Morr!!!

Många tankar och planer har snurrat i huvudet inför hösten gäddfiske tävling. Ett seriöst försök har gjorts för stärka självkänslan i gäddvassen men det slutade med ett misslyckande (läs "Som att stjäla godis från ett barn"), istället fick vi bygga självförtroende i drag lådan. Men räcker det?

Med gott om tid innan starten som gick klockan 7 styrde vi med båten på släp mot iläggning rampen som vi valt. Den låg en bit ifrån startområdet, detta bl.a för att slippa köa. Vi var trötta men taggade klockan var strax efter 4. Med ungefär en mil kvar på slingriga grusvägar kom det första motflytet, vägen avstängd för reparation.  En rejäl omväg följde på ännu mer slingriga grusvägar och det åt tid. Vi var nu glada att väckarklockan ringt när den gjorde.
Efter bra samarbete vid rampen lyckades vi ändå komma i tid till kaptensmötet och när vi långsamt puttrade ut mot starten kände vi ett koncentrerat lugn i båten. Nu jävlar!

Startskottet gick och alla båtar lade gasen i botten, alla utom båten som låg strax framför oss. Den fick motorstopp och Jocke fick göra en kraftig gir för att komma förbi och inte krocka.
Nu då! Full spätta mot våran rutt. Dimma hade dragit in och kortplottern i Jockes båt fick bli våra ögon. Efter ett tag gled vi in på första fiskeplatsen och vi började koncentrerat piska av den stilla vattenytan. Tre snabba var målet, så att vi sedan kunde jaga längder och slå ut de kortare från topp 3 i lugn och ro. Efter ca 20 minuter kom det första hugget som resulterade i en drygt 60 centimeter lång gädda, alltid något. Det var mitt drag som hade lockat. En snabb landning, ett foto mot mätplankan och sedan igång igen. Det var nummer ett. Den skulle förhoppningsvis snart bli bort skuffad av betydligt större gäddor. Vi förflyttade oss, men de heta ställena som följde var döda.
Fortsatte vidare, vi var på helspänn. Allt kan vara gädda. Någon timma gick med endast några små stötar som resultat. Humöret sjönk, men tillslut landade Jocke en ny liten rackare. Vi hade nu 2 små.
-Kom igen nu det här duger inte!
Vidare till nästa ställe, när vi närmade oss viken såg vi till vår fasa att det redan låg en båt där. Humöret sjönk ytterligare vi måste tänka om. Han var troligen inne på samma spår, hade fiskat av viken innan och det visade sig att han även var på väg till viken efter. Vi fick smida nya planer. Planer som faktiskt inte alls verkade så tokiga. Väl framme på de oprövade platserna. Fina bottnar som gav goda vibbar, men var fan är fisken! Allt verkade perfekt men icke. Frustrerade åkte vi vidare, dagen gick. Koncentrationen var som bortblåst. Matsa och jag surade ur, medan ungtuppen Jocke började dra buskis vitsar. Vi landade till sist några små till men de verkade bara bli kortare och kortare. Skit också.
Crille från "Team slät om baken" som vi fiskade med förra fredagen ringde. Han är het, det visste vi. Han rapporterade typ 2,40. Matsa morrade. -Shit det här är inte bra. Vi är inte över 2 meter ens.
Sämsta någonsin, endast 6 stycken snipor i båten.

Klockan var 15.20 när vi äntrade sista stället och vi var nu nere i skosulorna, men vi greppade efter det sista halmstråt. Vi hade 20 minuter på oss. Då fick Jocke ett rejält hugg plötsligt, han landade äntligen en fin tävlings gädda på 92 centimeter. Vi visste nog att det egentligen var kört men vi började tok kasta och tävlingspulsen höjdes för första gången för dagen. Vi behövde byta ut 2 av 3 gäddor och det på en kvart. De skulle troligtvis dessutom behöva ligga i samma kaliber som den senaste. Den gäddan hade vi behövt några timmar tidigare. De sista minuterna gick fort, för fort, ingen mer fisk ville smaka.
Med ömma ryggar hakade vi fast dragen på spöt och fick inse att vi skulle återgå till mål fållan med det sämsta resultatet i "Matsas Mask och Metes" historia.
Gasen i botten igen, full fart. 5 minuter i fyra såg vi målet framför oss, då plötsligt hackade motorn till för att sedan stanna. Soppatorsk! Båtar som fiskat in i det sista susade förbi oss mot målet.
Det var inte så farligt vi hade extra dunkar och inget att rapportera. Just då kändes det ganska skönt att vi inte håvat 3 stycken metersbitar som skulle godkännas innan prisutdelningen, för tiden var knapp.
Några minuter över 16 klev vi i land på bryggan med en alldeles för lång mätplanka under armen.
Crille stod som en liten trädgårdstomte ihop med de andra deltagarna och väntade på resultatet . De hade ökat längden med ytterliggare drygt 20 centimeter och låg nu på 262 centimeter. Kan det räcka?
Det gjorde det och för andra gången knep de segern, men denna gång tack och lov inte mitt framför näsan på oss. Det känns jobbigt att inte ha presterat bättre men det känns faktiskt inte lika tungt som sist.
Man får helt enkelt lyfta på hatten och gratulera Crille och "Slät om baken" till segern. Bra jobbat!

