Båten i och årets första Regnbåge.

I torsdags gick isen på mina breddgrader och i går tog brorsan och jag årets jungfruresa till ön.
Det var härligt att ge sig ut på havet igen efter den långa kalla vintern. Ejdrarna låg i klungor och guppade och skrockade, himlen var klarblå och jag fick äntligen känna fartvinden i ansiktet igen.
Efter några timmars jobb ute på ön och efter ett par kast från bryggan, mest för att känna på grejerna och se gången på ett par nyinköpta jerk modeller var det dags att åka hem. Jag har jouren kan man kalla det utan att gå in djupare på det, men det innebär att jag inte bör vara så långt hemifrån.
När jag väl kom hem möttes jag av vilddjuret (Senna, vår Dalmatiner) som var helt rabiat och krävde en skogs promenad utan koppel. Jag erbjöd mig och gav mig av till Lomgölen för att is-reka. Bra att ta två flugor i en smäll. Senna var helnöjd och jag med, jag hade stora förhoppningar om öppet vatten. Men tji fick jag. Isen låg över i princip hela sjön, endast en krans på ca 5 meter från land var öppet runt hela sjön.

Senna och jag tassade ut på bryggan vid vindskyddet, i ögonvrån såg jag något som rörde sig i det klara vattnet och när jag tittade noggrannare såg jag att det var 3 stycken riktigt fina bågar som patrullerade is kanten precis bredvid mig. Jag började söka efter mobilkameran för att kunna ta ett kort men då plurrade Senna och fiskarna drog iväg. Det gjorde inte så mycket men de fina 3 tände en gnista i mig. Jag måste bara ut med spöt snart. Kanske i morgon.

I morse ringde klockan 05.00, precis tokigt en söndag men jag hade själv ställt den, fiskesugen som jag var. Jävligt korkat tyckte jag och gick och lade mig igen. Jag hade inte frågat någon kompis om intresse fanns för jag visst inte hur mycket tid jag skulle kunna lägga på fisket med tanke på den tidigare nämnda jouren och min dagsform.
Men 5 timmar senare stod jag inklämd längs med Magnehultsån och fick äntligen röra på min rostiga kast arm. Det är ju inte riktigt sånt fiske man har drömt om hela vintern men vad gör man inte. Det var i allafall kul att få doppa flugan och känna draget i spö och lina igen.
Som sagt var det väldigt mycket folk och det verkade inte vara många som hade lyckan att få drilla. Jag såg en kille som drog en liten båge i den starka strömmen efter fallet.
Jag förundrades över hur naturen vaknat till liv, i vattnet kryllade det av vårstel snok och fåglarna kvittrade som tokar. En ekorre hoppade förbi och små, små fjädermygg lättade med vinden.

På en informationskylt vid vattnet hade någon ofrivilligt påskpyntat när han i ett bakkast fastnat med en färgglad streamer.
Efter ett par timmar droppade folk av och jag rörde mig till den smala starka strömmen och funderade. Det var som sagt smalt och snabbt och jag gjorde ett genidrag om jag får säga det själv. Jag letade upp den tyngsta flugan jag hade (tungstensförtyngd Atomic stekel), det gick knappt att kasta den men jag kom ut så långt jag behövde och lät den sjunka. Plötsligt sträckte linan upp och en botten simmande liten båge kunde håvas. Det var härligt, årets första var ett faktum.

Sen hände inget mera. Jag bestämde mig för att åka förbi Lomgölen på vägen hem, se om isen släppt mer och om jag kunde lura någon av de tre.
Lite mindre is var det men det var alldeles för mycket för att jag skulle få ut så mycket av det. Jag drog några kast ut på isen och lät flugan droppa i och sjunka innan jag tog hem den. Inget hände och de 3 såg jag inte skymten av. Jag hoppas kunna återkomma och ge dem en match snart igen. Nu är vi igång så smått, härligt.

Vad har hänt sen sist?

Idag ska båten målas, våren är här och fiskesäsongen närmar sig. Det är 12 grader och västlig kuling. Riktigt is-knäckar väder.

För ca en vecka sedan tog jag och jycken en kvällspromenad vid Bodaviken.
Bråviken låg då öppen därifrån och utåt, i alla fall längs den norra stranden, härligt med öppet hav.

Helgen som var packade jag flugfiske sakerna och styrde mot Magnehultsån med förhoppning att isen släppt även där. På poolerna låg det tyvärr is men längre upp i ån var det öppet. De självklara fiskeplatserna var tyvärr upptagna och då jag inte vill börja säsongen med att klättra i träden i den relativt täta skogen nedströms bestämde jag mig för att strunta i det. Men bara att få se öppet vatten efter den långa kalla vintern var härligt och värt resan.

Hemma har jag tagit alla små luckor som dykt upp i vardagen för att fylla på mina flugaskar, det går sakta framåt, nu senast har jag bundit upp ett gäng "Flashbacks" i olika storlekar.
Det är möjligt att smakprov på mina alster dyker upp här framöver.

Hela vintern har jag drömt mig bort i flugfiskets värd men nu känns det som att gäddorna börjar pocka på min uppmärksamhet. Den 30 April är årets datum för vårens "S:t Anna Pike open" tävling. Då gäller det att vara uppe på tårna. I år ska vi vinna.

Mer värme, mer vind, jag måste ut på havet snart!

Fiske året som gått.

2010 har blivit 2011 och jag vill ta tillfället i akt att önska alla ett gott nytt år.

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag konstatera att det inte varit mitt bästa fiskeår.
I alla fall om man ser till storlek och antal. Jag önskar även att det hade kunnat bli lite fler tillfällen, då det ofta är stunder för livet, som får mig att må lite extra bra.

Under mina turer på jakt efter de gröna. Har jag endast lyckats fånga 59 stycken gäddor med den största på blygsamma 4,5 kg. Det är inget vidare, jag vet. Men det får bli nya tag 2011.

På flugfiske sidan ser det inte riktigt lika mörkt ut. Här har jag lyckats lura 18 fiskar varav 4 var gäddor och resten regnbågar. Som ni ser är antal flugfångad fisk färre än de jerk/spinn fiskade, men jag ser det ändå som ett rätt hyfsat resultat för att komma från mig.

Det här blev rätt tråkig och menlös statistik från mitt fiskeår men som ni redan vet finns allt om mitt fiske 2010 att läsa här i bloggen.

Som den bästa upplevelsen för året vill jag lägga min väldigt fina regnbåge som jag fångade i Strandgölen, Hökensås i somras i topp och den galna gäddan jag drog på flugspöt i september.

Men det som är årets största händelse är väll Matsas helt otroliga 16 kilos gädda som i dagarna har kommit upp i ljuset igen då han vann den ärofyllda tävlingen "Big pike callange 2010" Grattis till det!

Linslusen Mats har även figurerat i lite olika fiskepress med sin kluns. Bl.a Fiskejournalen och Fiskefeber med en helsida.
Det blir svårslaget, men som sagt jag får ta nya tag i år. Ni får hänga med och se hur det går.

Jag kan också berätta att en fjällfiske vecka är bokad till sommaren men mer om det senare.

Senhöst på Åsen

Det har nu gått över en vecka sedan Daniel och jag för sista gången för i år besökte Hökensås fina fiske sjöar. Jag har haft i sinnet att skriva en utförlig rapport om denna som vanligt trevliga tur men tiden har inte räckt till och jag tar mig nu friheten att istället länka till Daniels välskrivna inlägg på hans blogg, It’s about trout.
Lite slött och tråkigt, jag vet. Men jag bjuder på ett par bilder iallafall.

 Fredag: Danne med den första av 2 riktigt fina regnbågar. 

Själv fick jag aldrig möjlighet att posera med någon fisk då jag fiskade bomm.

Lördag: En vacker men iskall morgon vid Enesjön.

Ett par timmar på morgonen gick fiskarna strandnära och vakade efter fjädermyggor men att imitera en sådan med en stilla liggande liten fluga var i princip omöjligt då linan frös fast i spöringarna i -7 grader.

Söndag: Jag smyger ut i vattnet vid ett nytt favoritställe i Enesjön.

En riktig galning

Efter en hel dag med arbete ute på sommarstället stod maten i ugnen, på bordet bredvid mig en nyöppnad öl, jag tittade ut över havet. Riktigt gäddväder. Maten beräknas vara klar om en kvart.
Jag måste bara ta ett par kast. Jag tog en sipp på den kalla ölen och plockade ner mitt spö från väggen, spöt var färdig riggat med en blå flash-fluga. På bryggan kastade jag ut, sidvinden slet i fluga och lina och tryckte den in mot vasskanten. Jag tog hem den med snabba långa drag, när flugan nästan var hemma blänkte det till i vattnet strax nedanför mig och en vansinnig rusning fick mig att hastigt resa på spöt. Gäddan som tagit min fluga var otroligt pigg och stark han snodde löslinan på ett par sekunder och jag satte handen över rullen för att hindra den från att simma rakt in i vassen. Mitt klass 8 spö böjde sig långt ner i handtaget, gäddan vände ut från vassen och drog ytterligare lina av rullen trots min hand. Han fortsatte att bråka och jag började känna mjölksyra i armarna. Jävlar vilken galning. Efter några minuters dragkamp vann jag tillslut, förvånad av den ringa storleken greppade jag gäddan bakom nacken och jag pustade ut. Jag gissar på typ 2-2.5 kilo, på inget sätt något rekord men satan vilken ilsken firre, det måste nog vara den argaste fisk jag fått på flugspö. Riktig roligt, jag hoppas på fler.

