilar på parkeringen men det visade sig inte bara vara fiskare, några verkade vara där för blåbärens skull.
Precis vid parkeringen såg vi en fisk som gick och vakade, ingen stor direkt men det är alltid kul att kasta på vak, så Danne och jag smög försiktigt fram till sjökanten för att försöka lura den. Det gick inget vidare, fisken visade inget intresse för det vi presenterade och snart var den borta. Vi gick vidare och testade några andra ställen. Vatten ytan var nästan helt stilla och man såg några försiktiga vak här och där. Men våra hetaste platser var upptagna.
Planerna för dygnet var att vi skulle börja i Enesjön, äta fisk-middag och sedan köra kväll, natt och gryning i Prinsasjön. Några timmars sömn skulle få in där innan gryningen också. Efter klockan 6 skulle vi sedan köra ett par timmar i Strandgölen innan vi åter skulle utnyttja vår lilla stuga för sömn. Det är jobbigt att vara fiskare, men det gäller att passa på.
Fisk-middag var det ja, men då måste vi fånga fisk först. Inget hände i Enesjön så vi gick till Vita Tjärn, den lilla tjärnen som mättade oss sist vi var på Åsen. Den svart vattenytan låg helt blank, något enstaka vak syntes men vi såg inga insekter. Vi testade runt i asken, efter många byten åkte en liten superpuppa på, jag lät den ligga helt stilla i ytan, jag satte mig på huk för att vila ryggen och plötsligt bröts ytan med ett litet skvätt vid min fluga, jag reste spöt. Äntligen, nu vankas det middag. Det var en ganska liten fisk, inte speciellt kämpa stark och rullen kändes onödig, jag tog hem linan med handen, den simmade in mot stranden där jag stod, rakt in bland näckrosor och bråte. Jag hade fullt upp med att hålla kontakt med fisken. Bågen körde fast runt några näckrosblad och jag tog några steg åt sidan för att kunna lirka ut den, plötsligt kom den loss och med full fart drog den ut i sjön. När jag flyttat mig åt sidan tidigare hade linan utan att jag sätt det lagt sig i en ögla runt en rot. Spjoooong!!! sa det och fisken hade gett mig ett långfinger om den haft något. Det får bli nödkorv till middag idag istället. Vi packade ihop grejerna för att förflytta oss till Prinsasjön.
Kvällen närmade sig och vi hoppades på att det skulle lossna nu.
Vi styrde våra steg längs sjön bort till platserna där vi avslutade förra besöket på åsen med en dubbeldrill. Tyvärr var Dannes ställe upptaget så han muttrade något ohörbart för sig själv och knallade långsamt ut bredvid mig.
På vattnet flöt det en hel del döda och några nykläckta små, små bruna dagsländor som vi tror är vassländor och med mörkret kläckte det små och meddelstora nattsländor. Vi provade runt i asken igen. Fisk vakade här och där men inte i några mängder. Killen som snott Dannes plats tjoade plötsligt till och strax efter hördes ett plask ute i vattnet.
Jag såg vad Danne tänkte. "Fan, den kunde ha varit min".
Han hade tagit den på en väldigt lite "Streaking caddies". Vi fortsatte fiskandet fram till midnatt, men utan resultat. Strax innan kolmörkret kom kall-dimma inrullande över sjön och fisken slutade att vaka och det blev precis tyst över sjön. Vi gav upp för att i stället ge grynings fisket en chans. Vi åkte hem till stugan och sov ett par timmar. Strax före 4 var vi på plats igen. Vi körde på till halv 6, ingen fisk nu heller.
Men snart skulle vi få prova specialsjön.
Strandgölen låg nästan stilla, mitt i sjön vakade det och små krusningar störde ytan. På parkerings sidan var sjön ganska långgrund och botten var täckt av små rund stenar, vattnet var klart. På motsatta sidan var det djupare.
När klockan slog 6 vadade vi försiktigt ut på den steniga stranden och började fiska. Efter en liten stund stramade Dannes lina upp. Han lyfte spöt och fisken i andra änden svarade med ett ursinnigt hopp. -Jävlar vilken firre. Utbrast vi nästan i kör. En rusning, sedan ytterligare ett hopp och tyvärr var det hoppet det sista vi fick se av den. Den stack med en brusten 0,15 tafs i mungipan.
-Skit också, fan, fan, fan. Svor Danne.
-Det kommer fler. Försökte jag trösta honom.
Ett tag senare kom en favorit i repris fast denna gången för mig. Ett hårt hugg och en galen rusning, sedan ett hopp.
0,15 spetts är uppenbarligen inget för Strandgölen.
Klockan var 9 på morgonen och vi åkte hem för att sova.
På vägen stannade vi i shopen för att komplettera med ny grövre tafs spetts och även införskaffa några av de blågråa flugorna som gubben viftat med igår. Danne blev färdig först och gick ut för att vänta på mig. Han tittade oförstående bort mot bilarna och såg en pickup närma sig min bil med flaket.
-Nä, vad är det här?
Baken på den bilen tog i min framskärm och med ett skrapande ljud fortsatte bakåt. Vid backspegeln small det till men bilen fortsatte med ett skrapande ljud. När halva framdörren var skrapad och bucklad upptäckte föraren vad han gjort och tittade förskräckt ut. -Oj!
Danne hämtade mig i butiken och nu följde allt sådant där som man helst inte vill syssla med när man är så trött att man håller på att ramla av pin. Försäkringar och sådant. Men allt verkar iallafall ordna sig.
I säng till sist och klockan ställdes på 13.00.
Jag försökte glömma och tack vare de ilskna fiskarna som vi tidigare stött på gick det ganska hyfsat.
Åter vid Strandgölen tog vi till nödkorven igen. Nu var planen att vi skulle stanna här till klockan 6 nästa morgon.

Någon timma senare började vi mätta och belåtna fiska igen. Nu utrustade med grövre tafs spetts. Vi gick iväg längs sjön, stranden var fin och det var lätt att komma åt. Fisken vakade sporadiskt men mest utanför kasthåll.
I ögonvrån ser jag plötsligt ett långsamt delfinvak. Danne såg det med. -Såg du, en fin firre som du når.
-Ja jag såg. Jag hade redan linan i luften och lade min gråblåa lilla skapelse en meter framför fisken. Jag var spänd, tiden gick långsamt och jag hade nästan gett upp när linan blev stum. -Yes!!! Den sitter. Det blev några tunga knyckar i spöt innan den som en blixt försvann ut i sjön. Linan rusade från spolen, backingen tog vid och rusade av den med. Halva backingen han åka av innan jag fick stopp på den. Jag skakade och frustade. -Får inte tappa. Blev mitt mantra.

-Ska jag håva. Sa Danne.
-Ja gärna. Den får nog inte plats i min håv. Log jag.
Efter en hård fight tröttnade den och Danne (min caddy) håvade den med bravur.

-Fy fan, vilken fisk. Det var en slank vacker regnbåge på nästan 60 centimeter. (Äger tyvärr ingen våg.) Efter den fighten i det varma vattnet fick den bli våra middag. Det var dessutom dags för mat, en lagom tid för att vara igång igen när den hetaste tiden infinner sig.
Det såg ut att bli en fin kväll men när vi satt där och åt började det att regna, tusentals vattendroppar slog i vattenytan, och efter regnet började det att blåsa. Inte jättemycket, men tillräckligt för att den åtråvärda torrfluge känslan inte skulle infinna sig.
-Ja, ja det är inget att göra, vi kör på och ser vad som händer. Vi fiskade på utan resultat. Endast ett och annat vak, långt ute i sjön. Motvind och mörker är ingen jättebra kombo och när ingen fisk visade intresse tog vi till flaskan. Nä, så illa var det inte, man kan ha det sämre. En god vän, en god whiskey och en lägereld i sommar natten är inte fel det heller. Natten gick och vi blev lite glada i hatten. Alltså inte läge att åka till stugan, vid halv ett ungefär slog vi oss ner i bilarna med vadarbyxorna på för att få sova ett par timmar innan det var dags igen. 4 till 6 var tanken och strax före 4 kravlade vi frusna ur bilen för att gå på det igen, ja fisket alltså. 2 timmar utan resultat sedan var det sovdags på riktigt i stugan. Somnade som en stock. Klockan var ställd på 11 och efter en lunch på "Väst-Göte" begav vi oss hemåt. Jag med en trasig bil.
Visst man hade önskat mer fisk men dygnen på Hökensås tillsammans med Danne blev som vanligt roliga och super trevliga.
-Vi måste försöka få till en tur till i höst, eller hur?
Vi nickade båda två.

Flugan, den gråblå skapelsen som dominerade i Strandgölen vet jag inget om.
Vad heter den, vad ska den imitera och hur binder man upp den? Är det någon som har någon idé.
I så fall skriv gärna en kommentar i inlägget!

Havsörings rapporter från Gotland

2010-08-05T11:17:00.000+02:00

Det är inte bara raukar, bad och brännvin på sommar Gotland.
Andreas rapporterar även fina havsöring fångster därifrån.
En drastisk temperatursänkning i Östersjön från drygt 20 grader till 11 fick Andreas att ge öringarna en chans.
På 3 morgnar mellan halv 6 och 8 har han fiskat, ibland på vakande fisk och fångat 7 stycken galna öringar och tappat ett gäng.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera till ett fint fiske.
Det tråkiga i kråksången är att jag är på fastlandet och har annat på agendan.

Skam den som ALDRIG ger sig

2010-06-27T18:48:00.003+02:00

Jour jobb för Elin höll oss hemma i stan denna midsommar, tråkigt tyckte både Elin och jag speciellt när man tänker på alternativet, snaps och pilsner i solen på en ö ute i skärgården. Men man får göra det bästa av saken.
Elin fick tyvärr mycket att göra och när den mesta av hennes tid gick till jobb såg jag möjligheten att komma ut och flugfiska en sväng. Elin hade inget att invända utan det lättade i stället hennes samvete när jag kom med förslaget.
Efter en mysig midsommar lunch packade jag mina saker och gav mig iväg. På vägen ringde jag till Tommy. -Ska du med på ett kvällsfiske i Lomgölen.
Han hade inget speciellt för sig och blev sugen. -Bra, då ses vi om en stund!
Jag parkerade på en tom parkering, tog mina saker och vandrade iväg mot sjön. Vinden tog tag i trädkronorna och skakade om, men solen sken och det var ljummet i luften. Det kan nog bli en härlig kväll, tänkte jag för mig själv.

Jag slog mig ner vid sjön och njöt. Tankarna jag haft på vägen dit om ett torrflugefiske efter vakande fisk gick i kras, ytan var orolig och inte ett vak så långt ögat nådde. Men kvällen var ung och jag hade förvarnat om en sen hemkomst, jag tänkte att det kunde vara spännande att se vad natten har att erbjuda vid sjön.
Jag botaniserade i flugasken, inga vak som sagt, det får bli något vått. Jag band dit en flicksländenymf och började fiska, det dröjde inte länge innan det darrade till i linan, jag höjde spöt och en liten chockad abborre kom flygande genom vatten ytan. Den fick snabbt simma tillbaka efter att ha fått prova sina vingar.
Tommy dök upp på stigen. Vi satte oss och snackade lite skit. Han hade varit uppe i ottan och varit och fiskat med hans bror. De hade haft ett riktigt lyckat fiske med ett gäng krokade regnbågar och några öringar som hade ätit friskt på ytan.
Kul! Vi får hoppas att de kommer igång även här.
Tommy tacklade sitt spö och vi gick iväg längs sjökanten, kastade lite och bytte fluga då och då men inget hände. När vi gått runt sjön utan hugg slog vi oss ner igen. Över skogen dånade det från en ungdoms fest någon stans, heja ramsor och sång. Det passade inte riktigt in i miljön.
Mellan vindbyarna blev vattnet stilla och varje gång hoppades man på att få se något livstecken, men inte.
-Lugn, sa Tommy. -Nästan varje kväll vid 8, 9 sådär brukar det mojna.
Han hade nästan rätt, vid halv 10 var ytan nästan blank och vi såg nattsländor i olika storlekar komma upp ur ringar på vattnet. Nu då! En och annan fisk började vaka, men som vanligt var de utanför kastavstånd. Vi fick ändå ny glöd och jag band på en torrfluga. Vi tog ytterligare ett varv runt sjön, men utan resultat. Tommy började fundera på hemgång men när mörkret började lägga sig såg vi några fiskar som gick och plockade försiktigt i strandkanten. Jag hittade en lucka mellan träden och lobbade ut min svarta "Klinkhammer" i fiskens bana. Spännande, jag såg fisken komma. Slurp! 30 centimeter innan flugan. Nu då! Slurp! En halv meter bakom. Skit också. Den verkade inte vara ute efter "Klinkhamrar" ikväll men jag lyfte ändå flugan för att lägga ett nytt kast i fiskens bana, men naturligtvis hade det dykt upp en tall där bakom mig, jag fastnade och tafsen gick av. Jag hatar tallar. Jag kände mina begränsningar, skarva 0,15 linan i mörker när jag knappt klarar av det när det är ljust. Visst det hade gått men det fick nog vara bra för idag. Det var ett snöpligt slut på dagen men så kan det vara.

Väl i bilen funderade jag på när nästa tur kunde bli. När jag insåg att det kunde dröja bestämde jag mig för att trotsa min morgontrötthet och ge mig ut ett par timmar nästa morgon. Fiskekortet är ju faktiskt ett dygnskort och räcker ända till 16.30 nästa kväll. Jag skulle gå upp vid samma tid som en arbetsdag och jag intalade mig att det inte skulle bli något problem, då jag nu faktiskt skulle upp och göra något kul.

05.15, klockan ringde. Shit va trött jag är. Är det värt det? Jag klev ändå upp och tittade ut. Solen var uppe men vinden hade börjat om och fick träden att svaja.
Ska jag gå lägga mig igen, tänkte jag för mig själv. Jag velade ett tag men bestämde mig till sist för att åka. Vägarna var nästan tomma och lika så parkeringen vid Lomgölen. Tommy hade som sagt haft ett kanon fiske i går morse så de kanske är i gång nu med, men jag vågade inte hoppas. När jag närmade mig sjön så sjönk mitt mod en aning. Vattnet var oroligt av vinden och inga vak. Så jag började som dagen innan med en nymf. Tog ett varv runt sjön med en liten abborre som enda napp. Tog ytterligare ett varv och tog en liten abborre till. Det kändes bistert.
-Kom igen nu, jag pratade med mig själv och tänkte försöka tjata upp en båge. Men det gick inte. Ett par timmar hade jag tänkt stanna och målet var att jag skulle vara hemma igen när Elin gick upp, så jag begav mig hemåt, lottlös igen.
Elin var uppe och kaffet stod på.
Jag tog en kopp och satte mig i soffan.
-Hur gick det?
-Nä skit, fick inget igen.
Elin log. -Vill du fiska mera?
-Ehh, jaa.
-Gör det då!
-Okej, då åker jag till Magnehult.
Jag bar ner mina saker igen och det kändes som grannarna tittade konstigt på mig.
En dryg halvtimma senare rullade jag in längs ån. En bil på parkeringen. Jag kände igen den. På andra sidan ån såg jag en person, han glodde som om hade varit en av grannarna och plötsligt åkte hans näven upp.
Va fan! Det är ju Tommy. Han hade tydligen inte heller gett upp.
Det var kul, det är alltid roligare att ha någon att visa sina storfångster för. :)
Vi gick ner till nedre dammen och började fiska. Tommy envisades med torrflugor trots att ytan var orörd för det mesta men då och då dök det upp lite sporadiska vak. Jag körde både vått och torrt. Det var varmt och strandkanten kryllade av solande snokar. Vi kastade och kastade men inget hände. Tommy tog en promenad upp till fallet mellan övre och nedre dammen och såg till sin glädje en fisk som gick och mumsade i strömmen. Ett par prick kast och den satt, en regnbåge med väldigt fina fenor. Det var roligt att se så fin fisk i Magnehult, de jag fått där tidigare de senaste åren har varit riktigt fula. Det som inte var så roligt var att jag fortfarande var fisklös. Vi fortsatte som förut men tiden började gå ut, klockan närmade sig 16. Vi packade ihop våra saker men bestämde oss för att ta en titt i den nya flugfiskesjön i Rejmyre innan vi for hem.

Bårsjön, en något större sjö än de andra som jag besökt. En fin sjö med fina kastbryggor, man kan dessutom hyra båt och använda flytring i den. Den måste bara testas någon gång, kanske nästa gång som suget pockar på. Vi får se.

Det har varit roligt, men jävligt frustrerande att ha lagt så mycket tid utan att få något, att man aldrig ger sig. Men jag får glädjas åt att jag åtminstone inte var bakfull på midsommardagen.

Gäddfiske med blandade känslor

2010-06-13T16:01:00.004+02:00

Jag tänkte se om gäddorna var på hugget och slängde ut en fråga till Elin och pappa. Elin trivdes bra på bryggan i solen men pappa nappade på erbjudandet. Nu ska jag visa hur gäddorna ska dras.
Pappa var nöjd med att bara hålla mig sälskap och han lämnade hans gamla spö hemma.
-Det blir bara trassel, det är skönt att bara komma ut på sjön.
Jag tänkte bara vara ute en liten stund och testa mina bästa ställen. Vi åkte långsamt in i favoritviken.
-Här kan vi inte fiska. Sa pappa. Här finns det inga gäddor kvar.
Jag trodde han skojade och sa, -Nä för fan, det här är mitt bästa ställe.
-Sa jag inte det, jag pratade med de som bor därborta häromdagen, sa han och pekade på huset som ligger i kanten på viken.
-För några veckor sedan körde de bort några polacker som låg där hela dagen och fiskade. När de åkte ut för att prata med dem såg de en soppsäck på durken, full med gädda.
Va fan! Är det sant.
-Ja, jag trodde jag hade sagt det.

Jag blir ledsen och förbannad. Det handlar inte om polacker, kineser eller svenskar eller att någon har rovfiskat på mina hemma vatten utan om ett ansvar som vi alla måste ta.
Vi sportfiskare och inte minst uthyrare och näringsidkare här ute i skärgården. Vi måste informera om lagen och få folk att förstå innebörden av det hela. Vi måste vara rädda om våra gäddor och all annan fisk också förstås.

Den lilla känslan jag hade för en lyckad fisketur blev som bortblåst.
Jag fortsatte trots det in i viken och berättade samtidigt för pappa om de nya gäddfiskereglerna, som jag har skrivit om här i ett tidigare inlägg. (Ett mycket bra beslut är taget.)

Jag började fiska, men utan självförtroende är det svårt.
Pappa satt i fören som en ond furste och njöt i solen.
Vi flyttade lite och plötsligt hög det på mitt drag i ett kort spinnstopp. Ett snabbt mothugg och den satt.
-Har du? Sa pappa och sken upp. -Det var en liten gynnare du!
Ja den var liten, men finns det en finns det flera, eller i alla fall fanns.
Fanns, med tanke på vad vi nyss talat om. Vi fortsatte ett tag till och drev sedan ut ur viken och testade ett par andra ställen och jag fick ett par hugg till men ingen mer landat.
Det var roligt att pappa följde med men det han berättade gnager i mig. Tyvärr finns det alltid människor som förstör för oss andra.

Dubbeldrill på Åsen.

2010-06-09T19:52:00.033+02:00

Luftkonditioneringen går på högvarv, utanför bilrutan susar gula rapsfällt förbi och gröna lövträd svajar i vinden. Den sena våren har nu exploderat och gått över i sommar. Jag är på väg för att träffa Danne och Richard i Hökensås. Söndag eftermiddag till Tisdag förmiddag, flera dagar vikta för flugfiske i goda vänners lag.

Rapporter om att Sjösandsländan kommit igång lovar gott, det verkar som att vi äntligen kommer träffa rätt.
-Yes, det här är så härligt. Jag ler och trycker lite extra på gasen. Sjösandsländan väntar, eller?
Danne och jag är världsbäst på att skruva upp förväntningarna och Richard var inte sen att haka på. Det här kommer bli så bra.

Richard och Danne klev ur sina bilar och Richard kom fram och ger mig kardan.
-Trevligt att träffas. Vi hade aldrig setts förut och det visar sig snart bli en trevlig bekantskap.
Nu ska här dras bågar men först det praktiska, checka in och köp av fiskekort. Vi knallade in i butiken och som sig bör passade jag på att fråga om fisket.
-Hej! Sjösandsländan....? Jag han inte fortsätta innan expediten i fiskeshoppen avbröt.
-Ja, då har ni kommit rätt, det går inte att misslyckas nu. Det har varit grymt fiske i "Lilla Havsjön" i veckan och i helgen har det dragit igång i "Enesjön". Jag hade åkt dit om jag vore er. Ganska sent igår, mellan 8 och 10 var det rena vakfesten där.
-Går inte att misslyckas! Skrattade vi nervöst.
-Nä om ni inte får något nu så ska ni inte ha nått.
Vi tackade för tipset och gick gick ut med 2 stycken 48 timmars och ett 24 timmars kort. Richard skulle tyvärr lämna oss redan på Måndag eftermiddagen. Vi packade in i stugan och smed planer medan vi raskt drog på oss vadarbyxorna.

"Enesjön" är en favoritsjö och varför inte vänta in kläckningen där.
Det blåste ganska kraftigt och det kändes att det var ett väderomslag på gång. Solen hade stekt en hel vecka och nu lovade vädertjänsterna bus i några dagar. Det behöver inte vara negativt, om luften är fuktig tar det längre tid för den färdiga sländan att torka sina vingar och blir ett lätt byte för fisken, innan den kan flyga upp i säkerhet över land.
Vi vandrade iväg längs sjön, inga tecken på kläckning än. Jag band på en "Double leg", Danne en hemmagjord "flicksländenymf" och Richard valde också någon sjunkande nymf, det var endast några strö vak ute i sjön och uppenbarligen åt fiskarna under ytan. Vi fiskade av kanterna på sjön, ett par hugg höjde pulsen för några ögonblick och plötsligt står Danne och drillar, det var "flicksländan" som gav resultat. En liten båge som fick gå tillbaka. Vi får mer, resonerade vi.
Här och där bröt några stora sländor ytan.
-Nu börjar det nog grabbar, hojtade Danne.

Över vass ruggarna dansade redan ett antal sländor, men inga direkta vak. Vi började rota i askarna och jag band på en stor sjösandsländenymf, Danne en kläckare. Ett par fiskar patrullerade strax utanför Danne och en av dem fattade tycke för hans fluga, den gjorde en luftfärd och slog sig tyvärr fri.

-Fan! Ekade över sjön. Vaken var fortfarande sparsamma och klockan började närma sig åtta. Hoppas att det drar igång snart, tänkte jag och slog mig ner i strandkanten. Vinden började avta och fler och fler sländor samlades för dans, men var är fisken.

-Fan! Skrek Danne igen. De verkar vara borta hos honom. Jag flyttade mig lite och knöt på en kläckande sjösandslända, Danne får ju på en sådan. Jag kastade på men inget hände, den heta tiden som de pratat om, 8 till 10 var nu förbi. Bonanzan hade uteblivit.

-Fan! Hördes det igen samtidigt som jag tänkte det samma. Danne var het och hade dragit flugan ur munnen på en till.
En man med väldigt stor näsa dök upp bakom min rygg.

-Hur går det? Frågade han och spände upp bringan. Tillsyningsman stod det på bröstet.

-Sådär, sa jag. Kompisen på andra sidan har fått en och haft några påslag men jag har inte fått nått.

-Ja jag hörde det, det var ett jävla liv där borta. Sa han och log. Jag ska ta en sväng bort till tjärnarna, vi ses.

-Japp, ha dä.

Danne gav upp i hans vik och kom gående mot mig. Richard var redan i närheten. Vi slog oss ner och knäppte en pilsner. Solen hade gått ner och knotten hade vaknat. Vatten ytan låg nu blank och stilla. Mannen med den stora näsan dök upp igen, han slog sig också ner och vi satt och pratade fram till midnatt. Han hade som sagt en stor näsa men också en hel del teorier, några som jag gärna ville anamma, mest för att inte känna mig så dålig. Han sa bl.a. att lågtrycket brukar håller kvar fisken vid botten. Skönt då har jag en bra ursäkt nu när drömmarna gått i kras. För en fiskevakt måste väll veta vad han pratar om, eller hur?

Natten avslutades vid köksbordet med en stor mugg whiskey. Det är en ny dag i morgon, då jävlar ska här dras bågar.

