Året som gått. 2009

Det knarrar under fötterna, vindarna piskar upp snö i ansiktet det är kallt. Brrr!!! Fiske säsongen är definitivt slut. Men minnena från året är många och drömmarna lever kvar och frodas. Flugfiske året har varit fantastiskt, fina dagar vid sjöar och ström. Medan fisket efter gädda har varit under all kritik. Till viss del har det kanske med att göra att flugfisket har tagit mer plats i år än tidigare samtidigt som fisketillfällena totalt har blivit något färre.

Jag tänkte här kortfattat sammanfatta året som gått. Allt finns att läsa här i bloggen då jag varit ganska flitig med att skriva ett par ord eller flera om alla fisketillfällen under 2009.

Jerk-fisket efter gädda 2009.

I slutet på Mars togs premiärturen. Suget var stort efter den långa vintern. Rapporter om riktigt bra gäddfiske från helgerna innan lovade gott. Vi fångade några stycken och tyckte nog att det såg bra ut för den kommande säsongen.

Vattnet började värmas upp och önskan om att hinna med åtminstone en tur till innan gäddleken satte igång, jagade ut Matsa och mig en blåsig söndags eftermiddag i början på April. Det var den dagen som jag drog årets största gädda. Jag skäms men min största gädda i år väger 4 kilo.

Sen kom ångesten, veckorna gick och SMS:ena duggade tätt med fiskbilder och fångstrapporter, tiden räcker inte till för allt man vill göra. Frustration!

Båten lades i den 25 April, dagen före en av året stora fiske happenings. Vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Med bara två fisketripper i ryggen samlades laget "Matsas Mask och Mete" upp för att plocka hem den ärofyllda segern. Så blev det inte, det var ett riktigt segt fiske och vi var inte ens nära de 299 centimeterna som segrarna fick under dagen.

Försommaren kom och nu följde ett antal behagliga spontan-turer. Ensam, några timmar då och då. Fisk fick jag men inga stora och inga jätte mängder. Gäddfiske är dessutom som roligast ihop med en eller två lika fanatiska kamrater.
Sommaren fortsatte på samma vis men när hösten började närma sig började det gå troll i mitt fiske. Flera av gångerna som jag var ute kändes det som om förutsättningarna var de bästa men ändå såg jag bara gäddorna ligga och blänga på mig från sina gömställen, jag lurade endast några strö gäddor och  missade en del hugg. Självförtroendet gick i botten.

Datumet för höstupplagan av S:t Anna Pike Open sattes, den 10 Oktober. Men något var tvunget att göras med min självkänsla. Jag behöver en heldag på sjön med triggande vänner. En dag i slutet av september bokades in med Matsa och Jocke. Tugget och den interna tävlingen som blir ska nog kunna tända mig. Det lyckades sådär, jag förlorade men det var roligt med en heldag igen, helt vikt för gäddan.

Höstens stora tävling närmade sig. Johan, Mats och jag var taggade. Dagen var seg men vi lyckades fiska ihop till en andraplats, bara 4 cm från segern. Det var bistert och det värsta var att jag blev svartepetter, som sumpade håvningen av vinnargäddan.

Senhöst, båten måste upp och sista chansen på hemmaplan togs, en hel helg med fiske. Jag hade stora förhoppningar att få sluta den annars helt värdelösa säsongen på ett värdigt sett. Så blev det inte, vi fångade ett gäng men det var långt mellan huggen.

Det kunde ha blivit den sista turen för i år men när Mats ringde i slutet på November såg jag åter min chans att få till en bra avslutning på året. En halvdag i Bråviken och jag avslutade med ett bomm-pass. Vad ska man säga. Den förödande statistiken för i år är talande. 49 fisk på 15 tillfällen, 46 gäddor och 3 braxen. Den största på 4 kilo.

Att den misslyckade håvningen som finns att läsa om i inlägget "Fyra centimeter" har satt sig mest på minnet i år, säger en hel del om mitt gädd fiske. Den högg inte änns på mitt drag.

Ni kan läsa mer om min jakt efter de gröna här. 

Flugfisket 2009

Redan i slutet på 2008 började planerna smidas för en veckas fiske uppe i de svenska fjällen. Efter mycket om och men bokades veckan efter midsommar in vid den otroligt vackra Tännån i Härjedalen. Men ett halvår är långt och man hinner dra många firrar i sina drömmar under den tiden.

Några små turer till de lokala flugfiskesjöarna klarades av på våren för att stilla min längtan.
Jag tog även min första gädda på fluga någon gång i mitten på Maj.

En massiv kläckning av den stora Sjösandsländan vill alla flugfiskare vara med om, även Danne och jag. I slutet på Maj brukar det kläcka i Hökensås och vi begav oss dit med stora förhoppningar. Solen stekte och sländorna kläckte men fisken tyckte originalen eller andras flugor verkade godare så vi fick åka fisklösa från de småländska sjöarna. Bortsett från att vi inte fick någon fisk så var det en riktigt trevlig helg, där den sista planeringen inför den stora resan gjordes.

Så blev det äntligen dags. En lång bilresa, men varenda meter var värd att åka för att få uppleva denna underbara vecka. Varmt och sol, Vattentempen steg 7-8 grader under veckan och det från början ganska sega fisket lossnade i takt med att vi utforskade ån och insekterna väcktes till liv. Den fantastisk miljön och bara känslan av att veta att all tid fick gå till fiske gav mersmak och redan på vägen hem längtade vi tillbaka.

Sommarsemester fortsatte med sol och bad i den östgötska skärgården utan något direkt fiske men när vardagen började igen blev suget för stort. En kort kvällstur till ett för mig nytt P&T vatten räckte inte.

Danne och jag styrde upp en liten hösttripp till Hökensås och äntligen fick vi äta oss mätta på fisk. Det blev tyvärr årets sista flugfiskepass, men det var skönt att avsluta året på det viset.

Jag har inte varit bortskämd med storfångster på mitt flugspö tidigare, så årets resultat med 15 Harr, 3 Öringar, 9 Bågar och en gädda ser jag som ett rejält uppsving.

Den bästa flugfisken i år, som har satt sig mest på minnet, är den 44 cm långa harren som jag lurade och tappade en solig dag i Juni. Den lät sig sedan luras igen dagen efter, men då var det jag som vann. Läs mer om fighten i inlägget "Tännån". 

Här kan ni läsa mer om mina flugfiske äventyr.

Åhh, titta där flyger en Europa 12:a*

Så sa jag på någon av mina första flugfisketurer. Halvt på skoj men då visste jag inte riktigt vad det var jag såg. Nu vet jag mer men inte tillräckligt, jag vill lära mig mer om fiskens mat därför fanns det en hel del entomologiska titlar på min önskelista till jul.
Bland annat dessa verk som nu har hamnat i min ägo.
Flugbindning - Flugfiskarens favoriter
Nattsländor - Flugfiske och flugbindning av Sören Lindroth
Dagsländor - Från nymf till spent spinner av Sören Lindroth
dessutom de två fina läderinbundna fälthandböckerna Nattsländor och Dagsländor i öringvatten skrivna och även signerade av Kenneth Boström. 

Jag hoppas nu ta flugfisket och naturupplevelsen till en ny nivå. Tack alla snälla för presenterna.

*Europa 12 är ett klassiskt franskt torrflugemönster som ska imitera en nattslända.

God Jul

God Jul till er alla som har hängt med och läst på min blogg under året.

Jag hoppas på nya fiske äventyr år 2010, häng med då med.

Misslyckad gäddjakt i Bråviken

Matsa ringde, plusgrader och hungriga gäddor på rad i outforskade Svensksundsviken.
-Vad säger du? En halvdag på söndag.
Året går mot sitt slut, det sämsta gädd året på mannaminne. 4 kilo gädda som topp.
-Jag är med, måste frisera resultatet.
Söndag vid lunch. Jag är jävligt laddad. Gör en spagat på en isfläck utanför porten för att komma igång, biltermometern visar +1 grad. Köldknäpp, det är klart det. Temperaturen har legat på 7-8 grader i över en vecka och i natt har kylan åter slagit till. Närmar mig Krokek, från motorvägen skymtar jag Bråviken, spegelblank och dimman ligger lågt över ytan. Ja, ja. Vi ska nog kunna lura upp någon ändå.
Matsa backar i båten och snart styr vi kosan mot den omtalade Svensksundsviken. Sjökortets brister har gjort att vi endast varit och nosat i kanten tidigare. En jättestor vassvik med ett djup på mellan 2 och ner mot en halv meter, här och där sticker stenar upp över ytan, riktigt förrädiskt. Men vilka vassar, det är nästan för mycket. Vi bestämmer oss för ett ställe och börjar fiska, det ser bra ut var man än tittar, men gäddorna lyser med sin frånvaro. Vi fortsätter utan resultat.
Dagarna är korta nu i slutet på November och vi bestämmer oss för att testa några andra ställen där vi tidigare fått fisk innan mörkret faller. Vi puttrar långsamt ut ur gäddparadiset, det känns som en vecka inte skulle räcka för att utforska dessa vassar. Vi fiskar av de säkra fiske ställena utan ens ett litet pill. Inte ens något spännande bottennapp fick jag brottas med.
Både Matsa och jag fiskade bom.
Dagen blev som en påminnelse om hur uselt jag fiskat gädda i år.

Gammal är äldst.

Båt säsongen är slut. Det är höst, nästan vinter och båten ska upp.
Senhösten kan bjuda på ett riktigt fint gäddfiske och det gäller att ta de chanser som finns.
Jag lyfte luren och bjöd in till en riktig gädd-helg. Först Andreas, svaret var väntat och kom innan jag slutfört frågan. -Det är klart jag är på. Jag bokar tåg direkt.
Johan och Mats var också med, men en dag fick räcka.
Lördagen passade Johan bäst och Söndagen Matsa.

För ett antal år sedan när våra årliga fiske resor bar till Ålands fiskrika skärgård var Andreas given, på senare tid har avståndet och livets förpliktelser gjort våra gemensamma fiskafängen lätträknade. Det var därför extra roligt att se honom lunka av tåget med en sjösäck på ryggen och fiskespöt i handen.

Solen låg lågt över fjärden och ljuset fick de gulröda eklöven att flamma i träden när Andreas och jag lade till vid bryggan på fredagskvällen. Idag hinns inget fiske med, whiskeyn knäcktes och ugnen åkte på. Vi måste ju äta med.
Jag berättade om helgens planer, var vi skulle fiska, hur stora gäddor vi skulle fånga och när vi skulle hämta våra kamrater.
Vi njöt av att vara på plats.