Regnbågsafton

Det är över en vecka sedan nu men jag tänkte kort berätta om en rolig flugfiskekväll.
Efter jobbet styrde jag mot Magnehult och riggade snabbt ihop min utrustning. Vid å kanten stod redan 2 gubbar, eller rättare sagt en stod och en simmade ryggsim. Han hade ramlat i. Vattnet var högt efter allt regn och strandkanten var svår att urskilja då det svämmat över.
Det var ingen speciell aktivitet på ytan och den torra gubben hade varit där sedan tidig förmiddag och endast fått ett påslag. Jag körde där någon timma tills telefonen började vibrera i byxfickan. Det var Danne min fiskekamrat från västkusten. Han berättade att han just var på väg hem från en lyckad fisketripp med fyra starka bågar på sitt samvete tagna på fjädermygg-kläckare i en av hans hemma sjöar.
-Myggorna kläckte som fan.
Jag gratulerade och bestämde mig för att bege mig till Lomgölen en av Rist sjöarna istället, där jag tidigare varit med om det han just berättat. Kanske de kläcker där med.
Väl där såg jag det jag hoppats på. Patrullerande försiktiga "head and tail" vak på kastavstånd. Knöt genast på en liten svart myggkläckare med en vit cdc tuss som flytkudde och började fiska. På tredje kastet sträckte tafsen och tussen försvann. En snabb drill och en regnbåge strax under kilot kunde krokas av och simma åter. Ett par kast senare högg det igen, nu en större, den rusade ilsket ut mot sjön och naggade på backingen. Efter ett par minuter kunde jag dock håva den, men rusningarna hade tyvärr dragit musten ur den och efter misslyckat återupplivnings försök bestämde jag mig för att behålla den.
Flugan var mos och jag bytte till en lika dan. Efter lika många kast igen ville ytterligare en firre leka med mig. Nummer 3 var lite större den med, men var betydligt lugnare i drillen. Den fick simma tillbaka. Jag satte mig i strandkanten och pustade ut. Härligt, fan vad kul. Jag njöt av stunden innan jag rensade nummer 2. Magen var full av myror, sprängfull. Hmm, de tar ju uppenbarligen myggor men tydligen myror också. Jag band på en liten myra för att testa och började fiska. Fisken högg och jag missade, jag ryckte flugan ur munnen, det upprepades ett antal gånger. Antingen var jag för het eller så var fiskarna lite misstänksamma på min myra men jag fortsatte med den till mörkret föll. Skogen blev svart och det började knaka där ute bland buskar och träd. Dags att åka hem.
Grymt rolig kväll med 3 landade bågar under en halvtimmes fiskande och en hel del missade hugg under kvällen.

Glädje och förtret

Sommaren lider mot sitt slut, till en dels glädje och andras förtret. Ett visst vemod infinner sig när höstmörkret kommer allt tidigare om kvällarna, när vattnet kyls långsamt av och när solen inte värmer i samma utsträckning längre.
Jag gillar sommaren och om jag inte hade haft fisket skulle tiden som väntar oss nog kännas otäckt tung. Flugfiskare i norra Sverige börjar så smått få titta på sin säsong i backspegeln, själv ser jag ljuset i det stundande höst mörkret.
Gäddorna finns så klart där på sommaren också, likaså regnbågen i mina P&T vatten, men det är nu det sätter igång på riktigt igen enligt mig.
Jag lägger inte ner fisket helt under sommaren några regnbågsturer har ni kunnat läsa om här i bloggen och gäddan har också blivit frestad några gånger både med flugspöt och med jerk-stickan. Men sommaren tar mig oftast in i drömmarnas värld istället, med hungriga höstgäddor, fjällfiske i strömmande vatten och om jagande kräsen höst-båge.

Jag har som sagt givit gäddan en chans ett par gånger ute i skärgården, dock inte på fullt allvar. Ett par kvällar med flugspöt från land mest för att övningskasta, men en liten gynnare gick på mitt falsarium och sög in min grön glittriga fluga. Några sporadiska jerkturer har givit några små gäddor också, senast igår var jag ute en sväng med Elin och Senna, då Elin och jag drog en varsin och missade ett par hugg. Det var roligt, speciellt roligt var det att höra Elin förklara om hur hennes puls rusade när hon såg gäddorna attackerade hennes drag. Precis som man själv kan känna när gädd-säsongen drar igång.

Magnehult efter jobbet

Vi, Matsa och jag har länge pratat om att få till ett litet flugfiskafänge efter jobbet och igår blev det äntligen av. Vi träffades i Magnehult i ett piskande ösregn.
Väderprognosen hade visserligen lovat bus, men lite regn är väll inte så farligt.
Lite! Vi trotsade regnet, klev ur bilen och blev genom sura på ett par minuter. Vi tog skydd under taket på ett vindskydd, där vi riggade våra spön.
Jag band på en flicksländenymf på en långsamt sjunkande tafs, det brukar vara ett bra val när man inte vet bättre. Sedan väntade vi ut regnet ett litet tag.
Regnet avtog så smått, det slutade inte helt men vi kunde inte hålla oss längre. Vi knallade ner till stranden och började fiska. Matsa som inte hållit i sitt flugspö på över ett år var lite ringrostig men snart började han få till det och fick flugan att landa där han tänkt sig.
Efter en liten stund högg det tag i min fluga och en liten regnbåge kunde bärgas efter en lam fight. Skönt, det är alltid roligt när det nappar.
Regnet slutade till sist och himlen sprack upp, i samma stund började fisken vaka. Jag stod just och tänkte att jag skulle byta till torrfluga när jag hörde en röst bakom mig.
-Tjena Pewe! Mitt smeknamn från förr.
Det var Jonne Z, en gammal lumparkompis som dessutom är en av grundarna av IMAGO flyfishing.
-Tja, vad gör du här? Det var länge sedan!
Han hade varit där dagen innan en sväng och dragit båge och hade då tappat sin kära peang som han gärna ville ha tillbaka.
Vi snackade ett tag och han berättade om några fantastiska sommar veckor han haft på Finnmarksvidda på gränsen mot Ryssland. Produkttester och guidning med harr, öring, röding och galna gäddor så långt upp i norden man kan komma. Magnehultsån kändes inte längre så het. Utanför oss vakade det nu friskt och jag började rota efter en flytande tafs i väskan, plockade upp en flätad tafs.
-Är det en Roman Moser tafs du har?
-Ja, de gillar jag, sa jag. Sträcker fint.
-Jag fiskade med honom för lite sedan, en riktigt trevlig prick.
En del har det bra, tänkte jag. Det verkar vara en annan nivå på hans fiske. Flugfiske i alla världens hörn, inte minst i alperna framför allt i Österrike där han sedan något år bor. Ni kan läsa lite mer om hans fiske i forumet på Edgeflyfishing
Vi sa hej efter ett tag och han letade lite till innan han for därifrån.
De hade dragit typ 10 firrar igår och de flesta på små myror i storlek 16, 18. Jag band så klart på en myra, men utan resultat. Vi körde på och rörde oss uppåt mot fallet mellan övre och nedre dammen. Jag fipplade ut min fluga mellan stenarna i det strömmande vattnet och fick direkt ett litet påslag, men tappade. Kastade igen och samma sak. Det upprepades igen men på femte kastet satt den, ett litet tag. Det var en liten öring som hade fattat tycke för min fluga. Matsa och jag gick vidare upp i övre dammen och lät öringen vila. Vi körde på men inga krokade fiskar. Det började bli mörkt och vi rörde oss neråt igen, vi stannade till där den lilla öringen stått. Vi tog ett par kast och båda två fick ett varsit hugg. Jag fastnade så klart i en gren som vanligt och slet av tafs spetsen, vi bestämde oss för att lägga ner men när vi kom ut ur buskarna såg vi en av de andra fiskarna som var där få ett häftigt hugg på en strippande nattslända.
-Coolt! Ähh vi tar ett par kast till va? Sa jag.
Vi band på en varsin hjorthårs caddis och slängde ut. På tredje kastet, efter ett par snabba strippar small det plötsligt till. En lite större än den förra och den bjöd på en fin fight i ett par minuter innan den på något sett bände sig loss. -Skit också.
Jag tyckte det var en spännande och trevlig kväll, det gjorde nog Mats också men han hade nog behövt landa en fisk för att få tillbaka flugfiskesuget. Vi får hoppas att vi snart kan ge det en ny chans.
Månen lös nu hel över trädtopparna och det är tyvärr jobbardag i morgon.
Det blev dags att åka hem.

Sommarfiske i Hökensås

-Har du fler av den här flugan? En man kom in i butiken och höll upp en liten gråblå fluga framför ögonen på expediten.
-Jag tror det, titta i lådorna där borta.
-Det här är min sista, de andra gick åt i morse.  Strandgölen var helt fantastisk då. Fiskarna var helt galna i flugan.
Mannen rotade runt i lådorna och hittade till sist. -Bra, här är de ju! Jag tar tio.

Hmm, Strandgölen kan det vara något kanske? Danne och jag tänkte på samma sak.
-Finns det några platser kvar i sjön? Frågade jag.
-Jag ska se, i morgon är det ledigt, det är ingen som har bokat ännu så länge.
-Strandgölen för oss själva! Kan det bli så bra? Vi slår till!

Danne och jag hade på ganska kort varsel bestämt träff i Hökensås. Måndag till Onsdag, kanske inte vid den hetaste tiden på året, i början på Augusti men fiskesuget blev för stort.
Vi var inne i fiske shopen för att köpa fiskekort när idén kläcktes.
Strandgölen är en specialsjö med kvotering, man får max vara 8 stycken i sjön samtidigt och fiskarna där är av mycket god kvalitet. Stora och starka.
Nu skulle vi få fiska där. Kortet sträcker sig från 6 på morgonen till samma tid nästföljande dag.
Men först hade vi nästan ett helt dygn i de vanliga sjöarna.
Vi hade ingen större brådska att komma igång med fisket, trots suget, då det är framför allt kvällar, nätter och morgnar som gäller så här på sommaren. Vi installerade oss i stugan och lade upp planer för dagarna.
Kvällar, nätter och morgnar! När ska vi sova då? Vi bestämde att vi skulle vända på dygnet och försöka sova på den ljusa tiden.