"Prinsasjön" blev dagens första destination, små nafs men inget drill på några timmar så vi bestämde oss för att åka till "Lilla Havsjön", Richards sista timmar. Lågtrycket och regnet som det talats om vräkte ner på oss och sländorna som faktiskt kläckte nu, redan klockan 12. Fisken vakade men inte i speciellt stora mängder. Men chansen fanns ju att de få firrarna som gick utanför oss ändå skulle välja våra flugor så vi knöt på torra sjösandsländor. Vi lät de guppa på ytan och ett par gånger var de faktiskt där och högg. Det svåra med att se hela förloppet är att ha is i magen och vänta till fisken har stängt munnen. Vi var hela tiden för heta och lyfte spöt för fort. Det blev inget nu heller men det var ganska spännande i mellan åt.

Richard fiske kort tog slut och det var dags för honom att bege sig hemåt. Det var lunchdags och vi hade ingen fisk att lägga på grillen så vi bestämde att vi skulle passa på att äta på restaurangen ihop innan han for. Det kändes lyxigt och riktigt skönt. Det ihållande regnet hade gjort oss blöta och kalla, det var skönt att komma in en stund.
-Det går inte att misslyckas. Fnös Richard med ett leende.
-Nä, om man inte får nått nu, då ska man inte ha något, men det är nu det sätter igång, vi ringer sen och berättar sa Danne och jag.
Det var tråkigt att han var tvungen att åka men så är det ibland. Trotts att Richard var fisklös var han i gott mod och vi bestämde att vi skulle ge det en ny chans vart efter. Han slog igen bildörren och styrde mot Göteborg.
Danne och jag ville göra ett nytt försök i "Enesjön" och kanske i någon av de närliggande tjärnarna så vi begav oss ditåt. Inget liv syntes till på ytan så vi knallade direkt bort mot den outforskade lilla tjärnen. Den var liten och nästan rund, kanterna var branta och vadning var inte att tänka på. Den var omringad av en gles tall-skog och vi hittade ganska snart ett par kast bara ställen. På tredje kastet sög det till i mitt spö.
Åhh, vad härligt. Det var en ganska liten båge men den gjorde urstarka rusningar ner mot botten. Tillslut kunde jag håva den och middagen var fixad. Några kast senare högg det igen. Samma mönster igen, ilskna rusningar mot botten men tillslut fick även den syna mitt håvnät. Den fick simma tillbaka efter en snabb foto session.

-Jäklar vad skönt, spöket är borta. Sa jag till mig själv. En liten stund senare, samtidigt som jag försökte lirka ner min orangea zonker från en tallgren, jollrade Danne till borta hos honom.

-Där satt den. Tredje bågen landad på under en timma.

Jo Matsa du läste rätt, alla tre fångade på orange zonkers. (Matsa gillar zonkers och brukar håna mig när jag knyter på mina små imitationer.)

-Vad är det där för larv, brukar han säga. Det kläcker Zonkers idag, Perra.

Igår när vi precis skulle lägga på våra nödkorvar på grillen, kom en kille gående förbi oss med tre rejäla bågar i håven. Vi hajade till och frågade förstås, var och på vad.
-I Vita Tjärn, på orange zonker. Sa han lite skamset.

Dynga zonkers när sjösandsländan kläcker, nä där går gränsen. Tänkte vi alla. Men nu stod vi där i alla fall och middagen var räddad. En riktigt god fisk middag inmundigades i väntan på att det skulle komma igång. Regnet hade avtagit och vi njöt i fulla drag. Nu behöver man ju inte skämmas när man kommer hem iallafall. Kläckningen kom tyvärr inte igång idag heller i "Enesjön", visst kläckte det men fisken verkade inte förstå. Efter någon timmes nötande där åkte vi åter till "Lilla Havsjön". Över sjön cirkulerade glupska måsar som jagade sländor på ytan men i vattnet var det fortfarande ingen jätte aktivitet. Vi knöt ändå på flugor som skulle likna sjösandsländan.

På andra sidan viken stod en kille och drillade, troligtvis på en sådan, eller var det en zonker kanske?

Ingen krokad fisk hos oss och dagen hade tagit ut sin rätt. Mörkret hade dragit in och vi blöta pojkar hade en behövlig natts sömn framför oss.

Tisdag morgon, vi parkerade vid "Prinsasjön". Regnet var borta och endast en svag bris drog över sjö. I ytan såg man försiktiga vak här och där, typiska myggvak. Jag tyckte de var för få och började med en nymf medan Danne knöt på en flytande myggpuppa. Det dröjde inte länge innan han lyfte spöt för att kroka, men för snabbt. samma sak igen och en gång till.

-Skit också jag är för snabb. Svor Danne.

Dannes hugg fick mig att tänka om, jag band på en liknande. Samtidigt som jag drog åt knuten, plaskade det till borta hos Danne.
-Härligt!
-Mmm, sa Danne sammanbitet, den är fin. Efter en hård fight låg den i håven.

Vi fortsatte och snart var det min tur. I ett försiktigt pluppande försvann min cdc tuss från ytan. Även den var vrålstark och bjöd på en riktig fight.

Rackarns så spännande, fisken gick sina banor utanför oss och mumsade puppor. Vi prick kastade på vak och plötsligt gungar det till i Dannes spö igen. Det var riktig fin kondition på fiskarna, de hoppade och slet, men vi vann.

Tiden började gå mot sitt slut, men det var svårt att slita sig. En ny båge patrullerade utanför Danne, ett par kast mot den och när han lyfte spöt en tredje gång med fast fisk kände jag mig utskåpad men i samma ögonblick slet det till i mitt spö.

En fantastisk avslutning på en mycket trevlig vistelse, dubbeldrill på åsen.

En gudomlig afton

2010-05-27T10:43:00.004+02:00

Vad jag har längtat och nu var det äntligen dags. Jag har visserligen haft min flugpremiär redan men den blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig, snö och trängsel (Läs inlägget Fisklös flugpremiär i snöglopp) men idag är en annan dag med helt andra förutsättningar.
Det var Lomgölen utanför Svärtinge som skulle få släcka min törst.
Raka vägen från jobbet, parkeringen var tom. Skönt, jag tacklade mitt spö och knallade in i skogen. Snart såg jag sjön mellan grenarna, en lätt krusning dekorerade ytan, inga vak. Jag smög långsamt ut på den stora bryggan vid vindskyddet och blickade ut. Med lite god vilja anade jag möjligtvis några ringar efter en vakande fisk en bra bit ut i sjön.
Det får bli en nymf till att börja med, jag öppnade nymf asken och ögonen föll direkt på en flicksländenymf, som mina vänner på västkusten har haft stor lycka med i vår. Knöt på och kastade ut flugan, den flöt. Den stora buskiga marabou stjärten behöver suga åt sig lite vatten för att sjunka. Jag drog till mig linan så att flugan trycktes ner under ytan och kastade igen. Flugan flöt fortfarande, jag skulle just upprepa momentet då jag ser en regnbåge komma upp för att hugga, jag hinner inte hejda mig och fullföljer draget. -Va i helvete, det här va tokigt. Tar de nymfen som en torris. Jag flinar för mig själv, det här verkar lovande. Nu sjönk den till sist och jag tog långsamt hem den. På femte kastet sög det till och i samma stund som jag reste spöt surrade det till i rullen. -Shit, jävlar vilken fart. Jag höll i och gapade. Linan försvann och 10 - 15 meter av backingen susade av. -Oj, oj, oj. Den stannade upp och jag började veva. Halva linan på spolen igen men då börjar den om. Härligt, det surrar till och jag får lufta backingen igen. Tillslut är den trött trodde jag och jag får in den till bryggan, lossar håven från ryggen och trär försiktigt ner den i vattnet då gör den ett luftsprång på kort lina och försvinner ner i djupet med en flickslända i mungipan. -Attans, vilken firre. Den var inte så stor men jäklar vad stark. Jag knyter på en ny flicka men inget händer, istället börjar det hända saker på ytan. Vinden mojnar och på de blanka fläckarna som bildas sprider sig ringar ut efter försiktiga vak. -Aha!!! Myggpuppor. Jag klipper bort min nymf och byter ut spetsen till en klenare, jag ska testa med upphängare. Knyter på en myggkläckare och en färdig mygga. Jag har hört att det kan vara ett bra sätt att ta reda på vad de är ute efter. När jag drar åt sista knuten hör jag ett galopperande ljud bakom mig och innan jag har hunnit vända mig om ser jag en vit hund med svarta prickar studsande runt mina ben. -Det är ju Senna och när jag tittar upp ser jag Elin gående genom skogen med en påse i handen.
-Hej! Är ni här? Vad har du i påsen.
-Sushi! Är du hungrig?
Hon är rar hon. Jag ställde ifrån mig spöt och vi slog oss ner på bänken i vindskyddet och åt. Vinden stillades mer och mer och fler och fler fiskar började vaka. Det här är livet på en pinne tänkte jag, solen spelade i vattenytan och bågen var på gång. När vi kände oss mätta och belåtna kunde jag inte hålla mig längre, det var dags att testa mitt dubbeltacklade set.

Det var en hel del vak och några faktiskt på kastavstånd. Kast tekniken var inte vad den borde, om jag någon gång har kunnat kasta bra var kunskapen nu veck och dubbla flugor gjorde det inte lättare, men jag fick ut de hjälpligt. Jag placerade flugorna något bredvid ett vak i den riktningen som jag trodde den gick och jag trodde rätt. Plötsligt ser jag ett försiktigt hugg i ytan. Jag lyfte spöt och den satt, ytterligare en liten firre men satan vilka vilddjur. Den drog nästan av hela linan innan jag fick stopp på den. Jag jollrade lite för mig själv och Elin log åt mig. Den hade tagit ändflugan, en färdig mygga. Efter håvningen och ett litet foto fick jag hjälpa den igång, den var trött. När den piggnade till simmade den iväg, men inte ut i sjön utan in i strandkanten där Senna fick syn på den. Riktigt spännande tyckte hon och gav den ett försiktigt nafs i ryggfenan. Det såg roligt ut men kanske inte så snällt. Den fick i alla fall en knuff ut i sjön igen, den stack som ett skott. Om någon får en hundbiten båge i Lomgölen så vet ni varför.
Elin och Senna begav sig hemmåt och jag var åter ensam med mina fiskar. Flugan var slemmig med avbrutna vingar så jag ögnade igenom min ask efter något liknande. Hittade inget bra, men jag band på en "black gnat" i samma storlek som fjädermyggan och rörde mig bort längs sjön. Jag hittade ett par luckor i skogskanten och några bågar patrulerade strax utanför. Tittade ett tag hur de gick innan jag kastade ut. Flugan låg som en liten prick på ytan och jag väntade. Fisken närmade sig och nu.... vattnet lyfte sig under flugan men inget hugg. Den ratade min lilla gnat. Bytte till en lite myggkläckare och gick vidare. Såg en ny lucka och strax utanför gick en firre och vakade. Kastade ut flugan och väntade. Jag skulle precis göra ett nytt kast när flugan försvann med ett smackande ljud. En något större båge landades efter en något lugnare drill. En puss och den simmade åter uti sjön. Klockan började bli mycket och solen höll på att gå ner bakom trädtopparna. Kanske ska bege mig hemmåt tänkte jag men när jag kom åter till bryggan där jag började vakade det friskt på kastavstånd så jag kunde inte låta bli. Jag smög ut på bryggan och satte mig på knä. Jag tittade ut över sjön. Det var vackert, ja jävlar vad vackert. En tunn dimma hade dragit in, fåglarna hade tystnat det enda som hördes var fiskarnas sörplande och smackande. Det lät som om de kysste de små myggorna. Jag spanade in ett antal fiskar som vandrade runt som på en bana. Med jämna mellanrum dök de upp på ett perfekt kastavstånd. Innan de passerade där för tredje gången lade jag men fluga mitt i deras väg. Smack! Den tog och jag håvade den nöjt efter en liten drill. Vilken härlig kväll, det är så här det ska vara.

Mina fiskekamrater - Tommy

2010-05-19T21:19:00.002+02:00

Även kallad Tommy-Bertil. Han är en riktigt gammal flugfiskeräv med många spännande fjällfisken i bagaget.
Han tog mig med på mitt första riktiga ström-fiske och visade ödmjukt var skåpet skulle stå när han placerade flugan i perfekta drifter. Det har tyvärr inte hunnit bli så många fisketurer ännu, det är mycket som måste stämma. Men det är aldrig försent.

Mina fiskekamrater - Jocke

2010-05-19T21:18:00.001+02:00

En nyfunnen kamrat, vi har ännu inte haft så många turer ihop men de som varit har varit roliga. Jocke tillhör ett konkurrerande team när vi snackar gäddtävling. "Team No Name". I höstas avslutade han en fantastisk fiske säsong med att vinna ett av priserna med den längsta gäddan i "S:t Anna Pike Open." Han fiskar gärna gädda men även gös, abborre och strömming. :)
Ihärdigare fiskare får man leta efter.
Läs gärna hans blogg, No name fishing.

Mina fiskekamrater - Andreas

2010-05-19T21:15:00.000+02:00

Hetast av de alla är Andreas, mest för att det blir så sällan han får tillfälle att doppa sina beten. Havsöring på Gotland och gäddfiske är hans passion. Inget kan stoppa honom när han får tillfälle. Havsörings jakt i meterhöga vågor med livet som insatts är inget om fisken hugger. Han är bosatt i Stockholm och avståndet har gjort att våra fisketurer blir allt för sällan.

Mina fiskekamrater - Danne

2010-05-19T21:13:00.000+02:00

Danne är en gammal barndomsvän som för ett antal år sedan flyttade till Göteborg och vi tappade så smått kontakten. Vi hade sporadisk mejl kontakt, en dag fick jag ett brev. .....tänkte börja flugfiska. Bla, bla. bla.
Kul tänkte jag.
Som vanligt när det gäller Danne så är det 110% och snart efter det följde ett antal riktigt trevliga fiskarfängen ihop på Hökensås. Vi har även gjort en oförglömlig fiskeresa till svenka fjällen. På våren när havsöringen blir lovlig är han ofta het på att få fånga de blanka men när insekterna kläcker står han helst vid någon sjö eller något ström parti. Som jag sa är det 110 som gäller och naturligtvis har han även tagit flugbindningen till sitt hjärta.
Läs gärna hans blogg, It's about trout

Mina fiskekamrater - Matsa

2010-05-19T21:08:00.000+02:00

Matsa är från början min brors kompis. Han började fiska för ca 20 år sedan och har hela tiden varit öppen för nya utmaningar. Han har gäddan som sin favorit men har även gett gösen, havsöringen och borren en ärlig chans. Mats tog även med mig på min första Hökensås tripp med flugspöt.
Båten har han på trailer vilket har gjort att vi har kunnat bredda vårat fiskerevir och givit oss många trevliga heldagar längs östkusten.
För 5-6 år sedan introducerade han Johan och mig för jerkbaitfisket som gav oss en nytändning när det gällde gädda. Han har trots sin ihärdighet länge legat ett snäpp efter oss när vi snackar personbästa men i år smiskade han oss på stjärten med besked när han lyfte en ståtlig 16 kilos gäddmadam över relingen. Det blir svårslaget.
Även han är med i teamet "Matsas Mask och Mete" och brukar dra sitt strå till stacken.

Mina fiskekamrater - Johan

2010-05-19T21:02:00.001+02:00

Först ut i min presentation kommer Johan. Min storebror och en av medlemmarna i Team MMM (Matsas Mask och Mete).
Johan är som sagt min 4 år äldre bror, som dessutom var personen som fick mig att få upp ögonen för sportfisket. Vi har haft fördelen att få tillbringa somrarna på en ö i den östgötska skärgården under vår uppväxt vilket ledde till sporadiska sommar fisketurer med metspö och spinnspö.
För kanske 20 år sedan när han och en kompis tog sig ut på havet även tidiga vårar och sena höstar för att försöka lura gäddan lades grunden för vad fisket är för oss/mig idag. Han och kompisen Mosse förde fiskdagbok, där allt skrevs ner. Väder, vind, plats, vikt osv för varje enskild gädda, vilket i sin tur ledde till en intern tävling mellan dem. Då och då fick lillebror hänga med och jag anammade dagboken och sättet de fiskade på. Nu var även jag med i tävlingen.
Det har varit mest gädda för Johan först med spinn och nu sedan 5 år, jerkbait. Han har några gånger även hängt med mig till något "Put and Take" vatten med flugspöt.
Personbästa är ännu så länge en gädda på 9,4 kg tagen en blåsig och regnig höstdag för ett antal år sedan men jakten på 10+ fortsätter även fast barn, hus och annat förståeligt nog tar mycket tid från fisket.
För ett par veckor sedan drog han det tyngsta lasset när vi för 6:e gången i rad ställde upp i S:t Anna Pike Open.

Mina fiskekamrater

2010-05-19T21:01:00.000+02:00

Jag tänkte att det skulle vara trevligt att presentera mina fiskarbröder här på bloggen. Allt som oftast brukar de dyka upp i mina inlägg och kanske vore det roligt för er att veta vad de är för några pajsare.
Jag hoppas att de inte har något emot det.
De kommer dyka upp här i bloggen efter hand, utom inbördes ordning, som man brukar säga.

Blodad tand

2010-05-16T18:32:00.008+02:00

Trots en fisklös gäddfiske premiär för tjejerna dagen innan var de sugna på en revansch och Johan och jag var inte svårövertalade. Dimman låg tät och en svag vind krusade ytan. Dimma brukar sällan vara bra för gäddfisket men det är värt ett försök, hoppas att de får känna på lite gädd-sprattel. Det vore roligt tyckte vi alla.

Vi gav oss iväg. Ankare kändes överflödigt och vi gled långsamt fram över grundbotten.
Plötsligt virvlade det till bakom Tildas drag men gäddan högg aldrig.
-Såg ni, var det en gädda?
-Ja det var en gädda. Synd Tilda, men den hugger kanske igen.
Gäddorna var tyvärr inte riktigt på hugget men jag och Johan fångade 2 gäddor var.
-Hur gör ni egentligen, varför får inte vi något? Det är något fel på våra spön, fel drag, jag vill ha ett sånt drag som ni har! Jag rotade i lådan och plockade fram ett par "Zalt" vobbler.
-De här är bra, kör med de här. Nu är det eran tur.
De fortsatte tålmodigt men ingen firre ville hugga deras beten idag heller, tyvärr.
-Man måste nöta och öva, snart kommer ni få, jag lovar. Sa Johan.
Jag är inte heller orolig snart händer det, de har gott tålamod och lite gädd-sprattel kommer ge dem blodad tand, det är jag övertygad om.

Gädda med pomme

2010-05-15T19:46:00.015+02:00

-Vad vill ni ha till middag i dag tjejer? Frågade Johan två av sina
döttrar. -Vill ni ha gädda med pomme?
-Ehh, jaa! Ska vi fiska? Ropade Tilda och Philippa.
Vi gjorde i ordning ett varsitt spö till tjejerna och gav oss iväg.
Risken finns ju att tålamodet tryter för de små så Johan styrde mot ett par relativt säkra platser. Solen sprack fram mellan molnen och en svag bris drog över havet. Johan parkerade i viken och vi började fiska.
Tjejerna som har en viss förkärlek till små gummifiskar botaniserade i deras små fiskelådor, men efter ett tag med en viss inrådan från Johan och mig valde de ett varsitt "Conrad" vobbler som vi tyckte lämpade sig bättre för den grunda viken vi var i.
Efter ett par kast gjorde Johan ett mothugg och första gäddan landades. Gäddan studerades med stora ögon av tjejerna.
- Men släpper du i den? Frågade Tilda, vi ska ju äta gädda med pomme.
-Nä, jag skojade bara, vi har köpt kött som vi ska äta ikväll. Det är väll godare, eller hur? Sen måste vi ju vara rädda om våra fiskar, speciellt nu när de de har massor med gäddbarn i magen. Sa Johan
-Jo, okej då! Mumlade Tilda.
Vi fortsatte att fiska och tjejerna kastade på och vevade koncentrerat in dragen. Philippa fick ett hugg men lyckades tyvärr inte kroka den. Strax efter drog jag en rackare och sedan en till. Vi åkte vidare till ytterligare ett ganska säkert ställe. Jag tog en liten gynnare till. Som Tilda fick drilla.
-Det här var kul, sa Tilda.
-Ja jag älskar att fiska, sa Phillipa.
Det värmde i mitt fiskar hjärta, kanske är det en ny fiskegeneration vi ser i båten idag.
Vi åkte vidare. Tilda fick ett nafs och jag fångade en liten till. Sedan bestämde vi oss för hemfärd. Det var dags för lunch.

Under vår lilla båttur väcktes en gammal tanke till liv. I förlängningen av en utav vikarna som vi brukar fiska, finns en väldigt smal kanal som leder in i en riktigt grund liten insjö. Det går inte att åka båt in i den och jag har vid flera tillfällen tänkt att jag skulle vandra dit med flugspöt för att lura en gädda.
Idag tog jag tag i det. Med stövlar på fötterna och ett färdigtacklat flugspö gav jag mig iväg. En sumpig vass omringade den lilla viken men på några ställen fanns det ett par berghällar som lutade ner i vattnet, jag stannade till på en och fick syn på en lite gädda som låg och solade i det knappt halvmeter djupa vattnet. Det blev ett riktigt spännande "sight fiske". Jag prick kastade min fluga mitt framför nosen men ingen reaktion, fortsatte så ett antal gånger men inget hände, tillslut blev den irriterad och simmade långsamt därifrån. när den kommit någon meter åt sidan skrämde den upp ytterligare en gädda som jag inte sett, den gjorde ett stort dymoln när den stack. De var uppenbarligen inte särskilt intresserade av mat. Jag gick vidare i vassen och hittade en liten lucka, jag kastade ut igen och fastnade efter några drag i en stock.
-Skit också. Jag lirkade och grejade men tillslut gav jag upp och drog till lite hårdare, plötsligt släppte den, bra. För att inte riskera att fastna igen gick jag vidare. Jag stannade till på ett nytt ställe där isen hade klippt vassen i vatten ytan. Körde ett antal luftkast och fick till ett riktigt bra kast, plötsligt som skjuten ur en kanon kom en gädda efter och högg min fluga. -Yes, neeeej.
Den lossnade, jag stannade hemtagningen och den bet igen men med samma resultat. Gäddan spottade ut flugan utan att fastna. -Hmm, fan. Jag tog upp flugan i handen och granskade den. Inte så konstigt. Kroken hade gått av, troligtvis när jag fightades med stocken tidigare.
Jag gick hem, men jag kommer återkomma hit, då med vadarbyxor och några flera gäddflugor, här fanns det potential till riktigt trevligt gäddfiske.

"Matsas mask & mete" vi gjorde det igen.

2010-05-08T21:47:00.005+02:00

Våren är kommen och med den vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Spänningen och revansch lusten från höstens andra placering hängde i luften, så även regnet. Väderleksrapporten hade skvallrat om en hård Nordost vind och regn hela dagen och det visade sig stämma ganska bra. Det är inte så mycket att välja på, det kanske rent av är bra för fisket. Tidigare år har vi i stället plågats av sol och spegelblanka ytor.
Vi hade tagit ett taktiskt beslut, det tungt belastade grummel-vattnet inne i Stegeborg skulle vi lämna till de andra och istället skulle vi ge oss iväg utåt.
Vi styrde mot vårt hetaste ställe, tanken var att vi tidigt skulle stärka vårat självförtroende och snabbt komma med i tävlingen. Det är som vanligt den sammanlagda längden av lagets 3 längsta gäddor som räknas. Så 3 snabba var förhoppningen. Vi stannade till utanför viken och gled långsamt in och sänkte försiktigt ner ankaret. Nu skulle vi dra gädda, vi var tända men inom mig surrade en liten oro. Har vi valt rätt taktik? Tänk om inte vårat hotspot levererar. Första ankringen gav inget och vi flyttade oss en liten bit och ankrade på nytt. Strax efter susar det till i fören när Matsa gör ett mothugg.
-Härligt! Men vad är det?
-Det är en regnbåge! Jollrar Matsa.
-Fan va häftigt, tog den ett jerkbait?
Matsa lyfte in den i båten. Den var fin men det är ju gädda vi ska ha i dag.
Vi fortsatte att fiska och plötsligt sög det tag i mitt spö. Dagens första gädda, Johan var på alerten och tog den lugnt och fint i håven. Yes, upp på måttplankan för ett foto, 76 cm. Vi var heta och viken hade mycket mer att bjuda på. 10 minuter senare tog Johan sin första för dagen som senare skulle visa sig bli dagens längsta, 86 cm. Härligt nu är vi på gång. Den tredje högg strax därpå. Vi hade fiskat i 30 minuter och vi hade redan en ganska bra grund att bygga ifrån. Det kändes bra och oron började släppa, det här kan gå vägen. Nu började jakten för att slå ut gäddorna på topp 3. Vi tog några till och tappade några. Flera var kortare och släpptes snabbt tillbaka. Teamet jobbade bra, håvade, fotade de som var längre och släppte tillbaka, vi såg hela tiden till att ha minst ett drag i vattnet. Sedan kom det utlovade regnet och fisket dog ut, i alla fall för stunden. Vi förflyttade oss, vi hade en plan och den följde vi ganska väl. Efter ett antal fruktlösa stopp kom vi tillslut till en ny het vik som vi trodde mycket på. Matsa hittade färgkoden för viken och ett nytt race satte igång. Vi krokade ett gäng till och slog ut den minsta från stegen. Det var kallt om fingrarna och vinden tog i men humöret var på topp. Vad kan det behövas för att vinna? Vi kanske klarar oss på det här, resonerade vi, men efter lite huvudräkning och överslag kändes det plötsligt långt bort. Vi måste ha någon över metern. Vi kämpade vidare och det var Johan som drog det tyngsta lasset. Han krokade ytterliggare en fet madam som tog sig in på stegen och nu var han både etta, tvåa och trea.

