Bloggen i träda.

Det var länge sedan jag skrev något här och jag har bestämt mig för att lägga bloggen i träda för en tid framöver.
Jag har haft fullt upp med allt möjligt och jag har känt att jag inte riktigt hunnit med bloggandet.
Fisket har också kommit lite i skymundan, några jerk och flugturer har det dock blivit. Men jag har tyvärr inte så mycket att rapportera, fisk har jag fått men inget att skryta om. ;-)

Släng gärna ett gös-öga här på bloggen ibland, man vet inte, plötsligt kanske jag är i gång igen.

Under tiden kan jag tipsa om mina vänners bloggar.
Dannes blogg - It´s about trout
Jockes blogg - Nonamefishing (Zuko Baits)
Richards blogg - Flugan

Ha det så bra så länge.

/Perra

Båten i och årets första Regnbåge.

I torsdags gick isen på mina breddgrader och i går tog brorsan och jag årets jungfruresa till ön.
Det var härligt att ge sig ut på havet igen efter den långa kalla vintern. Ejdrarna låg i klungor och guppade och skrockade, himlen var klarblå och jag fick äntligen känna fartvinden i ansiktet igen.
Efter några timmars jobb ute på ön och efter ett par kast från bryggan, mest för att känna på grejerna och se gången på ett par nyinköpta jerk modeller var det dags att åka hem. Jag har jouren kan man kalla det utan att gå in djupare på det, men det innebär att jag inte bör vara så långt hemifrån.
När jag väl kom hem möttes jag av vilddjuret (Senna, vår Dalmatiner) som var helt rabiat och krävde en skogs promenad utan koppel. Jag erbjöd mig och gav mig av till Lomgölen för att is-reka. Bra att ta två flugor i en smäll. Senna var helnöjd och jag med, jag hade stora förhoppningar om öppet vatten. Men tji fick jag. Isen låg över i princip hela sjön, endast en krans på ca 5 meter från land var öppet runt hela sjön.

Senna och jag tassade ut på bryggan vid vindskyddet, i ögonvrån såg jag något som rörde sig i det klara vattnet och när jag tittade noggrannare såg jag att det var 3 stycken riktigt fina bågar som patrullerade is kanten precis bredvid mig. Jag började söka efter mobilkameran för att kunna ta ett kort men då plurrade Senna och fiskarna drog iväg. Det gjorde inte så mycket men de fina 3 tände en gnista i mig. Jag måste bara ut med spöt snart. Kanske i morgon.

I morse ringde klockan 05.00, precis tokigt en söndag men jag hade själv ställt den, fiskesugen som jag var. Jävligt korkat tyckte jag och gick och lade mig igen. Jag hade inte frågat någon kompis om intresse fanns för jag visst inte hur mycket tid jag skulle kunna lägga på fisket med tanke på den tidigare nämnda jouren och min dagsform.
Men 5 timmar senare stod jag inklämd längs med Magnehultsån och fick äntligen röra på min rostiga kast arm. Det är ju inte riktigt sånt fiske man har drömt om hela vintern men vad gör man inte. Det var i allafall kul att få doppa flugan och känna draget i spö och lina igen.
Som sagt var det väldigt mycket folk och det verkade inte vara många som hade lyckan att få drilla. Jag såg en kille som drog en liten båge i den starka strömmen efter fallet.
Jag förundrades över hur naturen vaknat till liv, i vattnet kryllade det av vårstel snok och fåglarna kvittrade som tokar. En ekorre hoppade förbi och små, små fjädermygg lättade med vinden.

På en informationskylt vid vattnet hade någon ofrivilligt påskpyntat när han i ett bakkast fastnat med en färgglad streamer.
Efter ett par timmar droppade folk av och jag rörde mig till den smala starka strömmen och funderade. Det var som sagt smalt och snabbt och jag gjorde ett genidrag om jag får säga det själv. Jag letade upp den tyngsta flugan jag hade (tungstensförtyngd Atomic stekel), det gick knappt att kasta den men jag kom ut så långt jag behövde och lät den sjunka. Plötsligt sträckte linan upp och en botten simmande liten båge kunde håvas. Det var härligt, årets första var ett faktum.