Lördag morgon. Klockan ringde, jag satte mig upp i sängen och tittade ut över vattnet. En svag västvind krusade vattenytan, himlen var grå men här och där sprack blåa fällt igenom. Det såg bra ut, idag ska vi ta dem.
Morgonbestyren avklarades och snart satt vi i båten. Britsarna var hala av frost och den kalla morgonluften kröp in under kläderna.
Vi skulle hämta upp Johan vid Lagnöbron klockan halv 9, därefter skulle vi spätta till Stegeborg och fiska oss tillbaka.
Johan var påpälsad och glad och vi alla tyckte planen för dagen såg bra ut. Efter ett tag gled vi in på första stället. Viken där vi hittills har börjat alla "Pike Open" tävlingar. Anledningen till det är enkel, där har vi dragit fin gädda. Förväntningarna var höga, allt kändes bra. Vi började dunka av kanten, efter ett tag fick Andreas ett hugg, men den släppte. Kastet efter satt en på mitt drag, en liten pjäs men dock dagens första.
Ett surr från en motor bröt tystnaden och snart dök en båt upp i farleden. Jo visst den ihärdigaste av oss alla dök upp. Jocke, han parkerade båten i en vik mittemot. Efter ett litet tag började 3 personer steppa runt i deras båt och vi förstod att de fått fisk. -Hmmrrr...
Vi fortsatte beta av kanten och i slutet av viken drog Andreas en, ungefär i samma kaliber som min.
Magen började kurra och vi bestämde oss för frukost. Vi åkte upp där vi startade dagen för att låta båten driva undertiden som vi åt. Johan som hade tjuvstartat med en macka passade på att ta några kast och snart lyfte även han en liten snärta över relingen.
Jocke och hans vänner hade fiskat klart i sin vik och styrde över mot oss.
-Tja, hur går det?
-Sådär. Sa jag. -Vi har tagit 3, ni då?
-Tog en skaplig nyss, en 7 kilos, jävligt tjurig, stångade mot botten ett bra tag, trodde PB:t skulle ryka. Förutom den har vi tagit 3.
Lite halvhjärtat önskade vi varandra god fiskelycka och han surrade vidare.
-Fan han är grym i år, varför får inte vi några stora för?
Vi sköljde ner mackan med en mugg oboy och körde vidare.
Vi fiskade det ena heta stället efter det andra och Johan missade ett par hugg. Vi drog vidare och timmarna gick. Efter ett tag krokade Johan sin andra och efter ytterligare några timmar tog han sin tredje gädda. Fisken ville inte ens nosa på Andreas eller mitt drag. Det var ett riktigt trögt fiske. Den lilla vinden som vi hade haft som hjälp under dagen mattades långsamt ut och vid 3 snåret när vi närmade oss Lagnöbron igen var det blankt som en nyfrusen is. Humöret var trots det dåliga fisket ganska bra men allt har sitt slut, även denna dag. Fisket hade inte mer och ge och Johan bad om att bli dumpad på bryggan. Ganska lagom tid då vi hade en bit att åka och vi helst ville komma fram innan mörkret föll.
-Hoppas att ni får bättre fiske i morgon! Sa Johan uppriktigt.
-Men kom ihåg, gammal är äldst. Skrockade han och syftade på den brutala utskåpningen.
-Ja, ja, ja. Vi sa hej och lade gasen i botten. Solen låg och guppade på ytan när vi klev upp på bryggan.

Kvällen blev som den brukar bli efter en heldag på sjön. En massa onyttig mat, öl och whiskey. Tyvärr gjorde vi misstaget att lägga oss i en varsin soffa efter allt och det tog inte lång tid innan Andreas tog en powernap och när han vaknade var jag helt lost.
-Kanske ska sova på riktigt så att vi är på tårna imorgon. Då ska vi ge Matsa smisk.

Vi var fortfarande väldigt trötta när klockan ringde. Jag såg trädtopparna från kudden, av grenarna att dömma verkade dagen börja som gårdagen slutade. Stiltje. Det gjorde det svårt att ta sig ur sängen men 08.15 skulle vi hämta Mats och mycket skulle göras innan för att få så mycket fisketid som möjligt. Diska, packa och det sista ordningsställandet av stugan inför vintern.
Ett par timmar senare lade vi till vid kajen. Vinden hade kommit igång något och fick vattenytan att röra sig, idag kom den från syd. Trots gårdagen usla fiske kändes det bra. Det kan ju knappast bli sämre.
Matsa kom i tid och såg taggad ut trots en elak förkylning. Första stället äntrades, inget hände. En liten flytt till vassen bredvid. Yes! Dagens första ville smaka på min "skitmört". Vi förtsatte runt en liten udde, Andreas tog ett kast in på riktigt grunt vatten och måste ha träffat gäddan i pannan, i första vevtaget satt den. Vi drev långsamt längs ön, ett par följare men annars var det tomt. Dagen började som Lördagen. 2 snabba, en var för Andreas och mig, men hur gick det sen då!?
Vi åkte vidare mot mina hemmavatten. Fiskade av några givna ställen utan resultat. Inte fören vi kom till favorit viken drog Mats sin första. En något bättre och nu hade vi alla fått fisk. Matsa var självsäker. -Du vet ju hur det brukar vara jag kommer på slutet när dina nerver slår till, jag är lugn.
Betade av vik efter vik och det visade sig snart att jag inte var med i spelet i dag heller. -Fan! Vad gör jag för fel. Det blev istället en kamp mellan Andreas och Mats. Fisket är förvånansvärt dåligt idag med, men när vi lämnar sista viken har Matsa dragit 6 gäddor, Andreas 5 och jag 2. För mig, i alla fall dubbelt så bra som igår. Tiden har gått fort och dagen har varit trevlig men nu har vi bråttom. Båten ska upp, helst innan mörkret slår till och vi måste ut till stugan för att göra det sista och hämta packningen. Kommer lagom till kajen när mörkret har lagt sig. Ångest för att vi tagit de sista ställena. Det är ganska mycket bökigare att ordna med båten i mörkret och vi har dessutom ett tåg att passa.
Vi summerar helgen i bilen. Vi är trots det tröga fisket nöjda. Det har varit roligt att träffa Andreas igen, det är som vanligt skönt att komma ut och Andreas verkar nöjd. Johan och Mats har fått visa sig på styva linan, men det är väll som Johan sa.
Gammal är äldst.

Norrköpings tidningar

Fredag morgon, nästan en vecka har gått. Jag sitter vid frukostbordet på jobbet. Någon prasslar med en tidning några stolar bort.
-Perra, var det inte den här tävlingen du var med i?
Jag tittar tomt upp, tummen är krampaktigt tryckt mot fyran på min måttstock. Jag har uppenbarligen inte glömt det och idag står det dessutom i tidningen.
-Näe! Svarar jag med sprucken röst och tittar återigen ner på de 4 centimeterna som sticker ut framför min tumme.

Riktigt så illa är det inte längre men jobbigt var det.
Jag tar istället tillfället i akt att gratulera Jocke till den fina fångsten, personbästa, bra tajmat och Team Slätombaken till segern.