Vi hade ett riktigt roligt fiske där vi var, men hur gick det där inne egentligen. Efter ett par telefonsamtal fick vi svaret. Det var dött, en av kombattanterna satt i bilen på väg hem, den andre var ihärdig men hade endast lyckas kroka en braxen. Kan det vara så, att det här räcker? Vi körde vidare och fångade några snipor till men dagen började närma sig sitt slut. Vi hade nu fått ihop 249 cm med toppen på 86 och det var inte mycket annat än att åka till målet och hoppas på det bästa.
Det var ganska glest med folk i målfållan, det visade sig att det var många av de 47 båtarna som hade gett upp.
Med tvivel men med stort hopp klev vi fram med kameran. Av snacket mellan deltagarna att döma kunde det kanske gå vägen.
-Har ni fått nått? Frågade tävlingsledningen.
-249, vad är bäst hittills?
-Ehh, ni är tvåa. Ettan har 256 och den enskilt längsta gäddan ligger på 108 centimeter.
-NEEEJ, inte igen, va fan. Johan, jag och Matsa tittade uppgivet på varandra.
-7 cm den här gången, det är inte sant. Vi gjorde det igen.
Den ständiga tvåan, tänkte jag. Är det blogg rubriken idag? Nä för fan, snart är det höst och då jävlar ska vi vinna.
Prisutdelningen började och det glada vinnarlaget fick 15000 sek i näven. Sedan var det deltagarlottdragning. Sådär kul tyckte vi, har tidigare resulterat i ett paket krok och en fleece keps och det brukar inte glädja oss speciellt när vi har varit centimetrar från segern, men idag drog Matsa den stora vinstlotten. Ett komplett nytt Jerkbaitspö och rulle. Grattis till det då i alla fall. Nä, det får bli nya tag till hösten.

Fortsatt gädd-rekning

2010-05-02T17:32:00.005+02:00

Söndag 2010-05-02
Det var en fin vårdag vid havet och fina vårdagar vid havet brukar få hjärnan att tänka väldigt enkelriktat. Min tänker GÄDDA. Jag skulle slutföra uppdraget som jag givit mig själv, jag ville så gärna kunna säga till Matsa och Johan att, dit åker vi, där står de på rad. Men tyvärr är det inte så lätt.
Idag åkte jag ut själv, jag tänkte att jag skulle testa på några gamla ställen som då och då brukar leverera, hoppa över de vanliga. Jag kastade och kastade, inget hände. Fortsatte så utan resultat provade olika beten, färger och olika hemtagningshastigheter men inget ville bita. Bestämde mig tillslut för att ge upp. På vägen hem stannade jag i viken där jag tagit de flesta av årets gäddor och efter ett par kast nöp en ca 2 kilos på ett Buster "Skitmörten".

Annars var det tomt. Jag slapp i alla fall nolla. Men så mycket visare blev jag inte.

Gädd grubblerier

2010-05-01T20:16:00.008+02:00

Lördag 2010-05-01
Bara en vecka kvar till tävlingen, men var ska vi hålla till? Starten och målgången är som alltid vid Stegeborgs hamnkrog. Inne i Slätbaken finns det normalt goda chanser till grov gädda. Men rapporter om riktigt grumligt vatten med ett siktdjup på några centimeter och pågående gäddlek har fått oss att fundera och eventuellt vidga vyerna. Var är störst chans att dra bra gädda nästa helg? Förra helgen när jag krokade 11 gäddor på 3 timmar i ytterskärgården, var det ett antal båtar som jag känner till, ute på Slätbaken och de kammade i princip noll. Det talar kanske för ytterskärgården, nackdelen är att mycket tid går till transport, dessutom känns det som om medelvikten är mindre ute vid mina hemmavatten jämfört med dy-vikarna runt Stegeborg. Men chansen är större att vi åtminstone får 3 mätbara fiskar.
Det här är ångestladdat, man vill ju inte vara vid fel plats.
Jag befann mig även denna helgen på landet och jag hade EN viktig uppgift. Reka gäddor. Har de börjat leka även här? Har de samlat ihop sig för det? Var kan de vara? Detta måste undersökas. Vid elva snåret när luften hade börjat värmas upp frågade jag min kusin Mattias om han skulle med på en tur. -Javisst, jag hänger på. Sa han och vi packade med oss våra saker och gav oss iväg. När vi puttrade från bryggan berättade jag om förra helgens turbofiske och om "Matsas Mask och Metes" grubblerier.
Vi åkte in i en vik och började fiska. Jag provade både traditionell jerkning och turbo spinn. Mattias körde med haspel och wobbler. Inget hände. Vi fortsatte till en annan vik och där lyckades jag få en liten snipa att hugga. Ett litet tag senare en till, denna på turbo. Sedan hände inget. Det var glesare med gädda den här helgen. Vi flyttade och där satt en tredje, den tog mitt bete hemtaget på vanligt vis.

Hmm, jag som hoppades på att turbofisket skulle bli mitt ess i rockärmen och att dagens fiske skulle göra det enklare att bestämma var vi skulle befinna oss tävlingsdagen. Jag spanade in på grundområden och i vassar efter lekande gäddor men märkte inget speciell aktivitet. Vi får se!
Mattias telefon ringde. -Lunchen är serverad.
Min mage ropade också efter lunch. -Det får kanske vara bra för idag, tar en ny tur i morgon. Väl hemma vid lunchbordet hade jag svårt att sluta grubbla. Gäddorna kanske leker klart i Stegeborg under veckan och kanske sätter de igång på riktigt här. Ååå, att det ska vara så svårt.
Det gäller att tänka som en gädda, skulle du ha parat dig nästa helg och i så fall var?

Tesen kom på skam

2010-04-25T20:19:00.016+02:00

Söndag 2010-04-25
Söndag på sommarstället. Jag vaknade tidigt av en pipande hund som ville ut och bajsa. Solen hade precis gått upp och havet låg spegelblankt utanför dörren. Otroligt vackert och i horizonten hördes ejderns dova rop. Det ser ut att bli en fin dag, tänkte jag och sträckte på mig i morgonkylan.
Efter en god och lugn frukost tog vi tag i det vanliga vår-görat. Räfsan och lövkorgen åkte fram.
Vattenytan var fortfarande blank, perfekt dag för räfsan. Men tankarna på gårdagens fiasko gnagde och revansch lustan var stor. Lagom när vi började känna oss nöjda drog en svag sydlig brisen in. Bra, nu jävlar!
Jag packade med mig mina saker och gav mig iväg. Lade båten för en drift in på grundområdet. Kopplade på ett "Big Bandit Shallow" och jerkade långsamt hem det precis som skolboken säger att man ska göra på våren när vattnet är kallt och gäddorna är stela. Jag körde på så en halvtimme utan att varken se eller känna någon gädda. Den svaga vinden flyttade mig in mot land. Jag hinner nog ett kast till innan jag måste flytta, tänkte jag men ångrade mig i samma stund som draget slog i ytan. Jag satte igång att tokveva in mitt jerkbait för att hinna få igång motorn innan båten skulle ta land. Då plötsligt kom en gädda som skjuten ur en kanon och hugger betet i rumpan. -Va i helvete!!! Var kom den ifrån? Jag gör ett mothugg och den sitter, den får en onödig lång drill pga att jag samtidigt måste köra båt, men snart får den simma tillbaka efter en snabb snuspuss på nosen. Var det en slump gädda? Jag kastar snabbt ut igen för att testa samma taktik igen. Tokvevar, stannar kort och tokvevar igen, dagen andra hugger. Det var konstigt. På 6 kast fångar jag 4 gäddor. Inga stora visserligen men vilket drag på de små liven.

Jag kör på i samma vik, gäddorna är som tokiga och jag med, jag vevar som en idiot och firrarna kommer efter. En del hinner inte ifatt eller ger upp men jag tar några stycken till och missar några stycken, bl.a en fin pjäs på uppskattat 6+. Tillslut har jag driftat och vevat slut på viken och jag åker vidare. Jag fortsätter med samma drag och samma taktik och tar några till, en 4,5 kilos och några mindre. Totalt fångar jag 11 turbogäddor på drygt 3 timmar. Skönt jag började nästan skämmas för min fiskestatestik.

Förlåt Jocke, även jag kan ha en räv bakom örat. Matsa talade sanning för en gång skull :-) . Läs, "En seg dag" i Jockes blogg.

Skitfiske

2010-04-24T22:28:00.004+02:00

Lördag 2010-04-24
Båten ligger sedan några dagar i plurret.
Inspirerade av Matsas feta 16 kilos madam, gav sig Johan och jag ut på stor gäddejakt. Allt verkade så bra, min bror och jag precis som när vi var små, vi skulle ut på jakt. Det som visade sig bli skillnaden var gäddorna. Inte ens någon liten gädda lade märke till våra beten. Vad är det som har hänt? Det är få gånger gäddfisket har varit så dåligt. Inte ens Johans 4 "pater nosters" till de högre makterna hjälpte.
Vi glömmer och går vidare.

Bloggförbud

2010-04-20T19:08:00.002+02:00

Inför vårens "Pike Open" tävling införde mina lagkamrater i "Matsas Mask och Mete" ett gädd-blogg förbud. Detta av säkerhetsskäl. Det skulle kunna vara förödande om jag av misstag skulle yppa någon av våra innersta hemligheter och ge våra motståndare en fördel.
Vårupplagan av "S:t Anna Pike Open" tävlingen har nu gått av stapeln och i väntan på tävlings rapporten följer här ett gäng nu ganska inaktuella inlägg som utspelar sig veckorna före tävlingen.

En fantastisk fiskedag...

2010-04-18T22:22:00.011+02:00

..men inte för mig. Det låter nog som jag är bitter men det är jag faktiskt inte, jag unnar mina fiskebröder detta. Visserligen kan jag inte sticka under stol med att jag hade velat vara med. På förmiddagen fick jag ett par SMS. "Första bågen fångad". Något senare. "Den tredje var lite större", det var Danne som premiär fiskade efter regnbåge i sina klubbsjöar på västkusten. Härligt, roligt. Jag hällde upp lite mera frukostkaffe i min mugg och satte mig vid bindstädet för att göra en fluga. Det kändes som en ganska bra Söndag, lugnt och skönt, inget planerat förrän på eftermiddagen då jag skulle besöka min bror för att fira en födelsedag.
Vid 15.30 satt jag vid matbordet och åt födelsedagsmiddag när jag hörde min telefon drog igång i jackfickan. Ähh, den får ringa, jag äter ju. Den ringde igen men jag ville inte lämna bordet. Broder Johans telefon ringde strax efter, han var redan på språng för att hämta något så han svarade.
-Tja.
-Läget?
-Fiskar du?
-Jaha.
-Fyfan!
Fiska! Hmm, det måste vara Matsa, jag lämnade bordet för att tjuvlyssna. De pratade ett tag och jag förstod att det var något stort på gång. Jag kunde inte hålla mig och frågade Johan.
-Är det Matsa, har han fått något stort? Johan höll upp en knuten näve och öppnade den 3 gånger och avslutade med att hålla upp ett finger.
-Ähh, lägg av 16 kilo. Johan nickade till mig.
Johan avslutade med. -Då får jag gratulera. Innan han lämnade luren till mig.
-Är det sant? Man vet ju inte med dig.
-Ja det är sant. Rösten darrade.
Jo det är sant. Tänkte jag. Jag hörde det på honom.
-16 kilo, ett riktigt fetto, 121 cm. Fy fan vilken pjäs. Jag vet inte vad jag ska säga Perra, jag ökade PB:t med 8 kilo.
-Jävlar vad grymt. Grattis.
-Lite larvigt kanske men det kom faktiskt en lite tår, sa han med darrande röst.
Vi pratade lite till, sedan sa Matsa -Nu ska jag sätta mig här och titta på de andra när de fiskar. Det här blir ju svårslaget.
-Grattis igen, vi hörs.
Lite senare kommer en bild till telefonen.

Vilken jävla gris!!!
GRATTIS den var du värd, men vad ska du göra nu?

Jag skulle tro att ni snart kommer kunna läsa mer om detta i mina vänners bloggar.
Om Dannes första bågar för i år i hans blogg It's about trout och om Matsas monster gädda i Jockes blogg Nonamefishing.

Här finns ytterligare en bild på monstret att beskåda.

Ett solklart karpaltunnelsyndrom

2010-04-08T11:55:00.001+02:00

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg domnade plötsligt min kastarm bort, oron var stor, dels för anledningen till detta och framför allt för hur det skulle gå att fiska nu när säsongen drar igång.
Armen har kommit tillbaka, däremot är fingrar och handen mer eller mindre försvunna. Det går iallafall åt rätt håll och nu har jag ju testat både jerkbaitfisket och flugfisket utan några större problem.
Jag var på ett återbesök hos läkaren i dag och symtomen talar för ett solklart fall av karpaltunnelsyndrom som i mitt fall beror på överansträngning i armen. Musklerna i handleden har blivit inflammerade och trycker på en redan trång kanal i handleden där nerverna går.
I och med att det har gått åt rätt håll finns stora förhoppningar om att det helt och hållet ska försvinna av sig självt. Alltså tror vi att någon operation inte ska behövas. Det känns bra.
Jag ska om ett par veckor träffa en arbetsterapeut som ska fixa ett handledsstöd åt mig.
Hur som helst är jag väldigt lättad av att fisket inte blir drabbat av den anledningen iallafall.

Fisklös flugpremiär i snöglopp

2010-04-06T10:44:00.001+02:00

Påskdagen, strålande vårsol och termometern visa dryga 10 grader. Inte helt oväntat började det suga i fisketarmen. En tanke blixtrade till, kanske imorgon. Jag googlade på Magnehultån och till min stora glädje hittade jag vad jag sökte, isen hade gått i Magnehultån och man hade dessutom satt ut ett stort antal fiske för ca en vecka sedan. Föreslog en picknick/fiske combo för sambon och behövde inte lobba speciellt mycket, vi bestämde helt enkelt att imorgon blir det flugfiske premiär förutsatt att vädret håller i sig. Det kändes som när man var liten, när man väntade på jultomten. Jag satte klockan på 07.30 och gick och lade mig med ett pirr i magen.
Så blev det annandagen, klockan ringde. Jag hoppade ur sängen och stirrade ut genom fönstret och torkade sömnen ur ögonen. Va fan!!! Backen var vit och från himlen föll det stora blöta snöflingor termometern stod på 0 grader. Jävla skit, så var det med den picknick combon. Jag kröp ner i den varma sängen igen och kämpade för att slå fisket ur tankarna, jag lyckades skapligt men jag kunde inte somna om så jag klev upp igen för en hundpromenad. Suget fanns fortfarande och under promenaden bestämde jag mig för att slänga på filmen "Mayfly madness" när jag kom in, en fantastisk film som är värd att se flera gånger. Kanske skulle jag lyckas med att få Elin att se den ihop med mig. Det vore roligt och i mitt huvud nyttigt för henne och bra för mig. Jag vill ju att hon ska förstå tjusningen för flugfisket som jag känner. Jag knäppte på den till morgon kaffet och hon satt faktiskt med under hela filmen. Jag tror inte att hon tyckte att filmen var lika bra som jag, det bästa tyckte hon var Bosse, Johan Klingbergs hund som alltid finns vid hans sida vid fisket. -Det är en sådan där Danica-hund. Sa hon efter ett tag då hon troligtvis tyckte att de tjatat tillräckligt om Danicor (Åsandsländor) i filmen. För er som inte sett filmen så är det just fiske med Danicor som den handlar om. En underbar film enligt mig men den gör inte fiskesuget mindre. När eftertexten rullade tittade jag ut genom fönstret igen. Funderade ett tag, sa sedan. -Nä jag drar nog ut ändå.
Packade snabbt ihop sakerna och glömde både matsäck och kamera. Det hade slutat att snöa ett lätt duggregn skvätte på vindrutan på vägen ditt. I min enfald fantiserade jag om att vädret skulle ha skrämt bort alla andra och att jag skulle bli ensam vid ån. Tji fick jag, på parkeringen stod ett stort antal bilar. Alla tokar som jag, hade samlats vid områdets enda öppna vatten. Som vid ett vattenhål på savannen. Jag tittade mot den övre poolen och den var trots allt tom på folk. Jag köpte mitt kort, tacklade mitt spö och började fiska. Det flöt fortfarande isflak i polen men det var inget som störde. Nedre poolen var helt öppen men där kändes det trångt. Fiskade någon timme i den övre utan att känna något, bestämde mig för att ta mig högre upp i ån. Hoppade in i bilen och åkte till den andra parkeringen. Lika mycket bilar där och alla fiskbara ställen var upptagna av andra. Klev ur ändå och vandrade ytterligare en bit uppströms i hopp om att hitta något ställe, ån var översvämmad och vadarbyxorna hade nog inte suttit fel. Försökte på ett par ställen, men vattenståndet var så högt så nu fastnade man inte bara i träden i bakkasten utan nu stod det granar och björkar mitt ute i ån. Så nu satte jag ett par flugor även i framkasten. Efter ett tag tröttnade jag på att vandra runt i träsket och klä träden med flugor så jag åkte tillbaka med inställningen att jag skulle pressa mig in i någon lucka i nedre poolen. Folk hade börjat att åka hem så trängseln hade släppt. Jag hade hittills fiskat med kraftigt förtyngda nymfer som jag långsamt tog hem längs botten. Bredvid mig stod en man som hade fångat 2 bågar.
-Vad har du tagit dem på? Frågade jag. -Sjunktafs och en rosa tutt-fluga. (Booby-fluga. En streamer fluga som flyter väldigt bra med hjälp av sina stor bröst liknande ögon.) -Jaha. Jag visste att någon sådan har jag inte men plockade fram min streamer ask. Plockade upp en orange Wollybugger som jag tyckte såg bra ut. Kastade ut och lät sjunka. Fortsatte så ett tag och plötsligt sög det tag i linan. Jag tror att jag skrivit det här tidigare, jag gjorde ett mothugg. Inte ett motthugg ämnat för flugfiske utan mer för de hårdkäftade gäddorna. Jag drog flugan ur munnen på fisken. Jag svor för mig själv när jag samlade ihop linan som hade lagt sig i en hög bakom mig. Lite pinsamt. Fortsatte med samma fluga, jag frös om händerna och passade på att värma dem undertiden som jag lät flugan sjunka. Då hände det igen. Linan drogs ner mot botten. Med spöt i armhålan och med händerna knutna framför en frustande mun fick fisken inte känna något mothugg alls innan den spottade ut flugan. Skit, det där var väll mina chanser idag. Jag skulle just ge upp när Elin och Senna uppenbarade sig på vägen med en termos kaffe och bullar. En glad överraskning och en bra avslutning på dagen. Trots kylan och snön var det roligt att få lägga årets första kast med flugspöt, kul att få känna hugg men jag saknar ännu doften av en sprattlande båge.

Gäddpremiär

2010-03-28T19:42:00.003+02:00

Matsa och Jocke planerade för gösfiske på förmiddagen fram till lunch då jag skulle ansluta till året första gäddfiske. Min bortdomnade arm oroade och en halvdag fick räcka för mig. Området var ganska begränsat då de flesta vikar fortfarande var täckta av is men några heta ställen låg öppna för oss. Väldigt sugna lade Jocke båten bredvid en vass för en fin drift. Det var roligt att träffa grabbarna och tugget var snart igång. Efter ett litet tag virvlade det till ett par meter från båten, en gädda bet efter Matsas Buster i ett kort vevstopp men den ville inte sitta. Sekunderna efter gjorde jag ett mothugg. En ca 2 kilos gädda hade sugit i sig mitt tail-bete även denna i ett vevstopp. Första gäddan landad, härligt.
Jocke flyttade båten för en ny drift, vi fiskade på och koncentrerade oss på att försöka fiska hem betena så långsamt som möjligt. Det kalla vattnet gör gäddorna stela och långsamma. Plötsligt sprattlade det till vid relingen, Matsa tog sin första gädda för i år och snart tog han sin andra. Vi åkte vidare till några andra ställen men förutom ett par missade hugg så blev det inget mera. Skepparen Jocke gick tyvärr fisklös, synd men med hans fina resultat från förra året och hans 6 stycken is-fångade gäddor nu i vinter behöver han nog inte vara orolig. Läs mer i hans blogg.

Premiären är avklarad. Jag är lycklig. Äntligen lite fiske, ingen naturupplevelse att tala om i skuggan av pappersbruket och oljehamnen utanför Norrköping men glada gubbar några gäddor och en fungerande arm räcker just nu för att göra mig glad. Tack för turen Jocke.

Äntligen gäddfiske premiär

2010-03-24T10:55:00.001+01:00

Det ser faktiskt ut som det kan bli en premiärtur i helgen.
Isen har så långsamt börjat släppa i Bråviken och fisket kommer förläggas på de öppna fläckarna strax utanför Norrköpings hamn, exotiskt. Ja inte så men det ska bli roligt att få lufta utrustningen och träffa fiskekamraterna i deras rätta element.
Jag ser det också som ett test, jag ska prova vad min arm klarar av.
Jag återkommer med en rapport om dagen.

Årets mässor

2010-03-15T12:08:00.001+01:00

Då har man landat efter en kaotisk mäss-lördag i huvudstaden. Tog bussen dit al'a pensionärsresa, resa och inträde i priset. Det ångrar jag inte då jag såg kaoset på parkeringsplatsen, jag hörde av någon att det var ca 35000 personer som mest i mässhallarna under lördagen. Siffran kan jag inte styrka men jösses vad folk det var. Större delan av dagen befann jag mig på flugfiske delen, tittade in på ett fullsatt flugbindnings seminarium där Johan Klingberg band ett par flugor, dessutom lyssnade jag på ett lika fullsatt föredrag av Gunnar Westrin. Annars låg flugfiskebutikerna på rad och här och där låg tillverkarnas montrar.
Jag hade en lång lista med eventuella inköp men trängseln gjorde att köpsuget aldrig infann sig. Men lite saker fick dock följa med hem. Inne på båtmässan hittade jag "Attitude baits" monter där jag uppdaterade min jerk-box med 3 nya heta beten för gäddan, 2 gigantiska musky spinnare och ett handsnidat jerkbait från "SvartZonker". Köpte dessutom en ny chestpack för flugfisket, en "Vision, Mycket bra" som jag kollat in ett tag. 4 stycken filmer slank också med. Johan Klingbergs nya. "Mayfly Madness" som handlar om det spännande fisket med Sjösandsländan. En jerk/flugfilm där 2 av sveriges främsta gäddfiskare tävlar, en med flugspöt och en med jerk. "Fly vs Jerk III", kanske kan den ge mig inspiration till mitt flugfiske efter gädda. En flugbindar film av Johan Klingberg inhandlades också "12 flugor för strömmande vatten" och sist men inte minst förbeställde jag "Drömån" en film av filmaren som bl.a gjort den otroliga "Gäddfeber". Det ska bli spännande att se och kanske kan ni läsa recensioner av filmerna här senare.
Trots trängseln var det en mycket trevlig dag och god stämning. Jag provkastade tyvärr inga nya spön och såg inga revolutionerande nyheter men jag fick en hel del nya intryck och inspiration till årets fiske.

Ett mycket bra beslut är taget.