En riktig galning

Efter en hel dag med arbete ute på sommarstället stod maten i ugnen, på bordet bredvid mig en nyöppnad öl, jag tittade ut över havet. Riktigt gäddväder. Maten beräknas vara klar om en kvart.
Jag måste bara ta ett par kast. Jag tog en sipp på den kalla ölen och plockade ner mitt spö från väggen, spöt var färdig riggat med en blå flash-fluga. På bryggan kastade jag ut, sidvinden slet i fluga och lina och tryckte den in mot vasskanten. Jag tog hem den med snabba långa drag, när flugan nästan var hemma blänkte det till i vattnet strax nedanför mig och en vansinnig rusning fick mig att hastigt resa på spöt. Gäddan som tagit min fluga var otroligt pigg och stark han snodde löslinan på ett par sekunder och jag satte handen över rullen för att hindra den från att simma rakt in i vassen. Mitt klass 8 spö böjde sig långt ner i handtaget, gäddan vände ut från vassen och drog ytterligare lina av rullen trots min hand. Han fortsatte att bråka och jag började känna mjölksyra i armarna. Jävlar vilken galning. Efter några minuters dragkamp vann jag tillslut, förvånad av den ringa storleken greppade jag gäddan bakom nacken och jag pustade ut. Jag gissar på typ 2-2.5 kilo, på inget sätt något rekord men satan vilken ilsken firre, det måste nog vara den argaste fisk jag fått på flugspö. Riktig roligt, jag hoppas på fler.

Som att stjäla godis från ett barn

Det är viktigt att tro på det man gör, nu är det endast en vecka kvar till "S:t Anna Pike Open" och det börjar bli dags att bygga på sitt självförtroende. Planen var att Matsa, Jocke och jag skulle fiska ihop oss inför tävlingen under lördagen men det fungerade tyvärr inte av olika anledningar.
Istället blev det en tur på fredagen ihop med Mats och en av medlemmarna i ett rivaliserande team, "Slät om baken".
Crille, en trevlig prick måste jag väll säga trots att han snodde oss på 15 tusen spänn förra hösten när hans lag slog oss med fyra centimeter.

Vi styrde mot en ganska stor vik och började fiska mot en djup vasskant. Den djupa sträckan gav inget men när det längre in i viken grundade upp kom vår första visuella kontakt farande fram med siktet inställt på Matsas drag. En ganska skaplig gädda, gissningsvis på drygt 5 kilo svängde upp mot hans jerk men ångrade sig tyvärr i sista stund. Den nöjde sig med att vispa upp en rejäl virvel i ytan.
Några kast senare kom en liknande virvel vid mitt bete men något fick även den att ångra sig. Vi fortsatte driften in på riktigt grunt vatten.
Vattnet var täckt med stora bälten av nate. Men här och där var det fiskbart. Crille hängde på ett "spinner-bait" och dängde iväg ett välplacerat kast in i en lucka i vassen, ett par vevtag och hans spö fick plötsligt en härlig båge.
-Yes, där satt den, den är nog fin.
Det dröjde ett tag innan den visade sig, vilket brukar betyda stor fisk. Han pressa den mot båten och som han trodde uppenbarade sig en fisk på en bra bit över medel vikt. Den var stark och i ett sista desperata försök att slå sig fri hoppade den och landade med ett rejält plask en meter ifrån relingen men Crille höll i. Snart efter lugnade den ner sig och jag kunde hjälpa Crille med ett gälgrepp. Vågen visade på 7.15 kg. En bra början på en bra dag, trodde vi. Vi fortsatte i viken och vi fick några hugg som Matsa och jag var dåliga på att förvalta, Crille landade en till. Dagen gick och delar av laget "Matsas Mask Och Mete" började bli oroliga. Vi fick en del hugg men ingen landad.
Crille fångade ytterligare 2 gäddor och när vi molokna klev i land på bryggan efter en hel dag hade både Matsa och jag nollat. Det här var inte bra, inte alls faktiskt. Vi åkte som sagt ut för att höja vårat självförtroende men det verkar som det fick motsatt effekt. Hur ska det här gå, vi får hoppas att Jocke kan tända oss nästa helg.