Fyra centimeter

Tidigt på morgonen strax efter klockan 6 rullade vi in på parkeringen vid stegeborgs hamnkrog, det var fortfarande mörkt och termometern visade -1 grad. Det var dax för en av årets stora fiske happenings, höst upplagan av S:t Anna Pike Open.
Johan och Mats gick för att delta på kaptensmötet medan jag förberedde båten som vi kört på plats dagen innan. Motorn varmkördes och matsäcken och annat stuvades ner. Jag var lagom färdig när de andra kom tillbaka.
10 minuter i 7 puttrade vi långsamt ut mot starten. På fjärden utanför borgen låg 40 båtar och väntade på startskottet. Vi var lugna men taggade, nu jävlar.
Pang, en fyrverkeripjäs sköts iväg och jag lade gasreglaget vinkelrätt framåt, vi kom iväg bra och när vi körde om två andra båtar som var på väg i våran riktning fnittrade Johan och Matsa som två skolflickor. Vi tog öarna så tight som möjligt i en så rak bana som vi vågade för att komma först till vårat i förväg planerade första stopp. Vi rundade en ö och plötsligt, jävlar en nätboj, jag fick stopp på båten men för sent. Jag hissade upp motorn och Mats kom springande med en kniv. Som tur var hade inte linan fastnat i propellern utan låg bara runt motorn. Den här skiten låg inte här i går. Båtarna vi nyss hade åkt om kom nu farande förbi. Ingen knivinsats behövdes göras och snart hade vi full gas igen. Ett par hundra meter innan det planerade stoppet körde vi om dem igen och vi hade klarat det första målet, nu gällde det bara att få lite bra fisk också. Vi kom först och gled långsamt in i våran vik. Vattnet var spegelblankt och en grå dimma dansade över vattenytan. Inte bra för fisket, men vad gör man, det är idag det är tävling. Vi börjad fiska av längs vasskanten. Det bildades små luftbubblor på den sega vattenytan vid varje ställe där dragen landat, så man såg tydligt hur effektivt vi fiskat av kanten. Båten låg blickstilla så när vi tyckte att vi var färdiga så flyttade vi oss några meter och fortsatte. Vi fiskade noggrant längs kanten i över en timma utan att vare sig se eller känna något. -Kom igen nu, var är dom. Vi närmade oss slutet av viken och vi började diskutera nästa stopp när Matsa plötsligt gjorde ett rejält mothugg. -Yes, den är fin. Efter en kort fight greppade Johan den säkert med "lipgrippen" i underkäken. En 96 cm lång gädda med en vikt på mellan 5 och 6 kilo hölls upp mot mätplankan för ett snabbt foto. -Jävlar, vad bra Matsa, nu är vi med, du är så bra Mats. Matsa sjöng upp sig lite. Med all rätt skulle det senare visa sig. Men vi är ju ett lag. Vi slängde i oss lite frukost under tiden vi förflyttade oss till nästa ställe. Vi fiskade av och flyttade, fiskade av, inget hände. Det var fortfarande spegelblankt, frustrationen och ångesten började gro. Johan tog till orda. -Vi måste hitta vinden. Bra tänkt men var. Vi tog oss ut ur vikarna för att försöka på lite mer öppna platser. Det hade gått flera timmar och varken Johan eller jag hade känt något. Jag tog fram min telefon för att ringa till en kompis i en annan båt, måste bara se om vi gör något fel.
-Hur går det? Får ni nåt?
-Inte ett napp. Jag pustade ut. Ni då?
-Jo en, en skaplig. 96 cm.
Matsa fick också rapporter, från andra kompisar men sanningshalten är svår att avgöra, då Matsa är mannen med den stora räven bakom örat i de här sammanhangen. Kanske en bra taktik för att sätta nerverna i gungning på kombattanterna. Men mellan raderna kunde vi utröna att de också hade ganska trögt fiske.
Vi fortsatte, utan resultat. -Skit, fan, vad är det här? Jag började rota i boxen, längst ner i lådan låg en ask med mina gamla wobbler. De fungerade förr och jerkbaitsen verkar uppenbarligen inte fungera idag så varför inte. De kanske vill ha lite mindre munsbitar. Jag satte på ett Fladen Conrad, i en favoritfärg som jag drog mitt PB på en gång i tiden, exakt på samma plats som vi just nu var på. Efter ett antal kast small det på. Äntligen en gädda, ingen bjässe direkt men en gädda. 61 cm. En standard snipa. Fotade den och släppte tillbaka. Nu behöver vi bara en till så är vi i alla fall med i tävlingen. De 3 längsta gäddornas totala längd är det som räknas men en dag som denna med en gädda var femte timma kan det vara nog så svårt. Vi fortsatte och faktiskt började det krusa på ytan. 10 minuter senare. -Var kom den ifrån? Skrockade Matsa, han drillade en gädda. En fin, Johan fällde ut håven och efter visst besvär låg den i nätet och sprattlade. Skönt nu är vi med i tävlingen. 90 cm och totalt 247 cm. Ett foto och vi var snart igång igen. En liten stund senare gungade det till i Matsas spö igen. -Härligt.
-Ja den här slår ut din Perra. Den är minst 10, 20 centimeter längre. Jag började leta efter "lipgrippen."
-Ta håven, den sitter jävligt dåligt! Jag stod närmast håven och greppade den, körde ner den i vattnet. Precis när jag hade håven runt gäddan lossade draget och i panik lyfte jag håven. Som i slowmotion såg vi fisken glida ut över stålramen. -FAN!!! Det blev tyst i båten. Efter ett tag sa Matsa. -Den där kunde ha avgjort matchen.
-Ja. Sa Johan och jag. Den var säkert 20 längre.
-Vad hade det blivit, vi började räkna fram och tillbaka och kom till slut fram till att vi hade behövt en betydligt större. Vinnaren brukar gå hem med typ 3 meter.
Det var ändå illa, men då förstod vi inte hur illa.
Vi kämpade vidare för en metersbit, hur svårt kan det vara.
Jocke ringde, en av killarna med räv bakom örat. Han var mer ödmjuk nu och erkände att de endast fått en i båten. Trögt fiske även för honom idag. Våran tappade gädda började gnaga igen. Fan, tänk om det hängde på den.
Ställena tog slut och tiden började också ta slut, vi bestämde att fiska av några obeprövade ställe på vägen tillbaks. Jocke ringde igen. Den här gången lät han mer skärrad än ödmjuk. -Vi har tagit en till. Nytt personbästa, 9,6 och 111 cm.
-Bra, det är bara att gratulera, den vinner du nog på, som den lägsta. Sa Matsa.
Vi stannade till vid ett par fina ställen, nu blåste det mera. Plötsligt började Johan köra ett Alice Babs popperi och Matsa och jag som har fiskat ganska mycket med honom insåg direkt att Johan hade fisk på. -Bra hoppas att den är längre. Den visade sig slå bort min med 2 centimeter, den var 63 centimeter. Johan som nu var glad, tyckte direkt att lillebror inte hade skött sig när han plockar så små gäddor som bara mäter 61 centimeter.
Vi stannade på ett par ställen till och Matsa fick ett hugg. -Fan den släppte. Den högg igen men den ville inte sitta. -Shit.
När klockan blev 15.40 insåg vi att meters gäddan som vi trodde saknades inte skulle landas och jag la gasen i botten för att hinna till målgången. Den tappade gäddan gnagde i huvudet när vi 10 minuter senare klev i land på bryggan. Jocke kom och mötte oss och visade bilden på sin trofé. -Jag är längst ännu så länge.
-Har du hört något om totalen då? Frågade Matsa.
-Ja, Crilles båt på 2.53 är längst ännu. Vi kollade på varandra. Är det sant. Johan såg förfärad ut, jag fick en stor klump i magen och jag vill inte veta vad som hände i Matsas mage. Jocke är från början Matsas fiske kompis, han ser ut att vinna på längsta och Crille som verkar vinna totalen är Matsas jobbarkompis och om jag fattat rätt tuggades det rejält mellan dem redan för flera veckor sedan.
-Nä det är inte sant, 4 centimeter. Jag får fan sjukskriva mig på måndag.
Snacket i hamnen skvallrade om riktigt trögt fiske, 11 av båtarna hade gett sig av innan prisutdelningen och kammat noll. Flera av de som var kvar hade också gått bet men en och annan gädda hade trots allt krokats.
Prisutdelningen satte igång och vi fick det bekräftat, Jocke vann på längsta och åkte hem med en fin multirulle. Crilles lag "Slätombaken" vann med 253 cm och fick 15 tusen i näven. Vi knep en andra plats och gick tomhänta därifrån. För att strö salt i våra stora öppna köttsår berättade Crilles lagkompis att i något av de sista kasten hade de ökat total lägnden med 16 centimeter.
-Näe, det får inte vara sant!!!
Dä blev priceless igen.......näää. Just det, Johan vann ett wobbler på en lott.

Länk till tävlingledningens bilder.

Tail-beten och hemmagjorda tafsar

För ett par veckor sedan bytte jag lina på mitt jerkspö. Den nya linan, grön, Strike wire 0,36 håller för 30 kg. Det gäller att sikta högt. Fördelarna med en grov flätlina är många, nackdelarna få. Men inget är hållbarare än sin svagaste länk. Det är följaktligen dax att byta tafs också. Efter att ha besökt Norrköpings 2 något sådär välsorterade fiskebutiker utan att hitta den tafsen som jag brukar använda mig av, spanade jag in de stora fiske webshopparna. Jag har snöat in på just en modell som jag tycker ha fungerat bra. Tyvärr fanns tafsen inte där heller. Men jag hittade något annat, en entrådig knytbar titanwire och nu har jag gjort mina egna tafsar. Knyter fast ett beteslås av bra kvalitet i ena änden med en vanlig betesknut och ett lekande i den andre. Över knuten smälte jag fast en liten stump krympslang. Den färdiga tafsen blir mellan 45 och 50 cm. Resultatet blev bedårande.
När jag ändå gjorde en beställning slog jag till på ett nytt bete också. Ett Zam Z-tail, i "skitmört" färg.
Det blev en tur till landet i helgen, kanske sista hela helgen för i år. Några timmar veks för fiske och jag var ivrig att få test mina nya inköp. Gav mig iväg med inställningen att ge mitt nya tail-bete en ärlig chans. Tail-betet är som ett stort jerkbait med en rejäl gummisvans. Vad jag har förstått ska det spinnas in långsamt inte jerkas och det ger en betydligt lugnare gång som vid vissa tillfällen ska vara helt outstanding på gäddan och speciellt den stora.
Visst fungerade det, men inte klockrent. Gäddorna blev helt klart intresserade, många följare och en hel del hugg från sidan men många bet bara i svansen. Jag lyckades kroka 5 stycken och det var de som bet rakt bakifrån. Ingen direkt stor men det var iallafall kul att se att gäddorna vid landet har vaknat till liv.

En blåsig dag på Slätbaken

Kulingvindar! Jaha, just det Matsa och jag ska ut och fiska.
08.15 parkerade vi bilen vid Stegeborgs hamnkrog. Halv 9 skulle en för mig ny fiskekamrat komma sjövägen och hämta upp oss. Jocke som har knappt 100 fiskedagar bara i år och de flesta av de dagarna just i Slätbaken.
Vågorna skummade och vinden slet de gulnande löven från träden. Det blir nog svårfiskat idag.
Vi packade ut våra saker på bryggan och snart kom Jocke guppandes över fjärden.
Det skulle bli roligt, jag skulle förhoppningsvis bygga på mitt självförtroende och dessutom bredda vårat tävlingsområde med några ställen inför "Pike Open."
Efter lite skitsnack och diskussioner om vart vi skulle ta vägen, bestämde vi oss tillslut att bege oss inåt. Matsas och mina förhoppningar var att Jocke skulle läcka och ta oss till hans favoritställen.
Vi stannade ganska snart och vi började kasta av vassen vi stannat vid. Vinden tog oss snabbt därifrån. Det fick bli att ankra upp vid platserna, vilket inte jag är så förtjust i. Det optimala enligt mig är en långsam drift utmed vasskanterna, men vad gör man.
Ställe nummer 2 inte långt från första drog Jocke sin första, en liten snipa. Vid nästa ställe fick jag ett rejält hugg och fisken stångade mot botten i någon minut och jag han under den tiden få ett litet adrenalin rus, det kanske är något stort. Det visade sig bara vara en 3,5 kilos gädda men dock dagens första för mig och det började kännas ganska lovande. Vi fortsatte att söka av längs kanterna, det dröjde innan nästa fisk krokades, det var Jockes och Matsa började bli orolig.
Vi såg en hel del virvlar och kände några hugg men de vill inte sitta. Timmarna gick och vi började misströsta inte minst Matsa.
Vi sneddade över fjärden för att ta oss till en stor vik på andra sidan. Den såg riktigt bra ut och vi började längst in och fiskade oss utåt. Vi hade tröttnat på ankaret och jag fick Jocke till att parera vinden med motorns back. Lite styrit för föraren men det blir ett betydligt roligare och effektivare fiske.
-Här grabbar. Jocke hakade på ett blåaktigt Buster Jerk. -Sätter på en gammal favorit färg, kolla nu. Han tog några kast. Ett hårt mothugg, där satt den, en fin gädda på drygt 6 kg. -Va fan! Matsa och jag började rota i dragboxen efter något liknande. Jocke fortsatte, en 5 kg och några kast efter det en fin 4 kilos. Matsa såg svart. -Helvete. Matsa kollade på klockan nästan 6 timmar och inte en jävla gädda har jag fått, jag ska sluta med den här skiten. Han fällde upp jackluvan och tjurade. Strax efter började Matsa sjunga och hans första var landad. -Nu lossnar det. Och det gjorde det. Han drog gädda på gädda, inga stora men dock. Det är roligt att se människans alla olika sinnesstämningar under en fiskedag. Mitt i där någon stans drog jag 2 stycken smågäddor. Stämningen i båten var bättre men nu låg jag sist i den interna tävlingen. Matsa och Jocke hade 5 var och jag 3, dagen började gå mot sitt slut och vi bestämde att vi skulle ta ett par ställen i närheten av Stegeborg innan vi skulle sluta för dagen. Vi ville ha en segrare, jag hade inte gett upp. Vi stannade till längs en vass och plötsligt drog mitt drag iväg. -Yes, nu är jag bara en efter. Det visade vara en Brax som huggit draget med ryggen. :-) Jag krokade av den i vattnet och diskussionen om braxen fick räknas in i tävlingen blev livlig. Det visade sig vara en onödig diskussion då både Mats och Jocke drog en varsin gädda till i sista viken. Jag fick se mig besegrad och vi fick 2 segrare. Resultatet 15 gäddor och en riktigt hungrig Braxen.
Vi klev ur båten och gick på gungiga ben till bilen.
En härlig, blåsig dag. Självförtroendet inte riktigt på topp men något bättre.
Jag får ta dem när det verkligen gäller istället.