2010-03-05T15:59:00.005+01:00

Läste precis en mycket glädjande artikel på sportfiskarna.se, fiskeriverket har nu beslutat om fångstbegränsning av gädda i Östersjön. De nya reglerna gäller från 1 April i år i hela Östersjön, undantaget Bottenviken. Det kommer gälla handredskap, man får behålla max tre gäddor per fiskare och dygn. Gäddorna måste ha en storlek mellan 40 cm och 75 cm.
Då och då brukar ämnet tyvärr dyka upp, när man ser eller hör "fiskare" berätta glatt om deras slakt. Jag har själv ihop med min fiskekamrat Mats, sett på en av våra fisketurer ett grymt rovfiske när ett gäng Holländare finansierade sin fiskesemester med att plocka upp allt de fick.
Det var en fin vårdag, isen hade för inte så länge sedan släppt. Vi hade inte fått i någon båt och fiskesuget var stort. Vi bestämde oss för att hyra en liten båt. Glada och taggade gjorde vi upp med pensionatsägaren som hade uthyrningen och fick vår båt. När vi långsamt puttrade ut från den lilla hamnen rullade det in 2 minibussar med 2 fiskeutrustade motorbåtar på släp. Vi fortsatte ut till våra heta ställen utan fler tankar på dem. Fisket var hyggligt, vi drog ett antal gäddor de flesta utlekta. När dagen gick mot sitt slut small det till, min hittills största gädda tog mitt bete. Den har egentligen inget med saken att göra men det är kanske på grund av den som jag minns den här dagen så bra. Gäddorna vi fick återutsattes givetvis och iallafall jag kände mig nöjd med dagen. Jag tjoade och tjimmade när vi styrde över fjärden men när vi lade till vid bryggan fick jag en tupp i halsen. Vid bryggan stod holländarna och filéade gäddor på löpande band, i strandkanten låg gäddor från ett halvkilo, kanske ännu minder och uppåt.
-Men shit. Mats och jag tittade på varandra när vi gick för att lämna tillbaka nyckeln.
-Vad gör de där? Sa Matsa till uthyraren och pekade diskret på slaktarna.
-De brukar komma varje år och bor hos mig, de är från holland. Du ska se inne i deras bussar har de frysboxar, de brukar låna ström till dom. De filéar gäddorna, rullar in dem i folie, sedan säljer de gäddorna hemma. Sa han och log.
-Jaha, vi blev stumma.
På vägen hem ville jag helst prata om min praktpjäs men vi kom hela tiden in på det sanslösa vi hade sätt. Hur kortsiktig kan man vara i sina näringar? Vi tröstade oss med att de flesta gäddorna vi hade fångat den här dagen hade iallafall lekt av sig. Om det hade varit före leken hade det nog varit förödande med en veckas rovfiske.

Nerverna spelar mig ett spratt.

2010-03-03T21:09:00.003+01:00

Det var länge sedan nu!
Inspirationskällan för mitt bloggande är som ni vet fisket men den långa och kalla vintern har satt stopp för det. Några små tappra försök vid bindstädet har hållit den värsta abstinensen borta men de små rackarna som jag knåpat ihop har inte varit något att skriva om här. Men snart kommer våren. Det första vårtecknet brukar vara båtmässan och strax efter den kommer flugfiskemässan. Det fina i år är att de går av stapeln samtidigt, på samma plats men i olika lokaler. Den 13 mars styr jag kosan mot Stockholm för att se, klämma, känna och kanske testa några av årets nyheter. Vi får se, kanske sitter spenderbyxorna på.
Som sagt våren hägrar, men ett riktigt stort orors moln har dragit in över mig. En tråkig sak som kanske kan äventyra årets fiske. För ca 1 månad sedan började mina fingertoppar på ena handen domna bort, en pirrande känsla ungefär som om man har fått en bedövningspruta. Märkligt! Domningarna har fortsatt och för någon dag sedan kröp det upp i underarmen, riktigt skum känsla. Armen känns tung och okänslig, lite kraftlös liksom. På kvällen dagen efter försvann hela armen och samma känsla smög ut över bringan. Nu blev det plötsligt riktigt kusligt. Vad är det här nu då? Efter en orolig sömnlös natt bestämde jag mig för att söka läkare. Fick en tid och ett något så där svar. Efter tester och sådant drog läkaren slutsatsen att det är någon nerv i handleden eller i nacken som kommit i kläm. Jag står nu i kö att för att få komma till något nervologiskt center där de ska skicka impulser i närvtrådarna för att se vart det är och vilken nerv det gäller. Om det inte ger sig själv, kanske det blir operation. Oron var/är stor inte bara för vad det var som hände utan också för hur det ska gå att kasta och framför allt hur jag ska kunna binda dit en liten fluga på tafsen med en hand.
Det ordnar sig nog, får vi hoppas. Snön ligger fortfarande tjock utanför fönstret.

Året som gått. 2009

2009-12-26T22:17:00.007+01:00

Det knarrar under fötterna, vindarna piskar upp snö i ansiktet det är kallt. Brrr!!! Fiske säsongen är definitivt slut. Men minnena från året är många och drömmarna lever kvar och frodas. Flugfiske året har varit fantastiskt, fina dagar vid sjöar och ström. Medan fisket efter gädda har varit under all kritik. Till viss del har det kanske med att göra att flugfisket har tagit mer plats i år än tidigare samtidigt som fisketillfällena totalt har blivit något färre.

Jag tänkte här kortfattat sammanfatta året som gått. Allt finns att läsa här i bloggen då jag varit ganska flitig med att skriva ett par ord eller flera om alla fisketillfällen under 2009.

Jerk-fisket efter gädda 2009.

I slutet på Mars togs premiärturen. Suget var stort efter den långa vintern. Rapporter om riktigt bra gäddfiske från helgerna innan lovade gott. Vi fångade några stycken och tyckte nog att det såg bra ut för den kommande säsongen.

Vattnet började värmas upp och önskan om att hinna med åtminstone en tur till innan gäddleken satte igång, jagade ut Matsa och mig en blåsig söndags eftermiddag i början på April. Det var den dagen som jag drog årets största gädda. Jag skäms men min största gädda i år väger 4 kilo.

Sen kom ångesten, veckorna gick och SMS:ena duggade tätt med fiskbilder och fångstrapporter, tiden räcker inte till för allt man vill göra. Frustration!

Båten lades i den 25 April, dagen före en av året stora fiske happenings. Vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Med bara två fisketripper i ryggen samlades laget "Matsas Mask och Mete" upp för att plocka hem den ärofyllda segern. Så blev det inte, det var ett riktigt segt fiske och vi var inte ens nära de 299 centimeterna som segrarna fick under dagen.

Försommaren kom och nu följde ett antal behagliga spontan-turer. Ensam, några timmar då och då. Fisk fick jag men inga stora och inga jätte mängder. Gäddfiske är dessutom som roligast ihop med en eller två lika fanatiska kamrater.
Sommaren fortsatte på samma vis men när hösten började närma sig började det gå troll i mitt fiske. Flera av gångerna som jag var ute kändes det som om förutsättningarna var de bästa men ändå såg jag bara gäddorna ligga och blänga på mig från sina gömställen, jag lurade endast några strö gäddor och missade en del hugg. Självförtroendet gick i botten.

Datumet för höstupplagan av S:t Anna Pike Open sattes, den 10 Oktober. Men något var tvunget att göras med min självkänsla. Jag behöver en heldag på sjön med triggande vänner. En dag i slutet av september bokades in med Matsa och Jocke. Tugget och den interna tävlingen som blir ska nog kunna tända mig. Det lyckades sådär, jag förlorade men det var roligt med en heldag igen, helt vikt för gäddan.

Höstens stora tävling närmade sig. Johan, Mats och jag var taggade. Dagen var seg men vi lyckades fiska ihop till en andraplats, bara 4 cm från segern. Det var bistert och det värsta var att jag blev svartepetter, som sumpade håvningen av vinnargäddan.

Senhöst, båten måste upp och sista chansen på hemmaplan togs, en hel helg med fiske. Jag hade stora förhoppningar att få sluta den annars helt värdelösa säsongen på ett värdigt sett. Så blev det inte, vi fångade ett gäng men det var långt mellan huggen.

Det kunde ha blivit den sista turen för i år men när Mats ringde i slutet på November såg jag åter min chans att få till en bra avslutning på året. En halvdag i Bråviken och jag avslutade med ett bomm-pass. Vad ska man säga. Den förödande statistiken för i år är talande. 49 fisk på 15 tillfällen, 46 gäddor och 3 braxen. Den största på 4 kilo.

Att den misslyckade håvningen som finns att läsa om i inlägget "Fyra centimeter" har satt sig mest på minnet i år, säger en hel del om mitt gädd fiske. Den högg inte änns på mitt drag.

Ni kan läsa mer om min jakt efter de gröna här.

Flugfisket 2009

Redan i slutet på 2008 började planerna smidas för en veckas fiske uppe i de svenska fjällen. Efter mycket om och men bokades veckan efter midsommar in vid den otroligt vackra Tännån i Härjedalen. Men ett halvår är långt och man hinner dra många firrar i sina drömmar under den tiden.

Några små turer till de lokala flugfiskesjöarna klarades av på våren för att stilla min längtan.
Jag tog även min första gädda på fluga någon gång i mitten på Maj.

En massiv kläckning av den stora Sjösandsländan vill alla flugfiskare vara med om, även Danne och jag. I slutet på Maj brukar det kläcka i Hökensås och vi begav oss dit med stora förhoppningar. Solen stekte och sländorna kläckte men fisken tyckte originalen eller andras flugor verkade godare så vi fick åka fisklösa från de småländska sjöarna. Bortsett från att vi inte fick någon fisk så var det en riktigt trevlig helg, där den sista planeringen inför den stora resan gjordes.

Så blev det äntligen dags. En lång bilresa, men varenda meter var värd att åka för att få uppleva denna underbara vecka. Varmt och sol, Vattentempen steg 7-8 grader under veckan och det från början ganska sega fisket lossnade i takt med att vi utforskade ån och insekterna väcktes till liv. Den fantastisk miljön och bara känslan av att veta att all tid fick gå till fiske gav mersmak och redan på vägen hem längtade vi tillbaka.

Sommarsemester fortsatte med sol och bad i den östgötska skärgården utan något direkt fiske men när vardagen började igen blev suget för stort. En kort kvällstur till ett för mig nytt P&T vatten räckte inte.

Danne och jag styrde upp en liten hösttripp till Hökensås och äntligen fick vi äta oss mätta på fisk. Det blev tyvärr årets sista flugfiskepass, men det var skönt att avsluta året på det viset.

Jag har inte varit bortskämd med storfångster på mitt flugspö tidigare, så årets resultat med 15 Harr, 3 Öringar, 9 Bågar och en gädda ser jag som ett rejält uppsving.

Den bästa flugfisken i år, som har satt sig mest på minnet, är den 44 cm långa harren som jag lurade och tappade en solig dag i Juni. Den lät sig sedan luras igen dagen efter, men då var det jag som vann. Läs mer om fighten i inlägget "Tännån".

Här kan ni läsa mer om mina flugfiske äventyr.

Åhh, titta där flyger en Europa 12:a*

2009-12-26T18:01:00.003+01:00

Så sa jag på någon av mina första flugfisketurer. Halvt på skoj men då visste jag inte riktigt vad det var jag såg. Nu vet jag mer men inte tillräckligt, jag vill lära mig mer om fiskens mat därför fanns det en hel del entomologiska titlar på min önskelista till jul.
Bland annat dessa verk som nu har hamnat i min ägo.
Flugbindning - Flugfiskarens favoriter
Nattsländor - Flugfiske och flugbindning av Sören Lindroth
Dagsländor - Från nymf till spent spinner av Sören Lindroth
dessutom de två fina läderinbundna fälthandböckerna Nattsländor och Dagsländor i öringvatten skrivna och även signerade av Kenneth Boström.

Jag hoppas nu ta flugfisket och naturupplevelsen till en ny nivå. Tack alla snälla för presenterna.

*Europa 12 är ett klassiskt franskt torrflugemönster som ska imitera en nattslända.

God Jul

2009-12-23T16:31:00.004+01:00

God Jul till er alla som har hängt med och läst på min blogg under året.

Jag hoppas på nya fiske äventyr år 2010, häng med då med.

Misslyckad gäddjakt i Bråviken

2009-11-30T10:25:00.005+01:00

Matsa ringde, plusgrader och hungriga gäddor på rad i outforskade Svensksundsviken.
-Vad säger du? En halvdag på söndag.
Året går mot sitt slut, det sämsta gädd året på mannaminne. 4 kilo gädda som topp.
-Jag är med, måste frisera resultatet.
Söndag vid lunch. Jag är jävligt laddad. Gör en spagat på en isfläck utanför porten för att komma igång, biltermometern visar +1 grad. Köldknäpp, det är klart det. Temperaturen har legat på 7-8 grader i över en vecka och i natt har kylan åter slagit till. Närmar mig Krokek, från motorvägen skymtar jag Bråviken, spegelblank och dimman ligger lågt över ytan. Ja, ja. Vi ska nog kunna lura upp någon ändå.
Matsa backar i båten och snart styr vi kosan mot den omtalade Svensksundsviken. Sjökortets brister har gjort att vi endast varit och nosat i kanten tidigare. En jättestor vassvik med ett djup på mellan 2 och ner mot en halv meter, här och där sticker stenar upp över ytan, riktigt förrädiskt. Men vilka vassar, det är nästan för mycket. Vi bestämmer oss för ett ställe och börjar fiska, det ser bra ut var man än tittar, men gäddorna lyser med sin frånvaro. Vi fortsätter utan resultat.
Dagarna är korta nu i slutet på November och vi bestämmer oss för att testa några andra ställen där vi tidigare fått fisk innan mörkret faller. Vi puttrar långsamt ut ur gäddparadiset, det känns som en vecka inte skulle räcka för att utforska dessa vassar. Vi fiskar av de säkra fiske ställena utan ens ett litet pill. Inte ens något spännande bottennapp fick jag brottas med.
Både Matsa och jag fiskade bom.
Dagen blev som en påminnelse om hur uselt jag fiskat gädda i år.

Gammal är äldst.

2009-11-01T21:41:00.010+01:00

Båt säsongen är slut. Det är höst, nästan vinter och båten ska upp.
Senhösten kan bjuda på ett riktigt fint gäddfiske och det gäller att ta de chanser som finns.
Jag lyfte luren och bjöd in till en riktig gädd-helg. Först Andreas, svaret var väntat och kom innan jag slutfört frågan. -Det är klart jag är på. Jag bokar tåg direkt.
Johan och Mats var också med, men en dag fick räcka.
Lördagen passade Johan bäst och Söndagen Matsa.

För ett antal år sedan när våra årliga fiske resor bar till Ålands fiskrika skärgård var Andreas given, på senare tid har avståndet och livets förpliktelser gjort våra gemensamma fiskafängen lätträknade. Det var därför extra roligt att se honom lunka av tåget med en sjösäck på ryggen och fiskespöt i handen.

Solen låg lågt över fjärden och ljuset fick de gulröda eklöven att flamma i träden när Andreas och jag lade till vid bryggan på fredagskvällen. Idag hinns inget fiske med, whiskeyn knäcktes och ugnen åkte på. Vi måste ju äta med.
Jag berättade om helgens planer, var vi skulle fiska, hur stora gäddor vi skulle fånga och när vi skulle hämta våra kamrater.
Vi njöt av att vara på plats.

Lördag morgon. Klockan ringde, jag satte mig upp i sängen och tittade ut över vattnet. En svag västvind krusade vattenytan, himlen var grå men här och där sprack blåa fällt igenom. Det såg bra ut, idag ska vi ta dem.
Morgonbestyren avklarades och snart satt vi i båten. Britsarna var hala av frost och den kalla morgonluften kröp in under kläderna.
Vi skulle hämta upp Johan vid Lagnöbron klockan halv 9, därefter skulle vi spätta till Stegeborg och fiska oss tillbaka.
Johan var påpälsad och glad och vi alla tyckte planen för dagen såg bra ut. Efter ett tag gled vi in på första stället. Viken där vi hittills har börjat alla "Pike Open" tävlingar. Anledningen till det är enkel, där har vi dragit fin gädda. Förväntningarna var höga, allt kändes bra. Vi började dunka av kanten, efter ett tag fick Andreas ett hugg, men den släppte. Kastet efter satt en på mitt drag, en liten pjäs men dock dagens första.
Ett surr från en motor bröt tystnaden och snart dök en båt upp i farleden. Jo visst den ihärdigaste av oss alla dök upp. Jocke, han parkerade båten i en vik mittemot. Efter ett litet tag började 3 personer steppa runt i deras båt och vi förstod att de fått fisk. -Hmmrrr...
Vi fortsatte beta av kanten och i slutet av viken drog Andreas en, ungefär i samma kaliber som min.
Magen började kurra och vi bestämde oss för frukost. Vi åkte upp där vi startade dagen för att låta båten driva undertiden som vi åt. Johan som hade tjuvstartat med en macka passade på att ta några kast och snart lyfte även han en liten snärta över relingen.
Jocke och hans vänner hade fiskat klart i sin vik och styrde över mot oss.
-Tja, hur går det?
-Sådär. Sa jag. -Vi har tagit 3, ni då?
-Tog en skaplig nyss, en 7 kilos, jävligt tjurig, stångade mot botten ett bra tag, trodde PB:t skulle ryka. Förutom den har vi tagit 3.
Lite halvhjärtat önskade vi varandra god fiskelycka och han surrade vidare.
-Fan han är grym i år, varför får inte vi några stora för?
Vi sköljde ner mackan med en mugg oboy och körde vidare.
Vi fiskade det ena heta stället efter det andra och Johan missade ett par hugg. Vi drog vidare och timmarna gick. Efter ett tag krokade Johan sin andra och efter ytterligare några timmar tog han sin tredje gädda. Fisken ville inte ens nosa på Andreas eller mitt drag. Det var ett riktigt trögt fiske. Den lilla vinden som vi hade haft som hjälp under dagen mattades långsamt ut och vid 3 snåret när vi närmade oss Lagnöbron igen var det blankt som en nyfrusen is. Humöret var trots det dåliga fisket ganska bra men allt har sitt slut, även denna dag. Fisket hade inte mer och ge och Johan bad om att bli dumpad på bryggan. Ganska lagom tid då vi hade en bit att åka och vi helst ville komma fram innan mörkret föll.
-Hoppas att ni får bättre fiske i morgon! Sa Johan uppriktigt.
-Men kom ihåg, gammal är äldst. Skrockade han och syftade på den brutala utskåpningen.
-Ja, ja, ja. Vi sa hej och lade gasen i botten. Solen låg och guppade på ytan när vi klev upp på bryggan.

Kvällen blev som den brukar bli efter en heldag på sjön. En massa onyttig mat, öl och whiskey. Tyvärr gjorde vi misstaget att lägga oss i en varsin soffa efter allt och det tog inte lång tid innan Andreas tog en powernap och när han vaknade var jag helt lost.
-Kanske ska sova på riktigt så att vi är på tårna imorgon. Då ska vi ge Matsa smisk.

Vi var fortfarande väldigt trötta när klockan ringde. Jag såg trädtopparna från kudden, av grenarna att dömma verkade dagen börja som gårdagen slutade. Stiltje. Det gjorde det svårt att ta sig ur sängen men 08.15 skulle vi hämta Mats och mycket skulle göras innan för att få så mycket fisketid som möjligt. Diska, packa och det sista ordningsställandet av stugan inför vintern.
Ett par timmar senare lade vi till vid kajen. Vinden hade kommit igång något och fick vattenytan att röra sig, idag kom den från syd. Trots gårdagen usla fiske kändes det bra. Det kan ju knappast bli sämre.
Matsa kom i tid och såg taggad ut trots en elak förkylning. Första stället äntrades, inget hände. En liten flytt till vassen bredvid. Yes! Dagens första ville smaka på min "skitmört". Vi förtsatte runt en liten udde, Andreas tog ett kast in på riktigt grunt vatten och måste ha träffat gäddan i pannan, i första vevtaget satt den. Vi drev långsamt längs ön, ett par följare men annars var det tomt. Dagen började som Lördagen. 2 snabba, en var för Andreas och mig, men hur gick det sen då!?
Vi åkte vidare mot mina hemmavatten. Fiskade av några givna ställen utan resultat. Inte fören vi kom till favorit viken drog Mats sin första. En något bättre och nu hade vi alla fått fisk. Matsa var självsäker. -Du vet ju hur det brukar vara jag kommer på slutet när dina nerver slår till, jag är lugn.
Betade av vik efter vik och det visade sig snart att jag inte var med i spelet i dag heller. -Fan! Vad gör jag för fel. Det blev istället en kamp mellan Andreas och Mats. Fisket är förvånansvärt dåligt idag med, men när vi lämnar sista viken har Matsa dragit 6 gäddor, Andreas 5 och jag 2. För mig, i alla fall dubbelt så bra som igår. Tiden har gått fort och dagen har varit trevlig men nu har vi bråttom. Båten ska upp, helst innan mörkret slår till och vi måste ut till stugan för att göra det sista och hämta packningen. Kommer lagom till kajen när mörkret har lagt sig. Ångest för att vi tagit de sista ställena. Det är ganska mycket bökigare att ordna med båten i mörkret och vi har dessutom ett tåg att passa.
Vi summerar helgen i bilen. Vi är trots det tröga fisket nöjda. Det har varit roligt att träffa Andreas igen, det är som vanligt skönt att komma ut och Andreas verkar nöjd. Johan och Mats har fått visa sig på styva linan, men det är väll som Johan sa.
Gammal är äldst.

Norrköpings tidningar

2009-10-16T09:46:00.002+02:00

Fredag morgon, nästan en vecka har gått. Jag sitter vid frukostbordet på jobbet. Någon prasslar med en tidning några stolar bort.
-Perra, var det inte den här tävlingen du var med i?
Jag tittar tomt upp, tummen är krampaktigt tryckt mot fyran på min måttstock. Jag har uppenbarligen inte glömt det och idag står det dessutom i tidningen.
-Näe! Svarar jag med sprucken röst och tittar återigen ner på de 4 centimeterna som sticker ut framför min tumme.

Riktigt så illa är det inte längre men jobbigt var det.
Jag tar istället tillfället i akt att gratulera Jocke till den fina fångsten, personbästa, bra tajmat och Team Slätombaken till segern.

