Nytt städ, ny glöd och snart nytt år.

Julen har varit trevlig med släckt och vänner, god mat och roliga klappar.
Bland annat lite skön flugfiske litteratur och en riktigt stilig "Westrin mössa" som svärmor knåpat ihop åt mig.
Skönt är det dessutom att ha ett par extra lediga dagar, där mycket av tiden har lagts bakom mitt nya "Anvil Atlas" bindstäd.
Det är kul att ta upp bindandet igen efter ett ganska långt uppehåll och det nya städet gav mig en riktig nytändning.

Fokus i jul helgen har legat på "Rocken", (Sjö och Åsandsländan) som jag hoppas att jag ska få användning av i vår/försommaren när de kläcker.
Två av mönsterna som jag gjort är jag riktigt nöjd med, en dun (nedan) och en kläckare (till höger).





Jag hoppas kunna vara väl förberedd med fulla askar när snart det nya året blir fiskbart.

God Jul

Jag vill bara passa på att önska alla läsare en riktigt God Jul.

Jag gör det med ett vackert sommar motiv från Tännån. Något att se fram emot, drömma om nu i vinterkylan.

En julklapp i förskott

Idag dök Jocke "Zuko" Söderholm upp som självaste tomten för att överlämna en julklapp till mig.
Ett blått, blänkande "Zuko-tail".
Jag måste ha varit snäll i år.

"Zuko-tail" är en av betes modellerna som Jocke tagit fram under hösten och shit vilket jobb han gjort. Killen kan uppenbarligen inte bara fånga fisk han kan snida drag också med allt vad det innebär.
Riktigt snyggt och vilken finish.

 Om draget är hälften så bra som det är snyggt så har jag fått ett nytt favorit bete.
Nu längtar jag ännu mera till våren och islossningen, då ska "Zuko-tail" få bekänna färg.
Han sa det faktiskt inte själv, men i mina ögon är det en killer. 
Jag bugar och bockar, Jocke.
God Jul.

Sista halmstråt

För en månad sedan satt jag i bilen på väg hem från ett iskallt Hökensås, uppgivet tänkte jag på fiskehelgen som gått utan någon landad fisk.
-Jag kan ju inte sluta säsongen med en bom-tur. Tänkte jag. -Jag bara måste ut en gång till!

I omgångar har snön täckt backen och minus graderna har frusit vattenytan på sjöarna i min närhet, men Magnehultsån ligger öppen och varför inte avsluta säsongen på samma ställe som jag startade den.

Söndag morgon var jag på plats, termometern visade 0 och det låg blaskig snö runt ån. Jag tacklade mitt spö och tittade ut över vattnet, det var stilla. Ingen aktivitet, jag hade i och för sig inte räknat med någon brutal kläckning. Jag satte på en sjunkande tafs och en lite svart förtyngd harörenymf och började kasta. Det var härligt. Lugnt och stilla men kallt, den råa kalla luften kröp in under kläderna och fick mig att huttra.
Plötsligt, efter kanske 10 minuter nöp det till och linan sträckte försiktigt upp. Det var en lite regnbåge på knappt ett halvkilo som fattat tycke. Liten och slö var den men ack så efterlängtad, men det skulle bli fler.
Jag fortsatte med min lilla höröra ett tag till men bytte sedan till en liten förtyngd Prinsanymf som skulle visa sig var melodin för dagen. Flera hugg men framför allt 3 landade bågar till. Alla verkade vara gjorda i samma form, knappt ett halvt kilo, inga kämpar direkt men det känns som om de kan hjälpa mig med att ge ro i min flugfiskar själ tills i vår. Efter 3 timmar fick det vara nog, kylan fick mig att längta hem och efter en kort upptäcktsfärd vid den övre delen av ån satt jag åter i bilen med siktet inställt på en varm rykande glögg.

Det känns skönt att få avsluta flugfisket för i år med några fiskar, nu ska utrustningen vinterförvaras och bindstädet ska plockas fram för att stilla den värsta abstinensen i den kommande vinterkyla.

Det ska kännas att man är på sjön

Optimala förhållanden, storgädde garanti. Det var Matsas ord.
Ja och jag har hört det förut men säsongen börjar leda mot sitt slut så det gäller väll att passa på och visst gädd-suget finns ju alltid där.
Matsa och jag gav oss ut på en eftermiddags tur på Bråviken i regn och rusk.
Det blev några kalla och blöta timmar på böljorna blå.
Endast en gädda krokades, det var ett gult spinner-bait som presenterades mot en blåsig vasskant som lockade.
Optimala förhållanden, ja det vet jag inte, i mellan åt kände vi oss som killarna i "Deadliest catch", krab fiskarna på tv ni vet.
Vill avsluta med att citera min kära sambo när hon kom in dyngsur och frusen efter söndagens första hundpromenad och fick höra att vi skulle ge oss ut och fiska. "Ni är ju inte kloka."
Jag kan väll till viss del hålla med, men det ska kännas att man är på sjön.

Senhöst på Åsen

Det har nu gått över en vecka sedan Daniel och jag för sista gången för i år besökte Hökensås fina fiske sjöar. Jag har haft i sinnet att skriva en utförlig rapport om denna som vanligt trevliga tur men tiden har inte räckt till och jag tar mig nu friheten att istället länka till Daniels välskrivna inlägg på hans blogg, It’s about trout.
Lite slött och tråkigt, jag vet. Men jag bjuder på ett par bilder iallafall.

 Fredag: Danne med den första av 2 riktigt fina regnbågar. 

Själv fick jag aldrig möjlighet att posera med någon fisk då jag fiskade bomm.

Lördag: En vacker men iskall morgon vid Enesjön.

Ett par timmar på morgonen gick fiskarna strandnära och vakade efter fjädermyggor men att imitera en sådan med en stilla liggande liten fluga var i princip omöjligt då linan frös fast i spöringarna i -7 grader.

Söndag: Jag smyger ut i vattnet vid ett nytt favoritställe i Enesjön.

Gäddorna är på hugget

Efter 2 tröga fisketurer känns det nu skönt att se att jag faktiskt kan.
På knappt 5 timmar drog jag 16 gäddor, tappade en del och såg en hel del följare. Vid ett par tillfällen tog jag flera på rad. De flesta var ganska små men de var starka och pigga och en del gav mig en rejäl fight. Dragen som gällde för dagen var Buster Jerks i naturliga färger och Zam Z tail.
Sådana här dagar när gäddorna är som tokiga är jag glad över att så många fiskare idag utövar "catch and release".

Morr!!!

Många tankar och planer har snurrat i huvudet inför hösten gäddfiske tävling. Ett seriöst försök har gjorts för stärka självkänslan i gäddvassen men det slutade med ett misslyckande (läs "Som att stjäla godis från ett barn"), istället fick vi bygga självförtroende i drag lådan. Men räcker det?

Med gott om tid innan starten som gick klockan 7 styrde vi med båten på släp mot iläggning rampen som vi valt. Den låg en bit ifrån startområdet, detta bl.a för att slippa köa. Vi var trötta men taggade klockan var strax efter 4. Med ungefär en mil kvar på slingriga grusvägar kom det första motflytet, vägen avstängd för reparation.  En rejäl omväg följde på ännu mer slingriga grusvägar och det åt tid. Vi var nu glada att väckarklockan ringt när den gjorde.
Efter bra samarbete vid rampen lyckades vi ändå komma i tid till kaptensmötet och när vi långsamt puttrade ut mot starten kände vi ett koncentrerat lugn i båten. Nu jävlar!

Startskottet gick och alla båtar lade gasen i botten, alla utom båten som låg strax framför oss. Den fick motorstopp och Jocke fick göra en kraftig gir för att komma förbi och inte krocka.
Nu då! Full spätta mot våran rutt. Dimma hade dragit in och kortplottern i Jockes båt fick bli våra ögon. Efter ett tag gled vi in på första fiskeplatsen och vi började koncentrerat piska av den stilla vattenytan. Tre snabba var målet, så att vi sedan kunde jaga längder och slå ut de kortare från topp 3 i lugn och ro. Efter ca 20 minuter kom det första hugget som resulterade i en drygt 60 centimeter lång gädda, alltid något. Det var mitt drag som hade lockat. En snabb landning, ett foto mot mätplankan och sedan igång igen. Det var nummer ett. Den skulle förhoppningsvis snart bli bort skuffad av betydligt större gäddor. Vi förflyttade oss, men de heta ställena som följde var döda.
Fortsatte vidare, vi var på helspänn. Allt kan vara gädda. Någon timma gick med endast några små stötar som resultat. Humöret sjönk, men tillslut landade Jocke en ny liten rackare. Vi hade nu 2 små.
-Kom igen nu det här duger inte!
Vidare till nästa ställe, när vi närmade oss viken såg vi till vår fasa att det redan låg en båt där. Humöret sjönk ytterligare vi måste tänka om. Han var troligen inne på samma spår, hade fiskat av viken innan och det visade sig att han även var på väg till viken efter. Vi fick smida nya planer. Planer som faktiskt inte alls verkade så tokiga. Väl framme på de oprövade platserna. Fina bottnar som gav goda vibbar, men var fan är fisken! Allt verkade perfekt men icke. Frustrerade åkte vi vidare, dagen gick. Koncentrationen var som bortblåst. Matsa och jag surade ur, medan ungtuppen Jocke började dra buskis vitsar. Vi landade till sist några små till men de verkade bara bli kortare och kortare. Skit också.
Crille från "Team slät om baken" som vi fiskade med förra fredagen ringde. Han är het, det visste vi. Han rapporterade typ 2,40. Matsa morrade. -Shit det här är inte bra. Vi är inte över 2 meter ens.
Sämsta någonsin, endast 6 stycken snipor i båten.