Klockan 16 stod vi färdig tacklade vid Enesjön. Det var en hel del bilar på parkeringen men det visade sig inte bara vara fiskare, några verkade vara där för blåbärens skull.
Precis vid parkeringen såg vi en fisk som gick och vakade, ingen stor direkt men det är alltid kul att kasta på vak, så Danne och jag smög försiktigt fram till sjökanten för att försöka lura den. Det gick inget vidare, fisken visade inget intresse för det vi presenterade och snart var den borta. Vi gick vidare och testade några andra ställen. Vatten ytan var nästan helt stilla och man såg några försiktiga vak här och där. Men våra hetaste platser var upptagna.
Planerna för dygnet var att vi skulle börja i Enesjön, äta fisk-middag och sedan köra kväll, natt och gryning i Prinsasjön. Några timmars sömn skulle få in där innan gryningen också. Efter klockan 6 skulle vi sedan köra ett par timmar i Strandgölen innan vi åter skulle utnyttja vår lilla stuga för sömn. Det är jobbigt att vara fiskare, men det gäller att passa på.
Fisk-middag var det ja, men då måste vi fånga fisk först. Inget hände i Enesjön så vi gick till Vita Tjärn, den lilla tjärnen som mättade oss sist vi var på Åsen. Den svart vattenytan låg helt blank, något enstaka vak syntes men vi såg inga insekter. Vi testade runt i asken, efter många byten åkte en liten superpuppa på, jag lät den ligga helt stilla i ytan, jag satte mig på huk för att vila ryggen och plötsligt bröts ytan med ett litet skvätt vid min fluga, jag reste spöt. Äntligen, nu vankas det middag. Det var en ganska liten fisk, inte speciellt kämpa stark och rullen kändes onödig, jag tog hem linan med handen, den simmade in mot stranden där jag stod, rakt in bland näckrosor och bråte. Jag hade fullt upp med att hålla kontakt med fisken. Bågen körde fast runt några näckrosblad och jag tog några steg åt sidan för att kunna lirka ut den, plötsligt kom den loss och med full fart drog den ut i sjön. När jag flyttat mig åt sidan tidigare hade linan utan att jag sätt det lagt sig i en ögla runt en rot. Spjoooong!!! sa det och fisken hade gett mig ett långfinger om den haft något. Det får bli nödkorv till middag idag istället. Vi packade ihop grejerna för att förflytta oss till Prinsasjön.
Kvällen närmade sig och vi hoppades på att det skulle lossna nu.
Vi styrde våra steg längs sjön bort till platserna där vi avslutade förra besöket på åsen med en dubbeldrill. Tyvärr var Dannes ställe upptaget så han muttrade något ohörbart för sig själv och knallade långsamt ut bredvid mig.
På vattnet flöt det en hel del döda och några nykläckta små, små bruna dagsländor som vi tror är vassländor och med mörkret kläckte det små och meddelstora nattsländor. Vi provade runt i asken igen. Fisk vakade här och där men inte i några mängder. Killen som snott Dannes plats tjoade plötsligt till och strax efter hördes ett plask ute i vattnet.
Jag såg vad Danne tänkte. "Fan, den kunde ha varit min".
Han hade tagit den på en väldigt lite "Streaking caddies". Vi fortsatte fiskandet fram till midnatt, men utan resultat. Strax innan kolmörkret kom kall-dimma inrullande över sjön och fisken slutade att vaka och det blev precis tyst över sjön. Vi gav upp för att i stället ge grynings fisket en chans. Vi åkte hem till stugan och sov ett par timmar. Strax före 4 var vi på plats igen. Vi körde på till halv 6, ingen fisk nu heller.
Men snart skulle vi få prova specialsjön.
Strandgölen låg nästan stilla, mitt i sjön vakade det och små krusningar störde ytan. På parkerings sidan var sjön ganska långgrund och botten var täckt av små rund stenar, vattnet var klart. På motsatta sidan var det djupare.
När klockan slog 6 vadade vi försiktigt ut på den steniga stranden och började fiska. Efter en liten stund stramade Dannes lina upp. Han lyfte spöt och fisken i andra änden svarade med ett ursinnigt hopp. -Jävlar vilken firre. Utbrast vi nästan i kör. En rusning, sedan ytterligare ett hopp och tyvärr var det hoppet det sista vi fick se av den. Den stack med en brusten 0,15 tafs i mungipan.
-Skit också, fan, fan, fan. Svor Danne.
-Det kommer fler. Försökte jag trösta honom.
Ett tag senare kom en favorit i repris fast denna gången för mig. Ett hårt hugg och en galen rusning, sedan ett hopp.
0,15 spetts är uppenbarligen inget för Strandgölen.
Klockan var 9 på morgonen och vi åkte hem för att sova.
På vägen stannade vi i shopen för att komplettera med ny grövre tafs spetts och även införskaffa några av de blågråa flugorna som gubben viftat med igår. Danne blev färdig först och gick ut för att vänta på mig. Han tittade oförstående bort mot bilarna och såg en pickup närma sig min bil med flaket.
-Nä, vad är det här?
Baken på den bilen tog i min framskärm och med ett skrapande ljud fortsatte bakåt. Vid backspegeln small det till men bilen fortsatte med ett skrapande ljud. När halva framdörren var skrapad och bucklad upptäckte föraren vad han gjort och tittade förskräckt ut. -Oj!
Danne hämtade mig i butiken och nu följde allt sådant där som man helst inte vill syssla med när man är så trött att man håller på att ramla av pin. Försäkringar och sådant. Men allt verkar iallafall ordna sig.
I säng till sist och klockan ställdes på 13.00.
Jag försökte glömma och tack vare de ilskna fiskarna som vi tidigare stött på gick det ganska hyfsat.
Åter vid Strandgölen tog vi till nödkorven igen. Nu var planen att vi skulle stanna här till klockan 6 nästa morgon.

Någon timma senare började vi mätta och belåtna fiska igen. Nu utrustade med grövre tafs spetts. Vi gick iväg längs sjön, stranden var fin och det var lätt att komma åt. Fisken vakade sporadiskt men mest utanför kasthåll.
I ögonvrån ser jag plötsligt ett långsamt delfinvak. Danne såg det med. -Såg du, en fin firre som du når.
-Ja jag såg. Jag hade redan linan i luften och lade min gråblåa lilla skapelse en meter framför fisken. Jag var spänd, tiden gick långsamt och jag hade nästan gett upp när linan blev stum. -Yes!!! Den sitter. Det blev några tunga knyckar i spöt innan den som en blixt försvann ut i sjön. Linan rusade från spolen, backingen tog vid och rusade av den med. Halva backingen han åka av innan jag fick stopp på den. Jag skakade och frustade. -Får inte tappa. Blev mitt mantra.

-Ska jag håva. Sa Danne.
-Ja gärna. Den får nog inte plats i min håv. Log jag.
Efter en hård fight tröttnade den och Danne (min caddy) håvade den med bravur.

-Fy fan, vilken fisk. Det var en slank vacker regnbåge på nästan 60 centimeter. (Äger tyvärr ingen våg.) Efter den fighten i det varma vattnet fick den bli våra middag. Det var dessutom dags för mat, en lagom tid för att vara igång igen när den hetaste tiden infinner sig.
Det såg ut att bli en fin kväll men när vi satt där och åt började det att regna, tusentals vattendroppar slog i vattenytan, och efter regnet började det att blåsa. Inte jättemycket, men tillräckligt för att den åtråvärda torrfluge känslan inte skulle infinna sig.
-Ja, ja det är inget att göra, vi kör på och ser vad som händer. Vi fiskade på utan resultat. Endast ett och annat vak, långt ute i sjön. Motvind och mörker är ingen jättebra kombo och när ingen fisk visade intresse tog vi till flaskan. Nä, så illa var det inte, man kan ha det sämre. En god vän, en god whiskey och en lägereld i sommar natten är inte fel det heller. Natten gick och vi blev lite glada i hatten. Alltså inte läge att åka till stugan, vid halv ett ungefär slog vi oss ner i bilarna med vadarbyxorna på för att få sova ett par timmar innan det var dags igen. 4 till 6 var tanken och strax före 4 kravlade vi frusna ur bilen för att gå på det igen, ja fisket alltså. 2 timmar utan resultat sedan var det sovdags på riktigt i stugan. Somnade som en stock. Klockan var ställd på 11 och efter en lunch på "Väst-Göte" begav vi oss hemåt. Jag med en trasig bil.
Visst man hade önskat mer fisk men dygnen på Hökensås tillsammans med Danne blev som vanligt roliga och super trevliga.
-Vi måste försöka få till en tur till i höst, eller hur?
Vi nickade båda två.

Flugan, den gråblå skapelsen som dominerade i Strandgölen vet jag inget om.
Vad heter den, vad ska den imitera och hur binder man upp den? Är det någon som har någon idé.
I så fall skriv gärna en kommentar i inlägget!

Skam den som ALDRIG ger sig

Jour jobb för Elin höll oss hemma i stan denna midsommar, tråkigt tyckte både Elin och jag speciellt när man tänker på alternativet, snaps och pilsner i solen på en ö ute i skärgården. Men man får göra det bästa av saken.
Elin fick tyvärr mycket att göra och när den mesta av hennes tid gick till jobb såg jag möjligheten att komma ut och flugfiska en sväng. Elin hade inget att invända utan det lättade i stället hennes samvete när jag kom med förslaget.
Efter en mysig midsommar lunch packade jag mina saker och gav mig iväg. På vägen ringde jag till Tommy. -Ska du med på ett kvällsfiske i Lomgölen.
Han hade inget speciellt för sig och blev sugen. -Bra, då ses vi om en stund!
Jag parkerade på en tom parkering, tog mina saker och vandrade iväg mot sjön. Vinden tog tag i trädkronorna och skakade om, men solen sken och det var ljummet i luften. Det kan nog bli en härlig kväll, tänkte jag för mig själv.