Jag kanske inte är bättre.

Hösten är på gång med stormsteg och det känns som om det var länge sedan jag blötte mina jerkbaits. När jag vaknade på landet på Lördagens morgon och tittade ut över havet kände jag att det var dax. Solens strålar försökte värma upp den kalla morgon luften och havet låg spegelblankt. Inte de bästa förutsättningarna för ett bra fiske, men jävlar vad sugen jag var. Med tandborsten i munnen lyfte jag upp badtermometern som låg och guppade utanför bryggan. 12 grader. Bra då är de nog igång.
Gav mig iväg med höga förväntningar trots vädret. Åkte till favorit ställena som alltid brukar leverera. Grunda vass vikar, mellan en halv meter och upp till 3 meter djupa. Vattnet var kristall klart och jag kunde följa dragets gång från nedslag till båtreling. Jag fiskade av vik efter vik. Inget hände. Timmarna flöt iväg och det ända tecknet på liv var en följande gädda som vände när den troligtvis skrämdes av båten 5-6 meter från relingen. Frustrerad började jag tänka på hemgång, måste bara testa ett ställe till. Lite djupare, stannade vid en liten ö och den lilla brisen som nu kommit, gjorde iallafall krusningar på vattnet och flyttade båten långsamt längs land. Plötsligt ett hugg och en kanske 2 kilo tung gädda landades med ett grepp bakom nacken. Efter en snabb avkrokning stack den iväg i ett skvätt. Fundersam och med självförtroendet i botten vände jag hemmåt.
Söndag. Jag ville ge det en chans till. Det kan inte vara så dåligt. Jag fick med mig Senna och Elin ut på ett par timmar. Det var roligt. Vis av lördagens fisk, lade jag upp rutten på lite djupare vatten. Stannade till vid öar och grund och fiskade. Vid första stället krokade jag en gädda, något större än dagen innan. Men sen hände inget mer. Vad har hänt, vad gör jag för fel?
Som sagt självförtroendet är i botten. Inte bra nu när höstupplagan av S:t Anna Pike open går av stapeln om ett par veckor.

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open 2009

För några veckor sedan ringde Matsa.
-Jag har anmält oss. "Matsas Mask o Mete" ställer väll upp i år igen?
-Ehh, det är klart. Jaha har datumet satts nu?
För femte gången i rad ställer vi upp. Det stolta laget bestående av Johan, Matsa och jag ska ännu en gång fightas i den ärofyllda gäddfiske tävlingen S:t Anna Pike Open.
Lördagen den 10 Oktober klockan 07.00 går startskottet och då jävlar.
S:t Anna´s Pike Open "Catch and Release only" hösten-09

Äntligen! Hökensås levererar

Sommaren och semestern är slut. För att dämpa ångesten för det, bokade Danne och jag en helg i Hökensås. Efter jobbet Fredagen 28 Augusti bar det av. Hökensås semesterby. Jag ringde till Danne när jag rullade in på parkeringen utanför fiskeshoppen. Han hade tagit ut en semesterdag och var redan igång, han hade tagit en liten abborre, inget mer, iof hade han inte hunnit fiska så mycket då han fixat stugnyckeln, handlat och grejat men det fick en liten oro att växa i magen på mig. Snälla låt oss få lite båge i helgen. Vi bestämde träff vid Prinsasjön men först måste jag ha fiskekort. Jag betalade för ett tvådygnskort och passade så klart på att fråga om vad det var som gällde i insektsväg. -Små, chokladbruna damsländor kläcker i Prinsasjön, när mörkret faller kan nattsländor börja kläcka och vi börjar närma oss en period då regnbågen kan bli väldigt selektiv med att äta fjädermyggpuppor. Sen ska det blåsa en del i helgen, det och de kalla nätterna kan göra landinsekter som myror, getingar och harrkrankar till lätta byten. Under ytan fungerar det vanliga, nattsländelarver, flicksländenymfer och sådant.
Parkeringen vid Prinsasjön var tom förutom Dannes bil. Vinden blåste i hårda byar över sjön, och himlen såg orolig ut. Jag bytte raskt om, det skulle bli spännande att få testa mina nyinköpta Scierra CC6 vadarbyxor som jag köpt veckan innan. Efter lite skitsnack med Danne vid fikabordet var vi snart igång. Vi vandrade iväg längs sjökanten och sökte upp några platser där vinden inte kom åt. Det sedvanliga rotandet i flugasken satte igång, mina ögon fastnade på ett gäng Doublelegs som jag band ihop efter förra årets hösttripp till åsen. Då skördade Danne framgång med just en sådan. De ska imitera en nattsländelarv, på väg ur sitt skal. Band på en och började svinga. Inget hände och vi förflyttade oss. Jag trodde trotts allt på den lilla gynnaren jag hade på tafsen och det skulle betala sig. Plötsligt sög det till i spöt, jag höjde spöt och fisken svarade med en rusning på drygt 20 meter endast någon meter av linan, innan backingen tar vid var kvar på rullen. Efter en seg kamp fick regnbågen tillsist syna mitt håvnät. Äntligen fick jag bjuda min fiskebroder på grillad båge i Hökensås. Vi fortsatte fram tills det blev mörkt utan något mer sprattel. Men med tanke på hur fisket brukar gå för oss där kände vi oss ganska nöjda när vi vandrade till bilen med en rensad firre i handen. Det blev fredagsmys med Danne. Regnbåge och potatis sallad, ett knippe pilsner och några glas whiskey. Planerna för lördagen gjordes upp. Börjar i Enesjön, senast klockan 6. Söker lä på bortsidan av sjön. Sen får vi se.
Lördagen började som vi planerat, rullade in på Enesjöns parkering. Trötta men glada vandrade vi iväg och hittade ett par fina obeprövade ställen i lä. Vi vadade ut och började fiska. Idag kändes flugvalet enklare för mig, det fick bli en av mina hemmabundna Doublelegs. Danne som hade nött ut sina, provade runt i asken utan resultat. Jag erbjöd en av mina men han var envis. Rätt som det var drog det till i lina och ett par sekunder efter såg jag en stor bred rygg simma iväg åt sidan. Snopet, han tog min fluga och stack. Tafsen hade gått av. Band dit en ny och en halvtimme senare satt dagens första. Härligt. Då ingen av oss kände för fisk till frukost fick den simma tillbaka ut i sjön. Vi fortsatte på samma ställe, efter ett tag förslog Danne att vi skulle flytta lite på oss. Jag höll med men precis när jag tänkte vända upp ur sjön vakade det för första gången på kastavstånd. Jag ropade till Danne att ta det lugnt då jag vill ge fisken en chans. Regnbågen tog flugan, men i ett hopp strax efter lossnade den och vi bestämde oss för att gå vidare. På väg mot nästa ställe, frestade jag Danne igen. -Danne, det finns bara en fluga! Ska du inte ha en. Jag gläntade på asklocket. -Okej då, ge mig en! Vi vadade ut lite längre bort, nu var vi båda beväpnade med en varsin Doubleleg.
Yees! Skrek Danne efter en stunds fiskande. Neeej! Skrek han strax efter. Fan, han stack med flugan, tafsen gick. Han muttrade något som man brukar se i pratbubblan över kapten Haddock i Tintin böckerna och för allas trevnad föreslog jag en sen frukost. För att inte behöva avbryta fisket igen för lunch bestämde vi oss för att grilla ett gäng korv och några burgare. Vi fick sällskap av två sociala män från Borås som slog sig ner vid bordet för att käka kakor och dricka en kopp kaffe. Mätta och belåtna bestämde vi oss för att testa på Prinsasjöarna igen. Men först en tur till shoppen, behövde mer tafsmatrial och kanske behövdes Doublelegs förådet byggas på. Det märktes att det var Lördag när vi väl kom till Prinsasjöarna, det var betydligt mer folk men det fanns ändå plats för oss. Jag vadade ut där jag kvällen innan skrämde bort Hökensås spöket. Efter en stund hög något min fluga, ett hårt hugg men drillen var lam. Fisken som jag länge trodde var ganska liten följde snällt med in till håven, först då såg jag att det var den största bågen hittills. En fin bit. Mätta efter brunchen och med ett riktigt gott självförtroende lät vi även den simma tillbaka. Jag fortsatte bort en bit, till ett ställe där sjön smalnar av. Där är den bara kanske 30 meter bred. Vinden tog i, men turligt nog för mina örsnibbar kom den från rätt håll. Jag fick ut flugan hjälpligt, fortfarande min doubleleg. Efter ett tiotal kast högg det igen, lyfte spöt, jag trodde inte det var sant. Jag håvade den och höll stolt upp den mot Danne. Jag fick tummen upp, men egentligen vill han nog ge mig fingret. Idag skulle ju Danne bjuda på middag så den fick också gå tillbaka. Jag satte mig och vilade och tittade på Dannes fina linbågar. Snart kom han lunkandes. -Du är förjävlig i dag Perra.
-Jo´rå, jag har flyt i dag, men nu är det din tur. Du bjuder ju på middag i kväll.
Vi fortsatte bortåt. Danne hittade en fin udde som han vadade ut på medan jag fortsatte runt sjön. Mittemellan där jag fått de 2 senaste fiskarna fast på andra sidan vadade jag ut. -Danne tjoade till, Perra nu har jag en. Jag skådade en fin drill från min plats i sjön. -Den är inte så stor men den får bli mat. Ropade Danne. Han håvade den och försvann upp i skogen.
Ett litet tag senare spände min lina upp sig igen. Ytterliggare en regnbåge ville smaka på min doubleleg. Håvade den efter en ganska kort kamp, lossade flugan och lät den simma tillbaka igen. Vilken dag och snart bjuder Danne på middag. Vi gick till parkering med inställningen att laga till firren vid den ordningsställda grillplatsen. Grillen, bordet och hela parkering var belamrad med folk. Vi möttes av en helt desperat man i vega-mössa. -Hur går det, frågade han. Stressen lyste i ögonen.
-Jo´rå. Sa jag.
Han svarade på sin egna fråga utan att lyssna. -Ja har varit vid flera sjöar, det är lika dåligt över allt.
-Vi har fått 5 idag och tappat några.
-Va! Här eller? På geting då eller?
Jag tittade på Danne, han log och fortsatte mot bilen.
-Nä på den här. Jag höll upp min fluga så han kunde se den. -Vi har tagit alla på den.
-Jaha en zonker.
-Nja, det vet jag inte. Sa jag.
Han öppnade sin ask för att se om han hade något som liknade den. Av vad jag kunde se, fick jag en viss förståelse varför han tyckte fisket var dåligt. I asken satt ett gäng rostiga krokar med något ludd på som mest liknade det man plockar ur naveln efter en arbetsdag.
-Nä, nattsländelarv.
-Ja men kulan. Han syftade på guldskallen som man har som förtygning, som visserligen använd på många zonker-flugor men även på larver och nymfer. Han hetsade bort mot fikabordet och Danne och jag beslutade oss snabbt för att ta bilen till en lugnare rastplats. Dagens rätt blev grillad regnbåge med potatissallad. Lika gott som dagen innan. När vi ätit återvände vi till Enesjön, där vi började dagen. Ställena i lä hade troligtvis haft stort tryck hela dagen och det blev inget mer. Vi for hem när solen hade gått ner och njöt av några glas whiskey innan sängdax.
Söndag klockan 6 var vi vid Enesjön igen. Gick raskt över på läsidan och började fiska. Det gick troll i mitt kastande. Jag fick inget flyt. En hel drös med Doublelegs fick byta miljö. Några i blåbärsriset andra i träden. Inget hände så vi började röra oss tillbaka. Jag fick knut på tafsspettsen och när jag ändå skulle byta den bestämde jag mig för att byta taktik. Jag knöt på en tunnare tafs och en geting för att köra torrt ett tag. Jag kämpade med mina kast, där vart tionde blev som jag tänkt mig. Jag fick till ett kast och lät getingen ligga och guppa. I ögonvrån ser jag en stor svart/brun harkrank komma flygande. Den korsar min lina på halva längden och bara någon meter åt sidan hoppar en stor regnbåge upp och tar den i flykten. Det var mäktigt men det tråkiga var att det var just där 9 av 10 av mina misslyckade kast hamnade men inte just det här. Tiden började närma sig då stugan skulle lämnas och vi bestämde oss för att testa ett ställe till. Getingen kändes som ett misstag och jag bytte tillbaka till min nya favorit fluga, men jag struntade i att gå upp i tafsgrovlek. Det kändes jobbigt. Vi vadade ut så att vi stod i princip mitt emot varandra i en liten vik. Ett vak på kastavstånd för oss båda. Jag hojtade till Danne. -Den är din. Själv kastade jag en bit utanför den. Ett kraftigt hugg, men det blev inte mer för han stack med en brusten 0,15 tafs. Det här kommer jag gräma mig för.
Vi städade stugan och begav oss traditionsenligt iväg till vägkrogen Västgöte för att äta lunch innan våra vägar gick åt olika håll. Den här gången med ett helt korvpacket i packningen. 2 timmar på vägen och visst grämde jag mig. Men vad ska man säga, Doubleleg regerar.