Klockan var 15.20 när vi äntrade sista stället och vi var nu nere i skosulorna, men vi greppade efter det sista halmstråt. Vi hade 20 minuter på oss. Då fick Jocke ett rejält hugg plötsligt, han landade äntligen en fin tävlings gädda på 92 centimeter. Vi visste nog att det egentligen var kört men vi började tok kasta och tävlingspulsen höjdes för första gången för dagen. Vi behövde byta ut 2 av 3 gäddor och det på en kvart. De skulle troligtvis dessutom behöva ligga i samma kaliber som den senaste. Den gäddan hade vi behövt några timmar tidigare. De sista minuterna gick fort, för fort, ingen mer fisk ville smaka.
Med ömma ryggar hakade vi fast dragen på spöt och fick inse att vi skulle återgå till mål fållan med det sämsta resultatet i "Matsas Mask och Metes" historia.
Gasen i botten igen, full fart. 5 minuter i fyra såg vi målet framför oss, då plötsligt hackade motorn till för att sedan stanna. Soppatorsk! Båtar som fiskat in i det sista susade förbi oss mot målet.
Det var inte så farligt vi hade extra dunkar och inget att rapportera. Just då kändes det ganska skönt att vi inte håvat 3 stycken metersbitar som skulle godkännas innan prisutdelningen, för tiden var knapp.
Några minuter över 16 klev vi i land på bryggan med en alldeles för lång mätplanka under armen.
Crille stod som en liten trädgårdstomte ihop med de andra deltagarna och väntade på resultatet . De hade ökat längden med ytterliggare drygt 20 centimeter och låg nu på 262 centimeter. Kan det räcka?
Det gjorde det och för andra gången knep de segern, men denna gång tack och lov inte mitt framför näsan på oss. Det känns jobbigt att inte ha presterat bättre men det känns faktiskt inte lika tungt som sist.
Man får helt enkelt lyfta på hatten och gratulera Crille och "Slät om baken" till segern. Bra jobbat!

En riktig galning

Efter en hel dag med arbete ute på sommarstället stod maten i ugnen, på bordet bredvid mig en nyöppnad öl, jag tittade ut över havet. Riktigt gäddväder. Maten beräknas vara klar om en kvart.
Jag måste bara ta ett par kast. Jag tog en sipp på den kalla ölen och plockade ner mitt spö från väggen, spöt var färdig riggat med en blå flash-fluga. På bryggan kastade jag ut, sidvinden slet i fluga och lina och tryckte den in mot vasskanten. Jag tog hem den med snabba långa drag, när flugan nästan var hemma blänkte det till i vattnet strax nedanför mig och en vansinnig rusning fick mig att hastigt resa på spöt. Gäddan som tagit min fluga var otroligt pigg och stark han snodde löslinan på ett par sekunder och jag satte handen över rullen för att hindra den från att simma rakt in i vassen. Mitt klass 8 spö böjde sig långt ner i handtaget, gäddan vände ut från vassen och drog ytterligare lina av rullen trots min hand. Han fortsatte att bråka och jag började känna mjölksyra i armarna. Jävlar vilken galning. Efter några minuters dragkamp vann jag tillslut, förvånad av den ringa storleken greppade jag gäddan bakom nacken och jag pustade ut. Jag gissar på typ 2-2.5 kilo, på inget sätt något rekord men satan vilken ilsken firre, det måste nog vara den argaste fisk jag fått på flugspö. Riktig roligt, jag hoppas på fler.

Som att stjäla godis från ett barn

Det är viktigt att tro på det man gör, nu är det endast en vecka kvar till "S:t Anna Pike Open" och det börjar bli dags att bygga på sitt självförtroende. Planen var att Matsa, Jocke och jag skulle fiska ihop oss inför tävlingen under lördagen men det fungerade tyvärr inte av olika anledningar.
Istället blev det en tur på fredagen ihop med Mats och en av medlemmarna i ett rivaliserande team, "Slät om baken".
Crille, en trevlig prick måste jag väll säga trots att han snodde oss på 15 tusen spänn förra hösten när hans lag slog oss med fyra centimeter.

Vi styrde mot en ganska stor vik och började fiska mot en djup vasskant. Den djupa sträckan gav inget men när det längre in i viken grundade upp kom vår första visuella kontakt farande fram med siktet inställt på Matsas drag. En ganska skaplig gädda, gissningsvis på drygt 5 kilo svängde upp mot hans jerk men ångrade sig tyvärr i sista stund. Den nöjde sig med att vispa upp en rejäl virvel i ytan.
Några kast senare kom en liknande virvel vid mitt bete men något fick även den att ångra sig. Vi fortsatte driften in på riktigt grunt vatten.
Vattnet var täckt med stora bälten av nate. Men här och där var det fiskbart. Crille hängde på ett "spinner-bait" och dängde iväg ett välplacerat kast in i en lucka i vassen, ett par vevtag och hans spö fick plötsligt en härlig båge.
-Yes, där satt den, den är nog fin.
Det dröjde ett tag innan den visade sig, vilket brukar betyda stor fisk. Han pressa den mot båten och som han trodde uppenbarade sig en fisk på en bra bit över medel vikt. Den var stark och i ett sista desperata försök att slå sig fri hoppade den och landade med ett rejält plask en meter ifrån relingen men Crille höll i. Snart efter lugnade den ner sig och jag kunde hjälpa Crille med ett gälgrepp. Vågen visade på 7.15 kg. En bra början på en bra dag, trodde vi. Vi fortsatte i viken och vi fick några hugg som Matsa och jag var dåliga på att förvalta, Crille landade en till. Dagen gick och delar av laget "Matsas Mask Och Mete" började bli oroliga. Vi fick en del hugg men ingen landad.
Crille fångade ytterligare 2 gäddor och när vi molokna klev i land på bryggan efter en hel dag hade både Matsa och jag nollat. Det här var inte bra, inte alls faktiskt. Vi åkte som sagt ut för att höja vårat självförtroende men det verkar som det fick motsatt effekt. Hur ska det här gå, vi får hoppas att Jocke kan tända oss nästa helg.

Crilles telefon ringde. Det var en av hans lag kompisar.
-Det kommer bli som att stjäla godis från ett barn nästa lördag. Sa han och flinade.
Hmm...

Mycket nu!

Jag har haft mycket att göra under veckan som gått och har 2 halv färdiga inlägg som väntar på publicering.
Dessutom står en rapport om helgens tävling på kö.
Håll ut!

Snart dags igen

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open närmar sig. Den 25 September är det dags igen.
"Matsas, mask och mete" har naturligtvis anmält sig och i år ska vi vinna. Det är på tiden nu med 2 andra placeringar och en tredjeplats i bagaget.
Laget ser tillfälligt lite annorlunda ut i år då min kära bror och lagmedlem tyvärr kommer sitta ihop tryckt i en flygplansstol på väg till Australien just när startskottet går.
Istället kommer ärkerivalen Jocke från "Team No Name" få glädjen att tävla för oss denna höst. :) Han har ingen lätt uppgift att leva upp till då Johan i våras drog det tyngsta lasset i vår-tävlingen.
Välkommen Jocke, det kommer bli jävligt kul.

Regnbågsafton

Det är över en vecka sedan nu men jag tänkte kort berätta om en rolig flugfiskekväll.
Efter jobbet styrde jag mot Magnehult och riggade snabbt ihop min utrustning. Vid å kanten stod redan 2 gubbar, eller rättare sagt en stod och en simmade ryggsim. Han hade ramlat i. Vattnet var högt efter allt regn och strandkanten var svår att urskilja då det svämmat över.
Det var ingen speciell aktivitet på ytan och den torra gubben hade varit där sedan tidig förmiddag och endast fått ett påslag. Jag körde där någon timma tills telefonen började vibrera i byxfickan. Det var Danne min fiskekamrat från västkusten. Han berättade att han just var på väg hem från en lyckad fisketripp med fyra starka bågar på sitt samvete tagna på fjädermygg-kläckare i en av hans hemma sjöar.
-Myggorna kläckte som fan.
Jag gratulerade och bestämde mig för att bege mig till Lomgölen en av Rist sjöarna istället, där jag tidigare varit med om det han just berättat. Kanske de kläcker där med.
Väl där såg jag det jag hoppats på. Patrullerande försiktiga "head and tail" vak på kastavstånd. Knöt genast på en liten svart myggkläckare med en vit cdc tuss som flytkudde och började fiska. På tredje kastet sträckte tafsen och tussen försvann. En snabb drill och en regnbåge strax under kilot kunde krokas av och simma åter. Ett par kast senare högg det igen, nu en större, den rusade ilsket ut mot sjön och naggade på backingen. Efter ett par minuter kunde jag dock håva den, men rusningarna hade tyvärr dragit musten ur den och efter misslyckat återupplivnings försök bestämde jag mig för att behålla den.
Flugan var mos och jag bytte till en lika dan. Efter lika många kast igen ville ytterligare en firre leka med mig. Nummer 3 var lite större den med, men var betydligt lugnare i drillen. Den fick simma tillbaka. Jag satte mig i strandkanten och pustade ut. Härligt, fan vad kul. Jag njöt av stunden innan jag rensade nummer 2. Magen var full av myror, sprängfull. Hmm, de tar ju uppenbarligen myggor men tydligen myror också. Jag band på en liten myra för att testa och började fiska. Fisken högg och jag missade, jag ryckte flugan ur munnen, det upprepades ett antal gånger. Antingen var jag för het eller så var fiskarna lite misstänksamma på min myra men jag fortsatte med den till mörkret föll. Skogen blev svart och det började knaka där ute bland buskar och träd. Dags att åka hem.
Grymt rolig kväll med 3 landade bågar under en halvtimmes fiskande och en hel del missade hugg under kvällen.

