Tesen kom på skam

Söndag 2010-04-25
Söndag på sommarstället. Jag vaknade tidigt av en pipande hund som ville ut och bajsa. Solen hade precis gått upp och havet låg spegelblankt utanför dörren. Otroligt vackert och i horizonten hördes ejderns dova rop. Det ser ut att bli en fin dag, tänkte jag och sträckte på mig i morgonkylan.
Efter en god och lugn frukost tog vi tag i det vanliga vår-görat. Räfsan och lövkorgen åkte fram.
Vattenytan var fortfarande blank, perfekt dag för räfsan. Men tankarna på gårdagens fiasko gnagde och revansch lustan var stor. Lagom när vi började känna oss nöjda drog en svag sydlig brisen in. Bra, nu jävlar!
Jag packade med mig mina saker och gav mig iväg. Lade båten för en drift in på grundområdet. Kopplade på ett "Big Bandit Shallow" och jerkade långsamt hem det precis som skolboken säger att man ska göra på våren när vattnet är kallt och gäddorna är stela. Jag körde på så en halvtimme utan att varken se eller känna någon gädda. Den svaga vinden flyttade mig in mot land. Jag hinner nog ett kast till innan jag måste flytta, tänkte jag men ångrade mig i samma stund som draget slog i ytan. Jag satte igång att tokveva in mitt jerkbait för att hinna få igång motorn innan båten skulle ta land. Då plötsligt kom en gädda som skjuten ur en kanon och hugger betet i rumpan. -Va i helvete!!! Var kom den ifrån? Jag gör ett mothugg och den sitter, den får en onödig lång drill pga att jag samtidigt måste köra båt, men snart får den simma tillbaka efter en snabb snuspuss på nosen. Var det en slump gädda? Jag kastar snabbt ut igen för att testa samma taktik igen. Tokvevar, stannar kort och tokvevar igen, dagen andra hugger. Det var konstigt. På 6 kast fångar jag 4 gäddor. Inga stora visserligen men vilket drag på de små liven.

Jag kör på i samma vik, gäddorna är som tokiga och jag med, jag vevar som en idiot och firrarna kommer efter. En del hinner inte ifatt eller ger upp men jag tar några stycken till och missar några stycken, bl.a en fin pjäs på uppskattat 6+. Tillslut har jag driftat och vevat slut på viken och jag åker vidare. Jag fortsätter med samma drag och samma taktik och tar några till, en 4,5 kilos och några mindre. Totalt fångar jag 11 turbogäddor på drygt 3 timmar. Skönt jag började nästan skämmas för min fiskestatestik.

Förlåt Jocke, även jag kan ha en räv bakom örat. Matsa talade sanning för en gång skull :-) . Läs, "En seg dag" i Jockes blogg.

Skitfiske

Lördag 2010-04-24
Båten ligger sedan några dagar i plurret.
Inspirerade av Matsas feta 16 kilos madam, gav sig Johan och jag ut på stor gäddejakt. Allt verkade så bra, min bror och jag precis som när vi var små, vi skulle ut på jakt. Det som visade sig bli skillnaden var gäddorna. Inte ens någon liten gädda lade märke till våra beten. Vad är det som har hänt? Det är få gånger gäddfisket har varit så dåligt. Inte ens Johans 4 "pater nosters" till de högre makterna hjälpte.
Vi glömmer och går vidare.

Bloggförbud

Inför vårens "Pike Open" tävling införde mina lagkamrater i "Matsas Mask och Mete" ett gädd-blogg förbud. Detta av säkerhetsskäl. Det skulle kunna vara förödande om jag av misstag skulle yppa någon av våra innersta hemligheter och ge våra motståndare en fördel.
Vårupplagan av "S:t Anna Pike Open" tävlingen har nu gått av stapeln och i väntan på tävlings rapporten följer här ett gäng nu ganska inaktuella inlägg som utspelar sig veckorna före tävlingen.

En fantastisk fiskedag...