Jag slog mig ner vid sjön och njöt. Tankarna jag haft på vägen dit om ett torrflugefiske efter vakande fisk gick i kras, ytan var orolig och inte ett vak så långt ögat nådde. Men kvällen var ung och jag hade förvarnat om en sen hemkomst, jag tänkte att det kunde vara spännande att se vad natten har att erbjuda vid sjön.
Jag botaniserade i flugasken, inga vak som sagt, det får bli något vått. Jag band dit en flicksländenymf och började fiska, det dröjde inte länge innan det darrade till i linan, jag höjde spöt och en liten chockad abborre kom flygande genom vatten ytan. Den fick snabbt simma tillbaka efter att ha fått prova sina vingar.
Tommy dök upp på stigen. Vi satte oss och snackade lite skit. Han hade varit uppe i ottan och varit och fiskat med hans bror. De hade haft ett riktigt lyckat fiske med ett gäng krokade regnbågar och några öringar som hade ätit friskt på ytan.
Kul! Vi får hoppas att de kommer igång även här.
Tommy tacklade sitt spö och vi gick iväg längs sjökanten, kastade lite och bytte fluga då och då men inget hände. När vi gått runt sjön utan hugg slog vi oss ner igen. Över skogen dånade det från en ungdoms fest någon stans, heja ramsor och sång. Det passade inte riktigt in i miljön.
Mellan vindbyarna blev vattnet stilla och varje gång hoppades man på att få se något livstecken, men inte.
-Lugn, sa Tommy. -Nästan varje kväll vid 8, 9 sådär brukar det mojna.
Han hade nästan rätt, vid halv 10 var ytan nästan blank och vi såg nattsländor i olika storlekar komma upp ur ringar på vattnet. Nu då! En och annan fisk började vaka, men som vanligt var de utanför kastavstånd. Vi fick ändå ny glöd och jag band på en torrfluga. Vi tog ytterligare ett varv runt sjön, men utan resultat. Tommy började fundera på hemgång men när mörkret började lägga sig såg vi några fiskar som gick och plockade försiktigt i strandkanten. Jag hittade en lucka mellan träden och lobbade ut min svarta "Klinkhammer" i fiskens bana. Spännande, jag såg fisken komma. Slurp! 30 centimeter innan flugan. Nu då! Slurp! En halv meter bakom. Skit också. Den verkade inte vara ute efter "Klinkhamrar" ikväll men jag lyfte ändå flugan för att lägga ett nytt kast i fiskens bana, men naturligtvis hade det dykt upp en tall där bakom mig, jag fastnade och tafsen gick av. Jag hatar tallar. Jag kände mina begränsningar, skarva 0,15 linan i mörker när jag knappt klarar av det när det är ljust. Visst det hade gått men det fick nog vara bra för idag. Det var ett snöpligt slut på dagen men så kan det vara.

Väl i bilen funderade jag på när nästa tur kunde bli. När jag insåg att det kunde dröja bestämde jag mig för att trotsa min morgontrötthet och ge mig ut ett par timmar nästa morgon. Fiskekortet är ju faktiskt ett dygnskort och räcker ända till 16.30 nästa kväll. Jag skulle gå upp vid samma tid som en arbetsdag och jag intalade mig att det inte skulle bli något problem, då jag nu faktiskt skulle upp och göra något kul.

05.15, klockan ringde. Shit va trött jag är. Är det värt det? Jag klev ändå upp och tittade ut. Solen var uppe men vinden hade börjat om och fick träden att svaja.
Ska jag gå lägga mig igen, tänkte jag för mig själv. Jag velade ett tag men bestämde mig till sist för att åka. Vägarna var nästan tomma och lika så parkeringen vid Lomgölen. Tommy hade som sagt haft ett kanon fiske i går morse så de kanske är i gång nu med, men jag vågade inte hoppas. När jag närmade mig sjön så sjönk mitt mod en aning. Vattnet var oroligt av vinden och inga vak. Så jag började som dagen innan med en nymf. Tog ett varv runt sjön med en liten abborre som enda napp. Tog ytterligare ett varv och tog en liten abborre till. Det kändes bistert.
-Kom igen nu, jag pratade med mig själv och tänkte försöka tjata upp en båge. Men det gick inte. Ett par timmar hade jag tänkt stanna och målet var att jag skulle vara hemma igen när Elin gick upp, så jag begav mig hemåt, lottlös igen.
Elin var uppe och kaffet stod på.
Jag tog en kopp och satte mig i soffan.
-Hur gick det?
-Nä skit, fick inget igen.
Elin log. -Vill du fiska mera?
-Ehh, jaa.
-Gör det då!
-Okej, då åker jag till Magnehult.
Jag bar ner mina saker igen och det kändes som grannarna tittade konstigt på mig.
En dryg halvtimma senare rullade jag in längs ån. En bil på parkeringen. Jag kände igen den. På andra sidan ån såg jag en person, han glodde som om hade varit en av grannarna och plötsligt åkte hans näven upp.
Va fan! Det är ju Tommy. Han hade tydligen inte heller gett upp.
Det var kul, det är alltid roligare att ha någon att visa sina storfångster för. :)
Vi gick ner till nedre dammen och började fiska. Tommy envisades med torrflugor trots att ytan var orörd för det mesta men då och då dök det upp lite sporadiska vak. Jag körde både vått och torrt. Det var varmt och strandkanten kryllade av solande snokar. Vi kastade och kastade men inget hände. Tommy tog en promenad upp till fallet mellan övre och nedre dammen och såg till sin glädje en fisk som gick och mumsade i strömmen. Ett par prick kast och den satt, en regnbåge med väldigt fina fenor. Det var roligt att se så fin fisk i Magnehult, de jag fått där tidigare de senaste åren har varit riktigt fula. Det som inte var så roligt var att jag fortfarande var fisklös. Vi fortsatte som förut men tiden började gå ut, klockan närmade sig 16. Vi packade ihop våra saker men bestämde oss för att ta en titt i den nya flugfiskesjön i Rejmyre innan vi for hem.

Bårsjön, en något större sjö än de andra som jag besökt. En fin sjö med fina kastbryggor, man kan dessutom hyra båt och använda flytring i den. Den måste bara testas någon gång, kanske nästa gång som suget pockar på. Vi får se.

Det har varit roligt, men jävligt frustrerande att ha lagt så mycket tid utan att få något, att man aldrig ger sig. Men jag får glädjas åt att jag åtminstone inte var bakfull på midsommardagen.

Dubbeldrill på Åsen.

Luftkonditioneringen går på högvarv, utanför bilrutan susar gula rapsfällt förbi och gröna lövträd svajar i vinden. Den sena våren har nu exploderat och gått över i sommar. Jag är på väg för att träffa Danne och Richard i Hökensås. Söndag eftermiddag till Tisdag förmiddag, flera dagar vikta för flugfiske i goda vänners lag. 

Rapporter om att Sjösandsländan kommit igång lovar gott, det verkar som att vi äntligen kommer träffa rätt.
 -Yes, det här är så härligt. Jag ler och trycker lite extra på gasen. Sjösandsländan väntar, eller?
 Danne och jag är världsbäst på att skruva upp förväntningarna och Richard var inte sen att haka på. Det här kommer bli så bra.

Richard och Danne klev ur sina bilar och Richard kom fram och ger mig kardan.
-Trevligt att träffas. Vi hade aldrig setts förut och det visar sig snart bli en trevlig bekantskap.
Nu ska här dras bågar men först det praktiska, checka in och köp av fiskekort. Vi knallade in i butiken och som sig bör passade jag på att fråga om fisket.
-Hej! Sjösandsländan....? Jag han inte fortsätta innan expediten i fiskeshoppen avbröt.
-Ja, då har ni kommit rätt, det går inte att misslyckas nu. Det har varit grymt fiske i "Lilla Havsjön" i veckan och i helgen har det dragit igång i "Enesjön". Jag hade åkt dit om jag vore er. Ganska sent igår, mellan 8 och 10 var det rena vakfesten där.
-Går inte att misslyckas! Skrattade vi nervöst.
-Nä om ni inte får något nu så ska ni inte ha nått.
Vi tackade för tipset och gick gick ut med 2 stycken 48 timmars och ett 24 timmars kort. Richard skulle tyvärr lämna oss redan på Måndag eftermiddagen. Vi packade in i stugan och smed planer medan vi raskt drog på oss vadarbyxorna. 

"Enesjön" är en favoritsjö och varför inte vänta in kläckningen där.
Det blåste ganska kraftigt och det kändes att det var ett väderomslag på gång. Solen hade stekt en hel vecka och nu lovade vädertjänsterna bus i några dagar. Det behöver inte vara negativt, om luften är fuktig tar det längre tid för den färdiga sländan att torka sina vingar och blir ett lätt byte för fisken, innan den kan flyga upp i säkerhet över land.
Vi vandrade iväg längs sjön, inga tecken på kläckning än. Jag band på en "Double leg", Danne en hemmagjord "flicksländenymf" och Richard valde också någon sjunkande nymf, det var endast några strö vak ute i sjön och uppenbarligen åt fiskarna under ytan. Vi fiskade av kanterna på sjön, ett par hugg höjde pulsen för några ögonblick och plötsligt står Danne och drillar, det var "flicksländan" som gav resultat. En liten båge som fick gå tillbaka. Vi får mer, resonerade vi.
Här och där bröt några stora sländor ytan.
-Nu börjar det nog grabbar, hojtade Danne. 