Sen hände inget mera. Jag bestämde mig för att åka förbi Lomgölen på vägen hem, se om isen släppt mer och om jag kunde lura någon av de tre.
Lite mindre is var det men det var alldeles för mycket för att jag skulle få ut så mycket av det. Jag drog några kast ut på isen och lät flugan droppa i och sjunka innan jag tog hem den. Inget hände och de 3 såg jag inte skymten av. Jag hoppas kunna återkomma och ge dem en match snart igen. Nu är vi igång så smått, härligt.

Vad har hänt sen sist?

Idag ska båten målas, våren är här och fiskesäsongen närmar sig. Det är 12 grader och västlig kuling. Riktigt is-knäckar väder.

För ca en vecka sedan tog jag och jycken en kvällspromenad vid Bodaviken.
Bråviken låg då öppen därifrån och utåt, i alla fall längs den norra stranden, härligt med öppet hav.

Helgen som var packade jag flugfiske sakerna och styrde mot Magnehultsån med förhoppning att isen släppt även där. På poolerna låg det tyvärr is men längre upp i ån var det öppet. De självklara fiskeplatserna var tyvärr upptagna och då jag inte vill börja säsongen med att klättra i träden i den relativt täta skogen nedströms bestämde jag mig för att strunta i det. Men bara att få se öppet vatten efter den långa kalla vintern var härligt och värt resan.

Hemma har jag tagit alla små luckor som dykt upp i vardagen för att fylla på mina flugaskar, det går sakta framåt, nu senast har jag bundit upp ett gäng "Flashbacks" i olika storlekar.
Det är möjligt att smakprov på mina alster dyker upp här framöver.

Hela vintern har jag drömt mig bort i flugfiskets värd men nu känns det som att gäddorna börjar pocka på min uppmärksamhet. Den 30 April är årets datum för vårens "S:t Anna Pike open" tävling. Då gäller det att vara uppe på tårna. I år ska vi vinna.

Mer värme, mer vind, jag måste ut på havet snart!

Nya kusar till flugasken.

När jag för cirka en månad sedan bläddrade igenom Lennart Bergqvists bok "Flugbindning - på mitt sätt" för att få uppslag och nya ideér till mitt bindande stannade jag till på en sida med rubriken "Mönsterbeskrivningar dagslända vanlig dun".

Det finns 46 olika arter dagsländor i Skandinavien dock är tack och lov inte alla intressanta för oss flugfiskare.
Bergqvist har plockat ut 22 av dessa som han anser vara av intresse. Han har fastslagit storlek, färg och utseende och han har döpt sina mönster till "Nordiska dagsländeserien". Den serien innehåller flugor för de arternas alla stadier men jag fastnade för dun stadiet till att börja med och utan att veta vad jag gav mig in på bestämde jag mig för att göra minst 3 stycken av varje sort.
Det slutade med 66 stycken duns i olika färg och storlek. Jag har in i det längsta försökt att binda efter hans materialbeskrivning men med en stor skillnad, jag har bytt ut de brända "propeller" vingarna mot polygarn eller Tiemcos Aero Dry wing och bundit ett fallskärmshackel runt det istället för ett kraghackel runt kroken.
Om ni är nyfikna på hur de ser ut kan ni spana in den gula forssländan som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Innan jag gav mig på mastodont projektet jag nyss nämnde gjorde jag ett antal kläckande nattsländor. Bl.a ett mönster taget från en artikel av Johan Klingberg som publiserats i tidningen "fiske-feber". Flugan har foam som flytkudde och ser riktigt het ut, om ni frågar mig.

Flugmönster finns det i överflöd, i böcker och framför allt på nätet och precis när jag rimligtvis inte borde behöva en ända dun till hittade jag ett nytt "dun-mönster" som jag bara var tvungen att testa. Det är norrmannen André Brun som skapat mönstret med hans eget speciellt framtagna polychenille garn. Flugan ska föreställa en Sjösandslända i Dunstadiet.

Listan på flugor som ska göras är som sagt lång och jag kämpar på, snart är våren här och då får vi hoppas att mina flugor ska väl smaka.

Ny flik.

Jag har fått frågor bl.a om vilka material jag har använt till vissa av mina flugor.
Det är roligt att de har väckt intresse hos en del av mina läsare och det gav mig en idé.
Jag skapar helt enkelt en ny sida på sidan där jag mer utförligt beskriver de flugorna som jag pressenterar på bloggen.
För att hitta dem, klicka på "Mina flugor" högst upp i högerspalten.