Glädje och förtret

Sommaren lider mot sitt slut, till en dels glädje och andras förtret. Ett visst vemod infinner sig när höstmörkret kommer allt tidigare om kvällarna, när vattnet kyls långsamt av och när solen inte värmer i samma utsträckning längre.
Jag gillar sommaren och om jag inte hade haft fisket skulle tiden som väntar oss nog kännas otäckt tung. Flugfiskare i norra Sverige börjar så smått få titta på sin säsong i backspegeln, själv ser jag ljuset i det stundande höst mörkret.
Gäddorna finns så klart där på sommaren också, likaså regnbågen i mina P&T vatten, men det är nu det sätter igång på riktigt igen enligt mig.
Jag lägger inte ner fisket helt under sommaren några regnbågsturer har ni kunnat läsa om här i bloggen och gäddan har också blivit frestad några gånger både med flugspöt och med jerk-stickan. Men sommaren tar mig oftast in i drömmarnas värld istället, med hungriga höstgäddor, fjällfiske i strömmande vatten och om jagande kräsen höst-båge.

Jag har som sagt givit gäddan en chans ett par gånger ute i skärgården, dock inte på fullt allvar. Ett par kvällar med flugspöt från land mest för att övningskasta, men en liten gynnare gick på mitt falsarium och sög in min grön glittriga fluga. Några sporadiska jerkturer har givit några små gäddor också, senast igår var jag ute en sväng med Elin och Senna, då Elin och jag drog en varsin och missade ett par hugg. Det var roligt, speciellt roligt var det att höra Elin förklara om hur hennes puls rusade när hon såg gäddorna attackerade hennes drag. Precis som man själv kan känna när gädd-säsongen drar igång.

Magnehult efter jobbet

Vi, Matsa och jag har länge pratat om att få till ett litet flugfiskafänge efter jobbet och igår blev det äntligen av. Vi träffades i Magnehult i ett piskande ösregn.
Väderprognosen hade visserligen lovat bus, men lite regn är väll inte så farligt.
Lite! Vi trotsade regnet, klev ur bilen och blev genom sura på ett par minuter. Vi tog skydd under taket på ett vindskydd, där vi riggade våra spön.
Jag band på en flicksländenymf på en långsamt sjunkande tafs, det brukar vara ett bra val när man inte vet bättre. Sedan väntade vi ut regnet ett litet tag.
Regnet avtog så smått, det slutade inte helt men vi kunde inte hålla oss längre. Vi knallade ner till stranden och började fiska. Matsa som inte hållit i sitt flugspö på över ett år var lite ringrostig men snart började han få till det och fick flugan att landa där han tänkt sig.
Efter en liten stund högg det tag i min fluga och en liten regnbåge kunde bärgas efter en lam fight. Skönt, det är alltid roligt när det nappar.
Regnet slutade till sist och himlen sprack upp, i samma stund började fisken vaka. Jag stod just och tänkte att jag skulle byta till torrfluga när jag hörde en röst bakom mig.
-Tjena Pewe! Mitt smeknamn från förr.
Det var Jonne Z, en gammal lumparkompis som dessutom är en av grundarna av IMAGO flyfishing.
-Tja, vad gör du här? Det var länge sedan!
Han hade varit där dagen innan en sväng och dragit båge och hade då tappat sin kära peang som han gärna ville ha tillbaka.
Vi snackade ett tag och han berättade om några fantastiska sommar veckor han haft på Finnmarksvidda på gränsen mot Ryssland. Produkttester och guidning med harr, öring, röding och galna gäddor så långt upp i norden man kan komma. Magnehultsån kändes inte längre så het. Utanför oss vakade det nu friskt och jag började rota efter en flytande tafs i väskan, plockade upp en flätad tafs.
-Är det en Roman Moser tafs du har?
-Ja, de gillar jag, sa jag. Sträcker fint.
-Jag fiskade med honom för lite sedan, en riktigt trevlig prick.
En del har det bra, tänkte jag. Det verkar vara en annan nivå på hans fiske. Flugfiske i alla världens hörn, inte minst i alperna framför allt i Österrike där han sedan något år bor. Ni kan läsa lite mer om hans fiske i forumet på Edgeflyfishing
Vi sa hej efter ett tag och han letade lite till innan han for därifrån.
De hade dragit typ 10 firrar igår och de flesta på små myror i storlek 16, 18. Jag band så klart på en myra, men utan resultat. Vi körde på och rörde oss uppåt mot fallet mellan övre och nedre dammen. Jag fipplade ut min fluga mellan stenarna i det strömmande vattnet och fick direkt ett litet påslag, men tappade. Kastade igen och samma sak. Det upprepades igen men på femte kastet satt den, ett litet tag. Det var en liten öring som hade fattat tycke för min fluga. Matsa och jag gick vidare upp i övre dammen och lät öringen vila. Vi körde på men inga krokade fiskar. Det började bli mörkt och vi rörde oss neråt igen, vi stannade till där den lilla öringen stått. Vi tog ett par kast och båda två fick ett varsit hugg. Jag fastnade så klart i en gren som vanligt och slet av tafs spetsen, vi bestämde oss för att lägga ner men när vi kom ut ur buskarna såg vi en av de andra fiskarna som var där få ett häftigt hugg på en strippande nattslända.
-Coolt! Ähh vi tar ett par kast till va? Sa jag.
Vi band på en varsin hjorthårs caddis och slängde ut. På tredje kastet, efter ett par snabba strippar small det plötsligt till. En lite större än den förra och den bjöd på en fin fight i ett par minuter innan den på något sett bände sig loss. -Skit också.
Jag tyckte det var en spännande och trevlig kväll, det gjorde nog Mats också men han hade nog behövt landa en fisk för att få tillbaka flugfiskesuget. Vi får hoppas att vi snart kan ge det en ny chans.
Månen lös nu hel över trädtopparna och det är tyvärr jobbardag i morgon.
Det blev dags att åka hem.

Sommarfiske i Hökensås

-Har du fler av den här flugan? En man kom in i butiken och höll upp en liten gråblå fluga framför ögonen på expediten.
-Jag tror det, titta i lådorna där borta.
-Det här är min sista, de andra gick åt i morse.  Strandgölen var helt fantastisk då. Fiskarna var helt galna i flugan.
Mannen rotade runt i lådorna och hittade till sist. -Bra, här är de ju! Jag tar tio.

Hmm, Strandgölen kan det vara något kanske? Danne och jag tänkte på samma sak.
-Finns det några platser kvar i sjön? Frågade jag.
-Jag ska se, i morgon är det ledigt, det är ingen som har bokat ännu så länge.
-Strandgölen för oss själva! Kan det bli så bra? Vi slår till!

Danne och jag hade på ganska kort varsel bestämt träff i Hökensås. Måndag till Onsdag, kanske inte vid den hetaste tiden på året, i början på Augusti men fiskesuget blev för stort.
Vi var inne i fiske shopen för att köpa fiskekort när idén kläcktes.
Strandgölen är en specialsjö med kvotering, man får max vara 8 stycken i sjön samtidigt och fiskarna där är av mycket god kvalitet. Stora och starka.
Nu skulle vi få fiska där. Kortet sträcker sig från 6 på morgonen till samma tid nästföljande dag.
Men först hade vi nästan ett helt dygn i de vanliga sjöarna.
Vi hade ingen större brådska att komma igång med fisket, trots suget, då det är framför allt kvällar, nätter och morgnar som gäller så här på sommaren. Vi installerade oss i stugan och lade upp planer för dagarna.
Kvällar, nätter och morgnar! När ska vi sova då? Vi bestämde att vi skulle vända på dygnet och försöka sova på den ljusa tiden.