Över vass ruggarna dansade redan ett antal sländor, men inga direkta vak. Vi började rota i askarna och jag band på en stor sjösandsländenymf, Danne en kläckare. Ett par fiskar patrullerade strax utanför Danne och en av dem fattade tycke för hans fluga, den gjorde en luftfärd och slog sig tyvärr fri. 

-Fan! Ekade över sjön. Vaken var fortfarande sparsamma och klockan började närma sig åtta. Hoppas att det drar igång snart, tänkte jag och slog mig ner i strandkanten. Vinden började avta och fler och fler sländor samlades för dans, men var är fisken. 

-Fan! Skrek Danne igen. De verkar vara borta hos honom. Jag flyttade mig lite och knöt på en kläckande sjösandslända, Danne får ju på en sådan. Jag kastade på men inget hände, den heta tiden som de pratat om, 8 till 10 var nu förbi. Bonanzan hade uteblivit. 

-Fan! Hördes det igen samtidigt som jag tänkte det samma. Danne var het och hade dragit flugan ur munnen på en till.
En man med väldigt stor näsa dök upp bakom min rygg. 

-Hur går det? Frågade han och spände upp bringan. Tillsyningsman stod det på bröstet. 

-Sådär, sa jag. Kompisen på andra sidan har fått en och haft några påslag men jag har inte fått nått.

-Ja jag hörde det, det var ett jävla liv där borta. Sa han och log. Jag ska ta en sväng bort till tjärnarna, vi ses.

-Japp, ha dä.

Danne gav upp i hans vik och kom gående mot mig. Richard var redan i närheten. Vi slog oss ner och knäppte en pilsner. Solen hade gått ner och knotten hade vaknat. Vatten ytan låg nu blank och stilla. Mannen med den stora näsan dök upp igen, han slog sig också ner och vi satt och pratade fram till midnatt. Han hade som sagt en stor näsa men också en hel del teorier, några som jag gärna ville anamma, mest för att inte känna mig så dålig. Han sa bl.a. att lågtrycket brukar håller kvar fisken vid botten. Skönt då har jag en bra ursäkt nu när drömmarna gått i kras. För en fiskevakt måste väll veta vad han pratar om, eller hur?

Natten avslutades vid köksbordet med en stor mugg whiskey. Det är en ny dag i morgon, då jävlar ska här dras bågar.

"Prinsasjön" blev dagens första destination, små nafs men inget drill på några timmar så vi bestämde oss för att åka till "Lilla Havsjön", Richards sista timmar. Lågtrycket och regnet som det talats om vräkte ner på oss och sländorna som faktiskt kläckte nu, redan klockan 12. Fisken vakade men inte i speciellt stora mängder. Men chansen fanns ju att de få firrarna som gick utanför oss ändå skulle välja våra flugor så vi knöt på torra sjösandsländor. Vi lät de guppa på ytan och ett par gånger var de faktiskt där och högg. Det svåra med att se hela förloppet är att ha is i magen och vänta till fisken har stängt munnen. Vi var hela tiden för heta och lyfte spöt för fort. Det blev inget nu heller men det var ganska spännande i mellan åt.

Richard fiske kort tog slut och det var dags för honom att bege sig hemåt. Det var lunchdags och vi hade ingen fisk att lägga på grillen så vi bestämde att vi skulle passa på att äta på restaurangen ihop innan han for. Det kändes lyxigt och riktigt skönt. Det ihållande regnet hade gjort oss blöta och kalla, det var skönt att komma in en stund.
-Det går inte att misslyckas. Fnös Richard med ett leende.
-Nä, om man inte får nått nu, då ska man inte ha något, men det är nu det sätter igång, vi ringer sen och berättar sa Danne och jag.
Det var tråkigt att han var tvungen att åka men så är det ibland. Trotts att Richard var fisklös var han i gott mod och vi bestämde att vi skulle ge det en ny chans vart efter. Han slog igen bildörren och styrde mot Göteborg.
Danne och jag ville göra ett nytt försök i "Enesjön" och kanske i någon av de närliggande tjärnarna så vi begav oss ditåt. Inget liv syntes till på ytan så vi knallade direkt bort mot den outforskade lilla tjärnen. Den var liten och nästan rund, kanterna var branta och vadning var inte att tänka på. Den var omringad av en gles tall-skog och vi hittade ganska snart ett par kast bara ställen. På tredje kastet sög det till i mitt spö.
Åhh, vad härligt. Det var en ganska liten båge men den gjorde urstarka rusningar ner mot botten. Tillslut kunde jag håva den och middagen var fixad. Några kast senare högg det igen. Samma mönster igen, ilskna rusningar mot botten men tillslut fick även den syna mitt håvnät. Den fick simma tillbaka efter en snabb foto session. 

-Jäklar vad skönt, spöket är borta. Sa jag till mig själv. En liten stund senare, samtidigt som jag försökte lirka ner min orangea zonker från en tallgren, jollrade Danne till borta hos honom. 

-Där satt den. Tredje bågen landad på under en timma. 

Jo Matsa du läste rätt, alla tre fångade på orange zonkers. (Matsa gillar zonkers och brukar håna mig när jag knyter på mina små imitationer.) 

-Vad är det där för larv, brukar han säga. Det kläcker Zonkers idag, Perra.

Igår när vi precis skulle lägga på våra nödkorvar på grillen, kom en kille gående förbi oss med tre rejäla bågar i håven. Vi hajade till och frågade förstås, var och på vad.
-I Vita Tjärn, på orange zonker. Sa han lite skamset. 

Dynga zonkers när sjösandsländan kläcker, nä där går gränsen. Tänkte vi alla. Men nu stod vi där i alla fall och middagen var räddad. En riktigt god fisk middag inmundigades i väntan på att det skulle komma igång. Regnet hade avtagit och vi njöt i fulla drag. Nu behöver man ju inte skämmas när man kommer hem iallafall. Kläckningen kom tyvärr inte igång idag heller i "Enesjön", visst kläckte det men fisken verkade inte förstå. Efter någon timmes nötande där åkte vi åter till "Lilla Havsjön". Över sjön cirkulerade glupska måsar som jagade sländor på ytan men i vattnet var det fortfarande ingen jätte aktivitet. Vi knöt ändå på flugor som skulle likna sjösandsländan.

På andra sidan viken stod en kille och drillade, troligtvis på en sådan, eller var det en zonker kanske?

Ingen krokad fisk hos oss och dagen hade tagit ut sin rätt. Mörkret hade dragit in och vi blöta pojkar hade en behövlig natts sömn framför oss.

Tisdag morgon, vi parkerade vid "Prinsasjön". Regnet var borta och endast en svag bris drog över sjö. I ytan såg man försiktiga vak här och där, typiska myggvak. Jag tyckte de var för få och började med en nymf medan Danne knöt på en flytande myggpuppa. Det dröjde inte länge innan han lyfte spöt för att kroka, men för snabbt. samma sak igen och en gång till.

-Skit också jag är för snabb. Svor Danne. 

Dannes hugg fick mig att tänka om, jag band på en liknande. Samtidigt som jag drog åt knuten, plaskade det till borta hos Danne.
-Härligt!
-Mmm, sa Danne sammanbitet, den är fin. Efter en hård fight låg den i håven. 

Vi fortsatte och snart var det min tur. I ett försiktigt pluppande försvann min cdc tuss från ytan. Även den var vrålstark och bjöd på en riktig fight.

Rackarns så spännande, fisken gick sina banor utanför oss och mumsade puppor. Vi prick kastade på vak och plötsligt gungar det till i Dannes spö igen. Det var riktig fin kondition på fiskarna, de hoppade och slet, men vi vann. 

Tiden började gå mot sitt slut, men det var svårt att slita sig. En ny båge patrullerade utanför Danne, ett par kast mot den och när han lyfte spöt en tredje gång med fast fisk kände jag mig utskåpad men i samma ögonblick slet det till i mitt spö. 

En fantastisk avslutning på en mycket trevlig vistelse, dubbeldrill på åsen.

En gudomlig afton

Vad jag har längtat och nu var det äntligen dags. Jag har visserligen haft min flugpremiär redan men den blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig, snö och trängsel (Läs inlägget Fisklös flugpremiär i snöglopp) men idag är en annan dag med helt andra förutsättningar.
Det var Lomgölen utanför Svärtinge som skulle få släcka min törst.
Raka vägen från jobbet, parkeringen var tom. Skönt,  jag tacklade mitt spö och knallade in i skogen. Snart såg jag sjön mellan grenarna, en lätt krusning dekorerade ytan, inga vak. Jag smög långsamt ut på den stora bryggan vid vindskyddet och blickade ut. Med lite god vilja anade jag möjligtvis några ringar efter en vakande fisk en bra bit ut i sjön.
Det får bli en nymf till att börja med, jag öppnade nymf asken och ögonen föll direkt på en flicksländenymf, som mina vänner på västkusten har haft stor lycka med i vår. Knöt på och kastade ut flugan, den flöt. Den stora buskiga marabou stjärten behöver suga åt sig lite vatten för att sjunka. Jag drog till mig linan så att flugan trycktes ner under ytan och kastade igen. Flugan flöt fortfarande, jag skulle just upprepa momentet då jag ser en regnbåge komma upp för att hugga, jag hinner inte hejda mig och fullföljer draget. -Va i helvete, det här va tokigt. Tar de nymfen som en torris. Jag flinar för mig själv, det här verkar lovande. Nu sjönk den till sist och jag tog långsamt hem den. På femte kastet sög det till och i samma stund som jag reste spöt surrade det till i rullen. -Shit, jävlar vilken fart. Jag höll i och gapade. Linan försvann och 10 - 15 meter av backingen susade av. -Oj, oj, oj. Den stannade upp och jag började veva. Halva linan på spolen igen men då börjar den om. Härligt, det surrar till och jag får lufta backingen igen. Tillslut är den trött trodde jag och jag får in den till bryggan, lossar håven från ryggen och trär försiktigt ner den i vattnet då gör den ett luftsprång på kort lina och försvinner ner i djupet med en flickslända i mungipan. -Attans, vilken firre. Den var inte så stor men jäklar vad stark. Jag knyter på en ny flicka men inget händer, istället börjar det hända saker på ytan. Vinden mojnar och på de blanka fläckarna som bildas sprider sig ringar ut efter försiktiga vak. -Aha!!! Myggpuppor. Jag klipper bort min nymf och byter ut spetsen till en klenare, jag ska testa med upphängare. Knyter på en myggkläckare och en färdig mygga. Jag har hört att det kan vara ett bra sätt att ta reda på vad de är ute efter. När jag drar åt sista knuten hör jag ett galopperande ljud bakom mig och innan jag har hunnit vända mig om ser jag en vit hund med svarta prickar studsande runt mina ben.  -Det är ju Senna och när jag tittar upp ser jag Elin gående genom skogen med en påse i handen.
 -Hej! Är ni här? Vad har du i påsen.
-Sushi! Är du hungrig?
Hon är rar hon. Jag ställde ifrån mig spöt och vi slog oss ner på bänken i vindskyddet och åt. Vinden stillades mer och mer och fler och fler fiskar började vaka. Det här är livet på en pinne tänkte jag, solen spelade i vattenytan och bågen var på gång. När vi kände oss mätta och belåtna kunde jag inte hålla mig längre, det var dags att testa mitt dubbeltacklade set.