Jag kommer uppdatera sidan vart efter som eventuellt nya flugor dyker upp här.

Flugor på långa rader.

Kanske en lätt överdrift men jag har varit ganska ihärdig bakom städet. Det går inte i någon räser-fart men här är i alla fall några av mina alster.

För två somrar sedan när Danne och jag besökte Tännån, strax efter midsommar kläckte den Gula Forssländan i ån och både han och jag hade en viss framgång med en imitation av en sådan på tafsen. Därför har jag bundit upp några sådana, dels några kläckare och dels några duns.
För visst är det väll så att flugor och drag som har fångat fisk är de första ögonen faller på när man öppnar betesboxen.

Gul Forsslände kläckare, "CDC loop emerger"

Gul Forsslända dun "Paradun"

En insekt som är högaktuell för alla flugfiskare som är ute efter harr och öring är nattsländan. Innan den blir vingad lever den i vattnet som larv.
Nattsländans larver kan man dela in i två grupper, frilevande och husbyggande. Båda grupperna är vanliga och självklart bör man ha några sådana i asken. Jag har gjort några stycken husbyggande larver, kraftigt förtyngda då de lever på botten.

Husbyggande nattsländelarver "Caddis Case"

Innan larven blir en slända genomgår den ett puppa stadium till skillnad från dagsländan.
Jag har tidigare visat mina "Superpuppor" men här är en annan variant som vad jag har förstått många har haft fina framgångar med.

Nattslände puppor "Hjorthårspuppa"

Listan är lång med flugor som jag vill/ska binda så jag återkommer nog med fler vart efter.

Natti, natti.

Jag har aldrig varit med om en riktigt massiv nattslände-kläckning, men när det väl händer vill jag vara förberedd. Därför har jag de senaste dagarna bundit upp ett gäng nattsländor. Dels ett halvt dussin "Superpuppor" i original färgerna mörkgrått och gult i lite olika storlekar.
Superpuppan är ett klassiskt mönster, skapat av Lennart Bergqvist någon gång i slutet på  70-talet. Den ska föreställa en paddlande nattsländepuppa på väg in mot land för att kläckas, den befinner sig då i eller på vattenytan.

Det är med just en sådan här fluga som jag har fångat min hittills största harr.

Jag har också gjort ett antal "CDC and Elk" i lite olika storlekar och färger. Upphovsmannen till denna lättbundna fluga är nederländaren Hans Weilemann.

Jag har även spanat in några andra torra nattsländemönster som jag ska göra men jag ska också ta en titt på nattsländans tidigare livsstadier vart efter.

Fiske året som gått.

2010 har blivit 2011 och jag vill ta tillfället i akt att önska alla ett gott nytt år.

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag konstatera att det inte varit mitt bästa fiskeår.
I alla fall om man ser till storlek och antal. Jag önskar även att det hade kunnat bli lite fler tillfällen, då det ofta är stunder för livet, som får mig att må lite extra bra.

Under mina turer på jakt efter de gröna. Har jag endast lyckats fånga 59 stycken gäddor med den största på blygsamma 4,5 kg. Det är inget vidare, jag vet. Men det får bli nya tag 2011.

På flugfiske sidan ser det inte riktigt lika mörkt ut. Här har jag lyckats lura 18 fiskar varav 4 var gäddor och resten regnbågar. Som ni ser är antal flugfångad fisk färre än de jerk/spinn fiskade, men jag ser det ändå som ett rätt hyfsat resultat för att komma från mig.

Det här blev rätt tråkig och menlös statistik från mitt fiskeår men som ni redan vet finns allt om mitt fiske 2010 att läsa här i bloggen.

Som den bästa upplevelsen för året vill jag lägga min väldigt fina regnbåge som jag fångade i Strandgölen, Hökensås i somras i topp och den galna gäddan jag drog på flugspöt i september.

Men det som är årets största händelse är väll Matsas helt otroliga 16 kilos gädda som i dagarna har kommit upp i ljuset igen då han vann den ärofyllda tävlingen "Big pike callange 2010" Grattis till det!

Linslusen Mats har även figurerat i lite olika fiskepress med sin kluns. Bl.a Fiskejournalen och Fiskefeber med en helsida.
Det blir svårslaget, men som sagt jag får ta nya tag i år. Ni får hänga med och se hur det går.