Fyra centimeter

2009-10-10T22:09:00.017+02:00

Tidigt på morgonen strax efter klockan 6 rullade vi in på parkeringen vid stegeborgs hamnkrog, det var fortfarande mörkt och termometern visade -1 grad. Det var dax för en av årets stora fiske happenings, höst upplagan av S:t Anna Pike Open.
Johan och Mats gick för att delta på kaptensmötet medan jag förberedde båten som vi kört på plats dagen innan. Motorn varmkördes och matsäcken och annat stuvades ner. Jag var lagom färdig när de andra kom tillbaka.
10 minuter i 7 puttrade vi långsamt ut mot starten. På fjärden utanför borgen låg 40 båtar och väntade på startskottet. Vi var lugna men taggade, nu jävlar.
Pang, en fyrverkeripjäs sköts iväg och jag lade gasreglaget vinkelrätt framåt, vi kom iväg bra och när vi körde om två andra båtar som var på väg i våran riktning fnittrade Johan och Matsa som två skolflickor. Vi tog öarna så tight som möjligt i en så rak bana som vi vågade för att komma först till vårat i förväg planerade första stopp. Vi rundade en ö och plötsligt, jävlar en nätboj, jag fick stopp på båten men för sent. Jag hissade upp motorn och Mats kom springande med en kniv. Som tur var hade inte linan fastnat i propellern utan låg bara runt motorn. Den här skiten låg inte här i går. Båtarna vi nyss hade åkt om kom nu farande förbi. Ingen knivinsats behövdes göras och snart hade vi full gas igen. Ett par hundra meter innan det planerade stoppet körde vi om dem igen och vi hade klarat det första målet, nu gällde det bara att få lite bra fisk också. Vi kom först och gled långsamt in i våran vik. Vattnet var spegelblankt och en grå dimma dansade över vattenytan. Inte bra för fisket, men vad gör man, det är idag det är tävling. Vi börjad fiska av längs vasskanten. Det bildades små luftbubblor på den sega vattenytan vid varje ställe där dragen landat, så man såg tydligt hur effektivt vi fiskat av kanten. Båten låg blickstilla så när vi tyckte att vi var färdiga så flyttade vi oss några meter och fortsatte. Vi fiskade noggrant längs kanten i över en timma utan att vare sig se eller känna något. -Kom igen nu, var är dom. Vi närmade oss slutet av viken och vi började diskutera nästa stopp när Matsa plötsligt gjorde ett rejält mothugg. -Yes, den är fin. Efter en kort fight greppade Johan den säkert med "lipgrippen" i underkäken. En 96 cm lång gädda med en vikt på mellan 5 och 6 kilo hölls upp mot mätplankan för ett snabbt foto. -Jävlar, vad bra Matsa, nu är vi med, du är så bra Mats. Matsa sjöng upp sig lite. Med all rätt skulle det senare visa sig. Men vi är ju ett lag. Vi slängde i oss lite frukost under tiden vi förflyttade oss till nästa ställe. Vi fiskade av och flyttade, fiskade av, inget hände. Det var fortfarande spegelblankt, frustrationen och ångesten började gro. Johan tog till orda. -Vi måste hitta vinden. Bra tänkt men var. Vi tog oss ut ur vikarna för att försöka på lite mer öppna platser. Det hade gått flera timmar och varken Johan eller jag hade känt något. Jag tog fram min telefon för att ringa till en kompis i en annan båt, måste bara se om vi gör något fel.
-Hur går det? Får ni nåt?
-Inte ett napp. Jag pustade ut. Ni då?
-Jo en, en skaplig. 96 cm.
Matsa fick också rapporter, från andra kompisar men sanningshalten är svår att avgöra, då Matsa är mannen med den stora räven bakom örat i de här sammanhangen. Kanske en bra taktik för att sätta nerverna i gungning på kombattanterna. Men mellan raderna kunde vi utröna att de också hade ganska trögt fiske.
Vi fortsatte, utan resultat. -Skit, fan, vad är det här? Jag började rota i boxen, längst ner i lådan låg en ask med mina gamla wobbler. De fungerade förr och jerkbaitsen verkar uppenbarligen inte fungera idag så varför inte. De kanske vill ha lite mindre munsbitar. Jag satte på ett Fladen Conrad, i en favoritfärg som jag drog mitt PB på en gång i tiden, exakt på samma plats som vi just nu var på. Efter ett antal kast small det på. Äntligen en gädda, ingen bjässe direkt men en gädda. 61 cm. En standard snipa. Fotade den och släppte tillbaka. Nu behöver vi bara en till så är vi i alla fall med i tävlingen. De 3 längsta gäddornas totala längd är det som räknas men en dag som denna med en gädda var femte timma kan det vara nog så svårt. Vi fortsatte och faktiskt började det krusa på ytan. 10 minuter senare. -Var kom den ifrån? Skrockade Matsa, han drillade en gädda. En fin, Johan fällde ut håven och efter visst besvär låg den i nätet och sprattlade. Skönt nu är vi med i tävlingen. 90 cm och totalt 247 cm. Ett foto och vi var snart igång igen. En liten stund senare gungade det till i Matsas spö igen. -Härligt.
-Ja den här slår ut din Perra. Den är minst 10, 20 centimeter längre. Jag började leta efter "lipgrippen."
-Ta håven, den sitter jävligt dåligt! Jag stod närmast håven och greppade den, körde ner den i vattnet. Precis när jag hade håven runt gäddan lossade draget och i panik lyfte jag håven. Som i slowmotion såg vi fisken glida ut över stålramen. -FAN!!! Det blev tyst i båten. Efter ett tag sa Matsa. -Den där kunde ha avgjort matchen.
-Ja. Sa Johan och jag. Den var säkert 20 längre.
-Vad hade det blivit, vi började räkna fram och tillbaka och kom till slut fram till att vi hade behövt en betydligt större. Vinnaren brukar gå hem med typ 3 meter.
Det var ändå illa, men då förstod vi inte hur illa.
Vi kämpade vidare för en metersbit, hur svårt kan det vara.
Jocke ringde, en av killarna med räv bakom örat. Han var mer ödmjuk nu och erkände att de endast fått en i båten. Trögt fiske även för honom idag. Våran tappade gädda började gnaga igen. Fan, tänk om det hängde på den.
Ställena tog slut och tiden började också ta slut, vi bestämde att fiska av några obeprövade ställe på vägen tillbaks. Jocke ringde igen. Den här gången lät han mer skärrad än ödmjuk. -Vi har tagit en till. Nytt personbästa, 9,6 och 111 cm.
-Bra, det är bara att gratulera, den vinner du nog på, som den lägsta. Sa Matsa.
Vi stannade till vid ett par fina ställen, nu blåste det mera. Plötsligt började Johan köra ett Alice Babs popperi och Matsa och jag som har fiskat ganska mycket med honom insåg direkt att Johan hade fisk på. -Bra hoppas att den är längre. Den visade sig slå bort min med 2 centimeter, den var 63 centimeter. Johan som nu var glad, tyckte direkt att lillebror inte hade skött sig när han plockar så små gäddor som bara mäter 61 centimeter.
Vi stannade på ett par ställen till och Matsa fick ett hugg. -Fan den släppte. Den högg igen men den ville inte sitta. -Shit.
När klockan blev 15.40 insåg vi att meters gäddan som vi trodde saknades inte skulle landas och jag la gasen i botten för att hinna till målgången. Den tappade gäddan gnagde i huvudet när vi 10 minuter senare klev i land på bryggan. Jocke kom och mötte oss och visade bilden på sin trofé. -Jag är längst ännu så länge.
-Har du hört något om totalen då? Frågade Matsa.
-Ja, Crilles båt på 2.53 är längst ännu. Vi kollade på varandra. Är det sant. Johan såg förfärad ut, jag fick en stor klump i magen och jag vill inte veta vad som hände i Matsas mage. Jocke är från början Matsas fiske kompis, han ser ut att vinna på längsta och Crille som verkar vinna totalen är Matsas jobbarkompis och om jag fattat rätt tuggades det rejält mellan dem redan för flera veckor sedan.
-Nä det är inte sant, 4 centimeter. Jag får fan sjukskriva mig på måndag.
Snacket i hamnen skvallrade om riktigt trögt fiske, 11 av båtarna hade gett sig av innan prisutdelningen och kammat noll. Flera av de som var kvar hade också gått bet men en och annan gädda hade trots allt krokats.
Prisutdelningen satte igång och vi fick det bekräftat, Jocke vann på längsta och åkte hem med en fin multirulle. Crilles lag "Slätombaken" vann med 253 cm och fick 15 tusen i näven. Vi knep en andra plats och gick tomhänta därifrån. För att strö salt i våra stora öppna köttsår berättade Crilles lagkompis att i något av de sista kasten hade de ökat total lägnden med 16 centimeter.
-Näe, det får inte vara sant!!!
Dä blev priceless igen.......näää. Just det, Johan vann ett wobbler på en lott.

Länk till tävlingledningens bilder.

Tail-beten och hemmagjorda tafsar

2009-10-05T07:35:00.010+02:00

För ett par veckor sedan bytte jag lina på mitt jerkspö. Den nya linan, grön, Strike wire 0,36 håller för 30 kg. Det gäller att sikta högt. Fördelarna med en grov flätlina är många, nackdelarna få. Men inget är hållbarare än sin svagaste länk. Det är följaktligen dax att byta tafs också. Efter att ha besökt Norrköpings 2 något sådär välsorterade fiskebutiker utan att hitta den tafsen som jag brukar använda mig av, spanade jag in de stora fiske webshopparna. Jag har snöat in på just en modell som jag tycker ha fungerat bra. Tyvärr fanns tafsen inte där heller. Men jag hittade något annat, en entrådig knytbar titanwire och nu har jag gjort mina egna tafsar. Knyter fast ett beteslås av bra kvalitet i ena änden med en vanlig betesknut och ett lekande i den andre. Över knuten smälte jag fast en liten stump krympslang. Den färdiga tafsen blir mellan 45 och 50 cm. Resultatet blev bedårande.
När jag ändå gjorde en beställning slog jag till på ett nytt bete också. Ett Zam Z-tail, i "skitmört" färg.
Det blev en tur till landet i helgen, kanske sista hela helgen för i år. Några timmar veks för fiske och jag var ivrig att få test mina nya inköp. Gav mig iväg med inställningen att ge mitt nya tail-bete en ärlig chans. Tail-betet är som ett stort jerkbait med en rejäl gummisvans. Vad jag har förstått ska det spinnas in långsamt inte jerkas och det ger en betydligt lugnare gång som vid vissa tillfällen ska vara helt outstanding på gäddan och speciellt den stora.
Visst fungerade det, men inte klockrent. Gäddorna blev helt klart intresserade, många följare och en hel del hugg från sidan men många bet bara i svansen. Jag lyckades kroka 5 stycken och det var de som bet rakt bakifrån. Ingen direkt stor men det var iallafall kul att se att gäddorna vid landet har vaknat till liv.

En blåsig dag på Slätbaken

2009-09-28T07:21:00.008+02:00

Kulingvindar! Jaha, just det Matsa och jag ska ut och fiska.
08.15 parkerade vi bilen vid Stegeborgs hamnkrog. Halv 9 skulle en för mig ny fiskekamrat komma sjövägen och hämta upp oss. Jocke som har knappt 100 fiskedagar bara i år och de flesta av de dagarna just i Slätbaken.
Vågorna skummade och vinden slet de gulnande löven från träden. Det blir nog svårfiskat idag.
Vi packade ut våra saker på bryggan och snart kom Jocke guppandes över fjärden.
Det skulle bli roligt, jag skulle förhoppningsvis bygga på mitt självförtroende och dessutom bredda vårat tävlingsområde med några ställen inför "Pike Open."
Efter lite skitsnack och diskussioner om vart vi skulle ta vägen, bestämde vi oss tillslut att bege oss inåt. Matsas och mina förhoppningar var att Jocke skulle läcka och ta oss till hans favoritställen.
Vi stannade ganska snart och vi började kasta av vassen vi stannat vid. Vinden tog oss snabbt därifrån. Det fick bli att ankra upp vid platserna, vilket inte jag är så förtjust i. Det optimala enligt mig är en långsam drift utmed vasskanterna, men vad gör man.
Ställe nummer 2 inte långt från första drog Jocke sin första, en liten snipa. Vid nästa ställe fick jag ett rejält hugg och fisken stångade mot botten i någon minut och jag han under den tiden få ett litet adrenalin rus, det kanske är något stort. Det visade sig bara vara en 3,5 kilos gädda men dock dagens första för mig och det började kännas ganska lovande. Vi fortsatte att söka av längs kanterna, det dröjde innan nästa fisk krokades, det var Jockes och Matsa började bli orolig.
Vi såg en hel del virvlar och kände några hugg men de vill inte sitta. Timmarna gick och vi började misströsta inte minst Matsa.
Vi sneddade över fjärden för att ta oss till en stor vik på andra sidan. Den såg riktigt bra ut och vi började längst in och fiskade oss utåt. Vi hade tröttnat på ankaret och jag fick Jocke till att parera vinden med motorns back. Lite styrit för föraren men det blir ett betydligt roligare och effektivare fiske.
-Här grabbar. Jocke hakade på ett blåaktigt Buster Jerk. -Sätter på en gammal favorit färg, kolla nu. Han tog några kast. Ett hårt mothugg, där satt den, en fin gädda på drygt 6 kg. -Va fan! Matsa och jag började rota i dragboxen efter något liknande. Jocke fortsatte, en 5 kg och några kast efter det en fin 4 kilos. Matsa såg svart. -Helvete. Matsa kollade på klockan nästan 6 timmar och inte en jävla gädda har jag fått, jag ska sluta med den här skiten. Han fällde upp jackluvan och tjurade. Strax efter började Matsa sjunga och hans första var landad. -Nu lossnar det. Och det gjorde det. Han drog gädda på gädda, inga stora men dock. Det är roligt att se människans alla olika sinnesstämningar under en fiskedag. Mitt i där någon stans drog jag 2 stycken smågäddor. Stämningen i båten var bättre men nu låg jag sist i den interna tävlingen. Matsa och Jocke hade 5 var och jag 3, dagen började gå mot sitt slut och vi bestämde att vi skulle ta ett par ställen i närheten av Stegeborg innan vi skulle sluta för dagen. Vi ville ha en segrare, jag hade inte gett upp. Vi stannade till längs en vass och plötsligt drog mitt drag iväg. -Yes, nu är jag bara en efter. Det visade vara en Brax som huggit draget med ryggen. :-) Jag krokade av den i vattnet och diskussionen om braxen fick räknas in i tävlingen blev livlig. Det visade sig vara en onödig diskussion då både Mats och Jocke drog en varsin gädda till i sista viken. Jag fick se mig besegrad och vi fick 2 segrare. Resultatet 15 gäddor och en riktigt hungrig Braxen.
Vi klev ur båten och gick på gungiga ben till bilen.
En härlig, blåsig dag. Självförtroendet inte riktigt på topp men något bättre.
Jag får ta dem när det verkligen gäller istället.

Jag kanske inte är bättre.

2009-09-21T10:26:00.000+02:00

Hösten är på gång med stormsteg och det känns som om det var länge sedan jag blötte mina jerkbaits. När jag vaknade på landet på Lördagens morgon och tittade ut över havet kände jag att det var dax. Solens strålar försökte värma upp den kalla morgon luften och havet låg spegelblankt. Inte de bästa förutsättningarna för ett bra fiske, men jävlar vad sugen jag var. Med tandborsten i munnen lyfte jag upp badtermometern som låg och guppade utanför bryggan. 12 grader. Bra då är de nog igång.
Gav mig iväg med höga förväntningar trots vädret. Åkte till favorit ställena som alltid brukar leverera. Grunda vass vikar, mellan en halv meter och upp till 3 meter djupa. Vattnet var kristall klart och jag kunde följa dragets gång från nedslag till båtreling. Jag fiskade av vik efter vik. Inget hände. Timmarna flöt iväg och det ända tecknet på liv var en följande gädda som vände när den troligtvis skrämdes av båten 5-6 meter från relingen. Frustrerad började jag tänka på hemgång, måste bara testa ett ställe till. Lite djupare, stannade vid en liten ö och den lilla brisen som nu kommit, gjorde iallafall krusningar på vattnet och flyttade båten långsamt längs land. Plötsligt ett hugg och en kanske 2 kilo tung gädda landades med ett grepp bakom nacken. Efter en snabb avkrokning stack den iväg i ett skvätt. Fundersam och med självförtroendet i botten vände jag hemmåt.
Söndag. Jag ville ge det en chans till. Det kan inte vara så dåligt. Jag fick med mig Senna och Elin ut på ett par timmar. Det var roligt. Vis av lördagens fisk, lade jag upp rutten på lite djupare vatten. Stannade till vid öar och grund och fiskade. Vid första stället krokade jag en gädda, något större än dagen innan. Men sen hände inget mer. Vad har hänt, vad gör jag för fel?
Som sagt självförtroendet är i botten. Inte bra nu när höstupplagan av S:t Anna Pike open går av stapeln om ett par veckor.

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open 2009

2009-09-21T08:36:00.009+02:00

För några veckor sedan ringde Matsa.
-Jag har anmält oss. "Matsas Mask o Mete" ställer väll upp i år igen?
-Ehh, det är klart. Jaha har datumet satts nu?
För femte gången i rad ställer vi upp. Det stolta laget bestående av Johan, Matsa och jag ska ännu en gång fightas i den ärofyllda gäddfiske tävlingen S:t Anna Pike Open.
Lördagen den 10 Oktober klockan 07.00 går startskottet och då jävlar.
S:t Anna´s Pike Open "Catch and Release only" hösten-09

Äntligen! Hökensås levererar

2009-08-31T07:03:00.025+02:00

Sommaren och semestern är slut. För att dämpa ångesten för det, bokade Danne och jag en helg i Hökensås. Efter jobbet Fredagen 28 Augusti bar det av. Hökensås semesterby. Jag ringde till Danne när jag rullade in på parkeringen utanför fiskeshoppen. Han hade tagit ut en semesterdag och var redan igång, han hade tagit en liten abborre, inget mer, iof hade han inte hunnit fiska så mycket då han fixat stugnyckeln, handlat och grejat men det fick en liten oro att växa i magen på mig. Snälla låt oss få lite båge i helgen. Vi bestämde träff vid Prinsasjön men först måste jag ha fiskekort. Jag betalade för ett tvådygnskort och passade så klart på att fråga om vad det var som gällde i insektsväg. -Små, chokladbruna damsländor kläcker i Prinsasjön, när mörkret faller kan nattsländor börja kläcka och vi börjar närma oss en period då regnbågen kan bli väldigt selektiv med att äta fjädermyggpuppor. Sen ska det blåsa en del i helgen, det och de kalla nätterna kan göra landinsekter som myror, getingar och harrkrankar till lätta byten. Under ytan fungerar det vanliga, nattsländelarver, flicksländenymfer och sådant.
Parkeringen vid Prinsasjön var tom förutom Dannes bil. Vinden blåste i hårda byar över sjön, och himlen såg orolig ut. Jag bytte raskt om, det skulle bli spännande att få testa mina nyinköpta Scierra CC6 vadarbyxor som jag köpt veckan innan. Efter lite skitsnack med Danne vid fikabordet var vi snart igång. Vi vandrade iväg längs sjökanten och sökte upp några platser där vinden inte kom åt. Det sedvanliga rotandet i flugasken satte igång, mina ögon fastnade på ett gäng Doublelegs som jag band ihop efter förra årets hösttripp till åsen. Då skördade Danne framgång med just en sådan. De ska imitera en nattsländelarv, på väg ur sitt skal. Band på en och började svinga. Inget hände och vi förflyttade oss. Jag trodde trotts allt på den lilla gynnaren jag hade på tafsen och det skulle betala sig. Plötsligt sög det till i spöt, jag höjde spöt och fisken svarade med en rusning på drygt 20 meter endast någon meter av linan, innan backingen tar vid var kvar på rullen. Efter en seg kamp fick regnbågen tillsist syna mitt håvnät. Äntligen fick jag bjuda min fiskebroder på grillad båge i Hökensås. Vi fortsatte fram tills det blev mörkt utan något mer sprattel. Men med tanke på hur fisket brukar gå för oss där kände vi oss ganska nöjda när vi vandrade till bilen med en rensad firre i handen. Det blev fredagsmys med Danne. Regnbåge och potatis sallad, ett knippe pilsner och några glas whiskey. Planerna för lördagen gjordes upp. Börjar i Enesjön, senast klockan 6. Söker lä på bortsidan av sjön. Sen får vi se.
Lördagen började som vi planerat, rullade in på Enesjöns parkering. Trötta men glada vandrade vi iväg och hittade ett par fina obeprövade ställen i lä. Vi vadade ut och började fiska. Idag kändes flugvalet enklare för mig, det fick bli en av mina hemmabundna Doublelegs. Danne som hade nött ut sina, provade runt i asken utan resultat. Jag erbjöd en av mina men han var envis. Rätt som det var drog det till i lina och ett par sekunder efter såg jag en stor bred rygg simma iväg åt sidan. Snopet, han tog min fluga och stack. Tafsen hade gått av. Band dit en ny och en halvtimme senare satt dagens första. Härligt. Då ingen av oss kände för fisk till frukost fick den simma tillbaka ut i sjön. Vi fortsatte på samma ställe, efter ett tag förslog Danne att vi skulle flytta lite på oss. Jag höll med men precis när jag tänkte vända upp ur sjön vakade det för första gången på kastavstånd. Jag ropade till Danne att ta det lugnt då jag vill ge fisken en chans. Regnbågen tog flugan, men i ett hopp strax efter lossnade den och vi bestämde oss för att gå vidare. På väg mot nästa ställe, frestade jag Danne igen. -Danne, det finns bara en fluga! Ska du inte ha en. Jag gläntade på asklocket. -Okej då, ge mig en! Vi vadade ut lite längre bort, nu var vi båda beväpnade med en varsin Doubleleg.
Yees! Skrek Danne efter en stunds fiskande. Neeej! Skrek han strax efter. Fan, han stack med flugan, tafsen gick. Han muttrade något som man brukar se i pratbubblan över kapten Haddock i Tintin böckerna och för allas trevnad föreslog jag en sen frukost. För att inte behöva avbryta fisket igen för lunch bestämde vi oss för att grilla ett gäng korv och några burgare. Vi fick sällskap av två sociala män från Borås som slog sig ner vid bordet för att käka kakor och dricka en kopp kaffe. Mätta och belåtna bestämde vi oss för att testa på Prinsasjöarna igen. Men först en tur till shoppen, behövde mer tafsmatrial och kanske behövdes Doublelegs förådet byggas på. Det märktes att det var Lördag när vi väl kom till Prinsasjöarna, det var betydligt mer folk men det fanns ändå plats för oss. Jag vadade ut där jag kvällen innan skrämde bort Hökensås spöket. Efter en stund hög något min fluga, ett hårt hugg men drillen var lam. Fisken som jag länge trodde var ganska liten följde snällt med in till håven, först då såg jag att det var den största bågen hittills. En fin bit. Mätta efter brunchen och med ett riktigt gott självförtroende lät vi även den simma tillbaka. Jag fortsatte bort en bit, till ett ställe där sjön smalnar av. Där är den bara kanske 30 meter bred. Vinden tog i, men turligt nog för mina örsnibbar kom den från rätt håll. Jag fick ut flugan hjälpligt, fortfarande min doubleleg. Efter ett tiotal kast högg det igen, lyfte spöt, jag trodde inte det var sant. Jag håvade den och höll stolt upp den mot Danne. Jag fick tummen upp, men egentligen vill han nog ge mig fingret. Idag skulle ju Danne bjuda på middag så den fick också gå tillbaka. Jag satte mig och vilade och tittade på Dannes fina linbågar. Snart kom han lunkandes. -Du är förjävlig i dag Perra.
-Jo´rå, jag har flyt i dag, men nu är det din tur. Du bjuder ju på middag i kväll.
Vi fortsatte bortåt. Danne hittade en fin udde som han vadade ut på medan jag fortsatte runt sjön. Mittemellan där jag fått de 2 senaste fiskarna fast på andra sidan vadade jag ut. -Danne tjoade till, Perra nu har jag en. Jag skådade en fin drill från min plats i sjön. -Den är inte så stor men den får bli mat. Ropade Danne. Han håvade den och försvann upp i skogen.
Ett litet tag senare spände min lina upp sig igen. Ytterliggare en regnbåge ville smaka på min doubleleg. Håvade den efter en ganska kort kamp, lossade flugan och lät den simma tillbaka igen. Vilken dag och snart bjuder Danne på middag. Vi gick till parkering med inställningen att laga till firren vid den ordningsställda grillplatsen. Grillen, bordet och hela parkering var belamrad med folk. Vi möttes av en helt desperat man i vega-mössa. -Hur går det, frågade han. Stressen lyste i ögonen.
-Jo´rå. Sa jag.
Han svarade på sin egna fråga utan att lyssna. -Ja har varit vid flera sjöar, det är lika dåligt över allt.
-Vi har fått 5 idag och tappat några.
-Va! Här eller? På geting då eller?
Jag tittade på Danne, han log och fortsatte mot bilen.
-Nä på den här. Jag höll upp min fluga så han kunde se den. -Vi har tagit alla på den.
-Jaha en zonker.
-Nja, det vet jag inte. Sa jag.
Han öppnade sin ask för att se om han hade något som liknade den. Av vad jag kunde se, fick jag en viss förståelse varför han tyckte fisket var dåligt. I asken satt ett gäng rostiga krokar med något ludd på som mest liknade det man plockar ur naveln efter en arbetsdag.
-Nä, nattsländelarv.
-Ja men kulan. Han syftade på guldskallen som man har som förtygning, som visserligen använd på många zonker-flugor men även på larver och nymfer. Han hetsade bort mot fikabordet och Danne och jag beslutade oss snabbt för att ta bilen till en lugnare rastplats. Dagens rätt blev grillad regnbåge med potatissallad. Lika gott som dagen innan. När vi ätit återvände vi till Enesjön, där vi började dagen. Ställena i lä hade troligtvis haft stort tryck hela dagen och det blev inget mer. Vi for hem när solen hade gått ner och njöt av några glas whiskey innan sängdax.
Söndag klockan 6 var vi vid Enesjön igen. Gick raskt över på läsidan och började fiska. Det gick troll i mitt kastande. Jag fick inget flyt. En hel drös med Doublelegs fick byta miljö. Några i blåbärsriset andra i träden. Inget hände så vi började röra oss tillbaka. Jag fick knut på tafsspettsen och när jag ändå skulle byta den bestämde jag mig för att byta taktik. Jag knöt på en tunnare tafs och en geting för att köra torrt ett tag. Jag kämpade med mina kast, där vart tionde blev som jag tänkt mig. Jag fick till ett kast och lät getingen ligga och guppa. I ögonvrån ser jag en stor svart/brun harkrank komma flygande. Den korsar min lina på halva längden och bara någon meter åt sidan hoppar en stor regnbåge upp och tar den i flykten. Det var mäktigt men det tråkiga var att det var just där 9 av 10 av mina misslyckade kast hamnade men inte just det här. Tiden började närma sig då stugan skulle lämnas och vi bestämde oss för att testa ett ställe till. Getingen kändes som ett misstag och jag bytte tillbaka till min nya favorit fluga, men jag struntade i att gå upp i tafsgrovlek. Det kändes jobbigt. Vi vadade ut så att vi stod i princip mitt emot varandra i en liten vik. Ett vak på kastavstånd för oss båda. Jag hojtade till Danne. -Den är din. Själv kastade jag en bit utanför den. Ett kraftigt hugg, men det blev inte mer för han stack med en brusten 0,15 tafs. Det här kommer jag gräma mig för.
Vi städade stugan och begav oss traditionsenligt iväg till vägkrogen Västgöte för att äta lunch innan våra vägar gick åt olika håll. Den här gången med ett helt korvpacket i packningen. 2 timmar på vägen och visst grämde jag mig. Men vad ska man säga, Doubleleg regerar.