Klockan 16 stod vi färdig tacklade vid Enesjön. Det var en hel del bilar på parkeringen men det visade sig inte bara vara fiskare, några verkade vara där för blåbärens skull.
Precis vid parkeringen såg vi en fisk som gick och vakade, ingen stor direkt men det är alltid kul att kasta på vak, så Danne och jag smög försiktigt fram till sjökanten för att försöka lura den. Det gick inget vidare, fisken visade inget intresse för det vi presenterade och snart var den borta. Vi gick vidare och testade några andra ställen. Vatten ytan var nästan helt stilla och man såg några försiktiga vak här och där. Men våra hetaste platser var upptagna.
Planerna för dygnet var att vi skulle börja i Enesjön, äta fisk-middag och sedan köra kväll, natt och gryning i Prinsasjön. Några timmars sömn skulle få in där innan gryningen också. Efter klockan 6 skulle vi sedan köra ett par timmar i Strandgölen innan vi åter skulle utnyttja vår lilla stuga för sömn. Det är jobbigt att vara fiskare, men det gäller att passa på.
Fisk-middag var det ja, men då måste vi fånga fisk först. Inget hände i Enesjön så vi gick till Vita Tjärn, den lilla tjärnen som mättade oss sist vi var på Åsen. Den svart vattenytan låg helt blank, något enstaka vak syntes men vi såg inga insekter. Vi testade runt i asken, efter många byten åkte en liten superpuppa på, jag lät den ligga helt stilla i ytan, jag satte mig på huk för att vila ryggen och plötsligt bröts ytan med ett litet skvätt vid min fluga, jag reste spöt. Äntligen, nu vankas det middag. Det var en ganska liten fisk, inte speciellt kämpa stark och rullen kändes onödig, jag tog hem linan med handen, den simmade in mot stranden där jag stod, rakt in bland näckrosor och bråte. Jag hade fullt upp med att hålla kontakt med fisken. Bågen körde fast runt några näckrosblad och jag tog några steg åt sidan för att kunna lirka ut den, plötsligt kom den loss och med full fart drog den ut i sjön. När jag flyttat mig åt sidan tidigare hade linan utan att jag sätt det lagt sig i en ögla runt en rot. Spjoooong!!! sa det och fisken hade gett mig ett långfinger om den haft något. Det får bli nödkorv till middag idag istället. Vi packade ihop grejerna för att förflytta oss till Prinsasjön.
Kvällen närmade sig och vi hoppades på att det skulle lossna nu.
Vi styrde våra steg längs sjön bort till platserna där vi avslutade förra besöket på åsen med en dubbeldrill. Tyvärr var Dannes ställe upptaget så han muttrade något ohörbart för sig själv och knallade långsamt ut bredvid mig.
På vattnet flöt det en hel del döda och några nykläckta små, små bruna dagsländor som vi tror är vassländor och med mörkret kläckte det små och meddelstora nattsländor. Vi provade runt i asken igen. Fisk vakade här och där men inte i några mängder. Killen som snott Dannes plats tjoade plötsligt till och strax efter hördes ett plask ute i vattnet.
Jag såg vad Danne tänkte. "Fan, den kunde ha varit min".
Han hade tagit den på en väldigt lite "Streaking caddies". Vi fortsatte fiskandet fram till midnatt, men utan resultat. Strax innan kolmörkret kom kall-dimma inrullande över sjön och fisken slutade att vaka och det blev precis tyst över sjön. Vi gav upp för att i stället ge grynings fisket en chans. Vi åkte hem till stugan och sov ett par timmar. Strax före 4 var vi på plats igen. Vi körde på till halv 6, ingen fisk nu heller.
Men snart skulle vi få prova specialsjön.
Strandgölen låg nästan stilla, mitt i sjön vakade det och små krusningar störde ytan. På parkerings sidan var sjön ganska långgrund och botten var täckt av små rund stenar, vattnet var klart. På motsatta sidan var det djupare.
När klockan slog 6 vadade vi försiktigt ut på den steniga stranden och började fiska. Efter en liten stund stramade Dannes lina upp. Han lyfte spöt och fisken i andra änden svarade med ett ursinnigt hopp. -Jävlar vilken firre. Utbrast vi nästan i kör. En rusning, sedan ytterligare ett hopp och tyvärr var det hoppet det sista vi fick se av den. Den stack med en brusten 0,15 tafs i mungipan.
-Skit också, fan, fan, fan. Svor Danne.
-Det kommer fler. Försökte jag trösta honom.
Ett tag senare kom en favorit i repris fast denna gången för mig. Ett hårt hugg och en galen rusning, sedan ett hopp.
0,15 spetts är uppenbarligen inget för Strandgölen.
Klockan var 9 på morgonen och vi åkte hem för att sova.
På vägen stannade vi i shopen för att komplettera med ny grövre tafs spetts och även införskaffa några av de blågråa flugorna som gubben viftat med igår. Danne blev färdig först och gick ut för att vänta på mig. Han tittade oförstående bort mot bilarna och såg en pickup närma sig min bil med flaket.
-Nä, vad är det här?
Baken på den bilen tog i min framskärm och med ett skrapande ljud fortsatte bakåt. Vid backspegeln small det till men bilen fortsatte med ett skrapande ljud. När halva framdörren var skrapad och bucklad upptäckte föraren vad han gjort och tittade förskräckt ut. -Oj!
Danne hämtade mig i butiken och nu följde allt sådant där som man helst inte vill syssla med när man är så trött att man håller på att ramla av pin. Försäkringar och sådant. Men allt verkar iallafall ordna sig.
I säng till sist och klockan ställdes på 13.00.
Jag försökte glömma och tack vare de ilskna fiskarna som vi tidigare stött på gick det ganska hyfsat.
Åter vid Strandgölen tog vi till nödkorven igen. Nu var planen att vi skulle stanna här till klockan 6 nästa morgon.

Någon timma senare började vi mätta och belåtna fiska igen. Nu utrustade med grövre tafs spetts. Vi gick iväg längs sjön, stranden var fin och det var lätt att komma åt. Fisken vakade sporadiskt men mest utanför kasthåll.
I ögonvrån ser jag plötsligt ett långsamt delfinvak. Danne såg det med. -Såg du, en fin firre som du når.
-Ja jag såg. Jag hade redan linan i luften och lade min gråblåa lilla skapelse en meter framför fisken. Jag var spänd, tiden gick långsamt och jag hade nästan gett upp när linan blev stum. -Yes!!! Den sitter. Det blev några tunga knyckar i spöt innan den som en blixt försvann ut i sjön. Linan rusade från spolen, backingen tog vid och rusade av den med. Halva backingen han åka av innan jag fick stopp på den. Jag skakade och frustade. -Får inte tappa. Blev mitt mantra.

-Ska jag håva. Sa Danne.
-Ja gärna. Den får nog inte plats i min håv. Log jag.
Efter en hård fight tröttnade den och Danne (min caddy) håvade den med bravur.

-Fy fan, vilken fisk. Det var en slank vacker regnbåge på nästan 60 centimeter. (Äger tyvärr ingen våg.) Efter den fighten i det varma vattnet fick den bli våra middag. Det var dessutom dags för mat, en lagom tid för att vara igång igen när den hetaste tiden infinner sig.
Det såg ut att bli en fin kväll men när vi satt där och åt började det att regna, tusentals vattendroppar slog i vattenytan, och efter regnet började det att blåsa. Inte jättemycket, men tillräckligt för att den åtråvärda torrfluge känslan inte skulle infinna sig.
-Ja, ja det är inget att göra, vi kör på och ser vad som händer. Vi fiskade på utan resultat. Endast ett och annat vak, långt ute i sjön. Motvind och mörker är ingen jättebra kombo och när ingen fisk visade intresse tog vi till flaskan. Nä, så illa var det inte, man kan ha det sämre. En god vän, en god whiskey och en lägereld i sommar natten är inte fel det heller. Natten gick och vi blev lite glada i hatten. Alltså inte läge att åka till stugan, vid halv ett ungefär slog vi oss ner i bilarna med vadarbyxorna på för att få sova ett par timmar innan det var dags igen. 4 till 6 var tanken och strax före 4 kravlade vi frusna ur bilen för att gå på det igen, ja fisket alltså. 2 timmar utan resultat sedan var det sovdags på riktigt i stugan. Somnade som en stock. Klockan var ställd på 11 och efter en lunch på "Väst-Göte" begav vi oss hemåt. Jag med en trasig bil.
Visst man hade önskat mer fisk men dygnen på Hökensås tillsammans med Danne blev som vanligt roliga och super trevliga.
-Vi måste försöka få till en tur till i höst, eller hur?
Vi nickade båda två.

Flugan, den gråblå skapelsen som dominerade i Strandgölen vet jag inget om.
Vad heter den, vad ska den imitera och hur binder man upp den? Är det någon som har någon idé.
I så fall skriv gärna en kommentar i inlägget!

Havsörings rapporter från Gotland

Det är inte bara raukar, bad och brännvin på sommar Gotland.
Andreas rapporterar även fina havsöring fångster därifrån.
En drastisk temperatursänkning i Östersjön från drygt 20 grader till 11 fick Andreas att ge öringarna en chans.
På 3 morgnar mellan halv 6 och 8 har han fiskat, ibland på vakande fisk och fångat 7 stycken galna öringar och tappat ett gäng.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera till ett fint fiske.
Det tråkiga i kråksången är att jag är på fastlandet och har annat på agendan.

Skam den som ALDRIG ger sig

Jour jobb för Elin höll oss hemma i stan denna midsommar, tråkigt tyckte både Elin och jag speciellt när man tänker på alternativet, snaps och pilsner i solen på en ö ute i skärgården. Men man får göra det bästa av saken.
Elin fick tyvärr mycket att göra och när den mesta av hennes tid gick till jobb såg jag möjligheten att komma ut och flugfiska en sväng. Elin hade inget att invända utan det lättade i stället hennes samvete när jag kom med förslaget.
Efter en mysig midsommar lunch packade jag mina saker och gav mig iväg. På vägen ringde jag till Tommy. -Ska du med på ett kvällsfiske i Lomgölen.
Han hade inget speciellt för sig och blev sugen. -Bra, då ses vi om en stund!
Jag parkerade på en tom parkering, tog mina saker och vandrade iväg mot sjön. Vinden tog tag i trädkronorna och skakade om, men solen sken och det var ljummet i luften. Det kan nog bli en härlig kväll, tänkte jag för mig själv.

Jag slog mig ner vid sjön och njöt. Tankarna jag haft på vägen dit om ett torrflugefiske efter vakande fisk gick i kras, ytan var orolig och inte ett vak så långt ögat nådde. Men kvällen var ung och jag hade förvarnat om en sen hemkomst, jag tänkte att det kunde vara spännande att se vad natten har att erbjuda vid sjön.
Jag botaniserade i flugasken, inga vak som sagt, det får bli något vått. Jag band dit en flicksländenymf och började fiska, det dröjde inte länge innan det darrade till i linan, jag höjde spöt och en liten chockad abborre kom flygande genom vatten ytan. Den fick snabbt simma tillbaka efter att ha fått prova sina vingar.
Tommy dök upp på stigen. Vi satte oss och snackade lite skit. Han hade varit uppe i ottan och varit och fiskat med hans bror. De hade haft ett riktigt lyckat fiske med ett gäng krokade regnbågar och några öringar som hade ätit friskt på ytan.
Kul! Vi får hoppas att de kommer igång även här.
Tommy tacklade sitt spö och vi gick iväg längs sjökanten, kastade lite och bytte fluga då och då men inget hände. När vi gått runt sjön utan hugg slog vi oss ner igen. Över skogen dånade det från en ungdoms fest någon stans, heja ramsor och sång. Det passade inte riktigt in i miljön.
Mellan vindbyarna blev vattnet stilla och varje gång hoppades man på att få se något livstecken, men inte.
-Lugn, sa Tommy. -Nästan varje kväll vid 8, 9 sådär brukar det mojna.
Han hade nästan rätt, vid halv 10 var ytan nästan blank och vi såg nattsländor i olika storlekar komma upp ur ringar på vattnet. Nu då! En och annan fisk började vaka, men som vanligt var de utanför kastavstånd. Vi fick ändå ny glöd och jag band på en torrfluga. Vi tog ytterligare ett varv runt sjön, men utan resultat. Tommy började fundera på hemgång men när mörkret började lägga sig såg vi några fiskar som gick och plockade försiktigt i strandkanten. Jag hittade en lucka mellan träden och lobbade ut min svarta "Klinkhammer" i fiskens bana. Spännande, jag såg fisken komma. Slurp! 30 centimeter innan flugan. Nu då! Slurp! En halv meter bakom. Skit också. Den verkade inte vara ute efter "Klinkhamrar" ikväll men jag lyfte ändå flugan för att lägga ett nytt kast i fiskens bana, men naturligtvis hade det dykt upp en tall där bakom mig, jag fastnade och tafsen gick av. Jag hatar tallar. Jag kände mina begränsningar, skarva 0,15 linan i mörker när jag knappt klarar av det när det är ljust. Visst det hade gått men det fick nog vara bra för idag. Det var ett snöpligt slut på dagen men så kan det vara.