Nymfa i badkaret

Det rann långsamt ner för vänsterbenet. Det gjorde inte så mycket då, det var nästan lite skönt. Solen stekte och vattnet var varmt, jag ville ut till fisken som hade vaknat till liv. Det var sista kvällen i Tännån och blåmärket och det onda revbenet var visst inte det ända som hade hänt när jag tidigare på dagen vurpat.
Igår tog jag tag i problemet, hålet i vadarbyxorna täcktes med en gortex lapp som sattes dit med ett special lim och ett strykjärn helt enligt anvisningarna i reparations påsen.
Det gick bra men lite skeptisk var jag och ett test kändes nödvändigt. Man vill ju inte komma till fiskevattnet i höst och upptäcka att byxorna inte är täta.
Vadarna åkte på och vattnet fylldes på i det hypermoderna badkaret från det oberoende laboratoriet i Schweiz.
De var täta, möjligtvis att det kom en liten droppe i kanten på lappen, men det ska nog fungera ett tag till.
Efter en snabb besiktning av byxorna får jag nog inse att mina trotjänare ändå snart måste bytas ut, sömmarna är slitna och doften i framför allt det tidigare läckande vänsterbenet är inte av denna värld.

Abstinens

Tommy tog på sig det inte alls så betungande uppdraget att lindra mitt flugfiske abstinens. För nästan 4 veckor sedan, på min fjäll semester sov jag i princip med flugspöt i handen och det har satt sina spår.
Torsdag efter jobbet hämtade jag upp Tommy utanför hans hus, han skulle visa mig ett par nya sjöar, Lilla och stora Svartgölen. De låg ca 1 timmes bilfärd bort. Förbi Finspång och ytterligare 2,5 mil på vägen mot Örebro.
För mig var det som sagt lindring av abstinensen, för Tommy kan man säga att det var uppvärmning. Han ska på fiske semester till Gällivares vildmark om en vecka. Dumpas med helikopter vid något hett fiske ställe. Låter det bra eller?
Ja! Lite avundsjuk är jag allt.
Svartgölen var det ja. Vi stannade vid den lilla parkeringsfickan och gick 20 meter ner genom skogen. Det var tryckande varmt och prognosen lovade regn till kvällen, kanske inte de bästa förutsättningarna men sjön såg väldigt trevlig ut. Ganska liten sjö, långsmal med ett antal kastbryggor runt om och fisk fanns det, det vakade rejält. Vi tacklade spöna och valde en varsin brygga. Men så var det den vanliga frågan. Vad tar de? Rotade i asken och valet hamnade till sist på en klassisk Supperpuppa.
Efter ca 30 minuter med puppan small det på. En liten men fet regnbåge håvades in men fick strax därefter simma tillbaka till sina bröder. Det kändes skönt att få drilla fisk igen. Det började regna och fisken slutade vaka. Bytte taktik, band på en harörenymf utan resultat. Regnet tilltog och vi gick i skydd för att äta en macka. Efter ett tag slutade det och fisken började genast vaka igen, ett nytt försök. Tommy band på en liten mygga, storlek 18 och nu var det hans tur, en båge i storlek som min, sög i sig och efter en blygsam kamp fick den också simma tillbaka. Vi nötte ett tag till men sen kom regnet igen och ytan blev stilla.
Innan vi begav oss hemmåt tog vi en promenad till den andra sjön Stora Svartgölen. Den var som namnet säger större och iallafall vad man kunde se mer svårfiskad, men visst den kan nog få en chans någon gång.
Det blev en trevlig kväll trots regnet, det är alltid roligt att utforska nya fiskevatten.
Viktigast var att den värsta abstinensen blev lindrad.
Tommy, "Mission complete."

"Walk the dog"

Många år innan jag började med jerkbait läste jag en artikel i tidningen "Fiske för alla" om det nya från USA. Där beskrevs hur amerikanerna slog med sin spön mot vattenytan för att få sina långsmala ytgående jätte vobblers att sicksacka fram på ytan. De kallade det "walk the dog". De beskrev de våldsamma huggen där fisken kastade sig över draget i en stor vattenkaskad. (Fiskeporr.) Så trodde jag länge att jerkbait fiske var. Med tiden förstod jag att de flesta jerk-betena var gjorda för att gå under vattnet. Men ett par sådana drag finns i min låda.
Kalendern visade 4 Juli och det är normalt ingen tid på året jag brukar lägga speciellt mycket tid på gäddfisket trots att jag befinner mig relativt mycket ute i skärgården. Solen har värmt på i över en vecka och vattentemperaturen ligger på drygt 20 grader.Klockan hade passerat 9 och middagen och lite slötittande på TV:n gjorde mig rastlös. Jag tar en sväng. Jag packade båten med flugspö, jerkspö och den stora fiskeväskan fick följa med. Klockan var halv 10 när jag kom in i fiskeviken och solen höll på att gå ner. Jag insåg att det nog inte blir så lång tid ikväll. Vatten ytan bröts av ett stort antal vitfisk som slog och plaskade. Här och där stack bottenväxterna upp genom vattnet. Där maten finns, där finns gäddan. Jag lade mig utanför en vass och kastade ut flugan, jag kastade jätte dåligt och det kändes väldigt klumpigt efter att ha finlirat med lättare grejer i en veckas tid i Tännäs. Inget hände så jag flyttade mig till ett annat ställe och byte till jerk spöt, satte dit ett Buster Jerk Shallow med förhoppningen att jag skulle kunna ta hem draget över växligheten som alltid brukar frodas här i viken på sommaren. Trots dragvalet kom det oftast tillbaka till mig som en gelé klump. Några kast lyckades jag dock hålla draget fritt från slem och vattenväxter och i ett sådant kast lyckades jag kroka en kampvillig liten gädda. Jag tröttnade snabbt på alla bottennapp och byte till ett sådant där påytandragg som jag för länge sedan läste om, ett Top Bandit från CWC. Kastade ut och det landade med ett plask precis bredvid en liten vassrugge. Jag han göra 4-5 jerk innan ytan exploderade och en gädda visserligen ganska liten visade hela sin längd över vattnet innan den bet tag i mitt drag. Om jag inte sett fisken i luften hade jag trott att den var betydligt större, för den gav mig en rejäl fight och när jag väl fick upp den i båten vägde den nog dubbelt så mycket efter att ha muddrat botten på slem, nate och tång. Det var knappt att jag hittade fisken i allt skräp.
Det var ett sådant hugg som jag hade läst om i slutet på 90-talet. Fränt!
En timme hade gått och solen hade gått ner, det började bli skumt och jag bestämde mig för att åka hem

Tännån

Det var drygt 2 veckor sedan vi kom hem och jag har först nu börjat smälta den helt underbara veckan i Tännäs. Tiden har gjort att dagarna till viss del har flutit samman men vissa minnen kommer nog aldrig försvinna.