Det var en hel del vak och några faktiskt på kastavstånd. Kast tekniken var inte vad den borde, om jag någon gång har kunnat kasta bra var kunskapen nu veck och dubbla flugor gjorde det inte lättare, men jag fick ut de hjälpligt. Jag placerade flugorna något bredvid ett vak i den riktningen som jag trodde den gick och jag trodde rätt. Plötsligt ser jag ett försiktigt hugg i ytan. Jag lyfte spöt och den satt, ytterligare en liten firre men satan vilka vilddjur. Den drog nästan av hela linan innan jag fick stopp på den. Jag jollrade lite för mig själv och Elin log åt mig. Den hade tagit ändflugan, en färdig mygga. Efter håvningen och ett litet foto fick jag hjälpa den igång, den var trött. När den piggnade till simmade den iväg, men inte ut i sjön utan in i strandkanten där Senna fick syn på den. Riktigt spännande tyckte hon och gav den ett försiktigt nafs i ryggfenan. Det såg roligt ut men kanske inte så snällt. Den fick i alla fall en knuff ut i sjön igen, den stack som ett skott. Om någon får en hundbiten båge i Lomgölen så vet ni varför.
Elin och Senna begav sig hemmåt och jag var åter ensam med mina fiskar. Flugan var slemmig med avbrutna vingar så jag ögnade igenom min ask efter något liknande. Hittade inget bra, men jag band på en "black gnat" i samma storlek som fjädermyggan och rörde mig bort längs sjön. Jag hittade ett par luckor i skogskanten och några bågar patrulerade strax utanför. Tittade ett tag hur de gick innan jag kastade ut. Flugan låg som en liten prick på ytan och jag väntade. Fisken närmade sig och nu.... vattnet lyfte sig under flugan men inget hugg. Den ratade min lilla gnat. Bytte till en lite myggkläckare och gick vidare. Såg en ny lucka och strax utanför gick en firre och vakade. Kastade ut flugan och väntade. Jag skulle precis göra ett nytt kast när flugan försvann med ett smackande ljud. En något större båge landades efter en något lugnare drill. En puss och den simmade åter uti sjön. Klockan började bli mycket och solen höll på att gå ner bakom trädtopparna. Kanske ska bege mig hemmåt tänkte jag men när jag kom åter till bryggan där jag började vakade det friskt på kastavstånd så jag kunde inte låta bli. Jag smög ut på bryggan och satte mig på knä. Jag tittade ut över sjön. Det var vackert, ja jävlar vad vackert. En tunn dimma hade dragit in, fåglarna hade tystnat det enda som hördes var fiskarnas sörplande och smackande. Det lät som om de kysste de små myggorna. Jag spanade in ett antal fiskar som vandrade runt som på en bana. Med jämna mellanrum dök de upp på ett perfekt kastavstånd. Innan de passerade där för tredje gången lade jag men fluga mitt i deras väg. Smack! Den tog och jag håvade den nöjt efter en liten drill. Vilken härlig kväll, det är så här det ska vara.

Gädda med pomme

-Vad vill ni ha till middag i dag tjejer? Frågade Johan två av sina
döttrar. -Vill ni ha gädda med pomme?
-Ehh, jaa! Ska vi fiska? Ropade Tilda och Philippa.
Vi gjorde i ordning ett varsitt spö till tjejerna och gav oss iväg.
Risken finns ju att tålamodet tryter för de små så Johan styrde mot ett par relativt säkra platser. Solen sprack fram mellan molnen och en svag bris drog över havet. Johan parkerade i viken och vi började fiska.
Tjejerna som har en viss förkärlek till små gummifiskar botaniserade i deras små fiskelådor, men efter ett tag med en viss inrådan från Johan och mig valde de ett varsitt "Conrad" vobbler som vi tyckte lämpade sig bättre för den grunda viken vi var i.
Efter ett par kast gjorde Johan ett mothugg och första gäddan landades. Gäddan studerades med stora ögon av tjejerna.
- Men släpper du i den? Frågade Tilda, vi ska ju äta gädda med pomme.
-Nä, jag skojade bara, vi har köpt kött som vi ska äta ikväll. Det är väll godare, eller hur? Sen måste vi ju vara rädda om våra fiskar, speciellt nu när de de har massor med gäddbarn i magen. Sa Johan
-Jo, okej då! Mumlade Tilda.
Vi fortsatte att fiska och tjejerna kastade på och vevade koncentrerat in dragen. Philippa fick ett hugg men lyckades tyvärr inte kroka den. Strax efter drog jag en rackare och sedan en till. Vi åkte vidare till ytterligare ett ganska säkert ställe. Jag tog en liten gynnare till. Som Tilda fick drilla.
-Det här var kul, sa Tilda.
-Ja jag älskar att fiska, sa Phillipa.
Det värmde i mitt fiskar hjärta, kanske är det en ny fiskegeneration vi ser i båten idag.
Vi åkte vidare. Tilda fick ett nafs och jag fångade en liten till. Sedan bestämde vi oss för hemfärd. Det var dags för lunch.

Under vår lilla båttur väcktes en gammal tanke till liv. I förlängningen av en utav vikarna som vi brukar fiska, finns en väldigt smal kanal som leder in i en riktigt grund liten insjö. Det går inte att åka båt in i den och jag har vid flera tillfällen tänkt att jag skulle vandra dit med flugspöt för att lura en gädda.
Idag tog jag tag i det. Med stövlar på fötterna och ett färdigtacklat flugspö gav jag mig iväg. En sumpig vass omringade den lilla viken men på några ställen fanns det ett par berghällar som lutade ner i vattnet, jag stannade till på en och fick syn på en lite gädda som låg och solade i det knappt halvmeter djupa vattnet. Det blev ett riktigt spännande "sight fiske". Jag prick kastade min fluga mitt framför nosen men ingen reaktion, fortsatte så ett antal gånger men inget hände, tillslut blev den irriterad och simmade långsamt därifrån. när den kommit någon meter åt sidan skrämde den upp ytterligare en gädda som jag inte sett, den gjorde ett stort dymoln när den stack. De var uppenbarligen inte särskilt intresserade av mat. Jag gick vidare i vassen och hittade en liten lucka, jag kastade ut igen och fastnade efter några drag i en stock.
-Skit också. Jag lirkade och grejade men tillslut gav jag upp och drog till lite hårdare, plötsligt släppte den, bra. För att inte riskera att fastna igen gick jag vidare. Jag stannade till på ett nytt ställe där isen hade klippt vassen i vatten ytan. Körde ett antal luftkast och fick till ett riktigt bra kast, plötsligt som skjuten ur en kanon kom en gädda efter och högg min fluga. -Yes, neeeej.
Den lossnade, jag stannade hemtagningen och den bet igen men med samma resultat. Gäddan spottade ut flugan utan att fastna. -Hmm, fan. Jag tog upp flugan i handen och granskade den. Inte så konstigt. Kroken hade gått av, troligtvis när jag fightades med stocken tidigare.
Jag gick hem, men jag kommer återkomma hit, då med vadarbyxor och några flera gäddflugor, här fanns det potential till riktigt trevligt gäddfiske.

En fantastisk fiskedag...