..men inte för mig. Det låter nog som jag är bitter men det är jag faktiskt inte, jag unnar mina fiskebröder detta. Visserligen kan jag inte sticka under stol med att jag hade velat vara med. På förmiddagen fick jag ett par SMS. "Första bågen fångad". Något senare. "Den tredje var lite större", det var Danne som premiär fiskade efter regnbåge i sina klubbsjöar på västkusten. Härligt, roligt. Jag hällde upp lite mera frukostkaffe i min mugg och satte mig vid bindstädet för att göra en fluga. Det kändes som en ganska bra Söndag, lugnt och skönt, inget planerat förrän på eftermiddagen då jag skulle besöka min bror för att fira en födelsedag.
Vid 15.30 satt jag vid matbordet och åt födelsedagsmiddag när jag hörde min telefon drog igång i jackfickan. Ähh, den får ringa, jag äter ju. Den ringde igen men jag ville inte lämna bordet. Broder Johans telefon ringde strax efter, han var redan på språng för att hämta något så han svarade.
-Tja.
-Läget?
-Fiskar du?
-Jaha.
-Fyfan!
Fiska! Hmm, det måste vara Matsa, jag lämnade bordet för att tjuvlyssna. De pratade ett tag och jag förstod att det var något stort på gång. Jag kunde inte hålla mig och frågade Johan.
-Är det Matsa, har han fått något stort? Johan höll upp en knuten näve och öppnade den 3 gånger och avslutade med att hålla upp ett finger.
-Ähh, lägg av 16 kilo. Johan nickade till mig.
Johan avslutade med. -Då får jag gratulera. Innan han lämnade luren till mig.
-Är det sant? Man vet ju inte med dig.
-Ja det är sant. Rösten darrade.
Jo det är sant. Tänkte jag. Jag hörde det på honom.
-16 kilo, ett riktigt fetto, 121 cm. Fy fan vilken pjäs. Jag vet inte vad jag ska säga Perra, jag ökade PB:t med 8 kilo.
-Jävlar vad grymt. Grattis.
-Lite larvigt kanske men det kom faktiskt en lite tår, sa han med darrande röst.
Vi pratade lite till, sedan sa Matsa -Nu ska jag sätta mig här och titta på de andra när de fiskar. Det här blir ju svårslaget.
-Grattis igen, vi hörs.
Lite senare kommer en bild till telefonen.

Vilken jävla gris!!!
GRATTIS den var du värd, men vad ska du göra nu?

Jag skulle tro att ni snart kommer kunna läsa mer om detta i mina vänners bloggar.
Om Dannes första bågar för i år i hans blogg  It's about trout och om Matsas monster gädda i Jockes blogg Nonamefishing.

Här finns ytterligare en bild på monstret att beskåda.

Ett solklart karpaltunnelsyndrom

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg domnade plötsligt min kastarm bort, oron var stor, dels för anledningen till detta och framför allt för hur det skulle gå att fiska nu när säsongen drar igång.
Armen har kommit tillbaka, däremot är fingrar och handen mer eller mindre försvunna. Det går iallafall åt rätt håll och nu har jag ju testat både jerkbaitfisket och flugfisket utan några större problem.
Jag var på ett återbesök hos läkaren i dag och symtomen talar för ett solklart fall av karpaltunnelsyndrom som i mitt fall beror på överansträngning i armen. Musklerna i handleden har blivit inflammerade och trycker på en redan trång kanal i handleden där nerverna går.
I och med att det har gått åt rätt håll finns stora förhoppningar om att det helt och hållet ska försvinna av sig självt. Alltså tror vi att någon operation inte ska behövas. Det känns bra.
Jag ska om ett par veckor träffa en arbetsterapeut som ska fixa ett handledsstöd åt mig.
Hur som helst är jag väldigt lättad av att fisket inte blir drabbat av den anledningen iallafall.