Jag kan också berätta att en fjällfiske vecka är bokad till sommaren men mer om det senare.

Nytt städ, ny glöd och snart nytt år.

Julen har varit trevlig med släckt och vänner, god mat och roliga klappar.
Bland annat lite skön flugfiske litteratur och en riktigt stilig "Westrin mössa" som svärmor knåpat ihop åt mig.
Skönt är det dessutom att ha ett par extra lediga dagar, där mycket av tiden har lagts bakom mitt nya "Anvil Atlas" bindstäd.
Det är kul att ta upp bindandet igen efter ett ganska långt uppehåll och det nya städet gav mig en riktig nytändning.

Fokus i jul helgen har legat på "Rocken", (Sjö och Åsandsländan) som jag hoppas att jag ska få användning av i vår/försommaren när de kläcker.
Två av mönsterna som jag gjort är jag riktigt nöjd med, en dun (nedan) och en kläckare (till höger).





Jag hoppas kunna vara väl förberedd med fulla askar när snart det nya året blir fiskbart.

God Jul

Jag vill bara passa på att önska alla läsare en riktigt God Jul.

Jag gör det med ett vackert sommar motiv från Tännån. Något att se fram emot, drömma om nu i vinterkylan.

En julklapp i förskott

Idag dök Jocke "Zuko" Söderholm upp som självaste tomten för att överlämna en julklapp till mig.
Ett blått, blänkande "Zuko-tail".
Jag måste ha varit snäll i år.

"Zuko-tail" är en av betes modellerna som Jocke tagit fram under hösten och shit vilket jobb han gjort. Killen kan uppenbarligen inte bara fånga fisk han kan snida drag också med allt vad det innebär.
Riktigt snyggt och vilken finish.

 Om draget är hälften så bra som det är snyggt så har jag fått ett nytt favorit bete.
Nu längtar jag ännu mera till våren och islossningen, då ska "Zuko-tail" få bekänna färg.
Han sa det faktiskt inte själv, men i mina ögon är det en killer. 
Jag bugar och bockar, Jocke.
God Jul.

Sista halmstråt

För en månad sedan satt jag i bilen på väg hem från ett iskallt Hökensås, uppgivet tänkte jag på fiskehelgen som gått utan någon landad fisk.
-Jag kan ju inte sluta säsongen med en bom-tur. Tänkte jag. -Jag bara måste ut en gång till!

I omgångar har snön täckt backen och minus graderna har frusit vattenytan på sjöarna i min närhet, men Magnehultsån ligger öppen och varför inte avsluta säsongen på samma ställe som jag startade den.

Söndag morgon var jag på plats, termometern visade 0 och det låg blaskig snö runt ån. Jag tacklade mitt spö och tittade ut över vattnet, det var stilla. Ingen aktivitet, jag hade i och för sig inte räknat med någon brutal kläckning. Jag satte på en sjunkande tafs och en lite svart förtyngd harörenymf och började kasta. Det var härligt. Lugnt och stilla men kallt, den råa kalla luften kröp in under kläderna och fick mig att huttra.
Plötsligt, efter kanske 10 minuter nöp det till och linan sträckte försiktigt upp. Det var en lite regnbåge på knappt ett halvkilo som fattat tycke. Liten och slö var den men ack så efterlängtad, men det skulle bli fler.
Jag fortsatte med min lilla höröra ett tag till men bytte sedan till en liten förtyngd Prinsanymf som skulle visa sig var melodin för dagen. Flera hugg men framför allt 3 landade bågar till. Alla verkade vara gjorda i samma form, knappt ett halvt kilo, inga kämpar direkt men det känns som om de kan hjälpa mig med att ge ro i min flugfiskar själ tills i vår. Efter 3 timmar fick det vara nog, kylan fick mig att längta hem och efter en kort upptäcktsfärd vid den övre delen av ån satt jag åter i bilen med siktet inställt på en varm rykande glögg.

Det känns skönt att få avsluta flugfisket för i år med några fiskar, nu ska utrustningen vinterförvaras och bindstädet ska plockas fram för att stilla den värsta abstinensen i den kommande vinterkyla.