Klockan 0300 söndagen den 21 Juni satt jag i bilen för att hämta min gode kamrat Danne, nu skulle vi äntligen ge oss iväg. För nästan ett halvt år sedan bestämde vi oss för en veckas fiske i Tännån. Nedräkningen började någon stans på 160 dagar och en hel del förberedelser så som flugbindning, små inköp och annat har gjorts under den perioden.
Resan upp gick bra förutom att min lömska GPS ville ta oss på villovägar. Några stopp på vägen gjordes bla för att handla mat, äta frukost och sträcka lite på benen men ca 10 timmar senare skumpade vi förbi en efterlängtad skylt "VÄLKOMNA TILL TÄNNÄS" den var prydd med Härjedalens landskapsfisk, harren och vi förstod att vi kommit rätt.
Tännäs är en liten sovande by, kanske mest känd för sin kyrka som lär vara Sveriges högst belägna och för sin fantastiska natur som omringade stället. I dalen såg man Tännån ringla fram och i horisonten reste sig höga vitfläckiga fjälltoppar.
Vi hade några timmar kvar innan vi skulle få vår stuga och vi bestämde oss för att ta en titt på omgivningarna och även göra ett besök på Rogens naturum som bla har en liten fiskebutik, försäljning av fiskekort och även uthyrning av båtar i de omtalade storharrsjöarna västra och östra Abborrvikrana och Vängarna. Om Tännån inte skulle visa sig från sin bästa sida hade vi i tankarna att åtminstone en av dagarna hyra en båt där.
Strax innan vi kom fram till centret korsade vi Tännån, vi stannade på bron och tittade, så fint! Vattnet var ganska snabbt och slingrade sig fram mellan och över stenar och bildade fina bakvatten och nackar där fisken bara måste älska att stå. Ahhh, här ska vi vara i en vecka. Väl i butiken frågade vi killen bakom kassan om fisket. Han berättade glatt att minsann fisket var på gång, veckan innan hade det dragits grov harr i sjöarna. Fisket i ån fick vi inte något svar på. Det kändes inte riktigt bra och för säkerhets skull frågade vi om båtarna.
-Ha, ha, glöm det grabbar, båtarna har varit bokade i nästan ett år.
-Jaha. Vi gick ut till bilen.
Klockan började närma sig 1400 och Danne ringde till Ingebrikt. Ingebrikt är mannen som driver det lilla företaget "Nättan Skog och Fritid". Han arrenderar och vårdar övre delen av Tännån. Han har dessutom 4 stycken stugor och en av dem var bokade för oss. Vi bestämde träff hemma hos honom. Hans gård låg på höjden strax ovanför den lilla byn med en fantastisk utsikt över området. Ingebrikt mötte oss på gårdsplan och hälsade oss välkomna. Han pekade på en liten stuga 20 meter bort. -Där ska ni bo. Det var en gammal mysig fäbod i 2 plan med toalett, dusch och ett litet kök där nere och på övervåningen var det ett rum med 2 sängar. Helt perfekt, riktigt fint. Han visade in oss i hans hus där vi löste fiskekort och pratade lite om allt möjligt, om fiske, väder och om tidigare gäster. Fisket i ån hade inte riktigt kommit igång ännu, vädret hade varit kallt och ån hade bara en temperatur på 10-11 grader. Men väderleksrapporten lovade sol och 25-30 grader i veckan, det kommer bli jättebra och i slutet av veckan kan ni nog räkna med att den stora Sjösandsländan kommer att kläcka. Det lät bra och de redan skyhöga förväntningarna späddes på ytterligare. Innan vi gick ut för att packa ur vår pinsamt överfulla bil erbjöd han sig att följa med oss ner till ån för en visning när vi gjort oss hemmastadda. -Säg bara till när ni blir sugna. Vi backade in vår bil mot stugan och hoppades att ingen skulle se när vi kånkade på vår packning. Ivern att få komma ner till ån var stor men vi intalade oss att ta det lugnt, vi har ju semester. Magen kurrade och tystades av en smaskig korv lunch. Vi satt tysta vid bordet, i huvudet snurrade det, superpuppa, guldribbat haröra, flytgel, uppströms mendning, sjösandslända, det här kommer bli så bra. Det lugn jag borde känna av att vara framme var istället en pirrande känsla i kroppen. -Nä, va säger du ska vi dra. Danne höll med och vi packade upp våra vadarbyxor och kollade igenom så att vi fick med oss allt som skulle med.
Knackade på hos Ingebrikt. -Har du tid nu? Vi är sugna.
-Inga problem, följ mig. Vi hoppade in i bilen och följde Ingebrikts Saab ner i dalen mot den glitrande ån. En lång grusväg följde ån, en ganska tät blandskog mellan den och vägen, men då och då skymtade vattnet. Efter ca 1 mil korsade vi ån på en bro och strax efter stannade Saaben. Ingebrikt klev ut. Han pekade på en skyllt och visade med handen. -Här går den nedre gränsen för mitt vatten. Framför oss låg ett ganska stort sel, nästan som en sjö. -När sjösandsländan kläcker är det här det börjar, då är det fisk överallt. Ett och annat litet vak syntes men vi såg inga flygfän. Vi åkte över bron igen och fortsatte på grusvägen, det var svårt att hålla ögonen på vägen och Ingebrikt höll inte igen. Snart stannade han igen och vi följde honom en kort bit genom skogen. Vid våra fötter fanns en liten eldstad och några meter från den flöt ån långsamt förbi, till höger om oss forsade vattnet lite fortare och över där anade man ett till lugnvatten. -Här kan man ha ett riktigt kul fiske, på selet ovanför här finns en liten ö, runt den och i princip över hela höljan är det vadbart. När vi stod där och pratade landade en gigantisk nattslända på min tröja, det var en sådan jag hört om, från andra som besökt Tännäsområdet. "Nattsländorna där uppe är helt tokigt stora, nästan som fågelungar." Vi fortsatte vägen upp och vi stannade till på flera ställen som Ingebrikt ville visa på, det var otroligt fint och med mina ganska otränade flugfiskeögon trodde jag mig se fisk vid varenda sten. Vi såg inte många vak, men uppenbart hade vattnet potential. Efter 4-5 km tog vägen slut vid en vändplan, vi stannade och klev ut. Vi möttes av ett vrål av forsande vatten som tyvärr rann genom ett kraftverk, men vyerna var det inget fel på, tittade man nedström såg man ett ganska grunt forsande parti som fortsatte ner i ett sel, som enligt Ingebrikt mest höll öring och tittade man åt andra hållet såg man sjön, som faktiskt heter Östersjön med fina fjäll i bakgrunden. Det är här den här delen av Tännån börjar.
Vi tackade för visningen och nu höll vi på att sprängas. -Så jävla fint. Men var ska vi börja. Danne och jag diskuterade lite och bestämde oss för att börja vid det fina selet vid eldstaden.
Vi parkerade bilen vid en av de många P-platserna längs vägen, tog våra saker ur bilen och gick den korta stigen som vi nyss gått med Ingebrikt. Det här är inte sant, vi tacklade spöna och knäppte en pilsner, kan det bli bättre.Strax utanför där vi satt, nedanför den lilla forsen bildades en liten strömkant där ett gäng harrar verkade gå och plocka sporadiskt i ytan. Danne bestämde sig för att ge dem en match medan jag hade blivit nyfiken på höljan med den lilla ön, uppströms. Äntligen. Vi lade försiktigt ut våra flugor och lät dem flyta med strömmen, inget hände men det gjorde faktiskt inte så mycket, för bara känslan att få vara där, utvadad till knäna kändes drömskt. Jag rörde mig långsamt ut till ön och fiskade av men mina gäddfiske gener och min upptäckarlust förde mig ganska fort vidare bort, medan Danne är mer tålmodig. Plötsligt hörde jag honom hojta. -Jag fick en, en liten harr!
-Härligt Danne. Jag hade siktat in mig på forsen ovanför lugnvattnet jag nu var på. Jag band på en hemmasnickrad förtyngd haröra flashback för att fiska av strömkanten i den forsen. Kastade uppströms och lät flugan driva förbi mig, kastade så några gånger och plötsligt några meter nedanför mig såg jag tafsen stanna till. Antingen betyder det att flugan har kilat fast sig i botten eller så har något tagit den, jag lyfte spöt och visst min första Tännå-harr var krokad. En ganska liten firre på drygt 20 cm. Jag jollrade av lycka och smattrade av ett gäng bilder i rent glädjerus. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till Danne som hade tagit ytliggare en liten harr. Vi fortsatte några timmar lite nedströms där vi startade, ytan såg ganska lugn ut men vid uppstickande stenar och vid grundare partier bildades tydliga kanter som patrulerades ganska flitigt av fisk. Botten var ömsom lite mjuk ömsom stenig och det var väldigt lättvadat. Vi krokade en varsin fisk till och satt oss sedan och njöt. Lite flugval diskuterades när vi såg solen gå ner bakom trädtopparna. Trötta efter den tidiga morgonen och den långa bilfärden bestämde vi oss för att åka hem, men först skulle vi testa det nedre lugnflytet där Ingebriks fiskekortsgränns gick.
I förlägningen av det lite snabbare vattnet som forsade, vakade det. Vi vadade över dit och jag band på en lunsentuss, vilket jag senare skulle kalla alla mina egenbundna CDC-flugor. Just denna var en nattsländeimitation. Känslan av att se sin hemmagjorda fluga bli fångad av en fisk är obeskrivlig, inom en kort stund hade jag tagit 3 små harrar på den lilla gråa skapelsen. Vi åkte hem för att dricka några öl, ta några glas whisky och sova gott till nästa morgon.
Måndag morgon, klockan ringde och vi krälade ur våra sängar. Kaffe, bröd med tubost och vi var strax igång. Vi hade fått nya grannar, på Ingebrikts tomt fanns ett till hus för uthyrning där hade 4 lite äldre gentlemän flyttat in, de gick i vadarbyxor och var i full gång med att packa deras bil. Vi morsade på håll. Vi gick igenom vad vi behövde ha med oss i matväg. En ryggsäck packades full med stormkök, stekpanna, mat och andra bra saker, snart var vi redo och gav oss iväg. Vi parkerade vid det fina selet med eldstad och bestämde att vi skulle gå vägen tillbaka till nedre gränsen för att sedan följa ån upp till bilen igen för en lunch. Uppströms det lugna selet där vi avslutade gårdagen började det forsa. Först ganska försiktigt med ett antal små höljor då och då, sedan mer kraftigt. Fick ett varsit påslag i början men ju längre upp vi kom desto mer svårfiskat blev det. Efter ungefär halva sträckan lugnade det ner sig och en väldigt fin forsnacke bildades, där stannade vi och vilade, kastade och grubblade, var är fisken? Kan man ta dem i de här hårda strömmarna? Vad äter dom? Till sist rest vi oss och vandrade längs det nu lugna vattnet, en 90 graders böj och där var våran rastplats. Kollade på klockan, ja det var nog snart dax för lunch, men vi hade ingen fisk. Det blåst lite men solen värmde på. Äsch, vi ger det en chans till innan vi äter. Danne vadade ut en bit och kastade på några småvak, jag stod närmare land och velade om vilken fluga jag skulle binda på, strax intill land gick det en fisk och vakade, av vaken att dömma var det en liten fisk. Jag band på en Red Tag och började kasta på den ändå. Vi hade ju inte fått upp någon idag. Plötsligt skvätter det till i ytan och den sitter. Det dröjer ett bra tag innan jag inser att den är lite skaplig. Den rusar ut i strömmen och hoppar, jag jublar. -Den är fin, Danne den är fin. Tillslut håvar jag den och den mäter 38 cm. Härligt, vi fick lunch. Vi går genast upp till eldstaden. Jag rensar och Danne gör upp en eld. Det visar sig att harren trott att min Red Tag varit en myra, den hade hela magen full med myror som troligtvis ramlat i plurret av vinden. Det blev en smaskig lunch. Enrisgrillad harr och pytt. Vi skulle på fler upptäcktsfärder den här dagen. Vi fortsatte uppströms, förbi stället där jag fick min första Tännå-harr. Där forsade vattnet riktigt kraftigt, vi hade tidigare vadat över ån till motsatta sidan och terrängen där var riktigt tuff, stora klippblock och snårig skog men vi fortsatte. Man vet ju inte bakom nästa krök kanske det finns något fint sel. Efter ett tag kom vi till ett ställe som såg riktigt lovande ut, vattnet hade lugnat ner sig och dessutom såg vi vägen på andra sidan. Vi tog oss över och fiskade av stället. Hit skulle vi återkomma, det såg riktigt bra ut.Så såg dagarna ut, vi sökte och vi fann. Ibland gick vi mellan ställena och ibland tog vi bilen.