Fisklös flugpremiär i snöglopp

 Påskdagen, strålande vårsol och termometern visa dryga 10 grader. Inte helt oväntat började det suga i fisketarmen. En tanke blixtrade till, kanske imorgon. Jag googlade på Magnehultån och till min stora glädje hittade jag vad jag sökte, isen hade gått i Magnehultån och man hade dessutom satt ut ett stort antal fiske för ca en vecka sedan. Föreslog en picknick/fiske combo för sambon och behövde inte lobba speciellt mycket, vi bestämde helt enkelt att imorgon blir det flugfiske premiär förutsatt att vädret håller i sig. Det kändes som när man var liten, när man väntade på jultomten. Jag satte klockan på 07.30 och gick och lade mig med ett pirr i magen.
Så blev det annandagen, klockan ringde. Jag hoppade ur sängen och stirrade ut genom fönstret och torkade sömnen ur ögonen. Va fan!!! Backen var vit och från himlen föll det stora blöta snöflingor termometern stod på 0 grader. Jävla skit, så var det med den picknick combon. Jag kröp ner i den varma sängen igen och kämpade för att slå fisket ur tankarna, jag lyckades skapligt men jag kunde inte somna om så jag klev upp igen för en hundpromenad. Suget fanns fortfarande och under promenaden bestämde jag mig för att slänga på filmen "Mayfly madness" när jag kom in, en fantastisk film som är värd att se flera gånger. Kanske skulle jag lyckas med att få Elin att se den ihop med mig. Det vore roligt och i mitt huvud nyttigt för henne och bra för mig. Jag vill ju att hon ska förstå tjusningen för flugfisket som jag känner. Jag knäppte på den till morgon kaffet och hon satt faktiskt med under hela filmen. Jag tror inte att hon tyckte att filmen var lika bra som jag, det bästa tyckte hon var Bosse, Johan Klingbergs hund som alltid finns vid hans sida vid fisket. -Det är en sådan där Danica-hund. Sa hon efter ett tag då hon troligtvis tyckte att de tjatat tillräckligt om Danicor (Åsandsländor) i filmen. För er som inte sett filmen så är det just fiske med Danicor som den handlar om. En underbar film enligt mig men den gör inte fiskesuget mindre. När eftertexten rullade tittade jag ut genom fönstret igen. Funderade ett tag, sa sedan. -Nä jag drar nog ut ändå.
Packade snabbt ihop sakerna och glömde både matsäck och kamera. Det hade slutat att snöa ett lätt duggregn skvätte på vindrutan på vägen ditt. I min enfald fantiserade jag om att vädret skulle ha skrämt bort alla andra och att jag skulle bli ensam vid ån. Tji fick jag, på parkeringen stod ett stort antal bilar. Alla tokar som jag, hade samlats vid områdets enda öppna vatten. Som vid ett vattenhål på savannen. Jag tittade mot den övre poolen och den var trots allt tom på folk. Jag köpte mitt kort, tacklade mitt spö och började fiska. Det flöt fortfarande isflak i polen men det var inget som störde. Nedre poolen var helt öppen men där kändes det trångt. Fiskade någon timme i den övre utan att känna något, bestämde mig för att ta mig högre upp i ån. Hoppade in i bilen och åkte till den andra parkeringen. Lika mycket bilar där och alla fiskbara ställen var upptagna av andra. Klev ur ändå och vandrade ytterligare en bit uppströms i hopp om att hitta något ställe, ån var översvämmad och vadarbyxorna hade nog inte suttit fel. Försökte på ett par ställen, men vattenståndet var så högt så nu fastnade man inte bara i träden i bakkasten utan nu stod det granar och björkar mitt ute i ån. Så nu satte jag ett par flugor även i framkasten. Efter ett tag tröttnade jag på att vandra runt i träsket och klä träden med flugor så jag åkte tillbaka med inställningen att jag skulle pressa mig in i någon lucka i nedre poolen. Folk hade börjat att åka hem så trängseln hade släppt. Jag hade hittills fiskat med kraftigt förtyngda nymfer som jag långsamt tog hem längs botten. Bredvid mig stod en man som hade fångat 2 bågar.
-Vad har du tagit dem på? Frågade jag. -Sjunktafs och en rosa tutt-fluga. (Booby-fluga. En streamer fluga som flyter väldigt bra med hjälp av sina stor bröst liknande ögon.) -Jaha. Jag visste att någon sådan har jag inte men plockade fram min streamer ask. Plockade upp en orange Wollybugger som jag tyckte såg bra ut. Kastade ut och lät sjunka. Fortsatte så ett tag och plötsligt sög det tag i linan. Jag tror att jag skrivit det här tidigare, jag gjorde ett mothugg. Inte ett motthugg ämnat för flugfiske utan mer för de hårdkäftade gäddorna. Jag drog flugan ur munnen på fisken. Jag svor för mig själv när jag samlade ihop linan som hade lagt sig i en hög bakom mig. Lite pinsamt. Fortsatte med samma fluga, jag frös om händerna och passade på att värma dem undertiden som jag lät flugan sjunka. Då hände det igen. Linan drogs ner mot botten. Med spöt i armhålan och med händerna knutna framför en frustande mun fick fisken inte känna något mothugg alls innan den spottade ut flugan. Skit, det där var väll mina chanser idag. Jag skulle just ge upp när Elin och Senna uppenbarade sig på vägen med en termos kaffe och bullar. En glad överraskning och en bra avslutning på dagen. Trots kylan och snön var det roligt att få lägga årets första kast med flugspöt, kul att få känna hugg men jag saknar ännu doften av en sprattlande båge.