..men inte för mig. Det låter nog som jag är bitter men det är jag faktiskt inte, jag unnar mina fiskebröder detta. Visserligen kan jag inte sticka under stol med att jag hade velat vara med. På förmiddagen fick jag ett par SMS. "Första bågen fångad". Något senare. "Den tredje var lite större", det var Danne som premiär fiskade efter regnbåge i sina klubbsjöar på västkusten. Härligt, roligt. Jag hällde upp lite mera frukostkaffe i min mugg och satte mig vid bindstädet för att göra en fluga. Det kändes som en ganska bra Söndag, lugnt och skönt, inget planerat förrän på eftermiddagen då jag skulle besöka min bror för att fira en födelsedag.
Vid 15.30 satt jag vid matbordet och åt födelsedagsmiddag när jag hörde min telefon drog igång i jackfickan. Ähh, den får ringa, jag äter ju. Den ringde igen men jag ville inte lämna bordet. Broder Johans telefon ringde strax efter, han var redan på språng för att hämta något så han svarade.
-Tja.
-Läget?
-Fiskar du?
-Jaha.
-Fyfan!
Fiska! Hmm, det måste vara Matsa, jag lämnade bordet för att tjuvlyssna. De pratade ett tag och jag förstod att det var något stort på gång. Jag kunde inte hålla mig och frågade Johan.
-Är det Matsa, har han fått något stort? Johan höll upp en knuten näve och öppnade den 3 gånger och avslutade med att hålla upp ett finger.
-Ähh, lägg av 16 kilo. Johan nickade till mig.
Johan avslutade med. -Då får jag gratulera. Innan han lämnade luren till mig.
-Är det sant? Man vet ju inte med dig.
-Ja det är sant. Rösten darrade.
Jo det är sant. Tänkte jag. Jag hörde det på honom.
-16 kilo, ett riktigt fetto, 121 cm. Fy fan vilken pjäs. Jag vet inte vad jag ska säga Perra, jag ökade PB:t med 8 kilo.
-Jävlar vad grymt. Grattis.
-Lite larvigt kanske men det kom faktiskt en lite tår, sa han med darrande röst.
Vi pratade lite till, sedan sa Matsa -Nu ska jag sätta mig här och titta på de andra när de fiskar. Det här blir ju svårslaget.
-Grattis igen, vi hörs.
Lite senare kommer en bild till telefonen.

Vilken jävla gris!!!
GRATTIS den var du värd, men vad ska du göra nu?

Jag skulle tro att ni snart kommer kunna läsa mer om detta i mina vänners bloggar.
Om Dannes första bågar för i år i hans blogg  It's about trout och om Matsas monster gädda i Jockes blogg Nonamefishing.

Här finns ytterligare en bild på monstret att beskåda.

Ett solklart karpaltunnelsyndrom

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg domnade plötsligt min kastarm bort, oron var stor, dels för anledningen till detta och framför allt för hur det skulle gå att fiska nu när säsongen drar igång.
Armen har kommit tillbaka, däremot är fingrar och handen mer eller mindre försvunna. Det går iallafall åt rätt håll och nu har jag ju testat både jerkbaitfisket och flugfisket utan några större problem.
Jag var på ett återbesök hos läkaren i dag och symtomen talar för ett solklart fall av karpaltunnelsyndrom som i mitt fall beror på överansträngning i armen. Musklerna i handleden har blivit inflammerade och trycker på en redan trång kanal i handleden där nerverna går.
I och med att det har gått åt rätt håll finns stora förhoppningar om att det helt och hållet ska försvinna av sig självt. Alltså tror vi att någon operation inte ska behövas. Det känns bra.
Jag ska om ett par veckor träffa en arbetsterapeut som ska fixa ett handledsstöd åt mig.
Hur som helst är jag väldigt lättad av att fisket inte blir drabbat av den anledningen iallafall.

Fisklös flugpremiär i snöglopp

 Påskdagen, strålande vårsol och termometern visa dryga 10 grader. Inte helt oväntat började det suga i fisketarmen. En tanke blixtrade till, kanske imorgon. Jag googlade på Magnehultån och till min stora glädje hittade jag vad jag sökte, isen hade gått i Magnehultån och man hade dessutom satt ut ett stort antal fiske för ca en vecka sedan. Föreslog en picknick/fiske combo för sambon och behövde inte lobba speciellt mycket, vi bestämde helt enkelt att imorgon blir det flugfiske premiär förutsatt att vädret håller i sig. Det kändes som när man var liten, när man väntade på jultomten. Jag satte klockan på 07.30 och gick och lade mig med ett pirr i magen.
Så blev det annandagen, klockan ringde. Jag hoppade ur sängen och stirrade ut genom fönstret och torkade sömnen ur ögonen. Va fan!!! Backen var vit och från himlen föll det stora blöta snöflingor termometern stod på 0 grader. Jävla skit, så var det med den picknick combon. Jag kröp ner i den varma sängen igen och kämpade för att slå fisket ur tankarna, jag lyckades skapligt men jag kunde inte somna om så jag klev upp igen för en hundpromenad. Suget fanns fortfarande och under promenaden bestämde jag mig för att slänga på filmen "Mayfly madness" när jag kom in, en fantastisk film som är värd att se flera gånger. Kanske skulle jag lyckas med att få Elin att se den ihop med mig. Det vore roligt och i mitt huvud nyttigt för henne och bra för mig. Jag vill ju att hon ska förstå tjusningen för flugfisket som jag känner. Jag knäppte på den till morgon kaffet och hon satt faktiskt med under hela filmen. Jag tror inte att hon tyckte att filmen var lika bra som jag, det bästa tyckte hon var Bosse, Johan Klingbergs hund som alltid finns vid hans sida vid fisket. -Det är en sådan där Danica-hund. Sa hon efter ett tag då hon troligtvis tyckte att de tjatat tillräckligt om Danicor (Åsandsländor) i filmen. För er som inte sett filmen så är det just fiske med Danicor som den handlar om. En underbar film enligt mig men den gör inte fiskesuget mindre. När eftertexten rullade tittade jag ut genom fönstret igen. Funderade ett tag, sa sedan. -Nä jag drar nog ut ändå.
Packade snabbt ihop sakerna och glömde både matsäck och kamera. Det hade slutat att snöa ett lätt duggregn skvätte på vindrutan på vägen ditt. I min enfald fantiserade jag om att vädret skulle ha skrämt bort alla andra och att jag skulle bli ensam vid ån. Tji fick jag, på parkeringen stod ett stort antal bilar. Alla tokar som jag, hade samlats vid områdets enda öppna vatten. Som vid ett vattenhål på savannen. Jag tittade mot den övre poolen och den var trots allt tom på folk. Jag köpte mitt kort, tacklade mitt spö och började fiska. Det flöt fortfarande isflak i polen men det var inget som störde. Nedre poolen var helt öppen men där kändes det trångt. Fiskade någon timme i den övre utan att känna något, bestämde mig för att ta mig högre upp i ån. Hoppade in i bilen och åkte till den andra parkeringen. Lika mycket bilar där och alla fiskbara ställen var upptagna av andra. Klev ur ändå och vandrade ytterligare en bit uppströms i hopp om att hitta något ställe, ån var översvämmad och vadarbyxorna hade nog inte suttit fel. Försökte på ett par ställen, men vattenståndet var så högt så nu fastnade man inte bara i träden i bakkasten utan nu stod det granar och björkar mitt ute i ån. Så nu satte jag ett par flugor även i framkasten. Efter ett tag tröttnade jag på att vandra runt i träsket och klä träden med flugor så jag åkte tillbaka med inställningen att jag skulle pressa mig in i någon lucka i nedre poolen. Folk hade börjat att åka hem så trängseln hade släppt. Jag hade hittills fiskat med kraftigt förtyngda nymfer som jag långsamt tog hem längs botten. Bredvid mig stod en man som hade fångat 2 bågar.
-Vad har du tagit dem på? Frågade jag. -Sjunktafs och en rosa tutt-fluga. (Booby-fluga. En streamer fluga som flyter väldigt bra med hjälp av sina stor bröst liknande ögon.) -Jaha. Jag visste att någon sådan har jag inte men plockade fram min streamer ask. Plockade upp en orange Wollybugger som jag tyckte såg bra ut. Kastade ut och lät sjunka. Fortsatte så ett tag och plötsligt sög det tag i linan. Jag tror att jag skrivit det här tidigare, jag gjorde ett mothugg. Inte ett motthugg ämnat för flugfiske utan mer för de hårdkäftade gäddorna. Jag drog flugan ur munnen på fisken. Jag svor för mig själv när jag samlade ihop linan som hade lagt sig i en hög bakom mig. Lite pinsamt. Fortsatte med samma fluga, jag frös om händerna och passade på att värma dem undertiden som jag lät flugan sjunka. Då hände det igen. Linan drogs ner mot botten. Med spöt i armhålan och med händerna knutna framför en frustande mun fick fisken inte känna något mothugg alls innan den spottade ut flugan. Skit, det där var väll mina chanser idag. Jag skulle just ge upp när Elin och Senna uppenbarade sig på vägen med en termos kaffe och bullar. En glad överraskning och en bra avslutning på dagen. Trots kylan och snön var det roligt att få lägga årets första kast med flugspöt, kul att få känna hugg men jag saknar ännu doften av en sprattlande båge.

Årets mässor

Då har man landat efter en kaotisk mäss-lördag i huvudstaden. Tog bussen dit al'a pensionärsresa, resa och inträde i priset. Det ångrar jag inte då jag såg kaoset på parkeringsplatsen, jag hörde av någon att det var ca 35000 personer som mest i mässhallarna under lördagen. Siffran kan jag inte styrka men jösses vad folk det var. Större delan av dagen befann jag mig på flugfiske delen, tittade in på ett fullsatt flugbindnings seminarium där Johan Klingberg band ett par flugor, dessutom lyssnade jag på ett lika fullsatt föredrag av Gunnar Westrin. Annars låg flugfiskebutikerna på rad och här och där låg tillverkarnas montrar.
Jag hade en lång lista med eventuella inköp men trängseln gjorde att köpsuget aldrig infann sig. Men lite saker fick dock följa med hem. Inne på båtmässan hittade jag "Attitude baits" monter där jag uppdaterade min jerk-box med 3 nya heta beten för gäddan, 2 gigantiska musky spinnare och ett handsnidat jerkbait från "SvartZonker". Köpte dessutom en ny chestpack för flugfisket, en "Vision, Mycket bra" som jag kollat in ett tag. 4 stycken filmer slank också med. Johan Klingbergs nya. "Mayfly Madness" som handlar om det spännande fisket med Sjösandsländan. En jerk/flugfilm där 2 av sveriges främsta gäddfiskare tävlar, en med flugspöt och en med jerk. "Fly vs Jerk III", kanske kan den ge mig inspiration till mitt flugfiske efter gädda. En flugbindar film av Johan Klingberg inhandlades också "12 flugor för strömmande vatten" och sist men inte minst förbeställde jag "Drömån" en film av filmaren som bl.a gjort den otroliga "Gäddfeber". Det ska bli spännande att se och kanske kan ni läsa recensioner av filmerna här senare.
Trots trängseln var det en mycket trevlig dag och god stämning. Jag provkastade tyvärr inga nya spön och såg inga revolutionerande nyheter men jag fick en hel del nya intryck och inspiration till årets fiske.

