fredag 16 oktober 2009

Norrköpings tidningar

Fredag morgon, nästan en vecka har gått. Jag sitter vid frukostbordet på jobbet. Någon prasslar med en tidning några stolar bort.
-Perra, var det inte den här tävlingen du var med i?
Jag tittar tomt upp, tummen är krampaktigt tryckt mot fyran på min måttstock. Jag har uppenbarligen inte glömt det och idag står det dessutom i tidningen.
-Näe! Svarar jag med sprucken röst och tittar återigen ner på de 4 centimeterna som sticker ut framför min tumme.

Riktigt så illa är det inte längre men jobbigt var det.
Jag tar istället tillfället i akt att gratulera Jocke till den fina fångsten, personbästa, bra tajmat och Team Slätombaken till segern.

lördag 10 oktober 2009

Fyra centimeter

Tidigt på morgonen strax efter klockan 6 rullade vi in på parkeringen vid stegeborgs hamnkrog, det var fortfarande mörkt och termometern visade -1 grad. Det var dax för en av årets stora fiske happenings, höst upplagan av S:t Anna Pike Open.
Johan och Mats gick för att delta på kaptensmötet medan jag förberedde båten som vi kört på plats dagen innan. Motorn varmkördes och matsäcken och annat stuvades ner. Jag var lagom färdig när de andra kom tillbaka.
10 minuter i 7 puttrade vi långsamt ut mot starten. På fjärden utanför borgen låg 40 båtar och väntade på startskottet. Vi var lugna men taggade, nu jävlar.
Pang, en fyrverkeripjäs sköts iväg och jag lade gasreglaget vinkelrätt framåt, vi kom iväg bra och när vi körde om två andra båtar som var på väg i våran riktning fnittrade Johan och Matsa som två skolflickor. Vi tog öarna så tight som möjligt i en så rak bana som vi vågade för att komma först till vårat i förväg planerade första stopp. Vi rundade en ö och plötsligt, jävlar en nätboj, jag fick stopp på båten men för sent. Jag hissade upp motorn och Mats kom springande med en kniv. Som tur var hade inte linan fastnat i propellern utan låg bara runt motorn. Den här skiten låg inte här i går. Båtarna vi nyss hade åkt om kom nu farande förbi. Ingen knivinsats behövdes göras och snart hade vi full gas igen. Ett par hundra meter innan det planerade stoppet körde vi om dem igen och vi hade klarat det första målet, nu gällde det bara att få lite bra fisk också. Vi kom först och gled långsamt in i våran vik. Vattnet var spegelblankt och en grå dimma dansade över vattenytan. Inte bra för fisket, men vad gör man, det är idag det är tävling. Vi börjad fiska av längs vasskanten. Det bildades små luftbubblor på den sega vattenytan vid varje ställe där dragen landat, så man såg tydligt hur effektivt vi fiskat av kanten. Båten låg blickstilla så när vi tyckte att vi var färdiga så flyttade vi oss några meter och fortsatte. Vi fiskade noggrant längs kanten i över en timma utan att vare sig se eller känna något. -Kom igen nu, var är dom. Vi närmade oss slutet av viken och vi började diskutera nästa stopp när Matsa plötsligt gjorde ett rejält mothugg. -Yes, den är fin. Efter en kort fight greppade Johan den säkert med "lipgrippen" i underkäken. En 96 cm lång gädda med en vikt på mellan 5 och 6 kilo hölls upp mot mätplankan för ett snabbt foto. -Jävlar, vad bra Matsa, nu är vi med, du är så bra Mats. Matsa sjöng upp sig lite. Med all rätt skulle det senare visa sig. Men vi är ju ett lag. Vi slängde i oss lite frukost under tiden vi förflyttade oss till nästa ställe. Vi fiskade av och flyttade, fiskade av, inget hände. Det var fortfarande spegelblankt, frustrationen och ångesten började gro. Johan tog till orda. -Vi måste hitta vinden. Bra tänkt men var. Vi tog oss ut ur vikarna för att försöka på lite mer öppna platser. Det hade gått flera timmar och varken Johan eller jag hade känt något. Jag tog fram min telefon för att ringa till en kompis i en annan båt, måste bara se om vi gör något fel.
-Hur går det? Får ni nåt?
-Inte ett napp. Jag pustade ut. Ni då?
-Jo en, en skaplig. 96 cm.
Matsa fick också rapporter, från andra kompisar men sanningshalten är svår att avgöra, då Matsa är mannen med den stora räven bakom örat i de här sammanhangen. Kanske en bra taktik för att sätta nerverna i gungning på kombattanterna. Men mellan raderna kunde vi utröna att de också hade ganska trögt fiske.