Det ska kännas att man är på sjön

Optimala förhållanden, storgädde garanti. Det var Matsas ord.
Ja och jag har hört det förut men säsongen börjar leda mot sitt slut så det gäller väll att passa på och visst gädd-suget finns ju alltid där.
Matsa och jag gav oss ut på en eftermiddags tur på Bråviken i regn och rusk.
Det blev några kalla och blöta timmar på böljorna blå.
Endast en gädda krokades, det var ett gult spinner-bait som presenterades mot en blåsig vasskant som lockade.
Optimala förhållanden, ja det vet jag inte, i mellan åt kände vi oss som killarna i "Deadliest catch", krab fiskarna på tv ni vet.
Vill avsluta med att citera min kära sambo när hon kom in dyngsur och frusen efter söndagens första hundpromenad och fick höra att vi skulle ge oss ut och fiska. "Ni är ju inte kloka."
Jag kan väll till viss del hålla med, men det ska kännas att man är på sjön.

Senhöst på Åsen

Det har nu gått över en vecka sedan Daniel och jag för sista gången för i år besökte Hökensås fina fiske sjöar. Jag har haft i sinnet att skriva en utförlig rapport om denna som vanligt trevliga tur men tiden har inte räckt till och jag tar mig nu friheten att istället länka till Daniels välskrivna inlägg på hans blogg, It’s about trout.
Lite slött och tråkigt, jag vet. Men jag bjuder på ett par bilder iallafall.

 Fredag: Danne med den första av 2 riktigt fina regnbågar. 

Själv fick jag aldrig möjlighet att posera med någon fisk då jag fiskade bomm.

Lördag: En vacker men iskall morgon vid Enesjön.

Ett par timmar på morgonen gick fiskarna strandnära och vakade efter fjädermyggor men att imitera en sådan med en stilla liggande liten fluga var i princip omöjligt då linan frös fast i spöringarna i -7 grader.

Söndag: Jag smyger ut i vattnet vid ett nytt favoritställe i Enesjön.

Gäddorna är på hugget

Efter 2 tröga fisketurer känns det nu skönt att se att jag faktiskt kan.
På knappt 5 timmar drog jag 16 gäddor, tappade en del och såg en hel del följare. Vid ett par tillfällen tog jag flera på rad. De flesta var ganska små men de var starka och pigga och en del gav mig en rejäl fight. Dragen som gällde för dagen var Buster Jerks i naturliga färger och Zam Z tail.
Sådana här dagar när gäddorna är som tokiga är jag glad över att så många fiskare idag utövar "catch and release".

Morr!!!

Många tankar och planer har snurrat i huvudet inför hösten gäddfiske tävling. Ett seriöst försök har gjorts för stärka självkänslan i gäddvassen men det slutade med ett misslyckande (läs "Som att stjäla godis från ett barn"), istället fick vi bygga självförtroende i drag lådan. Men räcker det?

Med gott om tid innan starten som gick klockan 7 styrde vi med båten på släp mot iläggning rampen som vi valt. Den låg en bit ifrån startområdet, detta bl.a för att slippa köa. Vi var trötta men taggade klockan var strax efter 4. Med ungefär en mil kvar på slingriga grusvägar kom det första motflytet, vägen avstängd för reparation.  En rejäl omväg följde på ännu mer slingriga grusvägar och det åt tid. Vi var nu glada att väckarklockan ringt när den gjorde.
Efter bra samarbete vid rampen lyckades vi ändå komma i tid till kaptensmötet och när vi långsamt puttrade ut mot starten kände vi ett koncentrerat lugn i båten. Nu jävlar!