Att fiska där kändes underbart, det var både avslappnande, roligt och lärorikt och fisket blev bara bättre och bättre. Solen värmde och vatten tempen steg, insekterna och fisken kom igång samtidigt som vi hittade nya bra fiske spotts. Någon gång per dag tog vi bilen ner till den nedre poolen för att kolla om sjösandsländan börjat kläcka. I princip varje gång vi var där, var också våra grannar där, de 4 lite äldre männen. Vi pratade lite med dem. 3 av dem var från Borläng och en var från Frankrike. De hade varit där i 8-9 år, ungefär vid samma tid och lyckats pricka in den stora kläckningen 2 gånger. De var fundersamma om varför den inte hade kommit igång, förutsättningarna var perfekta. Men -Det är som att vända på en hand, snart borde det komma igång och då kokar vattnet här ut. Längs strandkanten här nere är det som en marina, sländorna ligger och guppar som stora segelbåtar. Sa den ena mannen och fes i sin neoprenvadare. (undertecknads kommentar: gör aldrig det, det får du ångra när du byter om.)
En dag började vi längst upp i ån, vi ville ha stor öring och där upp hade vi hört att det fanns goda chanser. Vi parkerade vid dammluckorna och följd forsen ner till att den rann ut i ett stort sel. Vi ställde oss precis i övergången och nästan samtidigt sög det till i flugan både för mig och Danne. -Jävlar vilket hugg. Men ingen av oss fick den att sitta. Vi fortsatte nedåt och Danne lyckades kroka en liten. Dit återvände vi en annan kväll, då fick vi lite mer, både harr och öring men ingen stor. Senare samma dag tror jag att det var, hittade vi ett annat ställe ungefär på mitten av ån, vattnet forsade över en mycket grund stenbotten i flera strömfåror runt små gräsbevuxna öar. Vi gick runt och fiskade lite, letade djuphålor. Strax nedanför, där fårorna gick ihop låg en stor sten som Danne klättrade upp på. Bredvid den fanns en lite djupare nacke innan vattnet fick ny fart. Han la ut sin fluga och lät strömmen ta den. I ögonvrån såg han en fisk som vakade, kastade på den och där satt den. Efter en fin fight håvade Danne en väldigt vacker öring på 34 cm. Den fick bli mat, men stället gav mersmak. Vi rensade fisken och åkte som vi brukade ner till vår lilla eldstad för att äta. Riktigt gott. Foliegrillad Tännå-öring.
En av gångerna som vi åkte dit för att äta mötte vi grannarna. Vi hälsade och frågade hur det gick. Det gick så där. -Vi får lite men inga stora. Nu är vi på väg till stugan.
-Redan! Sa vi.
-Han måste på muggen. Sa den ena på svenska och pekade på fransmannen. -Du kan inte få en fransman till att skita i skogen. Fransmannen log oförstående. Vi log med, fast inte lika ansträngt som han. Vi slog oss ner för att äta. Fisket var fantastiskt, men nästan lika bra var de stunderna när jag och Danne satt vid elden och njöt av god mat och whisky.
Stället där Danne krokade sin goda öring visade sig vara ett riktigt hotspot. Dagen efter vadade Danne över till andra sidan och hittade en fin häll mitt emot den stora stenen. Två fina fiskar patrullerade nacken och då och då såg man glupska vak, men vi såg inte vad de tog. Danne kom in i flugbytar lunken för att knäcka koden. Själv gick jag nedströms honom och placerade mig i skuggan av en stor sten, framför mig svängde ån i ett S. Vid mina fötter var vattnet blankt men bara ett par meter ut fanns en kraftig strömkant. Vi hade sett några gula forsländor kläcka och jag band på en lunsentuss som skulle imitera just en sådan. Jag lade ut min fluga i strömkanten och plötsligt såg jag en fin harr stiga till min fluga. Jag lyfte spöt och den svarade med att rusa ut i strömmen. Han simmade nedströms och precis när S kurvan slutade låg en trädstam fastkilad på botten, självklart simmade den under den och vips var fisken borta. Jag luftkastade några gånger för att torka flugan och placerade den på nästan samma ställe. En ny fisk steg, den här var större. Glädje och ångest på samma gång, den här får jag inte tappa. Jag höll den ganska hårt för att hålla den från stocken och efter mycket kämpande fick jag in den i bakvattnet. Shit, den här var stor, jävlar vilken firre. Jag lådsade håven från min rygg och höjde spöt. Då hände det som inte fick hända. Det rasslade till över huvudet på mig och spöt satt fast i en liten jävla tall som växte uppe på stenen. Fjong, sa det. Fisken gjorde en rusning precis när jag skulle håva den och tafsen gick av. HELVETE. Min livs fisk. Jag klättrade upp på stenen och deppade. Danne som tålmodigt testade igenom hela sin flugask hittade tillslut rätt. Jag hade vadat över till honom, men var fortfarande nedströms. -Yes!!! Skrek han och lyfte spöt. Spöt böjde sig i en fin båge, det var stort. Den tog sig ner för nacken och Danne pressade in den i bakvattnet. Jag erbjöd mig att hjälpa till med håvningen och vadade försiktigt upp mot fisken. Den var stor, väldigt fet över ryggen och lång. Fisken ville gömma sig och simmade in bland stenarna i kanten. -Nej jävlar. Tafsen raspade mot stenarna. Plötsligt gjorde den ett par rejäla luftsprång. Den var borta. Danne tittade uppgivet på mig. När han senare studerade flugan var kroken rätad.
Dagen efter var vi där igen. Jag gick till min sten och Danne till sin häll, hans fiskar patrullerade nacken idag med. Han kom efter ett tag in i samma flugbytarlunk som dagen innan. Vad är det de plockar? Jag band på en supperpuppa och lade ut den i strömmen. Flugan försvan i en liten virvel. Ångest, det var en stor fisk, nu ska jag fan få upp den. Jag höll den hårt och tog ett par steg bort från stenen och den förbannade tallen. Jag lyckades få in den i bakvattnet och snart låg den i håvnätet. Den mätte 44 cm och hade en väldigt fin, stor ryggfena som skimrade i rött. Döm om min förvång, när jag skulle lossa puppan ur munnen såg jag ytterliggare en fluga, det var min gula lunsentuss från igår. Jag hade fått den igen, min dröm fisk. Ovanför mig hade Danne knäckt koden igen. Nu tog de knott. Värmen hade fått knotten att kläcka vilket vi fick erfara på kvällarna de sista dagarna. Den här dagen fick vi en riktig bonanza med fina längder. Jag fick min drömfisk på 44 cm och ytterligare en harr på 34 cm. Danne krokade en 36, en 40 och en supersnygg harr på 43 cm, alla från samma ställe. Vilken dag.Lördagen kom och imorgon skulle vi åka hem. Ännu hade vi inte sett röken av någon sjösandslände kläckning. Konstigt tyckte alla. Vi startade dagen lite tidigare och började med en tur till vårt nya favorit ställe. Jag gick längs kanten för att komma till ett nytt ställe, tog ett skutt till en sten, men foten hamnade inte där jag ville, jag han inte tänka, där satt jag på rumpan och vadarbyxorna var sönder. Pyramidalt klumpigt. Hålet hade som tur var hamnat ganska högt upp, så det hindrade inte fisket speciellt. Framåt kvällen åkte vi till stället där vi börjat veckan. Danne tog sig över till andra sidan medans jag gick upp till den lilla ön. Det blåste lite hos mig och det började skymma. Jag vadade ut och runt mig börjar det hända något. Det börjar vaka mer frekvent. 5 meter bort ser jag en stor insekt bryta vattenytan och snart en till. Det är dom. Sjösandsländorna. Jag binder på en sådan, men inget händer. Min fluga och alla färdiga "Rocken" som de kallar dem här uppe, flyter ostört iväg. Troligtvis plockar fisken nymfen eller kanske kläckaren strax under ytan, men jag ser även ett par nattsländor kläckas var av en ganska snart blev fiskmat. Jag binder istället på en klinkhammer som ska likna en kläckande sådan. Slurp säger det och en harr på strax under 30 cm får syna mitt håvnät. Det har slutat att blåsa och nu upptäcker jag det. Jag har glömt mitt knottnät. Knotten svärmar runt mig och dom är överallt, i öronen, i näsan och till och med i ögonen. Jag blir tokig. Jag bet ihop ett tag till och fångade några harrar till innan jag gav upp. Vi gick till vårt basläger och tände en eld, jag hämtade mitt nät i bilen och vi satte oss i skymningen och små pratade om veckan. Typiskt i morgon kommer det nog kläcka på riktigt.Söndag morgon. Vi städar ur stugan, fyller i fångstrapporten och knackar på hos den trevliga Ingebrikt. -Jaha, då var det slut. Vi pratar ett tag med honom och får höra att våra grannar och gästerna i de andra stugorna hade gett sig av igår. Va? Varför då? De hade tydligen inte lyckats speciellt bra. Antingen är de väldigt bortskämda med fisket eller, jag vet inte. Vi fattade ingenting. Vi har ju haft det helt underbart.
Vi tvekade lite. -Ska vi ta en sväng ner till ån innan vi åker?
-Nä, vi vill inte se det. Vi vill inte se vattnet koka och se sländorna guppa som segelbåtar i strandkanten. Vi började resan hem. På vägen stannade vi i Älvdalen för att käcka lunch. Rökt fisk och potatissallad inhandlades på ICA och vi begav oss till Österdalälvens strand. När vi hade ätit klart passerade vi campingen. På verandan till en liten stuga satt 3 trötta män och band flugor. Vi stannade och frågade om hur fisket hade varit för dem. -Jo´rå, i natt mellan 1 och 3 hade vi riktigt bra fiske på små gråa nattsländor, flera över 30 cm. Vi önskade dem lycka till och fortsatte vår färd hemåt.
Vi sammanfattade veckan i bilen, det var lätt. Helt enkelt kanon på alla sätt, gott sällskap, fint fiske och en otrolig natur.
Jag satt tyst bakom ratten och grubblade, man skulle kanske ha gett nattfisket lite mer chanser. Men förhoppningsvis blir det fler gånger.