Vi fortsatte, utan resultat. -Skit, fan, vad är det här? Jag började rota i boxen, längst ner i lådan låg en ask med mina gamla wobbler. De fungerade förr och jerkbaitsen verkar uppenbarligen inte fungera idag så varför inte. De kanske vill ha lite mindre munsbitar. Jag satte på ett Fladen Conrad, i en favoritfärg som jag drog mitt PB på en gång i tiden, exakt på samma plats som vi just nu var på. Efter ett antal kast small det på. Äntligen en gädda, ingen bjässe direkt men en gädda. 61 cm. En standard snipa. Fotade den och släppte tillbaka. Nu behöver vi bara en till så är vi i alla fall med i tävlingen. De 3 längsta gäddornas totala längd är det som räknas men en dag som denna med en gädda var femte timma kan det vara nog så svårt. Vi fortsatte och faktiskt började det krusa på ytan. 10 minuter senare. -Var kom den ifrån? Skrockade Matsa, han drillade en gädda. En fin, Johan fällde ut håven och efter visst besvär låg den i nätet och sprattlade. Skönt nu är vi med i tävlingen. 90 cm och totalt 247 cm. Ett foto och vi var snart igång igen. En liten stund senare gungade det till i Matsas spö igen. -Härligt.
-Ja den här slår ut din Perra. Den är minst 10, 20 centimeter längre. Jag började leta efter "lipgrippen."
-Ta håven, den sitter jävligt dåligt! Jag stod närmast håven och greppade den, körde ner den i vattnet. Precis när jag hade håven runt gäddan lossade draget och i panik lyfte jag håven. Som i slowmotion såg vi fisken glida ut över stålramen. -FAN!!! Det blev tyst i båten. Efter ett tag sa Matsa. -Den där kunde ha avgjort matchen.
-Ja. Sa Johan och jag. Den var säkert 20 längre.
-Vad hade det blivit, vi började räkna fram och tillbaka och kom till slut fram till att vi hade behövt en betydligt större. Vinnaren brukar gå hem med typ 3 meter.
Det var ändå illa, men då förstod vi inte hur illa.
Vi kämpade vidare för en metersbit, hur svårt kan det vara.
Jocke ringde, en av killarna med räv bakom örat. Han var mer ödmjuk nu och erkände att de endast fått en i båten. Trögt fiske även för honom idag. Våran tappade gädda började gnaga igen. Fan, tänk om det hängde på den.
Ställena tog slut och tiden började också ta slut, vi bestämde att fiska av några obeprövade ställe på vägen tillbaks. Jocke ringde igen. Den här gången lät han mer skärrad än ödmjuk. -Vi har tagit en till. Nytt personbästa, 9,6 och 111 cm.
-Bra, det är bara att gratulera, den vinner du nog på, som den lägsta. Sa Matsa.
Vi stannade till vid ett par fina ställen, nu blåste det mera. Plötsligt började Johan köra ett Alice Babs popperi och Matsa och jag som har fiskat ganska mycket med honom insåg direkt att Johan hade fisk på. -Bra hoppas att den är längre. Den visade sig slå bort min med 2 centimeter, den var 63 centimeter. Johan som nu var glad, tyckte direkt att lillebror inte hade skött sig när han plockar så små gäddor som bara mäter 61 centimeter.
Vi stannade på ett par ställen till och Matsa fick ett hugg. -Fan den släppte. Den högg igen men den ville inte sitta. -Shit.
När klockan blev 15.40 insåg vi att meters gäddan som vi trodde saknades inte skulle landas och jag la gasen i botten för att hinna till målgången. Den tappade gäddan gnagde i huvudet när vi 10 minuter senare klev i land på bryggan. Jocke kom och mötte oss och visade bilden på sin trofé. -Jag är längst ännu så länge.
-Har du hört något om totalen då? Frågade Matsa.
-Ja, Crilles båt på 2.53 är längst ännu. Vi kollade på varandra. Är det sant. Johan såg förfärad ut, jag fick en stor klump i magen och jag vill inte veta vad som hände i Matsas mage. Jocke är från början Matsas fiske kompis, han ser ut att vinna på längsta och Crille som verkar vinna totalen är Matsas jobbarkompis och om jag fattat rätt tuggades det rejält mellan dem redan för flera veckor sedan.
-Nä det är inte sant, 4 centimeter. Jag får fan sjukskriva mig på måndag.
Snacket i hamnen skvallrade om riktigt trögt fiske, 11 av båtarna hade gett sig av innan prisutdelningen och kammat noll. Flera av de som var kvar hade också gått bet men en och annan gädda hade trots allt krokats.
Prisutdelningen satte igång och vi fick det bekräftat, Jocke vann på längsta och åkte hem med en fin multirulle. Crilles lag "Slätombaken" vann med 253 cm och fick 15 tusen i näven. Vi knep en andra plats och gick tomhänta därifrån. För att strö salt i våra stora öppna köttsår berättade Crilles lagkompis att i något av de sista kasten hade de ökat total lägnden med 16 centimeter.
-Näe, det får inte vara sant!!!
Dä blev priceless igen.......näää. Just det, Johan vann ett wobbler på en lott.