Nymfa i badkaret

2009-07-31T07:26:00.009+02:00

Det rann långsamt ner för vänsterbenet. Det gjorde inte så mycket då, det var nästan lite skönt. Solen stekte och vattnet var varmt, jag ville ut till fisken som hade vaknat till liv. Det var sista kvällen i Tännån och blåmärket och det onda revbenet var visst inte det ända som hade hänt när jag tidigare på dagen vurpat.
Igår tog jag tag i problemet, hålet i vadarbyxorna täcktes med en gortex lapp som sattes dit med ett special lim och ett strykjärn helt enligt anvisningarna i reparations påsen.
Det gick bra men lite skeptisk var jag och ett test kändes nödvändigt. Man vill ju inte komma till fiskevattnet i höst och upptäcka att byxorna inte är täta.
Vadarna åkte på och vattnet fylldes på i det hypermoderna badkaret från det oberoende laboratoriet i Schweiz.
De var täta, möjligtvis att det kom en liten droppe i kanten på lappen, men det ska nog fungera ett tag till.
Efter en snabb besiktning av byxorna får jag nog inse att mina trotjänare ändå snart måste bytas ut, sömmarna är slitna och doften i framför allt det tidigare läckande vänsterbenet är inte av denna värld.

Abstinens

2009-07-24T07:58:00.006+02:00

Tommy tog på sig det inte alls så betungande uppdraget att lindra mitt flugfiske abstinens. För nästan 4 veckor sedan, på min fjäll semester sov jag i princip med flugspöt i handen och det har satt sina spår.
Torsdag efter jobbet hämtade jag upp Tommy utanför hans hus, han skulle visa mig ett par nya sjöar, Lilla och stora Svartgölen. De låg ca 1 timmes bilfärd bort. Förbi Finspång och ytterligare 2,5 mil på vägen mot Örebro.
För mig var det som sagt lindring av abstinensen, för Tommy kan man säga att det var uppvärmning. Han ska på fiske semester till Gällivares vildmark om en vecka. Dumpas med helikopter vid något hett fiske ställe. Låter det bra eller?
Ja! Lite avundsjuk är jag allt.
Svartgölen var det ja. Vi stannade vid den lilla parkeringsfickan och gick 20 meter ner genom skogen. Det var tryckande varmt och prognosen lovade regn till kvällen, kanske inte de bästa förutsättningarna men sjön såg väldigt trevlig ut. Ganska liten sjö, långsmal med ett antal kastbryggor runt om och fisk fanns det, det vakade rejält. Vi tacklade spöna och valde en varsin brygga. Men så var det den vanliga frågan. Vad tar de? Rotade i asken och valet hamnade till sist på en klassisk Supperpuppa.
Efter ca 30 minuter med puppan small det på. En liten men fet regnbåge håvades in men fick strax därefter simma tillbaka till sina bröder. Det kändes skönt att få drilla fisk igen. Det började regna och fisken slutade vaka. Bytte taktik, band på en harörenymf utan resultat. Regnet tilltog och vi gick i skydd för att äta en macka. Efter ett tag slutade det och fisken började genast vaka igen, ett nytt försök. Tommy band på en liten mygga, storlek 18 och nu var det hans tur, en båge i storlek som min, sög i sig och efter en blygsam kamp fick den också simma tillbaka. Vi nötte ett tag till men sen kom regnet igen och ytan blev stilla.
Innan vi begav oss hemmåt tog vi en promenad till den andra sjön Stora Svartgölen. Den var som namnet säger större och iallafall vad man kunde se mer svårfiskad, men visst den kan nog få en chans någon gång.
Det blev en trevlig kväll trots regnet, det är alltid roligt att utforska nya fiskevatten.
Viktigast var att den värsta abstinensen blev lindrad.
Tommy, "Mission complete."

"Walk the dog"

2009-07-16T15:56:00.007+02:00

Många år innan jag började med jerkbait läste jag en artikel i tidningen "Fiske för alla" om det nya från USA. Där beskrevs hur amerikanerna slog med sin spön mot vattenytan för att få sina långsmala ytgående jätte vobblers att sicksacka fram på ytan. De kallade det "walk the dog". De beskrev de våldsamma huggen där fisken kastade sig över draget i en stor vattenkaskad. (Fiskeporr.) Så trodde jag länge att jerkbait fiske var. Med tiden förstod jag att de flesta jerk-betena var gjorda för att gå under vattnet. Men ett par sådana drag finns i min låda.
Kalendern visade 4 Juli och det är normalt ingen tid på året jag brukar lägga speciellt mycket tid på gäddfisket trots att jag befinner mig relativt mycket ute i skärgården. Solen har värmt på i över en vecka och vattentemperaturen ligger på drygt 20 grader.Klockan hade passerat 9 och middagen och lite slötittande på TV:n gjorde mig rastlös. Jag tar en sväng. Jag packade båten med flugspö, jerkspö och den stora fiskeväskan fick följa med. Klockan var halv 10 när jag kom in i fiskeviken och solen höll på att gå ner. Jag insåg att det nog inte blir så lång tid ikväll. Vatten ytan bröts av ett stort antal vitfisk som slog och plaskade. Här och där stack bottenväxterna upp genom vattnet. Där maten finns, där finns gäddan. Jag lade mig utanför en vass och kastade ut flugan, jag kastade jätte dåligt och det kändes väldigt klumpigt efter att ha finlirat med lättare grejer i en veckas tid i Tännäs. Inget hände så jag flyttade mig till ett annat ställe och byte till jerk spöt, satte dit ett Buster Jerk Shallow med förhoppningen att jag skulle kunna ta hem draget över växligheten som alltid brukar frodas här i viken på sommaren. Trots dragvalet kom det oftast tillbaka till mig som en gelé klump. Några kast lyckades jag dock hålla draget fritt från slem och vattenväxter och i ett sådant kast lyckades jag kroka en kampvillig liten gädda. Jag tröttnade snabbt på alla bottennapp och byte till ett sådant där påytandragg som jag för länge sedan läste om, ett Top Bandit från CWC. Kastade ut och det landade med ett plask precis bredvid en liten vassrugge. Jag han göra 4-5 jerk innan ytan exploderade och en gädda visserligen ganska liten visade hela sin längd över vattnet innan den bet tag i mitt drag. Om jag inte sett fisken i luften hade jag trott att den var betydligt större, för den gav mig en rejäl fight och när jag väl fick upp den i båten vägde den nog dubbelt så mycket efter att ha muddrat botten på slem, nate och tång. Det var knappt att jag hittade fisken i allt skräp.
Det var ett sådant hugg som jag hade läst om i slutet på 90-talet. Fränt!
En timme hade gått och solen hade gått ner, det började bli skumt och jag bestämde mig för att åka hem

Tännån

2009-07-13T10:36:00.028+02:00

Det var drygt 2 veckor sedan vi kom hem och jag har först nu börjat smälta den helt underbara veckan i Tännäs. Tiden har gjort att dagarna till viss del har flutit samman men vissa minnen kommer nog aldrig försvinna.

Klockan 0300 söndagen den 21 Juni satt jag i bilen för att hämta min gode kamrat Danne, nu skulle vi äntligen ge oss iväg. För nästan ett halvt år sedan bestämde vi oss för en veckas fiske i Tännån. Nedräkningen började någon stans på 160 dagar och en hel del förberedelser så som flugbindning, små inköp och annat har gjorts under den perioden.
Resan upp gick bra förutom att min lömska GPS ville ta oss på villovägar. Några stopp på vägen gjordes bla för att handla mat, äta frukost och sträcka lite på benen men ca 10 timmar senare skumpade vi förbi en efterlängtad skylt "VÄLKOMNA TILL TÄNNÄS" den var prydd med Härjedalens landskapsfisk, harren och vi förstod att vi kommit rätt.
Tännäs är en liten sovande by, kanske mest känd för sin kyrka som lär vara Sveriges högst belägna och för sin fantastiska natur som omringade stället. I dalen såg man Tännån ringla fram och i horisonten reste sig höga vitfläckiga fjälltoppar.
Vi hade några timmar kvar innan vi skulle få vår stuga och vi bestämde oss för att ta en titt på omgivningarna och även göra ett besök på Rogens naturum som bla har en liten fiskebutik, försäljning av fiskekort och även uthyrning av båtar i de omtalade storharrsjöarna västra och östra Abborrvikrana och Vängarna. Om Tännån inte skulle visa sig från sin bästa sida hade vi i tankarna att åtminstone en av dagarna hyra en båt där.
Strax innan vi kom fram till centret korsade vi Tännån, vi stannade på bron och tittade, så fint! Vattnet var ganska snabbt och slingrade sig fram mellan och över stenar och bildade fina bakvatten och nackar där fisken bara måste älska att stå. Ahhh, här ska vi vara i en vecka. Väl i butiken frågade vi killen bakom kassan om fisket. Han berättade glatt att minsann fisket var på gång, veckan innan hade det dragits grov harr i sjöarna. Fisket i ån fick vi inte något svar på. Det kändes inte riktigt bra och för säkerhets skull frågade vi om båtarna.
-Ha, ha, glöm det grabbar, båtarna har varit bokade i nästan ett år.
-Jaha. Vi gick ut till bilen.
Klockan började närma sig 1400 och Danne ringde till Ingebrikt. Ingebrikt är mannen som driver det lilla företaget "Nättan Skog och Fritid". Han arrenderar och vårdar övre delen av Tännån. Han har dessutom 4 stycken stugor och en av dem var bokade för oss. Vi bestämde träff hemma hos honom. Hans gård låg på höjden strax ovanför den lilla byn med en fantastisk utsikt över området. Ingebrikt mötte oss på gårdsplan och hälsade oss välkomna. Han pekade på en liten stuga 20 meter bort. -Där ska ni bo. Det var en gammal mysig fäbod i 2 plan med toalett, dusch och ett litet kök där nere och på övervåningen var det ett rum med 2 sängar. Helt perfekt, riktigt fint. Han visade in oss i hans hus där vi löste fiskekort och pratade lite om allt möjligt, om fiske, väder och om tidigare gäster. Fisket i ån hade inte riktigt kommit igång ännu, vädret hade varit kallt och ån hade bara en temperatur på 10-11 grader. Men väderleksrapporten lovade sol och 25-30 grader i veckan, det kommer bli jättebra och i slutet av veckan kan ni nog räkna med att den stora Sjösandsländan kommer att kläcka. Det lät bra och de redan skyhöga förväntningarna späddes på ytterligare. Innan vi gick ut för att packa ur vår pinsamt överfulla bil erbjöd han sig att följa med oss ner till ån för en visning när vi gjort oss hemmastadda. -Säg bara till när ni blir sugna. Vi backade in vår bil mot stugan och hoppades att ingen skulle se när vi kånkade på vår packning. Ivern att få komma ner till ån var stor men vi intalade oss att ta det lugnt, vi har ju semester. Magen kurrade och tystades av en smaskig korv lunch. Vi satt tysta vid bordet, i huvudet snurrade det, superpuppa, guldribbat haröra, flytgel, uppströms mendning, sjösandslända, det här kommer bli så bra. Det lugn jag borde känna av att vara framme var istället en pirrande känsla i kroppen. -Nä, va säger du ska vi dra. Danne höll med och vi packade upp våra vadarbyxor och kollade igenom så att vi fick med oss allt som skulle med.
Knackade på hos Ingebrikt. -Har du tid nu? Vi är sugna.
-Inga problem, följ mig. Vi hoppade in i bilen och följde Ingebrikts Saab ner i dalen mot den glitrande ån. En lång grusväg följde ån, en ganska tät blandskog mellan den och vägen, men då och då skymtade vattnet. Efter ca 1 mil korsade vi ån på en bro och strax efter stannade Saaben. Ingebrikt klev ut. Han pekade på en skyllt och visade med handen. -Här går den nedre gränsen för mitt vatten. Framför oss låg ett ganska stort sel, nästan som en sjö. -När sjösandsländan kläcker är det här det börjar, då är det fisk överallt. Ett och annat litet vak syntes men vi såg inga flygfän. Vi åkte över bron igen och fortsatte på grusvägen, det var svårt att hålla ögonen på vägen och Ingebrikt höll inte igen. Snart stannade han igen och vi följde honom en kort bit genom skogen. Vid våra fötter fanns en liten eldstad och några meter från den flöt ån långsamt förbi, till höger om oss forsade vattnet lite fortare och över där anade man ett till lugnvatten. -Här kan man ha ett riktigt kul fiske, på selet ovanför här finns en liten ö, runt den och i princip över hela höljan är det vadbart. När vi stod där och pratade landade en gigantisk nattslända på min tröja, det var en sådan jag hört om, från andra som besökt Tännäsområdet. "Nattsländorna där uppe är helt tokigt stora, nästan som fågelungar." Vi fortsatte vägen upp och vi stannade till på flera ställen som Ingebrikt ville visa på, det var otroligt fint och med mina ganska otränade flugfiskeögon trodde jag mig se fisk vid varenda sten. Vi såg inte många vak, men uppenbart hade vattnet potential. Efter 4-5 km tog vägen slut vid en vändplan, vi stannade och klev ut. Vi möttes av ett vrål av forsande vatten som tyvärr rann genom ett kraftverk, men vyerna var det inget fel på, tittade man nedström såg man ett ganska grunt forsande parti som fortsatte ner i ett sel, som enligt Ingebrikt mest höll öring och tittade man åt andra hållet såg man sjön, som faktiskt heter Östersjön med fina fjäll i bakgrunden. Det är här den här delen av Tännån börjar.
Vi tackade för visningen och nu höll vi på att sprängas. -Så jävla fint. Men var ska vi börja. Danne och jag diskuterade lite och bestämde oss för att börja vid det fina selet vid eldstaden.
Vi parkerade bilen vid en av de många P-platserna längs vägen, tog våra saker ur bilen och gick den korta stigen som vi nyss gått med Ingebrikt. Det här är inte sant, vi tacklade spöna och knäppte en pilsner, kan det bli bättre.Strax utanför där vi satt, nedanför den lilla forsen bildades en liten strömkant där ett gäng harrar verkade gå och plocka sporadiskt i ytan. Danne bestämde sig för att ge dem en match medan jag hade blivit nyfiken på höljan med den lilla ön, uppströms. Äntligen. Vi lade försiktigt ut våra flugor och lät dem flyta med strömmen, inget hände men det gjorde faktiskt inte så mycket, för bara känslan att få vara där, utvadad till knäna kändes drömskt. Jag rörde mig långsamt ut till ön och fiskade av men mina gäddfiske gener och min upptäckarlust förde mig ganska fort vidare bort, medan Danne är mer tålmodig. Plötsligt hörde jag honom hojta. -Jag fick en, en liten harr!
-Härligt Danne. Jag hade siktat in mig på forsen ovanför lugnvattnet jag nu var på. Jag band på en hemmasnickrad förtyngd haröra flashback för att fiska av strömkanten i den forsen. Kastade uppströms och lät flugan driva förbi mig, kastade så några gånger och plötsligt några meter nedanför mig såg jag tafsen stanna till. Antingen betyder det att flugan har kilat fast sig i botten eller så har något tagit den, jag lyfte spöt och visst min första Tännå-harr var krokad. En ganska liten firre på drygt 20 cm. Jag jollrade av lycka och smattrade av ett gäng bilder i rent glädjerus. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till Danne som hade tagit ytliggare en liten harr. Vi fortsatte några timmar lite nedströms där vi startade, ytan såg ganska lugn ut men vid uppstickande stenar och vid grundare partier bildades tydliga kanter som patrulerades ganska flitigt av fisk. Botten var ömsom lite mjuk ömsom stenig och det var väldigt lättvadat. Vi krokade en varsin fisk till och satt oss sedan och njöt. Lite flugval diskuterades när vi såg solen gå ner bakom trädtopparna. Trötta efter den tidiga morgonen och den långa bilfärden bestämde vi oss för att åka hem, men först skulle vi testa det nedre lugnflytet där Ingebriks fiskekortsgränns gick.
I förlägningen av det lite snabbare vattnet som forsade, vakade det. Vi vadade över dit och jag band på en lunsentuss, vilket jag senare skulle kalla alla mina egenbundna CDC-flugor. Just denna var en nattsländeimitation. Känslan av att se sin hemmagjorda fluga bli fångad av en fisk är obeskrivlig, inom en kort stund hade jag tagit 3 små harrar på den lilla gråa skapelsen. Vi åkte hem för att dricka några öl, ta några glas whisky och sova gott till nästa morgon.
Måndag morgon, klockan ringde och vi krälade ur våra sängar. Kaffe, bröd med tubost och vi var strax igång. Vi hade fått nya grannar, på Ingebrikts tomt fanns ett till hus för uthyrning där hade 4 lite äldre gentlemän flyttat in, de gick i vadarbyxor och var i full gång med att packa deras bil. Vi morsade på håll. Vi gick igenom vad vi behövde ha med oss i matväg. En ryggsäck packades full med stormkök, stekpanna, mat och andra bra saker, snart var vi redo och gav oss iväg. Vi parkerade vid det fina selet med eldstad och bestämde att vi skulle gå vägen tillbaka till nedre gränsen för att sedan följa ån upp till bilen igen för en lunch. Uppströms det lugna selet där vi avslutade gårdagen började det forsa. Först ganska försiktigt med ett antal små höljor då och då, sedan mer kraftigt. Fick ett varsit påslag i början men ju längre upp vi kom desto mer svårfiskat blev det. Efter ungefär halva sträckan lugnade det ner sig och en väldigt fin forsnacke bildades, där stannade vi och vilade, kastade och grubblade, var är fisken? Kan man ta dem i de här hårda strömmarna? Vad äter dom? Till sist rest vi oss och vandrade längs det nu lugna vattnet, en 90 graders böj och där var våran rastplats. Kollade på klockan, ja det var nog snart dax för lunch, men vi hade ingen fisk. Det blåst lite men solen värmde på. Äsch, vi ger det en chans till innan vi äter. Danne vadade ut en bit och kastade på några småvak, jag stod närmare land och velade om vilken fluga jag skulle binda på, strax intill land gick det en fisk och vakade, av vaken att dömma var det en liten fisk. Jag band på en Red Tag och började kasta på den ändå. Vi hade ju inte fått upp någon idag. Plötsligt skvätter det till i ytan och den sitter. Det dröjer ett bra tag innan jag inser att den är lite skaplig. Den rusar ut i strömmen och hoppar, jag jublar. -Den är fin, Danne den är fin. Tillslut håvar jag den och den mäter 38 cm. Härligt, vi fick lunch. Vi går genast upp till eldstaden. Jag rensar och Danne gör upp en eld. Det visar sig att harren trott att min Red Tag varit en myra, den hade hela magen full med myror som troligtvis ramlat i plurret av vinden. Det blev en smaskig lunch. Enrisgrillad harr och pytt. Vi skulle på fler upptäcktsfärder den här dagen. Vi fortsatte uppströms, förbi stället där jag fick min första Tännå-harr. Där forsade vattnet riktigt kraftigt, vi hade tidigare vadat över ån till motsatta sidan och terrängen där var riktigt tuff, stora klippblock och snårig skog men vi fortsatte. Man vet ju inte bakom nästa krök kanske det finns något fint sel. Efter ett tag kom vi till ett ställe som såg riktigt lovande ut, vattnet hade lugnat ner sig och dessutom såg vi vägen på andra sidan. Vi tog oss över och fiskade av stället. Hit skulle vi återkomma, det såg riktigt bra ut.Så såg dagarna ut, vi sökte och vi fann. Ibland gick vi mellan ställena och ibland tog vi bilen.
Att fiska där kändes underbart, det var både avslappnande, roligt och lärorikt och fisket blev bara bättre och bättre. Solen värmde och vatten tempen steg, insekterna och fisken kom igång samtidigt som vi hittade nya bra fiske spotts. Någon gång per dag tog vi bilen ner till den nedre poolen för att kolla om sjösandsländan börjat kläcka. I princip varje gång vi var där, var också våra grannar där, de 4 lite äldre männen. Vi pratade lite med dem. 3 av dem var från Borläng och en var från Frankrike. De hade varit där i 8-9 år, ungefär vid samma tid och lyckats pricka in den stora kläckningen 2 gånger. De var fundersamma om varför den inte hade kommit igång, förutsättningarna var perfekta. Men -Det är som att vända på en hand, snart borde det komma igång och då kokar vattnet här ut. Längs strandkanten här nere är det som en marina, sländorna ligger och guppar som stora segelbåtar. Sa den ena mannen och fes i sin neoprenvadare. (undertecknads kommentar: gör aldrig det, det får du ångra när du byter om.)
En dag började vi längst upp i ån, vi ville ha stor öring och där upp hade vi hört att det fanns goda chanser. Vi parkerade vid dammluckorna och följd forsen ner till att den rann ut i ett stort sel. Vi ställde oss precis i övergången och nästan samtidigt sög det till i flugan både för mig och Danne. -Jävlar vilket hugg. Men ingen av oss fick den att sitta. Vi fortsatte nedåt och Danne lyckades kroka en liten. Dit återvände vi en annan kväll, då fick vi lite mer, både harr och öring men ingen stor. Senare samma dag tror jag att det var, hittade vi ett annat ställe ungefär på mitten av ån, vattnet forsade över en mycket grund stenbotten i flera strömfåror runt små gräsbevuxna öar. Vi gick runt och fiskade lite, letade djuphålor. Strax nedanför, där fårorna gick ihop låg en stor sten som Danne klättrade upp på. Bredvid den fanns en lite djupare nacke innan vattnet fick ny fart. Han la ut sin fluga och lät strömmen ta den. I ögonvrån såg han en fisk som vakade, kastade på den och där satt den. Efter en fin fight håvade Danne en väldigt vacker öring på 34 cm. Den fick bli mat, men stället gav mersmak. Vi rensade fisken och åkte som vi brukade ner till vår lilla eldstad för att äta. Riktigt gott. Foliegrillad Tännå-öring.
En av gångerna som vi åkte dit för att äta mötte vi grannarna. Vi hälsade och frågade hur det gick. Det gick så där. -Vi får lite men inga stora. Nu är vi på väg till stugan.
-Redan! Sa vi.
-Han måste på muggen. Sa den ena på svenska och pekade på fransmannen. -Du kan inte få en fransman till att skita i skogen. Fransmannen log oförstående. Vi log med, fast inte lika ansträngt som han. Vi slog oss ner för att äta. Fisket var fantastiskt, men nästan lika bra var de stunderna när jag och Danne satt vid elden och njöt av god mat och whisky.
Stället där Danne krokade sin goda öring visade sig vara ett riktigt hotspot. Dagen efter vadade Danne över till andra sidan och hittade en fin häll mitt emot den stora stenen. Två fina fiskar patrullerade nacken och då och då såg man glupska vak, men vi såg inte vad de tog. Danne kom in i flugbytar lunken för att knäcka koden. Själv gick jag nedströms honom och placerade mig i skuggan av en stor sten, framför mig svängde ån i ett S. Vid mina fötter var vattnet blankt men bara ett par meter ut fanns en kraftig strömkant. Vi hade sett några gula forsländor kläcka och jag band på en lunsentuss som skulle imitera just en sådan. Jag lade ut min fluga i strömkanten och plötsligt såg jag en fin harr stiga till min fluga. Jag lyfte spöt och den svarade med att rusa ut i strömmen. Han simmade nedströms och precis när S kurvan slutade låg en trädstam fastkilad på botten, självklart simmade den under den och vips var fisken borta. Jag luftkastade några gånger för att torka flugan och placerade den på nästan samma ställe. En ny fisk steg, den här var större. Glädje och ångest på samma gång, den här får jag inte tappa. Jag höll den ganska hårt för att hålla den från stocken och efter mycket kämpande fick jag in den i bakvattnet. Shit, den här var stor, jävlar vilken firre. Jag lådsade håven från min rygg och höjde spöt. Då hände det som inte fick hända. Det rasslade till över huvudet på mig och spöt satt fast i en liten jävla tall som växte uppe på stenen. Fjong, sa det. Fisken gjorde en rusning precis när jag skulle håva den och tafsen gick av. HELVETE. Min livs fisk. Jag klättrade upp på stenen och deppade. Danne som tålmodigt testade igenom hela sin flugask hittade tillslut rätt. Jag hade vadat över till honom, men var fortfarande nedströms. -Yes!!! Skrek han och lyfte spöt. Spöt böjde sig i en fin båge, det var stort. Den tog sig ner för nacken och Danne pressade in den i bakvattnet. Jag erbjöd mig att hjälpa till med håvningen och vadade försiktigt upp mot fisken. Den var stor, väldigt fet över ryggen och lång. Fisken ville gömma sig och simmade in bland stenarna i kanten. -Nej jävlar. Tafsen raspade mot stenarna. Plötsligt gjorde den ett par rejäla luftsprång. Den var borta. Danne tittade uppgivet på mig. När han senare studerade flugan var kroken rätad.
Dagen efter var vi där igen. Jag gick till min sten och Danne till sin häll, hans fiskar patrullerade nacken idag med. Han kom efter ett tag in i samma flugbytarlunk som dagen innan. Vad är det de plockar? Jag band på en supperpuppa och lade ut den i strömmen. Flugan försvan i en liten virvel. Ångest, det var en stor fisk, nu ska jag fan få upp den. Jag höll den hårt och tog ett par steg bort från stenen och den förbannade tallen. Jag lyckades få in den i bakvattnet och snart låg den i håvnätet. Den mätte 44 cm och hade en väldigt fin, stor ryggfena som skimrade i rött. Döm om min förvång, när jag skulle lossa puppan ur munnen såg jag ytterliggare en fluga, det var min gula lunsentuss från igår. Jag hade fått den igen, min dröm fisk. Ovanför mig hade Danne knäckt koden igen. Nu tog de knott. Värmen hade fått knotten att kläcka vilket vi fick erfara på kvällarna de sista dagarna. Den här dagen fick vi en riktig bonanza med fina längder. Jag fick min drömfisk på 44 cm och ytterligare en harr på 34 cm. Danne krokade en 36, en 40 och en supersnygg harr på 43 cm, alla från samma ställe. Vilken dag.Lördagen kom och imorgon skulle vi åka hem. Ännu hade vi inte sett röken av någon sjösandslände kläckning. Konstigt tyckte alla. Vi startade dagen lite tidigare och började med en tur till vårt nya favorit ställe. Jag gick längs kanten för att komma till ett nytt ställe, tog ett skutt till en sten, men foten hamnade inte där jag ville, jag han inte tänka, där satt jag på rumpan och vadarbyxorna var sönder. Pyramidalt klumpigt. Hålet hade som tur var hamnat ganska högt upp, så det hindrade inte fisket speciellt. Framåt kvällen åkte vi till stället där vi börjat veckan. Danne tog sig över till andra sidan medans jag gick upp till den lilla ön. Det blåste lite hos mig och det började skymma. Jag vadade ut och runt mig börjar det hända något. Det börjar vaka mer frekvent. 5 meter bort ser jag en stor insekt bryta vattenytan och snart en till. Det är dom. Sjösandsländorna. Jag binder på en sådan, men inget händer. Min fluga och alla färdiga "Rocken" som de kallar dem här uppe, flyter ostört iväg. Troligtvis plockar fisken nymfen eller kanske kläckaren strax under ytan, men jag ser även ett par nattsländor kläckas var av en ganska snart blev fiskmat. Jag binder istället på en klinkhammer som ska likna en kläckande sådan. Slurp säger det och en harr på strax under 30 cm får syna mitt håvnät. Det har slutat att blåsa och nu upptäcker jag det. Jag har glömt mitt knottnät. Knotten svärmar runt mig och dom är överallt, i öronen, i näsan och till och med i ögonen. Jag blir tokig. Jag bet ihop ett tag till och fångade några harrar till innan jag gav upp. Vi gick till vårt basläger och tände en eld, jag hämtade mitt nät i bilen och vi satte oss i skymningen och små pratade om veckan. Typiskt i morgon kommer det nog kläcka på riktigt.Söndag morgon. Vi städar ur stugan, fyller i fångstrapporten och knackar på hos den trevliga Ingebrikt. -Jaha, då var det slut. Vi pratar ett tag med honom och får höra att våra grannar och gästerna i de andra stugorna hade gett sig av igår. Va? Varför då? De hade tydligen inte lyckats speciellt bra. Antingen är de väldigt bortskämda med fisket eller, jag vet inte. Vi fattade ingenting. Vi har ju haft det helt underbart.
Vi tvekade lite. -Ska vi ta en sväng ner till ån innan vi åker?
-Nä, vi vill inte se det. Vi vill inte se vattnet koka och se sländorna guppa som segelbåtar i strandkanten. Vi började resan hem. På vägen stannade vi i Älvdalen för att käcka lunch. Rökt fisk och potatissallad inhandlades på ICA och vi begav oss till Österdalälvens strand. När vi hade ätit klart passerade vi campingen. På verandan till en liten stuga satt 3 trötta män och band flugor. Vi stannade och frågade om hur fisket hade varit för dem. -Jo´rå, i natt mellan 1 och 3 hade vi riktigt bra fiske på små gråa nattsländor, flera över 30 cm. Vi önskade dem lycka till och fortsatte vår färd hemåt.
Vi sammanfattade veckan i bilen, det var lätt. Helt enkelt kanon på alla sätt, gott sällskap, fint fiske och en otrolig natur.
Jag satt tyst bakom ratten och grubblade, man skulle kanske ha gett nattfisket lite mer chanser. Men förhoppningsvis blir det fler gånger.