Väl i bilen funderade jag på när nästa tur kunde bli. När jag insåg att det kunde dröja bestämde jag mig för att trotsa min morgontrötthet och ge mig ut ett par timmar nästa morgon. Fiskekortet är ju faktiskt ett dygnskort och räcker ända till 16.30 nästa kväll. Jag skulle gå upp vid samma tid som en arbetsdag och jag intalade mig att det inte skulle bli något problem, då jag nu faktiskt skulle upp och göra något kul.

05.15, klockan ringde. Shit va trött jag är. Är det värt det? Jag klev ändå upp och tittade ut. Solen var uppe men vinden hade börjat om och fick träden att svaja.
Ska jag gå lägga mig igen, tänkte jag för mig själv. Jag velade ett tag men bestämde mig till sist för att åka. Vägarna var nästan tomma och lika så parkeringen vid Lomgölen. Tommy hade som sagt haft ett kanon fiske i går morse så de kanske är i gång nu med, men jag vågade inte hoppas. När jag närmade mig sjön så sjönk mitt mod en aning. Vattnet var oroligt av vinden och inga vak. Så jag började som dagen innan med en nymf. Tog ett varv runt sjön med en liten abborre som enda napp. Tog ytterligare ett varv och tog en liten abborre till. Det kändes bistert.
-Kom igen nu, jag pratade med mig själv och tänkte försöka tjata upp en båge. Men det gick inte. Ett par timmar hade jag tänkt stanna och målet var att jag skulle vara hemma igen när Elin gick upp, så jag begav mig hemåt, lottlös igen.
Elin var uppe och kaffet stod på.
Jag tog en kopp och satte mig i soffan.
-Hur gick det?
-Nä skit, fick inget igen.
Elin log. -Vill du fiska mera?
-Ehh, jaa.
-Gör det då!
-Okej, då åker jag till Magnehult.
Jag bar ner mina saker igen och det kändes som grannarna tittade konstigt på mig.
En dryg halvtimma senare rullade jag in längs ån. En bil på parkeringen. Jag kände igen den. På andra sidan ån såg jag en person, han glodde som om hade varit en av grannarna och plötsligt åkte hans näven upp.
Va fan! Det är ju Tommy. Han hade tydligen inte heller gett upp.
Det var kul, det är alltid roligare att ha någon att visa sina storfångster för. :)
Vi gick ner till nedre dammen och började fiska. Tommy envisades med torrflugor trots att ytan var orörd för det mesta men då och då dök det upp lite sporadiska vak. Jag körde både vått och torrt. Det var varmt och strandkanten kryllade av solande snokar. Vi kastade och kastade men inget hände. Tommy tog en promenad upp till fallet mellan övre och nedre dammen och såg till sin glädje en fisk som gick och mumsade i strömmen. Ett par prick kast och den satt, en regnbåge med väldigt fina fenor. Det var roligt att se så fin fisk i Magnehult, de jag fått där tidigare de senaste åren har varit riktigt fula. Det som inte var så roligt var att jag fortfarande var fisklös. Vi fortsatte som förut men tiden började gå ut, klockan närmade sig 16. Vi packade ihop våra saker men bestämde oss för att ta en titt i den nya flugfiskesjön i Rejmyre innan vi for hem.

Bårsjön, en något större sjö än de andra som jag besökt. En fin sjö med fina kastbryggor, man kan dessutom hyra båt och använda flytring i den. Den måste bara testas någon gång, kanske nästa gång som suget pockar på. Vi får se.

Det har varit roligt, men jävligt frustrerande att ha lagt så mycket tid utan att få något, att man aldrig ger sig. Men jag får glädjas åt att jag åtminstone inte var bakfull på midsommardagen.

Gäddfiske med blandade känslor

Jag tänkte se om gäddorna var på hugget och slängde ut en fråga till Elin och pappa. Elin trivdes bra på bryggan i solen men pappa nappade på erbjudandet. Nu ska jag visa hur gäddorna ska dras.
Pappa var nöjd med att bara hålla mig sälskap och han lämnade hans gamla spö hemma.
-Det blir bara trassel, det är skönt att bara komma ut på sjön.
Jag tänkte bara vara ute en liten stund och testa mina bästa ställen. Vi åkte långsamt in i favoritviken.
-Här kan vi inte fiska. Sa pappa. Här finns det inga gäddor kvar.
Jag trodde han skojade och sa, -Nä för fan, det här är mitt bästa ställe.
-Sa jag inte det, jag pratade med de som bor därborta häromdagen, sa han och pekade på huset som ligger i kanten på viken.
-För några veckor sedan körde de bort några polacker som låg där hela dagen och fiskade. När de åkte ut för att prata med dem såg de en soppsäck på durken, full med gädda.
Va fan! Är det sant.
-Ja, jag trodde jag hade sagt det.

Jag blir ledsen och förbannad. Det handlar inte om polacker, kineser eller svenskar eller att någon har rovfiskat på mina hemma vatten utan om ett ansvar som vi alla måste ta.
Vi sportfiskare och inte minst uthyrare och näringsidkare här ute i skärgården. Vi måste informera om lagen och få folk att förstå innebörden av det hela. Vi måste vara rädda om våra gäddor och all annan fisk också förstås.

Den lilla känslan jag hade för en lyckad fisketur blev som bortblåst.
Jag fortsatte trots det in i viken och berättade samtidigt för pappa om de nya gäddfiskereglerna, som jag har skrivit om här i ett tidigare inlägg. (Ett mycket bra beslut är taget.)

Jag började fiska, men utan självförtroende är det svårt.
Pappa satt i fören som en ond furste och njöt i solen.
Vi flyttade lite och plötsligt hög det på mitt drag i ett kort spinnstopp. Ett snabbt mothugg och den satt.
-Har du? Sa pappa och sken upp. -Det var en liten gynnare du!
Ja den var liten, men finns det en finns det flera, eller i alla fall fanns.
Fanns, med tanke på vad vi nyss talat om. Vi fortsatte ett tag till och drev sedan ut ur viken och testade ett par andra ställen och jag fick ett par hugg till men ingen mer landat.
Det var roligt att pappa följde med men det han berättade gnager i mig. Tyvärr finns det alltid människor som förstör för oss andra.

Dubbeldrill på Åsen.

Luftkonditioneringen går på högvarv, utanför bilrutan susar gula rapsfällt förbi och gröna lövträd svajar i vinden. Den sena våren har nu exploderat och gått över i sommar. Jag är på väg för att träffa Danne och Richard i Hökensås. Söndag eftermiddag till Tisdag förmiddag, flera dagar vikta för flugfiske i goda vänners lag. 

Rapporter om att Sjösandsländan kommit igång lovar gott, det verkar som att vi äntligen kommer träffa rätt.
 -Yes, det här är så härligt. Jag ler och trycker lite extra på gasen. Sjösandsländan väntar, eller?
 Danne och jag är världsbäst på att skruva upp förväntningarna och Richard var inte sen att haka på. Det här kommer bli så bra.

Richard och Danne klev ur sina bilar och Richard kom fram och ger mig kardan.
-Trevligt att träffas. Vi hade aldrig setts förut och det visar sig snart bli en trevlig bekantskap.
Nu ska här dras bågar men först det praktiska, checka in och köp av fiskekort. Vi knallade in i butiken och som sig bör passade jag på att fråga om fisket.
-Hej! Sjösandsländan....? Jag han inte fortsätta innan expediten i fiskeshoppen avbröt.
-Ja, då har ni kommit rätt, det går inte att misslyckas nu. Det har varit grymt fiske i "Lilla Havsjön" i veckan och i helgen har det dragit igång i "Enesjön". Jag hade åkt dit om jag vore er. Ganska sent igår, mellan 8 och 10 var det rena vakfesten där.
-Går inte att misslyckas! Skrattade vi nervöst.
-Nä om ni inte får något nu så ska ni inte ha nått.
Vi tackade för tipset och gick gick ut med 2 stycken 48 timmars och ett 24 timmars kort. Richard skulle tyvärr lämna oss redan på Måndag eftermiddagen. Vi packade in i stugan och smed planer medan vi raskt drog på oss vadarbyxorna. 

"Enesjön" är en favoritsjö och varför inte vänta in kläckningen där.
Det blåste ganska kraftigt och det kändes att det var ett väderomslag på gång. Solen hade stekt en hel vecka och nu lovade vädertjänsterna bus i några dagar. Det behöver inte vara negativt, om luften är fuktig tar det längre tid för den färdiga sländan att torka sina vingar och blir ett lätt byte för fisken, innan den kan flyga upp i säkerhet över land.
Vi vandrade iväg längs sjön, inga tecken på kläckning än. Jag band på en "Double leg", Danne en hemmagjord "flicksländenymf" och Richard valde också någon sjunkande nymf, det var endast några strö vak ute i sjön och uppenbarligen åt fiskarna under ytan. Vi fiskade av kanterna på sjön, ett par hugg höjde pulsen för några ögonblick och plötsligt står Danne och drillar, det var "flicksländan" som gav resultat. En liten båge som fick gå tillbaka. Vi får mer, resonerade vi.
Här och där bröt några stora sländor ytan.
-Nu börjar det nog grabbar, hojtade Danne. 