En fantastisk vecka vid Tännån

Jaha, då var vi hemma då.
Det här blir ett väldigt kort inlägg, nästan som en liten blänkare om vad som ska komma, då jag bara är hemma och packar om för att sedan ha två sköna veckor ute i skärgården.
I en veckas tid har jag och Danne vistats vid den otroligt fina Tännån som ringlar sig ner genom nordvästra härjedalens magnifika fjällnatur. Med vita snöfält på fjälltopparna och 11 grader i vattnet började fisket ganska trögt men med strålande sol och och stigande temperatur i ån började insektslivet vakna till liv och därmed fisken. I slutet av veckan med ca 18 grader i vattnet och efter intensivt sökande efter hotspots nåddes kulmen med ett gäng fantastiska fina harrar som fick våra tidigare fångster att likna ansjovis.
Återkommer med ett mer utförligt inlägg om ett par veckor.

Svårflörtat i skärgården

Söndagens förmiddag lades på gäddfiske. Halvklart väder och lite blåst. Båten tog mig till vassvikarna. Jerk-betet dängdes in mot land och togs hem i vanlig behaglig takt. Det visade sig inte vara melodin för dagen. Gäddorna var där, de simmade efter och vid ett antal tillfällen högg de, men bredvid som om de hade brytningsfel. Jag ändrade takten. Körde istället väldigt långsamt med långa stopp. Och där satt den första. En liten gynnare men dock. Trotts den långsamma hemtagningen var det många följare som inte riktig ville. Fortsatte med samma taktik, testade lite olika färger och på mina 3 timmar krokade jag ytterligare 3 stycken. Alltså 4 totalt men de var riktigt trötta, om alla de gäddorna som lojt följde efter och missade huggen skulle ha tagit skulle jag haft ett 20-tal i båten. Så kan det vara ibland.

Korv är också gott!!!

"Hökensås spöket är tillbaka", "Det är iallafall skönt att komma ut" eller "Korv är också gott". Jag hade svårt att bestämma rubrik för det här inlägget som kommer handla om Dannes och min helg i Hökensås. Men med de här förslagen förstår ni säkert hur det kommer att sluta.

Okristligt tidigt, 02:00 natten mellan fredagen och lördagen ringde väckarklockan. Fort upp och 20 minuter senare satt jag i bilen, Sjösandsländan i Hökensås väntade. Skulle träffa Danne 05:30 på parkeringen vid Hökensås semesterby. Klockan 6 parkerade vi bilen vid Enesjön som vi hade bestämt att vi skulle börja vid. En man stod och tog en kopp kaffe vid sin bil och när vi plockade fram våran lilla frukost harklade sig mannen och sa.
"Grabbar! Passa på nu, om en timme är det kört, när dimman lättar. Jag har tagit fullt nu på morgonen."
Stressmage. Fan, slängde i oss mackan.
"Tog dom på dränkta sjösandslände kläckare, Stillborns" som han kallade dem. "Lägg krutet i viken här." sa han och pekade ut på närmsta viken på sjön. "Därute händer inget." Vadarna drogs på och spöna tacklades, nu ska vi ta dem. Härligt. Solen sken och dimman virvlade långsamt på den stilla vattenytan, ett och annat vak syntes ut över sjön.

Nu var vi här, skönt. Vadade ut och börja fiska av men inget hände. Första timman gick och mycket riktigt vattenytan blev tyst och ännu mer stilla precis som mannen sa. "Det gör inget vi har ju hela helgen på oss och till kvällen blir det vakfest."
Slog oss ner i sjökanten och njöt, solen började värma och humöret var på topp. Fortsatte några timmar till innan vi bestämde oss för att byta sjö. Nordvattnet, nötte på utan känning, jo Danne tog en mört. Det blev dax för lunch. Engångsgrill, öl och korv. Vi får äta fisk i kväll istället. En kille i en flytring drillade fisk på gul/svart zonker, annars verkade det vara svårfiskat för alla andra också. Efter maten åkte vi till campingen för att hämta stugnyckeln och få lite tips i fiskeshoppen. Köpte ett par lokala flugor som skulle fungera och hörde oss för om kvällens kläckning. Nordvattnet hade varit bra kvällen innan och sjöarna som gränsar mot den kan nog också vara bra, Sydvattnet och Enesjön. "Men börja med Prinsasjöarna, där kan det fungera bra nu under dagen." Så gjorde vi, styrde kosan mot Prinsasjöarna. Parkerade och vadade ut på några heta platser men inget hände. Vi såg en hel del insekter på ytan bla små vassländor och en hel del ganska stora nattsländor men fisken verkade inte bry sig så mycket om dem, ett och annat strö vak. Plötsligt hör jag Danne ropa. "Pera, spöbrott, satan." Spöt hade gått av 15 cm från toppen. 3:dje spöt för Danne och alla av märket Guideline. Hmmm. Skit. Men vi hade reserv. Danne plockade fram sitt klass 4 spö och vi fortsatte något dystra och frustrerade. Det kan inte vara sant. Är Hökensås spöket tillbaka? Hoppet fanns fortfarande kvar, vi har ju nästan hela helgen på oss. Klockan gick och kläckningen började närma sig, utan fisk men med stora förväntningar packade vi in sakerna i bilen för att ta oss till Enesjön igen, där ryktet gick om att den stora sländan skulle kläcka. Ryktet hade spridit sig runt i Europa. Parkeringen var full och de vadbara ställena runt sjön var upptagna med tillbaka lutande öldrickande svenskar, norrmän och holländare som spännt väntade på vulgatorna som snart skulle bryta vattenytan. Riktig musikfestival stämmning faktiskt. Vi hittade dock ett par ställen som vi kunde ta oss ut på, som faktiskt inte alls kändes så tokiga. Det var i viken, där mannen i morse hade dragit storslam. Det kändes bra. Strax innan sju började folk röra på sig, med rödmosiga ansikten smög folk ut i vattnet. Ett par tre sländor dansade över vassen. Nu var det dax, nu tar vi dom. Knöt på en nyinköpt kläckare och började fiska. En bra bit ut utanför min kastsektor såg jag när ett par sländor kröp ur sina skal, nu då. Näe. De satt några sekunder och torkade på ytan tog ett par vingslag och landade igen, levde runt lite på ytan och sedan lättade de utan att dra någon uppmärksamhet från någon fisk. En av dem kom flygande rakt mot mig och landade på min väst. Otroligt vacker liten skapelse som jag fick följa hans första tid i den friska varma luften.

Inget hände, fortfarande lite strö vak, men inget anmärkningsvärt. Frustrerade tittade vi på varandra, Danne och jag, skakade på huvudena och intalade oss att det börjar nog snart. Några av de andra inne i viken gav så smått upp, gick upp och satte sig och tog en öl. Vi nötte lite till, de borde ju komma igång snart. Smög upp på land för att kolla runt lite hur det gick för de andra. En bra bit ute i sjön plaskade det friskt och med spända öron hörde jag snacket mellan gubbarna att visst, här ute hade det dragits en del bågar. Skit också. Fel ställe. Men kanske, snart kanske de kommer hit in också. Gick tillbaka och körde ett tag till. Solen började gå ner bakom trädtopparna och den slutade värma. Nu då, det kanske har varit för varmt idag, kanske kommer igång, ville inte inse att det nog var kört. Fisken ute i sjön slutade äta i takt med att mörkret drog in, bakom oss på stigen gick nöjda fiskare med fisk i nävarna förbi. Med trött ryggar och solbrända ansikten fick vi inse, vi gick bet. Gick morlokna till bilen, vid grillen på parkeringen satt ett glatt gäng med tre halvätna regnbågar. Tagna på myggpuppor. Va? Det är ju sjösandsländan som man ska få på en sådan här kväll, eller? Äsch, vi har ju nästan hela hel.... vi har ju ialla fall i morgon förmiddag på oss och korv är också gott. Åkte hem till stugan och tuttade på vår sista engångsgrill. Vi slapp iallafall att rensa. Några öl och ett par muggar whisky slank ner, men planerna på tidig uppgång fick två slagna män i säng vid 12 snåret. Klockan skulle ringa klockan 4 nästa morgon.
Klockan 5 på söndagsmorgonen vaknade jag med ett ryck. Vi har försovit oss. Vi bestämde att vi skulle packa och städa med en gång, så vi blev av med det, nu när vi ändå missat de första timmarna. Klockan 6 var vi vid Nordvattnet. Ute i sjön paddlade ett gäng holländare omkring och körde flugtrolling med sina flytringar. Ja, det verkar vara det nya. Iallafall i Holland. Vi blev mest irriterade och åkte därifrån. Prinsasjöarna blev nästa anhalt. Fiskade av några ställen och plötsligt, ett hugg, en båge sög till på min Black Martinez. Men bristen på stimulans i min drillar arm, gjorde att firren inte äns fick känna något mothugg. Ett litet hopp tändes igen, spöket skulle kanske släppa sitt grepp om oss. Fortsatte på samma plats ett tag med samma fluga men icke. Tre timmar innan planerad hemfärd kände vi att vi måste ta tag i det här. Gick i vägg längs sjö och hamnade i en vik på andra sidan, jag kastade ut min fluga och när den landade försvan den i ett vak, chockad lyfte jag spöt och yes där satt den, trodde jag. Fighten höll på i knappt en minut sen slet den sig fri på något sätt. Helvete. Ilsken fortsatte jag på samma ställe och japp där högg den igen. Men frustrationen gjorde mig lite ivrig och jag drog flugan ur munnen på fisken. Näe, det är inte våran helg. Mitt emot mig, på andra sidan viken såg vi att en fet båge som gick och vakade bara ett par meter från land. Vi gick dit. Såg fiske gå och ta små vassländor som kläckte i strandkanten. Den och en annan något mindre frossade på de små. Började rota efter de minsta vi kunde hitta i askarna och ställde oss på land och prickkastade på vak bara några meter ut men de hade som sagt andra att välja på så det blev inget nu heller. Jaha det var den bonanza helgen. Men det var iallafall skönt att komma ut.