En fantastisk vecka vid Tännån

2009-06-29T01:40:00.006+02:00

Jaha, då var vi hemma då.
Det här blir ett väldigt kort inlägg, nästan som en liten blänkare om vad som ska komma, då jag bara är hemma och packar om för att sedan ha två sköna veckor ute i skärgården.
I en veckas tid har jag och Danne vistats vid den otroligt fina Tännån som ringlar sig ner genom nordvästra härjedalens magnifika fjällnatur. Med vita snöfält på fjälltopparna och 11 grader i vattnet började fisket ganska trögt men med strålande sol och och stigande temperatur i ån började insektslivet vakna till liv och därmed fisken. I slutet av veckan med ca 18 grader i vattnet och efter intensivt sökande efter hotspots nåddes kulmen med ett gäng fantastiska fina harrar som fick våra tidigare fångster att likna ansjovis.
Återkommer med ett mer utförligt inlägg om ett par veckor.

Svårflörtat i skärgården

2009-06-07T21:21:00.002+02:00

Söndagens förmiddag lades på gäddfiske. Halvklart väder och lite blåst. Båten tog mig till vassvikarna. Jerk-betet dängdes in mot land och togs hem i vanlig behaglig takt. Det visade sig inte vara melodin för dagen. Gäddorna var där, de simmade efter och vid ett antal tillfällen högg de, men bredvid som om de hade brytningsfel. Jag ändrade takten. Körde istället väldigt långsamt med långa stopp. Och där satt den första. En liten gynnare men dock. Trotts den långsamma hemtagningen var det många följare som inte riktig ville. Fortsatte med samma taktik, testade lite olika färger och på mina 3 timmar krokade jag ytterligare 3 stycken. Alltså 4 totalt men de var riktigt trötta, om alla de gäddorna som lojt följde efter och missade huggen skulle ha tagit skulle jag haft ett 20-tal i båten. Så kan det vara ibland.

Korv är också gott!!!

2009-05-31T17:38:00.021+02:00

"Hökensås spöket är tillbaka", "Det är iallafall skönt att komma ut" eller "Korv är också gott". Jag hade svårt att bestämma rubrik för det här inlägget som kommer handla om Dannes och min helg i Hökensås. Men med de här förslagen förstår ni säkert hur det kommer att sluta.

Okristligt tidigt, 02:00 natten mellan fredagen och lördagen ringde väckarklockan. Fort upp och 20 minuter senare satt jag i bilen, Sjösandsländan i Hökensås väntade. Skulle träffa Danne 05:30 på parkeringen vid Hökensås semesterby. Klockan 6 parkerade vi bilen vid Enesjön som vi hade bestämt att vi skulle börja vid. En man stod och tog en kopp kaffe vid sin bil och när vi plockade fram våran lilla frukost harklade sig mannen och sa.
"Grabbar! Passa på nu, om en timme är det kört, när dimman lättar. Jag har tagit fullt nu på morgonen."
Stressmage. Fan, slängde i oss mackan.
"Tog dom på dränkta sjösandslände kläckare, Stillborns" som han kallade dem. "Lägg krutet i viken här." sa han och pekade ut på närmsta viken på sjön. "Därute händer inget." Vadarna drogs på och spöna tacklades, nu ska vi ta dem. Härligt. Solen sken och dimman virvlade långsamt på den stilla vattenytan, ett och annat vak syntes ut över sjön.

Nu var vi här, skönt. Vadade ut och börja fiska av men inget hände. Första timman gick och mycket riktigt vattenytan blev tyst och ännu mer stilla precis som mannen sa. "Det gör inget vi har ju hela helgen på oss och till kvällen blir det vakfest."
Slog oss ner i sjökanten och njöt, solen började värma och humöret var på topp. Fortsatte några timmar till innan vi bestämde oss för att byta sjö. Nordvattnet, nötte på utan känning, jo Danne tog en mört. Det blev dax för lunch. Engångsgrill, öl och korv. Vi får äta fisk i kväll istället. En kille i en flytring drillade fisk på gul/svart zonker, annars verkade det vara svårfiskat för alla andra också. Efter maten åkte vi till campingen för att hämta stugnyckeln och få lite tips i fiskeshoppen. Köpte ett par lokala flugor som skulle fungera och hörde oss för om kvällens kläckning. Nordvattnet hade varit bra kvällen innan och sjöarna som gränsar mot den kan nog också vara bra, Sydvattnet och Enesjön. "Men börja med Prinsasjöarna, där kan det fungera bra nu under dagen." Så gjorde vi, styrde kosan mot Prinsasjöarna. Parkerade och vadade ut på några heta platser men inget hände. Vi såg en hel del insekter på ytan bla små vassländor och en hel del ganska stora nattsländor men fisken verkade inte bry sig så mycket om dem, ett och annat strö vak. Plötsligt hör jag Danne ropa. "Pera, spöbrott, satan." Spöt hade gått av 15 cm från toppen. 3:dje spöt för Danne och alla av märket Guideline. Hmmm. Skit. Men vi hade reserv. Danne plockade fram sitt klass 4 spö och vi fortsatte något dystra och frustrerade. Det kan inte vara sant. Är Hökensås spöket tillbaka? Hoppet fanns fortfarande kvar, vi har ju nästan hela helgen på oss. Klockan gick och kläckningen började närma sig, utan fisk men med stora förväntningar packade vi in sakerna i bilen för att ta oss till Enesjön igen, där ryktet gick om att den stora sländan skulle kläcka. Ryktet hade spridit sig runt i Europa. Parkeringen var full och de vadbara ställena runt sjön var upptagna med tillbaka lutande öldrickande svenskar, norrmän och holländare som spännt väntade på vulgatorna som snart skulle bryta vattenytan. Riktig musikfestival stämmning faktiskt. Vi hittade dock ett par ställen som vi kunde ta oss ut på, som faktiskt inte alls kändes så tokiga. Det var i viken, där mannen i morse hade dragit storslam. Det kändes bra. Strax innan sju började folk röra på sig, med rödmosiga ansikten smög folk ut i vattnet. Ett par tre sländor dansade över vassen. Nu var det dax, nu tar vi dom. Knöt på en nyinköpt kläckare och började fiska. En bra bit ut utanför min kastsektor såg jag när ett par sländor kröp ur sina skal, nu då. Näe. De satt några sekunder och torkade på ytan tog ett par vingslag och landade igen, levde runt lite på ytan och sedan lättade de utan att dra någon uppmärksamhet från någon fisk. En av dem kom flygande rakt mot mig och landade på min väst. Otroligt vacker liten skapelse som jag fick följa hans första tid i den friska varma luften.

Inget hände, fortfarande lite strö vak, men inget anmärkningsvärt. Frustrerade tittade vi på varandra, Danne och jag, skakade på huvudena och intalade oss att det börjar nog snart. Några av de andra inne i viken gav så smått upp, gick upp och satte sig och tog en öl. Vi nötte lite till, de borde ju komma igång snart. Smög upp på land för att kolla runt lite hur det gick för de andra. En bra bit ute i sjön plaskade det friskt och med spända öron hörde jag snacket mellan gubbarna att visst, här ute hade det dragits en del bågar. Skit också. Fel ställe. Men kanske, snart kanske de kommer hit in också. Gick tillbaka och körde ett tag till. Solen började gå ner bakom trädtopparna och den slutade värma. Nu då, det kanske har varit för varmt idag, kanske kommer igång, ville inte inse att det nog var kört. Fisken ute i sjön slutade äta i takt med att mörkret drog in, bakom oss på stigen gick nöjda fiskare med fisk i nävarna förbi. Med trött ryggar och solbrända ansikten fick vi inse, vi gick bet. Gick morlokna till bilen, vid grillen på parkeringen satt ett glatt gäng med tre halvätna regnbågar. Tagna på myggpuppor. Va? Det är ju sjösandsländan som man ska få på en sådan här kväll, eller? Äsch, vi har ju nästan hela hel.... vi har ju ialla fall i morgon förmiddag på oss och korv är också gott. Åkte hem till stugan och tuttade på vår sista engångsgrill. Vi slapp iallafall att rensa. Några öl och ett par muggar whisky slank ner, men planerna på tidig uppgång fick två slagna män i säng vid 12 snåret. Klockan skulle ringa klockan 4 nästa morgon.
Klockan 5 på söndagsmorgonen vaknade jag med ett ryck. Vi har försovit oss. Vi bestämde att vi skulle packa och städa med en gång, så vi blev av med det, nu när vi ändå missat de första timmarna. Klockan 6 var vi vid Nordvattnet. Ute i sjön paddlade ett gäng holländare omkring och körde flugtrolling med sina flytringar. Ja, det verkar vara det nya. Iallafall i Holland. Vi blev mest irriterade och åkte därifrån. Prinsasjöarna blev nästa anhalt. Fiskade av några ställen och plötsligt, ett hugg, en båge sög till på min Black Martinez. Men bristen på stimulans i min drillar arm, gjorde att firren inte äns fick känna något mothugg. Ett litet hopp tändes igen, spöket skulle kanske släppa sitt grepp om oss. Fortsatte på samma plats ett tag med samma fluga men icke. Tre timmar innan planerad hemfärd kände vi att vi måste ta tag i det här. Gick i vägg längs sjö och hamnade i en vik på andra sidan, jag kastade ut min fluga och när den landade försvan den i ett vak, chockad lyfte jag spöt och yes där satt den, trodde jag. Fighten höll på i knappt en minut sen slet den sig fri på något sätt. Helvete. Ilsken fortsatte jag på samma ställe och japp där högg den igen. Men frustrationen gjorde mig lite ivrig och jag drog flugan ur munnen på fisken. Näe, det är inte våran helg. Mitt emot mig, på andra sidan viken såg vi att en fet båge som gick och vakade bara ett par meter från land. Vi gick dit. Såg fiske gå och ta små vassländor som kläckte i strandkanten. Den och en annan något mindre frossade på de små. Började rota efter de minsta vi kunde hitta i askarna och ställde oss på land och prickkastade på vak bara några meter ut men de hade som sagt andra att välja på så det blev inget nu heller. Jaha det var den bonanza helgen. Men det var iallafall skönt att komma ut.

Fluga i goda vänners lag

2009-05-22T22:17:00.004+02:00

Klämdagar är fint och i dag var en sådan fin dag om man bortser ifrån vädret. Jag, Danne och Matsa slöt samman för en eftermiddag i Magnehult. Vädret var som sagt inget vidare men det klarnade upp ett litet tag för att senare börja regna igen, men inget stoppar en true fiskare. Vi åkte till Magnehult sjöarna Haggölen och Göltorpsgölen till att börja med. Vid Haggölen var kastbryggorna upptagna av andra fiskare så vi gick vidare till Göltorpsgölen, den fick vi för oss själv. Vattenytan var blank med ett och annat vak mitt i, men då och då verkade fisken ta en runda runt sjön och vid ett sådant tillfälle drog det till i mitt spö och en regnbågen hade sugit tag i min "Haröra". En fin fight och en fin håvning av Danne. Vi fortsatte nöta och plötsligt hade Mats en rackare på som tyvärr slet sig fri efter några minuter, så kan det vara ibland. Vi provade oss fram med lite olika flugor men knäckte ingen kod. När solen sprack igenom efter regnet, dök det upp ganska många små mörka dagsländor i sjökanten, men i flug asken gapa det tomt på just den imitationen. Vet ändå inte om det var dem de tog, för just när solen kom slutade det att vaka av någon anledning. Danne fick ett par hugg men ingen fick han att sitta. Som han sa "Det här blir inte mycket att Blogga om du Perra."
Vi bestämde oss efter ett tag att prova ån, där körde vi ett par timmar utan resultat. Rullade sedan hemåt.
En trevlig eftermiddag i goda vänners lag.

Flugfiske efter gädda

2009-05-17T21:41:00.001+02:00

Ännu en fin helg på ön. Några timmar på söndagen veks åt fiske, men denna gången var det flugfiske efter gädda som gällde.
Jag packade båten med flugspö och gäddflugor, en tång och vågen fick också följa med. Satte nyckeln i tändningen och......nä fan, jag tar med jerk-grejorna, hämtade dem och drog iväg. Tyvärr måste jag väll säga, var det inte fel att jag tog jerkspöt med mig.
Då jag inte tänkt lägga så många timmar på fisket styrde jag raka vägen mot favoritställena, väldigt sugen på att få känna lite sprattel i flugspöt. Körde upp mot vinden och lade båten för en drift. Började metodiskt fiska av viken, som även vid det sämsta fisket brukar leverera åtminstone 2-3 gäddor. Båten gled långsamt fram över den grunda botten. Små moln skvallrade om uppskrämda gäddor. Dom är här. Vinden tog mig till andra änden av viken utan hugg. Åkte upp igen, något närmare land för en ny drift. Placerade min stora flash-fluga och drog hem den oregelbundet. Såg en och annan gädda som låg och tryckte på botten men inget fick dem att hugga. Dom är ju här! Åkte upp igen, ännu närmare land. Jag följde flugan hela vägen i det kristallklara vattnet, inga följare. Näe, jag närmade mig vindsidan igen, inget hugg. I kanten av den glesa vassen såg jag plötsligt en skugga som kunde vara en gädda. Kastade flugan 2-3 meter förbi skuggan, drog den långsamt och stannade i höjd med den, lät flugan långsamt sjunka och drog till. Det fick skuggan att vakna och där satt den. Den drygt kilot tunga gäddan tog löslinan men inte så mycket mer, vevade hem den och krokade av min första flugfångade gädda. Innan jag lämnade favoritviken, tog jag en drift till, men nu med jerkspöt och Busters "Skitmört." Första kastet, där satt den. Ett par kast senare, en till och ytterliggare en till krokades innan driften var slut. Förbryllad åkte jag därifrån till ytterligare ett favvo ställe. Började med flugspöt, inget hände, såg ett stim som kunde vara havsöring men jag fick dem inte att intressera sig för flugan. Bytte åter igen till jerkspöt och drog 2 gäddor till.
Hmm. Varför? Det finns säkert någon bra förklaring, kanske ville gäddorna ha lite större byten, kanske fel färg på flashen, gången, jerken har ju mer rörelse. Men framför allt kastar jag längre med jerkspöt och fisket blir mer effektivt. Jag vet inte!
Det blev iallafall 6 gäddor, 1 på fluga och 5 på jerk. Riktigt roligt och skönt i solen.

Hökensås

2009-05-14T10:26:00.003+02:00

"Två regnbågar igår. Jag har prickat in formen inför Hökensås" stod det i SMS:et från min kompis Danne.
Hökensås?
Jo, vi har lyckats få till ett par dagar i Hökensås sista helgen i Maj. En bra helg vill jag tro då det är ganska stor chans för Vulgata kläckning, vilket brukar ge ett fantastiskt kul fiske.
Fiske, öl, whisky och planering för vår tripp till Tännäs i Juni.
Låter det bra, eller?

Det sa bara pang!

2009-05-09T18:38:00.012+02:00

Pang!!! sa det efter 10 minuter och en liten öring i god kondition kunde strax efter håvas in med en röd Montana i mungipan, yes.

Vaknade något bakfull efter en kräftskiva hos en kompis i går. (Varför ska man bara äta kräftor på hösten?) Åt frukost på balkongen och tittade slött ut på träden som vajade kraftigt av den hårda vinden. Kvack, kvack. Min telefon tog emot ett SMS. Danne skrev, "Två regnbågar igår. Jag har prickat in formen inför........"
Hmm, varför inte. Inget planerat idag, kanske ska ta en liten tur. Packade väskan och styrde mot Magnehultsån. Väl där, dröjde det inte länge innan jag fick tampas med den lilla öringen och bakfyllan var som bortblåst. Sedan hände ingenting på flera timmar och jag bestämde mig för att prova lyckan i en av sjöarna som ligger där i närheten. Haggölen en ganska liten sjö med ett antal kastbryggor runt om. Knöt på en Haröre specialare med guldskalle och ett rött syntetiskt torax, klev ut på första bryggan, pang!!! Ett gäddmothugg och flugan satt plötsligt i ett träd strax bakom. Ett nytt försök, pang!!! Där satt den, en regnbåge, den gav allt för att ta sig ut till mitten av sjön, när inte det gick gjorde den allt för att trassla in sig i näckrosor och bråte, den gav mig helt enkelt en rejäl fight. Jag vann och den fick bli lördagsmiddag. Flugan hade blivit slarvsylta och en likadan fast med grönt torax bands dit. Pang!!! Nästa kast bet det igen men efter ett par sekunder var den åter fri. Shit, vad är det här. Kastade igen och missade åter igen en fin regnbåge, sedan blev det ösregn och fisken verkade sluta äta. Det var dax att åka hem, dyblöt men glad i hågen slog jag mig ner i bilen för att åka hem och tillreda en fiskmiddag till min käresta.
10 minuter senare. Pang!!! något skramlade till och i backspegeln såg jag ett metalföremål studsa iväg. Va fan!!! Jag stannade bilen och gick ut och tittade. Som jag skrev i förordet till denna Blogg skulle den absolut inte handla om bilar. Bland annat pga min totala okunnighet om dessa. Jag hittade saken och om jag får gissa så var det en del av stötdemparen som hade lossnat. Va gör jag nu? Jag får göra ett försök. Rullade iväg och det verkade gå, men jag vågade knappt gasa, bilen kanske ramlar ihop tänkte jag. Puttrade hemmåt, ringde hem och meddelade sen ankomst.
Hem kom jag tillsist och firren står i ugnen. Bilen får jag fixa med på måndag.