Över vass ruggarna dansade redan ett antal sländor, men inga direkta vak. Vi började rota i askarna och jag band på en stor sjösandsländenymf, Danne en kläckare. Ett par fiskar patrullerade strax utanför Danne och en av dem fattade tycke för hans fluga, den gjorde en luftfärd och slog sig tyvärr fri. 

-Fan! Ekade över sjön. Vaken var fortfarande sparsamma och klockan började närma sig åtta. Hoppas att det drar igång snart, tänkte jag och slog mig ner i strandkanten. Vinden började avta och fler och fler sländor samlades för dans, men var är fisken. 

-Fan! Skrek Danne igen. De verkar vara borta hos honom. Jag flyttade mig lite och knöt på en kläckande sjösandslända, Danne får ju på en sådan. Jag kastade på men inget hände, den heta tiden som de pratat om, 8 till 10 var nu förbi. Bonanzan hade uteblivit. 

-Fan! Hördes det igen samtidigt som jag tänkte det samma. Danne var het och hade dragit flugan ur munnen på en till.
En man med väldigt stor näsa dök upp bakom min rygg. 

-Hur går det? Frågade han och spände upp bringan. Tillsyningsman stod det på bröstet. 

-Sådär, sa jag. Kompisen på andra sidan har fått en och haft några påslag men jag har inte fått nått.

-Ja jag hörde det, det var ett jävla liv där borta. Sa han och log. Jag ska ta en sväng bort till tjärnarna, vi ses.

-Japp, ha dä.

Danne gav upp i hans vik och kom gående mot mig. Richard var redan i närheten. Vi slog oss ner och knäppte en pilsner. Solen hade gått ner och knotten hade vaknat. Vatten ytan låg nu blank och stilla. Mannen med den stora näsan dök upp igen, han slog sig också ner och vi satt och pratade fram till midnatt. Han hade som sagt en stor näsa men också en hel del teorier, några som jag gärna ville anamma, mest för att inte känna mig så dålig. Han sa bl.a. att lågtrycket brukar håller kvar fisken vid botten. Skönt då har jag en bra ursäkt nu när drömmarna gått i kras. För en fiskevakt måste väll veta vad han pratar om, eller hur?

Natten avslutades vid köksbordet med en stor mugg whiskey. Det är en ny dag i morgon, då jävlar ska här dras bågar.

"Prinsasjön" blev dagens första destination, små nafs men inget drill på några timmar så vi bestämde oss för att åka till "Lilla Havsjön", Richards sista timmar. Lågtrycket och regnet som det talats om vräkte ner på oss och sländorna som faktiskt kläckte nu, redan klockan 12. Fisken vakade men inte i speciellt stora mängder. Men chansen fanns ju att de få firrarna som gick utanför oss ändå skulle välja våra flugor så vi knöt på torra sjösandsländor. Vi lät de guppa på ytan och ett par gånger var de faktiskt där och högg. Det svåra med att se hela förloppet är att ha is i magen och vänta till fisken har stängt munnen. Vi var hela tiden för heta och lyfte spöt för fort. Det blev inget nu heller men det var ganska spännande i mellan åt.

Richard fiske kort tog slut och det var dags för honom att bege sig hemåt. Det var lunchdags och vi hade ingen fisk att lägga på grillen så vi bestämde att vi skulle passa på att äta på restaurangen ihop innan han for. Det kändes lyxigt och riktigt skönt. Det ihållande regnet hade gjort oss blöta och kalla, det var skönt att komma in en stund.
-Det går inte att misslyckas. Fnös Richard med ett leende.
-Nä, om man inte får nått nu, då ska man inte ha något, men det är nu det sätter igång, vi ringer sen och berättar sa Danne och jag.
Det var tråkigt att han var tvungen att åka men så är det ibland. Trotts att Richard var fisklös var han i gott mod och vi bestämde att vi skulle ge det en ny chans vart efter. Han slog igen bildörren och styrde mot Göteborg.
Danne och jag ville göra ett nytt försök i "Enesjön" och kanske i någon av de närliggande tjärnarna så vi begav oss ditåt. Inget liv syntes till på ytan så vi knallade direkt bort mot den outforskade lilla tjärnen. Den var liten och nästan rund, kanterna var branta och vadning var inte att tänka på. Den var omringad av en gles tall-skog och vi hittade ganska snart ett par kast bara ställen. På tredje kastet sög det till i mitt spö.
Åhh, vad härligt. Det var en ganska liten båge men den gjorde urstarka rusningar ner mot botten. Tillslut kunde jag håva den och middagen var fixad. Några kast senare högg det igen. Samma mönster igen, ilskna rusningar mot botten men tillslut fick även den syna mitt håvnät. Den fick simma tillbaka efter en snabb foto session. 

-Jäklar vad skönt, spöket är borta. Sa jag till mig själv. En liten stund senare, samtidigt som jag försökte lirka ner min orangea zonker från en tallgren, jollrade Danne till borta hos honom. 

-Där satt den. Tredje bågen landad på under en timma. 

Jo Matsa du läste rätt, alla tre fångade på orange zonkers. (Matsa gillar zonkers och brukar håna mig när jag knyter på mina små imitationer.) 

-Vad är det där för larv, brukar han säga. Det kläcker Zonkers idag, Perra.

Igår när vi precis skulle lägga på våra nödkorvar på grillen, kom en kille gående förbi oss med tre rejäla bågar i håven. Vi hajade till och frågade förstås, var och på vad.
-I Vita Tjärn, på orange zonker. Sa han lite skamset. 

Dynga zonkers när sjösandsländan kläcker, nä där går gränsen. Tänkte vi alla. Men nu stod vi där i alla fall och middagen var räddad. En riktigt god fisk middag inmundigades i väntan på att det skulle komma igång. Regnet hade avtagit och vi njöt i fulla drag. Nu behöver man ju inte skämmas när man kommer hem iallafall. Kläckningen kom tyvärr inte igång idag heller i "Enesjön", visst kläckte det men fisken verkade inte förstå. Efter någon timmes nötande där åkte vi åter till "Lilla Havsjön". Över sjön cirkulerade glupska måsar som jagade sländor på ytan men i vattnet var det fortfarande ingen jätte aktivitet. Vi knöt ändå på flugor som skulle likna sjösandsländan.

På andra sidan viken stod en kille och drillade, troligtvis på en sådan, eller var det en zonker kanske?

Ingen krokad fisk hos oss och dagen hade tagit ut sin rätt. Mörkret hade dragit in och vi blöta pojkar hade en behövlig natts sömn framför oss.

Tisdag morgon, vi parkerade vid "Prinsasjön". Regnet var borta och endast en svag bris drog över sjö. I ytan såg man försiktiga vak här och där, typiska myggvak. Jag tyckte de var för få och började med en nymf medan Danne knöt på en flytande myggpuppa. Det dröjde inte länge innan han lyfte spöt för att kroka, men för snabbt. samma sak igen och en gång till.

-Skit också jag är för snabb. Svor Danne. 

Dannes hugg fick mig att tänka om, jag band på en liknande. Samtidigt som jag drog åt knuten, plaskade det till borta hos Danne.
-Härligt!
-Mmm, sa Danne sammanbitet, den är fin. Efter en hård fight låg den i håven. 

Vi fortsatte och snart var det min tur. I ett försiktigt pluppande försvann min cdc tuss från ytan. Även den var vrålstark och bjöd på en riktig fight.

Rackarns så spännande, fisken gick sina banor utanför oss och mumsade puppor. Vi prick kastade på vak och plötsligt gungar det till i Dannes spö igen. Det var riktig fin kondition på fiskarna, de hoppade och slet, men vi vann. 

Tiden började gå mot sitt slut, men det var svårt att slita sig. En ny båge patrullerade utanför Danne, ett par kast mot den och när han lyfte spöt en tredje gång med fast fisk kände jag mig utskåpad men i samma ögonblick slet det till i mitt spö. 

En fantastisk avslutning på en mycket trevlig vistelse, dubbeldrill på åsen.

En gudomlig afton

Vad jag har längtat och nu var det äntligen dags. Jag har visserligen haft min flugpremiär redan men den blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig, snö och trängsel (Läs inlägget Fisklös flugpremiär i snöglopp) men idag är en annan dag med helt andra förutsättningar.
Det var Lomgölen utanför Svärtinge som skulle få släcka min törst.
Raka vägen från jobbet, parkeringen var tom. Skönt,  jag tacklade mitt spö och knallade in i skogen. Snart såg jag sjön mellan grenarna, en lätt krusning dekorerade ytan, inga vak. Jag smög långsamt ut på den stora bryggan vid vindskyddet och blickade ut. Med lite god vilja anade jag möjligtvis några ringar efter en vakande fisk en bra bit ut i sjön.
Det får bli en nymf till att börja med, jag öppnade nymf asken och ögonen föll direkt på en flicksländenymf, som mina vänner på västkusten har haft stor lycka med i vår. Knöt på och kastade ut flugan, den flöt. Den stora buskiga marabou stjärten behöver suga åt sig lite vatten för att sjunka. Jag drog till mig linan så att flugan trycktes ner under ytan och kastade igen. Flugan flöt fortfarande, jag skulle just upprepa momentet då jag ser en regnbåge komma upp för att hugga, jag hinner inte hejda mig och fullföljer draget. -Va i helvete, det här va tokigt. Tar de nymfen som en torris. Jag flinar för mig själv, det här verkar lovande. Nu sjönk den till sist och jag tog långsamt hem den. På femte kastet sög det till och i samma stund som jag reste spöt surrade det till i rullen. -Shit, jävlar vilken fart. Jag höll i och gapade. Linan försvann och 10 - 15 meter av backingen susade av. -Oj, oj, oj. Den stannade upp och jag började veva. Halva linan på spolen igen men då börjar den om. Härligt, det surrar till och jag får lufta backingen igen. Tillslut är den trött trodde jag och jag får in den till bryggan, lossar håven från ryggen och trär försiktigt ner den i vattnet då gör den ett luftsprång på kort lina och försvinner ner i djupet med en flickslända i mungipan. -Attans, vilken firre. Den var inte så stor men jäklar vad stark. Jag knyter på en ny flicka men inget händer, istället börjar det hända saker på ytan. Vinden mojnar och på de blanka fläckarna som bildas sprider sig ringar ut efter försiktiga vak. -Aha!!! Myggpuppor. Jag klipper bort min nymf och byter ut spetsen till en klenare, jag ska testa med upphängare. Knyter på en myggkläckare och en färdig mygga. Jag har hört att det kan vara ett bra sätt att ta reda på vad de är ute efter. När jag drar åt sista knuten hör jag ett galopperande ljud bakom mig och innan jag har hunnit vända mig om ser jag en vit hund med svarta prickar studsande runt mina ben.  -Det är ju Senna och när jag tittar upp ser jag Elin gående genom skogen med en påse i handen.
 -Hej! Är ni här? Vad har du i påsen.
-Sushi! Är du hungrig?
Hon är rar hon. Jag ställde ifrån mig spöt och vi slog oss ner på bänken i vindskyddet och åt. Vinden stillades mer och mer och fler och fler fiskar började vaka. Det här är livet på en pinne tänkte jag, solen spelade i vattenytan och bågen var på gång. När vi kände oss mätta och belåtna kunde jag inte hålla mig längre, det var dags att testa mitt dubbeltacklade set.