Crilles telefon ringde. Det var en av hans lag kompisar.
-Det kommer bli som att stjäla godis från ett barn nästa lördag. Sa han och flinade.
Hmm...

Mycket nu!

Jag har haft mycket att göra under veckan som gått och har 2 halv färdiga inlägg som väntar på publicering.
Dessutom står en rapport om helgens tävling på kö.
Håll ut!

Snart dags igen

Höstupplagan av S:t Anna Pike Open närmar sig. Den 25 September är det dags igen.
"Matsas, mask och mete" har naturligtvis anmält sig och i år ska vi vinna. Det är på tiden nu med 2 andra placeringar och en tredjeplats i bagaget.
Laget ser tillfälligt lite annorlunda ut i år då min kära bror och lagmedlem tyvärr kommer sitta ihop tryckt i en flygplansstol på väg till Australien just när startskottet går.
Istället kommer ärkerivalen Jocke från "Team No Name" få glädjen att tävla för oss denna höst. :) Han har ingen lätt uppgift att leva upp till då Johan i våras drog det tyngsta lasset i vår-tävlingen.
Välkommen Jocke, det kommer bli jävligt kul.

Regnbågsafton

Det är över en vecka sedan nu men jag tänkte kort berätta om en rolig flugfiskekväll.
Efter jobbet styrde jag mot Magnehult och riggade snabbt ihop min utrustning. Vid å kanten stod redan 2 gubbar, eller rättare sagt en stod och en simmade ryggsim. Han hade ramlat i. Vattnet var högt efter allt regn och strandkanten var svår att urskilja då det svämmat över.
Det var ingen speciell aktivitet på ytan och den torra gubben hade varit där sedan tidig förmiddag och endast fått ett påslag. Jag körde där någon timma tills telefonen började vibrera i byxfickan. Det var Danne min fiskekamrat från västkusten. Han berättade att han just var på väg hem från en lyckad fisketripp med fyra starka bågar på sitt samvete tagna på fjädermygg-kläckare i en av hans hemma sjöar.
-Myggorna kläckte som fan.
Jag gratulerade och bestämde mig för att bege mig till Lomgölen en av Rist sjöarna istället, där jag tidigare varit med om det han just berättat. Kanske de kläcker där med.
Väl där såg jag det jag hoppats på. Patrullerande försiktiga "head and tail" vak på kastavstånd. Knöt genast på en liten svart myggkläckare med en vit cdc tuss som flytkudde och började fiska. På tredje kastet sträckte tafsen och tussen försvann. En snabb drill och en regnbåge strax under kilot kunde krokas av och simma åter. Ett par kast senare högg det igen, nu en större, den rusade ilsket ut mot sjön och naggade på backingen. Efter ett par minuter kunde jag dock håva den, men rusningarna hade tyvärr dragit musten ur den och efter misslyckat återupplivnings försök bestämde jag mig för att behålla den.
Flugan var mos och jag bytte till en lika dan. Efter lika många kast igen ville ytterligare en firre leka med mig. Nummer 3 var lite större den med, men var betydligt lugnare i drillen. Den fick simma tillbaka. Jag satte mig i strandkanten och pustade ut. Härligt, fan vad kul. Jag njöt av stunden innan jag rensade nummer 2. Magen var full av myror, sprängfull. Hmm, de tar ju uppenbarligen myggor men tydligen myror också. Jag band på en liten myra för att testa och började fiska. Fisken högg och jag missade, jag ryckte flugan ur munnen, det upprepades ett antal gånger. Antingen var jag för het eller så var fiskarna lite misstänksamma på min myra men jag fortsatte med den till mörkret föll. Skogen blev svart och det började knaka där ute bland buskar och träd. Dags att åka hem.
Grymt rolig kväll med 3 landade bågar under en halvtimmes fiskande och en hel del missade hugg under kvällen.