En blåsig dag på Slätbaken

Kulingvindar! Jaha, just det Matsa och jag ska ut och fiska.
08.15 parkerade vi bilen vid Stegeborgs hamnkrog. Halv 9 skulle en för mig ny fiskekamrat komma sjövägen och hämta upp oss. Jocke som har knappt 100 fiskedagar bara i år och de flesta av de dagarna just i Slätbaken.
Vågorna skummade och vinden slet de gulnande löven från träden. Det blir nog svårfiskat idag.
Vi packade ut våra saker på bryggan och snart kom Jocke guppandes över fjärden.
Det skulle bli roligt, jag skulle förhoppningsvis bygga på mitt självförtroende och dessutom bredda vårat tävlingsområde med några ställen inför "Pike Open."
Efter lite skitsnack och diskussioner om vart vi skulle ta vägen, bestämde vi oss tillslut att bege oss inåt. Matsas och mina förhoppningar var att Jocke skulle läcka och ta oss till hans favoritställen.
Vi stannade ganska snart och vi började kasta av vassen vi stannat vid. Vinden tog oss snabbt därifrån. Det fick bli att ankra upp vid platserna, vilket inte jag är så förtjust i. Det optimala enligt mig är en långsam drift utmed vasskanterna, men vad gör man.
Ställe nummer 2 inte långt från första drog Jocke sin första, en liten snipa. Vid nästa ställe fick jag ett rejält hugg och fisken stångade mot botten i någon minut och jag han under den tiden få ett litet adrenalin rus, det kanske är något stort. Det visade sig bara vara en 3,5 kilos gädda men dock dagens första för mig och det började kännas ganska lovande. Vi fortsatte att söka av längs kanterna, det dröjde innan nästa fisk krokades, det var Jockes och Matsa började bli orolig.
Vi såg en hel del virvlar och kände några hugg men de vill inte sitta. Timmarna gick och vi började misströsta inte minst Matsa.
Vi sneddade över fjärden för att ta oss till en stor vik på andra sidan. Den såg riktigt bra ut och vi började längst in och fiskade oss utåt. Vi hade tröttnat på ankaret och jag fick Jocke till att parera vinden med motorns back. Lite styrit för föraren men det blir ett betydligt roligare och effektivare fiske.
-Här grabbar. Jocke hakade på ett blåaktigt Buster Jerk. -Sätter på en gammal favorit färg, kolla nu. Han tog några kast. Ett hårt mothugg, där satt den, en fin gädda på drygt 6 kg. -Va fan! Matsa och jag började rota i dragboxen efter något liknande. Jocke fortsatte, en 5 kg och några kast efter det en fin 4 kilos. Matsa såg svart. -Helvete. Matsa kollade på klockan nästan 6 timmar och inte en jävla gädda har jag fått, jag ska sluta med den här skiten. Han fällde upp jackluvan och tjurade. Strax efter började Matsa sjunga och hans första var landad. -Nu lossnar det. Och det gjorde det. Han drog gädda på gädda, inga stora men dock. Det är roligt att se människans alla olika sinnesstämningar under en fiskedag. Mitt i där någon stans drog jag 2 stycken smågäddor. Stämningen i båten var bättre men nu låg jag sist i den interna tävlingen. Matsa och Jocke hade 5 var och jag 3, dagen började gå mot sitt slut och vi bestämde att vi skulle ta ett par ställen i närheten av Stegeborg innan vi skulle sluta för dagen. Vi ville ha en segrare, jag hade inte gett upp. Vi stannade till längs en vass och plötsligt drog mitt drag iväg. -Yes, nu är jag bara en efter. Det visade vara en Brax som huggit draget med ryggen. :-) Jag krokade av den i vattnet och diskussionen om braxen fick räknas in i tävlingen blev livlig. Det visade sig vara en onödig diskussion då både Mats och Jocke drog en varsin gädda till i sista viken. Jag fick se mig besegrad och vi fick 2 segrare. Resultatet 15 gäddor och en riktigt hungrig Braxen.
Vi klev ur båten och gick på gungiga ben till bilen.
En härlig, blåsig dag. Självförtroendet inte riktigt på topp men något bättre.
Jag får ta dem när det verkligen gäller istället.

Jag kanske inte är bättre.

Hösten är på gång med stormsteg och det känns som om det var länge sedan jag blötte mina jerkbaits. När jag vaknade på landet på Lördagens morgon och tittade ut över havet kände jag att det var dax. Solens strålar försökte värma upp den kalla morgon luften och havet låg spegelblankt. Inte de bästa förutsättningarna för ett bra fiske, men jävlar vad sugen jag var. Med tandborsten i munnen lyfte jag upp badtermometern som låg och guppade utanför bryggan. 12 grader. Bra då är de nog igång.
Gav mig iväg med höga förväntningar trots vädret. Åkte till favorit ställena som alltid brukar leverera. Grunda vass vikar, mellan en halv meter och upp till 3 meter djupa. Vattnet var kristall klart och jag kunde följa dragets gång från nedslag till båtreling. Jag fiskade av vik efter vik. Inget hände. Timmarna flöt iväg och det ända tecknet på liv var en följande gädda som vände när den troligtvis skrämdes av båten 5-6 meter från relingen. Frustrerad började jag tänka på hemgång, måste bara testa ett ställe till. Lite djupare, stannade vid en liten ö och den lilla brisen som nu kommit, gjorde iallafall krusningar på vattnet och flyttade båten långsamt längs land. Plötsligt ett hugg och en kanske 2 kilo tung gädda landades med ett grepp bakom nacken. Efter en snabb avkrokning stack den iväg i ett skvätt. Fundersam och med självförtroendet i botten vände jag hemmåt.
Söndag. Jag ville ge det en chans till. Det kan inte vara så dåligt. Jag fick med mig Senna och Elin ut på ett par timmar. Det var roligt. Vis av lördagens fisk, lade jag upp rutten på lite djupare vatten. Stannade till vid öar och grund och fiskade. Vid första stället krokade jag en gädda, något större än dagen innan. Men sen hände inget mer. Vad har hänt, vad gör jag för fel?
Som sagt självförtroendet är i botten. Inte bra nu när höstupplagan av S:t Anna Pike open går av stapeln om ett par veckor.

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open 2009

För några veckor sedan ringde Matsa.
-Jag har anmält oss. "Matsas Mask o Mete" ställer väll upp i år igen?
-Ehh, det är klart. Jaha har datumet satts nu?
För femte gången i rad ställer vi upp. Det stolta laget bestående av Johan, Matsa och jag ska ännu en gång fightas i den ärofyllda gäddfiske tävlingen S:t Anna Pike Open.
Lördagen den 10 Oktober klockan 07.00 går startskottet och då jävlar.
S:t Anna´s Pike Open "Catch and Release only" hösten-09