Startskottet gick och alla båtar lade gasen i botten, alla utom båten som låg strax framför oss. Den fick motorstopp och Jocke fick göra en kraftig gir för att komma förbi och inte krocka.
Nu då! Full spätta mot våran rutt. Dimma hade dragit in och kortplottern i Jockes båt fick bli våra ögon. Efter ett tag gled vi in på första fiskeplatsen och vi började koncentrerat piska av den stilla vattenytan. Tre snabba var målet, så att vi sedan kunde jaga längder och slå ut de kortare från topp 3 i lugn och ro. Efter ca 20 minuter kom det första hugget som resulterade i en drygt 60 centimeter lång gädda, alltid något. Det var mitt drag som hade lockat. En snabb landning, ett foto mot mätplankan och sedan igång igen. Det var nummer ett. Den skulle förhoppningsvis snart bli bort skuffad av betydligt större gäddor. Vi förflyttade oss, men de heta ställena som följde var döda.
Fortsatte vidare, vi var på helspänn. Allt kan vara gädda. Någon timma gick med endast några små stötar som resultat. Humöret sjönk, men tillslut landade Jocke en ny liten rackare. Vi hade nu 2 små.
-Kom igen nu det här duger inte!
Vidare till nästa ställe, när vi närmade oss viken såg vi till vår fasa att det redan låg en båt där. Humöret sjönk ytterligare vi måste tänka om. Han var troligen inne på samma spår, hade fiskat av viken innan och det visade sig att han även var på väg till viken efter. Vi fick smida nya planer. Planer som faktiskt inte alls verkade så tokiga. Väl framme på de oprövade platserna. Fina bottnar som gav goda vibbar, men var fan är fisken! Allt verkade perfekt men icke. Frustrerade åkte vi vidare, dagen gick. Koncentrationen var som bortblåst. Matsa och jag surade ur, medan ungtuppen Jocke började dra buskis vitsar. Vi landade till sist några små till men de verkade bara bli kortare och kortare. Skit också.
Crille från "Team slät om baken" som vi fiskade med förra fredagen ringde. Han är het, det visste vi. Han rapporterade typ 2,40. Matsa morrade. -Shit det här är inte bra. Vi är inte över 2 meter ens.
Sämsta någonsin, endast 6 stycken snipor i båten.

Klockan var 15.20 när vi äntrade sista stället och vi var nu nere i skosulorna, men vi greppade efter det sista halmstråt. Vi hade 20 minuter på oss. Då fick Jocke ett rejält hugg plötsligt, han landade äntligen en fin tävlings gädda på 92 centimeter. Vi visste nog att det egentligen var kört men vi började tok kasta och tävlingspulsen höjdes för första gången för dagen. Vi behövde byta ut 2 av 3 gäddor och det på en kvart. De skulle troligtvis dessutom behöva ligga i samma kaliber som den senaste. Den gäddan hade vi behövt några timmar tidigare. De sista minuterna gick fort, för fort, ingen mer fisk ville smaka.
Med ömma ryggar hakade vi fast dragen på spöt och fick inse att vi skulle återgå till mål fållan med det sämsta resultatet i "Matsas Mask och Metes" historia.
Gasen i botten igen, full fart. 5 minuter i fyra såg vi målet framför oss, då plötsligt hackade motorn till för att sedan stanna. Soppatorsk! Båtar som fiskat in i det sista susade förbi oss mot målet.
Det var inte så farligt vi hade extra dunkar och inget att rapportera. Just då kändes det ganska skönt att vi inte håvat 3 stycken metersbitar som skulle godkännas innan prisutdelningen, för tiden var knapp.
Några minuter över 16 klev vi i land på bryggan med en alldeles för lång mätplanka under armen.
Crille stod som en liten trädgårdstomte ihop med de andra deltagarna och väntade på resultatet . De hade ökat längden med ytterliggare drygt 20 centimeter och låg nu på 262 centimeter. Kan det räcka?
Det gjorde det och för andra gången knep de segern, men denna gång tack och lov inte mitt framför näsan på oss. Det känns jobbigt att inte ha presterat bättre men det känns faktiskt inte lika tungt som sist.
Man får helt enkelt lyfta på hatten och gratulera Crille och "Slät om baken" till segern. Bra jobbat!

En riktig galning

Efter en hel dag med arbete ute på sommarstället stod maten i ugnen, på bordet bredvid mig en nyöppnad öl, jag tittade ut över havet. Riktigt gäddväder. Maten beräknas vara klar om en kvart.
Jag måste bara ta ett par kast. Jag tog en sipp på den kalla ölen och plockade ner mitt spö från väggen, spöt var färdig riggat med en blå flash-fluga. På bryggan kastade jag ut, sidvinden slet i fluga och lina och tryckte den in mot vasskanten. Jag tog hem den med snabba långa drag, när flugan nästan var hemma blänkte det till i vattnet strax nedanför mig och en vansinnig rusning fick mig att hastigt resa på spöt. Gäddan som tagit min fluga var otroligt pigg och stark han snodde löslinan på ett par sekunder och jag satte handen över rullen för att hindra den från att simma rakt in i vassen. Mitt klass 8 spö böjde sig långt ner i handtaget, gäddan vände ut från vassen och drog ytterligare lina av rullen trots min hand. Han fortsatte att bråka och jag började känna mjölksyra i armarna. Jävlar vilken galning. Efter några minuters dragkamp vann jag tillslut, förvånad av den ringa storleken greppade jag gäddan bakom nacken och jag pustade ut. Jag gissar på typ 2-2.5 kilo, på inget sätt något rekord men satan vilken ilsken firre, det måste nog vara den argaste fisk jag fått på flugspö. Riktig roligt, jag hoppas på fler.