Länk till tävlingledningens bilder.

måndag 5 oktober 2009

Tail-beten och hemmagjorda tafsar

För ett par veckor sedan bytte jag lina på mitt jerkspö. Den nya linan, grön, Strike wire 0,36 håller för 30 kg. Det gäller att sikta högt. Fördelarna med en grov flätlina är många, nackdelarna få. Men inget är hållbarare än sin svagaste länk. Det är följaktligen dax att byta tafs också. Efter att ha besökt Norrköpings 2 något sådär välsorterade fiskebutiker utan att hitta den tafsen som jag brukar använda mig av, spanade jag in de stora fiske webshopparna. Jag har snöat in på just en modell som jag tycker ha fungerat bra. Tyvärr fanns tafsen inte där heller. Men jag hittade något annat, en entrådig knytbar titanwire och nu har jag gjort mina egna tafsar. Knyter fast ett beteslås av bra kvalitet i ena änden med en vanlig betesknut och ett lekande i den andre. Över knuten smälte jag fast en liten stump krympslang. Den färdiga tafsen blir mellan 45 och 50 cm. Resultatet blev bedårande.
När jag ändå gjorde en beställning slog jag till på ett nytt bete också. Ett Zam Z-tail, i "skitmört" färg.
Det blev en tur till landet i helgen, kanske sista hela helgen för i år. Några timmar veks för fiske och jag var ivrig att få test mina nya inköp. Gav mig iväg med inställningen att ge mitt nya tail-bete en ärlig chans. Tail-betet är som ett stort jerkbait med en rejäl gummisvans. Vad jag har förstått ska det spinnas in långsamt inte jerkas och det ger en betydligt lugnare gång som vid vissa tillfällen ska vara helt outstanding på gäddan och speciellt den stora.
Visst fungerade det, men inte klockrent. Gäddorna blev helt klart intresserade, många följare och en hel del hugg från sidan men många bet bara i svansen. Jag lyckades kroka 5 stycken och det var de som bet rakt bakifrån. Ingen direkt stor men det var iallafall kul att se att gäddorna vid landet har vaknat till liv.