Det var en hel del vak och några faktiskt på kastavstånd. Kast tekniken var inte vad den borde, om jag någon gång har kunnat kasta bra var kunskapen nu veck och dubbla flugor gjorde det inte lättare, men jag fick ut de hjälpligt. Jag placerade flugorna något bredvid ett vak i den riktningen som jag trodde den gick och jag trodde rätt. Plötsligt ser jag ett försiktigt hugg i ytan. Jag lyfte spöt och den satt, ytterligare en liten firre men satan vilka vilddjur. Den drog nästan av hela linan innan jag fick stopp på den. Jag jollrade lite för mig själv och Elin log åt mig. Den hade tagit ändflugan, en färdig mygga. Efter håvningen och ett litet foto fick jag hjälpa den igång, den var trött. När den piggnade till simmade den iväg, men inte ut i sjön utan in i strandkanten där Senna fick syn på den. Riktigt spännande tyckte hon och gav den ett försiktigt nafs i ryggfenan. Det såg roligt ut men kanske inte så snällt. Den fick i alla fall en knuff ut i sjön igen, den stack som ett skott. Om någon får en hundbiten båge i Lomgölen så vet ni varför.
Elin och Senna begav sig hemmåt och jag var åter ensam med mina fiskar. Flugan var slemmig med avbrutna vingar så jag ögnade igenom min ask efter något liknande. Hittade inget bra, men jag band på en "black gnat" i samma storlek som fjädermyggan och rörde mig bort längs sjön. Jag hittade ett par luckor i skogskanten och några bågar patrulerade strax utanför. Tittade ett tag hur de gick innan jag kastade ut. Flugan låg som en liten prick på ytan och jag väntade. Fisken närmade sig och nu.... vattnet lyfte sig under flugan men inget hugg. Den ratade min lilla gnat. Bytte till en lite myggkläckare och gick vidare. Såg en ny lucka och strax utanför gick en firre och vakade. Kastade ut flugan och väntade. Jag skulle precis göra ett nytt kast när flugan försvann med ett smackande ljud. En något större båge landades efter en något lugnare drill. En puss och den simmade åter uti sjön. Klockan började bli mycket och solen höll på att gå ner bakom trädtopparna. Kanske ska bege mig hemmåt tänkte jag men när jag kom åter till bryggan där jag började vakade det friskt på kastavstånd så jag kunde inte låta bli. Jag smög ut på bryggan och satte mig på knä. Jag tittade ut över sjön. Det var vackert, ja jävlar vad vackert. En tunn dimma hade dragit in, fåglarna hade tystnat det enda som hördes var fiskarnas sörplande och smackande. Det lät som om de kysste de små myggorna. Jag spanade in ett antal fiskar som vandrade runt som på en bana. Med jämna mellanrum dök de upp på ett perfekt kastavstånd. Innan de passerade där för tredje gången lade jag men fluga mitt i deras väg. Smack! Den tog och jag håvade den nöjt efter en liten drill. Vilken härlig kväll, det är så här det ska vara.

Mina fiskekamrater - Tommy

Även kallad Tommy-Bertil. Han är en riktigt gammal flugfiskeräv med många spännande fjällfisken i bagaget.
Han tog mig med på mitt första riktiga ström-fiske och visade ödmjukt var skåpet skulle stå när han placerade flugan i perfekta drifter. Det har tyvärr inte hunnit bli så många fisketurer ännu, det är mycket som måste stämma. Men det är aldrig försent.

Mina fiskekamrater - Jocke

En nyfunnen kamrat, vi har ännu inte haft så många turer ihop men de som varit har varit roliga. Jocke tillhör ett konkurrerande team när vi snackar gäddtävling. "Team No Name". I höstas avslutade han en fantastisk fiske säsong med att vinna ett av priserna med den längsta gäddan i "S:t Anna Pike Open." Han fiskar gärna gädda men även gös, abborre och strömming. :)
Ihärdigare fiskare får man leta efter.
Läs gärna hans blogg, No name fishing.

Mina fiskekamrater - Andreas

Hetast av de alla är Andreas, mest för att det blir så sällan han får tillfälle att doppa sina beten. Havsöring på Gotland och gäddfiske är hans passion. Inget kan stoppa honom när han får tillfälle. Havsörings jakt i meterhöga vågor med livet som insatts är inget om fisken hugger. Han är bosatt i Stockholm och avståndet har gjort att våra fisketurer blir allt för sällan.

Mina fiskekamrater - Danne

Danne är en gammal barndomsvän som för ett antal år sedan flyttade till Göteborg och vi tappade så smått kontakten. Vi hade sporadisk mejl kontakt, en dag fick jag ett brev. .....tänkte börja flugfiska. Bla, bla. bla.
Kul tänkte jag.
Som vanligt när det gäller Danne så är det 110% och snart efter det följde ett antal riktigt trevliga fiskarfängen ihop på Hökensås. Vi har även gjort en oförglömlig fiskeresa till svenka fjällen. På våren när havsöringen blir lovlig är han ofta het på att få fånga de blanka men när insekterna kläcker står han helst vid någon sjö eller något ström parti. Som jag sa är det 110 som gäller och naturligtvis har han även tagit flugbindningen till sitt hjärta.
Läs gärna hans blogg, It's about trout

Mina fiskekamrater - Matsa

Matsa är från början min brors kompis. Han började fiska för ca 20 år sedan och har hela tiden varit öppen för nya utmaningar. Han har gäddan som sin favorit men har även gett gösen, havsöringen och borren en ärlig chans. Mats tog även med mig på min första Hökensås tripp med flugspöt.
Båten har han på trailer vilket har gjort att vi har kunnat bredda vårat fiskerevir och givit oss många trevliga heldagar längs östkusten.
För 5-6 år sedan introducerade han Johan och mig för jerkbaitfisket som gav oss en nytändning när det gällde gädda. Han har trots sin ihärdighet länge legat ett snäpp efter oss när vi snackar personbästa men i år smiskade han oss på stjärten med besked när han lyfte en ståtlig 16 kilos gäddmadam över relingen. Det blir svårslaget.
Även han är med i teamet "Matsas Mask och Mete" och brukar dra sitt strå till stacken.

Mina fiskekamrater - Johan

Först ut i min presentation kommer Johan. Min storebror och en av medlemmarna i Team MMM (Matsas Mask och Mete).
Johan är som sagt min 4 år äldre bror, som dessutom var personen som fick mig att få upp ögonen för sportfisket. Vi har haft fördelen att få tillbringa somrarna på en ö i den östgötska skärgården under vår uppväxt vilket ledde till sporadiska sommar fisketurer med metspö och spinnspö.
För kanske 20 år sedan när han och en kompis tog sig ut på havet även tidiga vårar och sena höstar för att försöka lura gäddan lades grunden för vad fisket är för oss/mig idag. Han och kompisen Mosse förde fiskdagbok, där allt skrevs ner. Väder, vind, plats, vikt osv för varje enskild gädda, vilket i sin tur ledde till en intern tävling mellan dem. Då och då fick lillebror hänga med och jag anammade dagboken och sättet de fiskade på. Nu var även jag med i tävlingen.
Det har varit mest gädda för Johan först med spinn och nu sedan 5 år, jerkbait. Han har några gånger även hängt med mig till något "Put and Take" vatten med flugspöt.
Personbästa är ännu så länge en gädda på 9,4 kg tagen en blåsig och regnig höstdag för ett antal år sedan men jakten på 10+ fortsätter även fast barn, hus och annat förståeligt nog tar mycket tid från fisket.
För ett par veckor sedan drog han det tyngsta lasset när vi för 6:e gången i rad ställde upp i S:t Anna Pike Open.

Mina fiskekamrater

Jag tänkte att det skulle vara trevligt att presentera mina fiskarbröder här på bloggen. Allt som oftast brukar de dyka upp i mina inlägg och kanske vore det roligt för er att veta vad de är för några pajsare.
Jag hoppas att de inte har något emot det.
De kommer dyka upp här i bloggen efter hand, utom inbördes ordning, som man brukar säga.

Blodad tand

Trots en fisklös gäddfiske premiär för tjejerna dagen innan var de sugna på en revansch och Johan och jag var inte svårövertalade. Dimman låg tät och en svag vind krusade ytan. Dimma brukar sällan vara bra för gäddfisket men det är värt ett försök, hoppas att de får känna på lite gädd-sprattel. Det vore roligt tyckte vi alla.