Som att stjäla godis från ett barn

Det är viktigt att tro på det man gör, nu är det endast en vecka kvar till "S:t Anna Pike Open" och det börjar bli dags att bygga på sitt självförtroende. Planen var att Matsa, Jocke och jag skulle fiska ihop oss inför tävlingen under lördagen men det fungerade tyvärr inte av olika anledningar.
Istället blev det en tur på fredagen ihop med Mats och en av medlemmarna i ett rivaliserande team, "Slät om baken".
Crille, en trevlig prick måste jag väll säga trots att han snodde oss på 15 tusen spänn förra hösten när hans lag slog oss med fyra centimeter.

Vi styrde mot en ganska stor vik och började fiska mot en djup vasskant. Den djupa sträckan gav inget men när det längre in i viken grundade upp kom vår första visuella kontakt farande fram med siktet inställt på Matsas drag. En ganska skaplig gädda, gissningsvis på drygt 5 kilo svängde upp mot hans jerk men ångrade sig tyvärr i sista stund. Den nöjde sig med att vispa upp en rejäl virvel i ytan.
Några kast senare kom en liknande virvel vid mitt bete men något fick även den att ångra sig. Vi fortsatte driften in på riktigt grunt vatten.
Vattnet var täckt med stora bälten av nate. Men här och där var det fiskbart. Crille hängde på ett "spinner-bait" och dängde iväg ett välplacerat kast in i en lucka i vassen, ett par vevtag och hans spö fick plötsligt en härlig båge.
-Yes, där satt den, den är nog fin.
Det dröjde ett tag innan den visade sig, vilket brukar betyda stor fisk. Han pressa den mot båten och som han trodde uppenbarade sig en fisk på en bra bit över medel vikt. Den var stark och i ett sista desperata försök att slå sig fri hoppade den och landade med ett rejält plask en meter ifrån relingen men Crille höll i. Snart efter lugnade den ner sig och jag kunde hjälpa Crille med ett gälgrepp. Vågen visade på 7.15 kg. En bra början på en bra dag, trodde vi. Vi fortsatte i viken och vi fick några hugg som Matsa och jag var dåliga på att förvalta, Crille landade en till. Dagen gick och delar av laget "Matsas Mask Och Mete" började bli oroliga. Vi fick en del hugg men ingen landad.
Crille fångade ytterligare 2 gäddor och när vi molokna klev i land på bryggan efter en hel dag hade både Matsa och jag nollat. Det här var inte bra, inte alls faktiskt. Vi åkte som sagt ut för att höja vårat självförtroende men det verkar som det fick motsatt effekt. Hur ska det här gå, vi får hoppas att Jocke kan tända oss nästa helg.

Crilles telefon ringde. Det var en av hans lag kompisar.
-Det kommer bli som att stjäla godis från ett barn nästa lördag. Sa han och flinade.
Hmm...

Mycket nu!

Jag har haft mycket att göra under veckan som gått och har 2 halv färdiga inlägg som väntar på publicering.
Dessutom står en rapport om helgens tävling på kö.
Håll ut!

Snart dags igen

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open närmar sig. Den 25 September är det dags igen.
"Matsas, mask och mete" har naturligtvis anmält sig och i år ska vi vinna. Det är på tiden nu med 2 andra placeringar och en tredjeplats i bagaget.
Laget ser tillfälligt lite annorlunda ut i år då min kära bror och lagmedlem tyvärr kommer sitta ihop tryckt i en flygplansstol på väg till Australien just när startskottet går.
Istället kommer ärkerivalen Jocke från "Team No Name" få glädjen att tävla för oss denna höst. :) Han har ingen lätt uppgift att leva upp till då Johan i våras drog det tyngsta lasset i vår-tävlingen.
Välkommen Jocke, det kommer bli jävligt kul.