På upptäcktsfärd utan spö

2009-05-08T08:05:00.007+02:00

Hund promenad efter jobbet. Varför inte kombinera det med att reka nya fiske-vatten? Igår kväll efter jobbet åkte vi iväg (Senna och jag) för att spana in en för mig ny sjö utanför Svärtinge (Norrköping). Har hört om den från flera håll under en ganska lång tid men inte tagit mig för att åka dit. Sjön heter Lomgölen och är det senaste tillskottet av fiske-sjöar i Rist-området. Packade bilen med hund och en liten matsäck och följde en utskriven eniro karta ut i skogen. Hittade direkt och parkerade vid en info skylt ca 400 meter från sjön. En ganska liten eller lagom stor klarvattensjö skymtades efter ett par hundra meter, kom ner till sjön och spanade runt, i ena änden fanns ett lite vindskydd och längs med strandkanten fanns ett antal kastbryggor, jag var lite nyfiken på hur botten såg ut efter att ha hört rykten om att man kunde vada i den, men det blev jag inte klok på, men kanske på vissa delar. Senna var glad, skogspromenad. Vi gick längs kanten, omväxlande fin stig och sumpmark och en och annan liten berghäll. Vi slog oss ner på en sådan och åt vår matsäck och blickade ut över sjön efter livstecken, inget. I närheten av vindskyddet stod 2 äldre män och svingade, frågade dem senare om det hade blivit något. "Not today" sa de dystert på utrikiska, med kepslampan tänd fast det var ljust. Okey sa jag, log och gick.
Sjön såg fin ut lagom stor och ganska fina kastbryggor. Tyvärr kändes det som att man var ganska låst vid dem och de små hällarna för att kasta då skogen för det mesta kändes ganska tät, så vida man inte kan vada eller äger en flytring som faktiskt är tillåtet i sjön.
Jag tror att om jag sätt täcken på liv vid sjön hade nog min inställning varit lite mer positiv, men jag ska iallafall ge sjön en chans vid något tillfälle.
Som sagt ingår Lomgölen i Rist-områdets "Put and take" vatten tillsammans med 5 andra sjöar. Jusjön, Sarven, Åkern, Holmsjön och Holmsjögöl. Fiskekortet gäller för samtliga dessutom får man fiska i Magnehultsån och 2 relativt nya sjöar i dess närhet, Haggölen och Gölstorpegölen.

47 dagar, 18 timmar, och 21 minuter

2009-05-04T12:38:00.003+02:00

Nedräkningen började någon gång i November förra året. Efter lite velande, var, när och hur länge, bestämde vi oss tillslut för en veckas fiske i Tännäs området. Det känns fantastiskt. Veckan efter midsommar, vecka 26 bär det av. Danne och jag har bokat en stuga hos Ingebrikt Bergman som driver det lilla företaget "Nettan Skog och Fritid". Han har ett antal stugor med tillhörande fiskerätt i Tännån på en 4,5 km lång kvoterad sträcka. Efter att ha läst på och frågat runt lite har vi förståt att om vi har tur ska vi kunna dra skaplig öring och fin harr i ån. Det ska även finnas fina sjöar i området. Om vädret kommer vara det rätta under våren finns det även stor chans att vi lyckas pricka in kläckningen av de stora dagsländorna "Danica" och "Vulgata" som brukar göra både fisken och fiskarna helt tokiga. Då ska man kunna locka upp de stora, skygga fiskarna till våra smaskiga sländimitationer. Det återstår att se hur det går, men i mina drömmar står jag utvadad till knäna i ån och prickkastar på hungriga öringar som gärna mumsar i sig mina cdc sländor.
Under årets mörka dagar har jag försökt binda upp en liten uppsättning av gångbara flugor som jag från olika forum fått tips om, ska fungera fint där vid den tiden. Det ska bli förbannat roligt att få testa dem och förhoppningsvis ska vi kunna lura en och annan firre.

Trivselfiske

2009-05-03T16:48:00.008+02:00

Lördag morgon den 2 Maj. Började dagen med frukost på altanen med utsikt över havet. Solen sken och vinden blåste i de lövtomma grenarna. Redan nu pockade båten vid bryggan på min uppmärksamhet. Men först lite måsten. Igångsättning av sommarvattnet och några timmars jagande med räfsa och korg efter den gångna höstens eklöv sedan en något sen lunch. Jag och min kusin bestämde oss därefter för en liten fisketripp. Det blev ingen stor utflykt då ambitionerna endast var att dra några 10 klubbare. Skojade. Vi skulle enbart ut på ett par timmars trivselfiske helt enkelt. Tittade runt lite på de vanliga ställena runt ön och fångade 7 gurkor.
I en av vikarna vi gled in i såg vi plötsligt något stort vitt som blänkte till ca 1 meter snett under oss, vi hajade till och blev åskådare till ett spännande skådespel. En kanske 2-2,5 kilos gädda hade nyligen fångat en nästan lika stor gädda och gjorde sitt bästa för att mätta sin mage. Vi blev också hungriga men framför allt öl sugna så vi begav oss hemåt och slog oss ner i lä med en kall bärken.

Söndagen ägnades bla av lite funderingar om min fluglinan till mitt gäddflugspö. Kom fram till att jag skulle kapa någon meter av tippen för att få en bättre överrullning med de ganska tunga gäddflugorna. Tog bort ca 2 meter och tycker nog att jag fick till det. Efter in trimningen stannade jag ett tag på grannens brygga. Fick en liten gädda att hugga på min stora glittriga fluga men tyvärr fick jag den inte att sitta, synd, men utrustningen känns faktiskt riktigt skön nu. Att ett par meter kan göra så stor skillnad.

Succé eller fiasko?

2009-04-26T18:02:00.010+02:00

Söndag morgon klockan 07.00 gick startskottet för vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Under veckan har det kommit gäddlek rapporter från Stegeborg, vilket fick oss i "Matsas mask o mete" att smida planer. Vi kunde kanske vända det till våran fördel. Först skulle vi ge Stegeborgs vattnena en chans, två vikar som tidigare hade visat sig bra prickades in på kortet. Om de vikarna inte levererade skulle vi lämna Stegeborgs grumliga 11 gradiga vatten för att ta oss längre ut där förhoppningen var att leken inte hade börjat. Ett svårt taktiskt beslut.
Vi vann!!!....kapp körningen till första viken. Solen lyste och det var i princip vindstilla. Båten gled långsamt in i en kopp choklad, jo det var ca 10 cm siktljup. Vi började metodiskt fiska av viken, som vi tidigare har döpt till "Storgäddeviken". Jag kastade ut mitt första kast för dagen och plötsligt simmade draget iväg i sidled. -Jävlar, jag tror jag har fisk på. Satte lite press på firren och det kändes ganska tungt. Inget sprattel i ytan vilket brukar vara ett bra tecken. När jag väl fått in fisken till båten visade det sig att det var en felkrokad Braxen som hade lagt bred sidan till. -Fan, jag har inte tid med sånt här. Vi körde vidare i viken utan resultat, inte ett litet pill ens. Vi drog vidare till nästa "heta" ställe. Om inte det stället hade något att komma med skulle vår plan sättas i verket. Viken var död. Vi gav oss iväg.
Succé eller fiasko, det kunde ju vara så att ytterskärgårds gäddorna precis kommit igång med sina bestyr och att leken i Stegeborg var på gång att gå över med resultatet att de hungriga efterleks gäddorna radat upp sig i vass kanten. Vi fiskade av några små vass vikar här och där, inget resultat. Smått frustrerade gled vi in i en ganska stor grund vik och det började plötsligt nappa, inga bjässar men mätbara. De första vi fick var tjock av rom, vi fick senare ett par utlekta. Vi hade framför oss ett par ställen där vi trodde på grov gädda men där var tomt. SMS och telefon rapporter från motståndare som fortfarande var kvar inne i Slätbaken tände vårt hopp. De hade fått väldigt dåligt och vi hade i alla fall mätt och fotat 3 gäddor. 77, 75 och 74 cm vilket totalt ger 226 cm. Inget att jubla för men kanske....
Ett par timmar kvar och vi styrde åter mot Stegeborg. Fiskade några ställen på vägen utan resultat. Fick nya rapporter, det verkade gått bättre framåt eftermiddagen för en del när brisen kom. En rapport sa typ 250 cm. Aj, aj, aj. Tiden började bli knapp och fantasin på ställen sinade. Vi bestämde oss för att avsluta där vi började. Åkte ännu en gång in i chokladen. Satte på lite skrikiga färger på dragen och dunkade av. Missade några hugg, bl.a något som kanske kunde ha plussat på lite centimetrar. Lite synd, men det visade sig snart att det troligtvis inte hade räckt.
De 42 båtarna samlades upp vid Stegeborgs hamnkrog för prisutdelning. Surret gick, några hade kammat noll men andra hade haft riktigt skapligt fiske, bl.a "Team 08" från Waxholmsguiderna med Michael Söderberg som kapten. Det var dem som håvade bäst, både när det gällde totallängden och den längsta. De vann med 299 cm och den längsta på 107 cm. De fick traila hem till Stockholm med 17000 sek och en ny rulle.
En trevlig och solig dag på havet men eftersom vinst var det ända som gällde måste jag väll ändå säga att det blev ett fiasko. Får bli nya tag till höst tävlingen.

Här finns lite bilder som tävlingsledningen knäppte under dagen.

"I rumpan på en and"

2009-04-24T14:04:00.003+02:00

Som jag tidigare nämnt har en stor bunke CDC fjädrar hamnat i min ägo. CDC eller Cul De Canard som det egentligen heter, är fjädrar som sitter runt en fettkörtel i sjöfåglarnas rumpa. Med hjälp av näbben gnider sedan fågeln in fettet i sin fjäderdräkt för att få vattnet att lättare rinna av. Evolutionen (eller Gud om man vill) har skapat CDC fjäderns struktur som är väldigt speciell. Om en vanlig fjäder hade suttit vid körteln, hade den ganska fort klibbat ihop av körtelns fett men så är inte fallet med CDC. Strukturen och den naturliga impregneringen på CDC fjädern gör att den färdigbundna torrflugan flyter som en kork. Ytterligare en fin sak med CDC är att man med endast ett gäng CDC fjädrar kan bygga upp en hel fluga. Det visar Johan Klingberg i sin flugbindar DVD, "Att binda och fiska med flugor av CDC". I filmens första kapitel berättar Johan om CDC historia och dess fördelar, i nästkommande 12 kapitell visar han hur man gör lika många olika mönster i varierande svårighetsgrad. filmen har dessutom extra material där man får följa med honom ut och fiska, där visar han lite olika fisketekniker i strömmande vatten. Väldigt bra och informativ film, perfekt om man vill få uppslag till sitt bindande.
Kropp, torax, hackel och även vingar kan som sagt göras, med lite olika tekniker och verktyg.
Verktygen jag använder till CDC bindandet är självklart ett städ, en superbra grej kallad "Magic Tool" en dubbingnål och en "Dogman" fästingborttagare som jag hittade i våran hunds medicinlåda. Den har visat sig ovärdelig även i andra flugbindar sammanhang när jag med mina korvfingrar ska bunta ihop eller vända på några små hår/fjäderfibrer.

Bindstädet - fäster jag förstås kroken i.
Magic Tool - används för att på ett effektivt sätt lossa fibrerna från fjäderstammen. För att senare göra vingar, hackel eller kropp.
Dubbingnålen - för att splitta den otvinnade bindtråden, som sedan laddas med fibrer och spinns till kropp eller hackel.
Dogman fästingborttagaren - För att samla ihop buntar av lösa CDC fibrer till bl.a vingar.

Som ni förstår gillar jag CDC, men många av de gamla flugbindar rävarna tycker inte som jag, tex Lennart Bergqvist, flugbindare och författare till flugbindarbibeln "Flugbindning på mitt sätt". Han anser att flugorna blir för fula och olika de insekter som man ska försöka efterlikna.
Själv tycker jag dom blir ganska fina.

Minutiösa förberedelser

2009-04-21T07:55:00.005+02:00

Som sagt på söndag är det dax, S:t Anna Pike Open.
Otränade är vi men vi ska inte sumpa chanserna till segern pga rostiga och slöa krokar. Fiske väskan öppnades upp för en snabb inventering. Jo, visst är det nödvändigt, brynet och krok paketen åkte fram. Även linan behövde bytas och en ny tafs knöts på. Känns bra. Nu är jag redo. Kanske kan bli något nytt inköp (ett ess i rockärmen) på onsdag kväll, när "Skeppa Marin" kör en liten happening inför tävlingen.

Åhhhh....nu får det räcka!!!

2009-04-20T07:14:00.004+02:00

Nya rapporter, nä fy fan. En fiske kompis tillika kombattant i S:t Anna Pike Open rapporterade om en riktigt fint efterjobbet fiske i fredags. Stegeborg. 15 gäddor, topp på 8,1 kg. Kan det vara psykning inför matchen?

Vi ska vinna!

2009-04-17T08:21:00.009+02:00

Söndagen den 26 April smäller det, då är det dax igen. S:t Anna Pike Open. "Catch and release" tävling efter gädda med start i Stegeborg.Båten åker i på Lördagen, dagen innan och laget "Matsas mask och mete" är anmälda och taggade. Så mycket träning har det inte blivit men det är bara att gå upp på tårna och presentera betet.

Magnehult

2009-04-11T20:00:00.004+02:00

Det var dax att testa den nya fluglina, Loop Optistream som införskaffades på mässan. Hund, sambo och jag gav oss iväg för en kombinerad picknick/fisketur. Trevligt när man kan få till det på det viset. Styrde mot Magnehultsån med en viss farhåga om att få trängas, påskhelg som det var. Mycket riktigt, när vi kom fram hade husbilarna slagit läger vid åkanten. Vi bestämde oss för att ta oss längre upp längs ån. Jag hade varit där tidigare någon sommar, då var ån inte bredare än ett dike men nu var det ganska mycket vatten. Det var riktigt trevligt där, ett litet strömparti precis vid picknick filten, helt tomt på fiskare och en fantastiskt skön lina. Tyvärr ville inget nappa, såg iallafall 3 vak, massor med paddor och en bäver.
En ganska trevlig dag trots fisklösheten.

...en grym tid.

2009-04-05T20:00:00.003+02:00

Våren är ju en fantastisk tid för gäddfiskaren, men även en stressande period av året för en heltidsarbetande fisketok som har ett förhållande som måste vårdas och en hund som måste rastas.
Rapporterna duggar tätt över SMS. Förbannade telefon. Landfiskade gäddor i drösar och stora med.
Solen har gassat och vattnet har börjat värmas upp. Va fan! Nu börjar de väll snart leka också!?
Jag har ju bara varit ute en gång.
"Matsa vi måste ut!" Eftermiddagen den 5:e April bokas in. Sjävklart blåser det småspik och diset ligger lågt över bråviken. Eftermiddagen som vi byggt förväntningar kring, känns inte lika lovande längre, vinden gör det väldigt svårfiskat från båten och bilden av storgäddan grusas snart. De självklara ställerna verkar inte ge något. En varsin Brax krokas i bästa viken, inget mer.
9 gäddor får iallafall syna durken under kvällen. Jag fick 6 stycken och Mats 3. Ingen storlek värd att nämnas.
Det blir ju så sällan. Man vill, så gärna pricka in det.
Livet är grymt, våren är grym.

Säsongs premiär

2009-03-29T15:00:00.001+02:00

29 mars var det dax för gäddfiske premiären. Mats backade ner sin Ockelbo B16 i Bråviken och vi hade ganska höga förväntningar inför dagen, då Matsa tjuvstartat helgen innan med ett riktigt skapligt fiske trots att vattnet bar låg på strax över 0 grader. Vi fångade 6 stycken gäddor, jag 4 och Matsa 2. Skapligt då Bråviken inte visat sig på sin bästa sida så ofta för oss.

Flugfiskemässan

2009-03-13T18:00:00.006+01:00

Årets flugfiskemässa gick av stapeln 13-15 Mars på Älvsjömässan.
Jag såg möjligheten att smita från jobbet på fredagen för att slippa den värsta trängseln och ett glatt gäng flugfiskare hoppade in i bilen. Själv hade jag en väl genomtänkt inköpslista i bakfickan. Bl.a. skulle ett nytt flugbindarstäd införskaffas och en ny fluglina, en Loop Optistream. Spännande.
Flugfiske delen var inte speciellt stor, mässan delades med vildmarksmässan, men den delen han jag knappt besöka så uppenbart var det fullt tillräckligt. Flugstäd, lina, lite flugor och annat smått införskaffades. Var även på ett lite seminarium där den eminenta flugbindaren Johan Klingberg visade hur han band några av sina fina CDC mönster. Det fanns även kastbanor, där kunde man testa den senaste utrustningen och några av sveriges bästa flugkastare fick visade vad de kunde.
Plötsligt såg jag min gamle lumparkompis Jonne Z på kastbanan, som med bravur visade upp några av IMAGOS stoltheter. IMAGO ett relativt nystartat flugfiskeföretag som han varit med och startat. Ett gäng spön, jackor och ett par jävligt fina vadarbyxor fanns i deras kollektion. Väl värt att hålla ögonen på. Med trötta ben samlades vi upp vid bilen. Inköpen studerades och några gamla fiskarhistorier dryftades på vägen hem.

Flugor

2009-03-12T12:00:00.008+01:00

Sommaren 1997 fiskade jag fluga för första gången. Jag bodde i Björkliden, strax söder om Torneträsk med en otrolig utsikt mot Lapporten. Med midnatts sol och 3 lediga dagar i veckan lades det många timmar vid de närliggande sjöarna i området. Fisket där var inget extraordinärt men fisk fanns det.Min kompis David visade mig allt han kunde om flugfiske och jobbade hårt för att få en gammal spinn fiskare att svinga spöt rätt. Han visade mig också hans egenbundna flugor och hur man gjorde dem.
Min framgång vid bindstädet var ganska skralt, men jag komponerade i alla fall mitt egna mönster. Pubis-flugan som blev vida känd i Lappmarkerna. Inte för att att den fiskade särskilt väl utan för det exklusiva materialvalet. För att vara ärlig fiskade den skit dåligt.
När jag sedan återvände hem slocknade mitt intresse både för flugfiske och flugbindning, men jag hade hunnit köpa på mig ett ganska billigt indiskt flugbindarstäd. Endast sporadiska fisketripper vid något "Put and take" fiskevatten utfördes och städet låg ned bäddat i en låda.
För några år sedan när min kompis Danne upptäckte tjusningen med flugfiske började även jag hitta tillbaka och när svärföreldrarna hade den goda smaken att ge mig Lennart Bergqvists bok "Flugbindning på mitt sätt" i julklapp, väktes även det intresset till liv. Veckorna före jul fick jag även en stor låda med CDC fjädrar av min svärfar som fiskat och bundit flugor under lång tid.
Spännande med CDC. Jag började binda lite smått. Och känner att jag är på gång. Men städet är ett irritationsmoment, när kroken lossnar och lederna glappar. Måste köpa ett nytt. Ska även komplettera med lite flugbindnings material.

Fiskedagbok 1995 – 2008

2009-03-12T11:12:00.028+01:00

Jag har under 13 års tid fört in mina spinn/jerk fiskade fångster i en liten svart anteckningsbok.

Till en början fisk för fisk med datum, klockslag, väder och plats m.m. Det kändes med tiden jävligt jobbigt så jag lade ihop dagens fångster och antecknade istället dag för dag, med en anteckning om väder och vind och fiskekamrat för dagen. I slutet av året som gick, gjorde jag en sammanställning.

På senare år har jag fört in alla fiskedagar i ett Excel blad. Där jag på ett överskådligt sätt kan se statistik som antal fisk, antal fisketillfällen, största fisken osv.

Jag kan väll inte säga att jag använder statestiken till något särskilt, men det är faktisk roligt att ha.

1995

1995 var första året som anteckningar fördes, idén fick jag av min bror som fiskade mycket tillsamman med en kompis. Mitt fiske var ganska sporadisk men det var nu det stora intresset började väckas.

Antal fisk, 30 stycken vid 11 tillfällen, största fisken var 5,5 kg.

1996

Det året fick jag åter 30 gäddor men vid några fler fisketillfällen, 16 gånger. Största gäddan var 6,5 kg.

1997

Det var ett klent år. Jag återvände hem efter en vintersäsong i Björkliden (Lappland) i mitten av maj, fiskade sedan vid 7 tillfällen och drog 19 gäddor. Den största på ynka 2,8 kg. Återvände sedan i mitten av juni upp till Lapphelvetet för att jobba där en sommar också. Det var där jag första gången svingade ett flugspö.

1998

1998 fångades 41 stycken firrar vid 16 tillfällen. Största på 6,3 kg.

1999

Antal fiskar detta året blev 52 stycken vid 22 tillfällen. Den största vägde 5,2 kg.

2000

2000 var ett ganska händelserikt fiske år. 6 april bar det av ut med en av Sveriges bästa fiskeguider, Robert Andén. Jag och min bror hade skramlat till fiskeguidning i 30 års present till hans fiskekompis.

Det blev en a-ha upplevelse. Han introdiserade start/stopp tekniken för oss. Det var en

fanstastisk dag, vi fångade 41 gäddor och 1 havsöring.

I slutet på oktober i storm och regn drog min bror sin hittills största gädda på 9,4 kg.

3-5 November åkte jag och några kompisar till Åland för en weekends fiske. Vi fångade 72 gäddor och 5 abborrar på 4 personer under dom 3 dagarna.

Tyvärr är statistiken för år 2000 inte komplett då jag endast anteckn

at det totala antalet ålands-fångade fiskar, alltså mins jag inte hur många av de 77 som jag fick. Om man bortser från ålands trippen så drog jag 50 gäddor vid 18 tillfällen med en topp på 5,0 kg.

2001

Nu har jag slarvat igen, av någon oförklarlig anledning saknas information om mina fiskar från mitten av Maj till

slutet av Oktober. Oförlåtligt.

En fin vårdag drog jag äntligen en gädda med lite dignitet, en utlekt gris på 9,2 kg.

Även detta år avslutade vi med en Ålands resa. Detta året fångade vi 92 gäddor och 2 abborrar. Själv fick jag 25 av dessa.

Som sagt är statistiken inte komplett, men 49 firrar vid 11 tillfällen är bokförda. Med den härliga toppen på 9,2 kg.

2002

44 fiskar vid 15 tillfällen, största på 5,2 kg.

2003

27 April drog jag min första havsöring, en fin bit på 3,3 kg.

I mitten av Maj hyrde jag, brorsan och en kompis en stuga i Västervik, det blev 3 dagars fiske med sådär utdelning. Vi fick 24 gäddor.

Jag fick 42 stycken fiskar och var ute vid 15 tillfällen. Det verkar som havsöringen var det tyngsta det här året med 3,3 kg.

2004

Det blev ännu ett höstfiske på Åland. Jag min bror och 2 kompisar fiskade i 2 och en halv dag och fick 48 stycken gäddor varav jag fick 15 med en topp på 6,0 kg som blev min största för året.

I Excel bladet har jag bokfört 37 gäddor vid 10 tillfällen.

2005

I början av Mars kom en ny tändning på fiskefronten, premiär med Jerkbait.

Topp gäddan hamnade på 8,5 kg. Jag var ute 22 gånger

och drog 123 stycken gröna.

2006

Antalet var något lägre än föregående år, 115 stycken men storleksmässigt var det ett bra år. Fick 5 stycken över 6 kg, där toppen låg på 8,3 kg. Var ute 21 gånger.

2007

14:e och 15:e April hade jag ett helt tokigt fiske vid sommarstället. Den 14:e var jag och 3 kompisar ute en heldag, vi drog 52 gäddor. Kompisen toppade med en fin på 8,3 kg. Dagen efter han vi bara med att fiska på förmiddagen, 2 av grabbarna hade åkt hem, men vi 2 som var kvar snappade åt oss 23 stycken. Stilla och strålande sol hela helgen.

I slutet av Oktober var andra upplagan av S:t Anna Pike Open, en "catch and releas" tävling efter gädda. Där den längsta gäddan vinner. Lag "Matsas mask o mete" anmäldes. Jag, brorsan och kompisen Mats kämpade hårt men våran längsta var inte värd att fota äns.

Under hela året krokades 116 stycken gäddor som togs vid 20 fisketillfällen. Min största vägde 5,9 kg.

2008

Trots det dåliga resultatet på höst tävlingen av S:t Anna Pike Open fick vi mersmak och anmälde oss till vårupplagan. 34 båtar var anmälda. Även nu var det längden som räknades, vinnar gäddan var 114 cm, tvåan 110 cm och trean 105 cm. Våran längsta var 87 cm.

27 September var det dax igen, nu mer taggade än någonsin. Höst up plagan av pike open. 46 lag hade anmält sig. En liten regel ändring vilket jag tyckte var välkommet, de tre längsta gäddornas sammanlagda längd vann. Laget var anmält under ett nytt namn. "Team Gulesäck". Den här gången gick det bättre, vi knep en tredje plats med 251 cm. Vinnaren hade 288 cm och ett extrapris för den längsta gäddan delades ut, den var 105 cm.

Förövrigt var det en nergång med gäddfisket för mig jämfört med de 3 tidigare åren, jag fångade 76 gäddor vid 14 tillfällen den största på 7,1 kg.