Nerverna spelar mig ett spratt.

Det var länge sedan nu!
Inspirationskällan för mitt bloggande är som ni vet fisket men den långa och kalla vintern har satt stopp för det. Några små tappra försök vid bindstädet har hållit den värsta abstinensen borta men de små rackarna som jag knåpat ihop har inte varit något att skriva om här. Men snart kommer våren. Det första vårtecknet brukar vara båtmässan och strax efter den kommer flugfiskemässan. Det fina i år är att de går av stapeln samtidigt, på samma plats men i olika lokaler. Den 13 mars styr jag kosan mot Stockholm för att se, klämma, känna och kanske testa några av årets nyheter. Vi får se, kanske sitter spenderbyxorna på.
Som sagt våren hägrar, men ett riktigt stort orors moln har dragit in över mig. En tråkig sak som kanske kan äventyra årets fiske. För ca 1 månad sedan började mina fingertoppar på ena handen domna bort, en pirrande känsla ungefär som om man har fått en bedövningspruta. Märkligt! Domningarna har fortsatt och för någon dag sedan kröp det upp i underarmen, riktigt skum känsla. Armen känns tung och okänslig, lite kraftlös liksom. På kvällen dagen efter försvann hela armen och samma känsla smög ut över bringan. Nu blev det plötsligt riktigt kusligt. Vad är det här nu då? Efter en orolig sömnlös natt bestämde jag mig för att söka läkare. Fick en tid och ett något så där svar. Efter tester och sådant drog läkaren slutsatsen att det är någon nerv i handleden eller i nacken som kommit i kläm. Jag står nu i kö att för att få komma till något nervologiskt center där de ska skicka impulser i närvtrådarna för att se vart det är och vilken nerv det gäller. Om det inte ger sig själv, kanske det blir operation. Oron var/är stor inte bara för vad det var som hände utan också för hur det ska gå att kasta och framför allt hur jag ska kunna binda dit en liten fluga på tafsen med en hand.
Det ordnar sig nog, får vi hoppas. Snön ligger fortfarande tjock utanför fönstret.

Året som gått. 2009

Det knarrar under fötterna, vindarna piskar upp snö i ansiktet det är kallt. Brrr!!! Fiske säsongen är definitivt slut. Men minnena från året är många och drömmarna lever kvar och frodas. Flugfiske året har varit fantastiskt, fina dagar vid sjöar och ström. Medan fisket efter gädda har varit under all kritik. Till viss del har det kanske med att göra att flugfisket har tagit mer plats i år än tidigare samtidigt som fisketillfällena totalt har blivit något färre.

Jag tänkte här kortfattat sammanfatta året som gått. Allt finns att läsa här i bloggen då jag varit ganska flitig med att skriva ett par ord eller flera om alla fisketillfällen under 2009.

Jerk-fisket efter gädda 2009.

I slutet på Mars togs premiärturen. Suget var stort efter den långa vintern. Rapporter om riktigt bra gäddfiske från helgerna innan lovade gott. Vi fångade några stycken och tyckte nog att det såg bra ut för den kommande säsongen.

Vattnet började värmas upp och önskan om att hinna med åtminstone en tur till innan gäddleken satte igång, jagade ut Matsa och mig en blåsig söndags eftermiddag i början på April. Det var den dagen som jag drog årets största gädda. Jag skäms men min största gädda i år väger 4 kilo.

Sen kom ångesten, veckorna gick och SMS:ena duggade tätt med fiskbilder och fångstrapporter, tiden räcker inte till för allt man vill göra. Frustration!

Båten lades i den 25 April, dagen före en av året stora fiske happenings. Vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Med bara två fisketripper i ryggen samlades laget "Matsas Mask och Mete" upp för att plocka hem den ärofyllda segern. Så blev det inte, det var ett riktigt segt fiske och vi var inte ens nära de 299 centimeterna som segrarna fick under dagen.

Försommaren kom och nu följde ett antal behagliga spontan-turer. Ensam, några timmar då och då. Fisk fick jag men inga stora och inga jätte mängder. Gäddfiske är dessutom som roligast ihop med en eller två lika fanatiska kamrater.
Sommaren fortsatte på samma vis men när hösten började närma sig började det gå troll i mitt fiske. Flera av gångerna som jag var ute kändes det som om förutsättningarna var de bästa men ändå såg jag bara gäddorna ligga och blänga på mig från sina gömställen, jag lurade endast några strö gäddor och  missade en del hugg. Självförtroendet gick i botten.

Datumet för höstupplagan av S:t Anna Pike Open sattes, den 10 Oktober. Men något var tvunget att göras med min självkänsla. Jag behöver en heldag på sjön med triggande vänner. En dag i slutet av september bokades in med Matsa och Jocke. Tugget och den interna tävlingen som blir ska nog kunna tända mig. Det lyckades sådär, jag förlorade men det var roligt med en heldag igen, helt vikt för gäddan.

Höstens stora tävling närmade sig. Johan, Mats och jag var taggade. Dagen var seg men vi lyckades fiska ihop till en andraplats, bara 4 cm från segern. Det var bistert och det värsta var att jag blev svartepetter, som sumpade håvningen av vinnargäddan.

Senhöst, båten måste upp och sista chansen på hemmaplan togs, en hel helg med fiske. Jag hade stora förhoppningar att få sluta den annars helt värdelösa säsongen på ett värdigt sett. Så blev det inte, vi fångade ett gäng men det var långt mellan huggen.

Det kunde ha blivit den sista turen för i år men när Mats ringde i slutet på November såg jag åter min chans att få till en bra avslutning på året. En halvdag i Bråviken och jag avslutade med ett bomm-pass. Vad ska man säga. Den förödande statistiken för i år är talande. 49 fisk på 15 tillfällen, 46 gäddor och 3 braxen. Den största på 4 kilo.

Att den misslyckade håvningen som finns att läsa om i inlägget "Fyra centimeter" har satt sig mest på minnet i år, säger en hel del om mitt gädd fiske. Den högg inte änns på mitt drag.

Ni kan läsa mer om min jakt efter de gröna här. 

Flugfisket 2009

Redan i slutet på 2008 började planerna smidas för en veckas fiske uppe i de svenska fjällen. Efter mycket om och men bokades veckan efter midsommar in vid den otroligt vackra Tännån i Härjedalen. Men ett halvår är långt och man hinner dra många firrar i sina drömmar under den tiden.

Några små turer till de lokala flugfiskesjöarna klarades av på våren för att stilla min längtan.
Jag tog även min första gädda på fluga någon gång i mitten på Maj.

En massiv kläckning av den stora Sjösandsländan vill alla flugfiskare vara med om, även Danne och jag. I slutet på Maj brukar det kläcka i Hökensås och vi begav oss dit med stora förhoppningar. Solen stekte och sländorna kläckte men fisken tyckte originalen eller andras flugor verkade godare så vi fick åka fisklösa från de småländska sjöarna. Bortsett från att vi inte fick någon fisk så var det en riktigt trevlig helg, där den sista planeringen inför den stora resan gjordes.

Så blev det äntligen dags. En lång bilresa, men varenda meter var värd att åka för att få uppleva denna underbara vecka. Varmt och sol, Vattentempen steg 7-8 grader under veckan och det från början ganska sega fisket lossnade i takt med att vi utforskade ån och insekterna väcktes till liv. Den fantastisk miljön och bara känslan av att veta att all tid fick gå till fiske gav mersmak och redan på vägen hem längtade vi tillbaka.

Sommarsemester fortsatte med sol och bad i den östgötska skärgården utan något direkt fiske men när vardagen började igen blev suget för stort. En kort kvällstur till ett för mig nytt P&T vatten räckte inte.

Danne och jag styrde upp en liten hösttripp till Hökensås och äntligen fick vi äta oss mätta på fisk. Det blev tyvärr årets sista flugfiskepass, men det var skönt att avsluta året på det viset.

Jag har inte varit bortskämd med storfångster på mitt flugspö tidigare, så årets resultat med 15 Harr, 3 Öringar, 9 Bågar och en gädda ser jag som ett rejält uppsving.

Den bästa flugfisken i år, som har satt sig mest på minnet, är den 44 cm långa harren som jag lurade och tappade en solig dag i Juni. Den lät sig sedan luras igen dagen efter, men då var det jag som vann. Läs mer om fighten i inlägget "Tännån". 

Här kan ni läsa mer om mina flugfiske äventyr.

Åhh, titta där flyger en Europa 12:a*

Så sa jag på någon av mina första flugfisketurer. Halvt på skoj men då visste jag inte riktigt vad det var jag såg. Nu vet jag mer men inte tillräckligt, jag vill lära mig mer om fiskens mat därför fanns det en hel del entomologiska titlar på min önskelista till jul.
Bland annat dessa verk som nu har hamnat i min ägo.
Flugbindning - Flugfiskarens favoriter
Nattsländor - Flugfiske och flugbindning av Sören Lindroth
Dagsländor - Från nymf till spent spinner av Sören Lindroth
dessutom de två fina läderinbundna fälthandböckerna Nattsländor och Dagsländor i öringvatten skrivna och även signerade av Kenneth Boström. 

Jag hoppas nu ta flugfisket och naturupplevelsen till en ny nivå. Tack alla snälla för presenterna.

*Europa 12 är ett klassiskt franskt torrflugemönster som ska imitera en nattslända.