Vi gav oss iväg. Ankare kändes överflödigt och vi gled långsamt fram över grundbotten.
Plötsligt virvlade det till bakom Tildas drag men gäddan högg aldrig.
-Såg ni, var det en gädda?
-Ja det var en gädda. Synd Tilda, men den hugger kanske igen.
Gäddorna var tyvärr inte riktigt på hugget men jag och Johan fångade 2 gäddor var.
-Hur gör ni egentligen, varför får inte vi något? Det är något fel på våra spön, fel drag, jag vill ha ett sånt drag som ni har! Jag rotade i lådan och plockade fram ett par "Zalt" vobbler.
-De här är bra, kör med de här. Nu är det eran tur.
De fortsatte tålmodigt men ingen firre ville hugga deras beten idag heller, tyvärr.
-Man måste nöta och öva, snart kommer ni få, jag lovar. Sa Johan.
Jag är inte heller orolig snart händer det, de har gott tålamod och lite gädd-sprattel kommer ge dem blodad tand, det är jag övertygad om.

Gädda med pomme

-Vad vill ni ha till middag i dag tjejer? Frågade Johan två av sina
döttrar. -Vill ni ha gädda med pomme?
-Ehh, jaa! Ska vi fiska? Ropade Tilda och Philippa.
Vi gjorde i ordning ett varsitt spö till tjejerna och gav oss iväg.
Risken finns ju att tålamodet tryter för de små så Johan styrde mot ett par relativt säkra platser. Solen sprack fram mellan molnen och en svag bris drog över havet. Johan parkerade i viken och vi började fiska.
Tjejerna som har en viss förkärlek till små gummifiskar botaniserade i deras små fiskelådor, men efter ett tag med en viss inrådan från Johan och mig valde de ett varsitt "Conrad" vobbler som vi tyckte lämpade sig bättre för den grunda viken vi var i.
Efter ett par kast gjorde Johan ett mothugg och första gäddan landades. Gäddan studerades med stora ögon av tjejerna.
- Men släpper du i den? Frågade Tilda, vi ska ju äta gädda med pomme.
-Nä, jag skojade bara, vi har köpt kött som vi ska äta ikväll. Det är väll godare, eller hur? Sen måste vi ju vara rädda om våra fiskar, speciellt nu när de de har massor med gäddbarn i magen. Sa Johan
-Jo, okej då! Mumlade Tilda.
Vi fortsatte att fiska och tjejerna kastade på och vevade koncentrerat in dragen. Philippa fick ett hugg men lyckades tyvärr inte kroka den. Strax efter drog jag en rackare och sedan en till. Vi åkte vidare till ytterligare ett ganska säkert ställe. Jag tog en liten gynnare till. Som Tilda fick drilla.
-Det här var kul, sa Tilda.
-Ja jag älskar att fiska, sa Phillipa.
Det värmde i mitt fiskar hjärta, kanske är det en ny fiskegeneration vi ser i båten idag.
Vi åkte vidare. Tilda fick ett nafs och jag fångade en liten till. Sedan bestämde vi oss för hemfärd. Det var dags för lunch.

Under vår lilla båttur väcktes en gammal tanke till liv. I förlängningen av en utav vikarna som vi brukar fiska, finns en väldigt smal kanal som leder in i en riktigt grund liten insjö. Det går inte att åka båt in i den och jag har vid flera tillfällen tänkt att jag skulle vandra dit med flugspöt för att lura en gädda.
Idag tog jag tag i det. Med stövlar på fötterna och ett färdigtacklat flugspö gav jag mig iväg. En sumpig vass omringade den lilla viken men på några ställen fanns det ett par berghällar som lutade ner i vattnet, jag stannade till på en och fick syn på en lite gädda som låg och solade i det knappt halvmeter djupa vattnet. Det blev ett riktigt spännande "sight fiske". Jag prick kastade min fluga mitt framför nosen men ingen reaktion, fortsatte så ett antal gånger men inget hände, tillslut blev den irriterad och simmade långsamt därifrån. när den kommit någon meter åt sidan skrämde den upp ytterligare en gädda som jag inte sett, den gjorde ett stort dymoln när den stack. De var uppenbarligen inte särskilt intresserade av mat. Jag gick vidare i vassen och hittade en liten lucka, jag kastade ut igen och fastnade efter några drag i en stock.
-Skit också. Jag lirkade och grejade men tillslut gav jag upp och drog till lite hårdare, plötsligt släppte den, bra. För att inte riskera att fastna igen gick jag vidare. Jag stannade till på ett nytt ställe där isen hade klippt vassen i vatten ytan. Körde ett antal luftkast och fick till ett riktigt bra kast, plötsligt som skjuten ur en kanon kom en gädda efter och högg min fluga. -Yes, neeeej.
Den lossnade, jag stannade hemtagningen och den bet igen men med samma resultat. Gäddan spottade ut flugan utan att fastna. -Hmm, fan. Jag tog upp flugan i handen och granskade den. Inte så konstigt. Kroken hade gått av, troligtvis när jag fightades med stocken tidigare.
Jag gick hem, men jag kommer återkomma hit, då med vadarbyxor och några flera gäddflugor, här fanns det potential till riktigt trevligt gäddfiske.

"Matsas mask & mete" vi gjorde det igen.

Våren är kommen och med den vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Spänningen och revansch lusten från höstens andra placering hängde i luften, så även regnet. Väderleksrapporten hade skvallrat om en hård Nordost vind och regn hela dagen och det visade sig stämma ganska bra. Det är inte så mycket att välja på, det kanske rent av är bra för fisket. Tidigare år har vi i stället plågats av sol och spegelblanka ytor.
Vi hade tagit ett taktiskt beslut, det tungt belastade grummel-vattnet inne i Stegeborg skulle vi lämna till de andra och istället skulle vi ge oss iväg utåt.
Vi styrde mot vårt hetaste ställe, tanken var att vi tidigt skulle stärka vårat självförtroende och snabbt komma med i tävlingen. Det är som vanligt den sammanlagda längden av lagets 3 längsta gäddor som räknas. Så 3 snabba var förhoppningen. Vi stannade till utanför viken och gled långsamt in och sänkte försiktigt ner ankaret. Nu skulle vi dra gädda, vi var tända men inom mig surrade en liten oro. Har vi valt rätt taktik? Tänk om inte vårat hotspot levererar. Första ankringen gav inget och vi flyttade oss en liten bit och ankrade på nytt. Strax efter susar det till i fören när Matsa gör ett mothugg. 
-Härligt! Men vad är det?
-Det är en regnbåge! Jollrar Matsa.
-Fan va häftigt, tog den ett jerkbait?
Matsa lyfte in den i båten. Den var fin men det är ju gädda vi ska ha i dag.
Vi fortsatte att fiska och plötsligt sög det tag i mitt spö. Dagens första gädda, Johan var på alerten och tog den lugnt och fint i håven. Yes, upp på måttplankan för ett foto, 76 cm. Vi var heta och viken hade mycket mer att bjuda på. 10 minuter senare tog Johan sin första för dagen som senare skulle visa sig bli dagens längsta, 86 cm. Härligt nu är vi på gång. Den tredje högg strax därpå. Vi hade fiskat i 30 minuter och vi hade redan en ganska bra grund att bygga ifrån. Det kändes bra och oron började släppa, det här kan gå vägen. Nu började jakten för att slå ut gäddorna på topp 3. Vi tog några till och tappade några. Flera var kortare och släpptes snabbt tillbaka. Teamet jobbade bra, håvade, fotade de som var längre och släppte tillbaka, vi såg hela tiden till att ha minst ett drag i vattnet.  Sedan kom det utlovade regnet och fisket dog ut, i alla fall för stunden. Vi förflyttade oss, vi hade en plan och den följde vi ganska väl. Efter ett antal fruktlösa stopp kom vi tillslut till en ny het vik som vi trodde mycket på. Matsa hittade färgkoden för viken och ett nytt race satte igång. Vi krokade ett gäng till och slog ut den minsta från stegen. Det var kallt om fingrarna och vinden tog i men humöret var på topp. Vad kan det behövas för att vinna? Vi kanske klarar oss på det här, resonerade vi, men efter lite huvudräkning och överslag kändes det plötsligt långt bort. Vi måste ha någon över metern. Vi kämpade vidare och det var Johan som drog det tyngsta lasset. Han krokade ytterliggare en fet madam som tog sig in på stegen och nu var han både etta, tvåa och trea.

Vi hade ett riktigt roligt fiske där vi var, men hur gick det där inne egentligen. Efter ett par telefonsamtal fick vi svaret. Det var dött, en av kombattanterna satt i bilen på väg hem, den andre var ihärdig men hade endast lyckas kroka en braxen. Kan det vara så, att det här räcker? Vi körde vidare och fångade några snipor till men dagen började närma sig sitt slut. Vi hade nu fått ihop 249 cm med toppen på 86 och det var inte mycket annat än att åka till målet och hoppas på det bästa.
Det var ganska glest med folk i målfållan, det visade sig att det var många av de 47 båtarna som hade gett upp.
Med tvivel men med stort hopp klev vi fram med kameran. Av snacket mellan deltagarna att döma kunde det kanske gå vägen.
-Har ni fått nått? Frågade tävlingsledningen.
-249, vad är bäst hittills?
-Ehh, ni är tvåa. Ettan har 256 och den enskilt längsta gäddan ligger på 108 centimeter.
-NEEEJ, inte igen, va fan. Johan, jag och Matsa tittade uppgivet på varandra.
-7 cm den här gången, det är inte sant. Vi gjorde det igen.
Den ständiga tvåan, tänkte jag. Är det blogg rubriken idag? Nä för fan, snart är det höst och då jävlar ska vi vinna.
Prisutdelningen började och det glada vinnarlaget fick 15000 sek i näven. Sedan var det deltagarlottdragning. Sådär kul tyckte vi, har tidigare resulterat i ett paket krok och en fleece keps och det brukar inte glädja oss speciellt när vi har varit centimetrar från segern, men idag drog Matsa den stora vinstlotten. Ett komplett nytt Jerkbaitspö och rulle. Grattis till det då i alla fall. Nä, det får bli nya tag till hösten.