Bloggen i träda.

Det var länge sedan jag skrev något här och jag har bestämt mig för att lägga bloggen i träda för en tid framöver.
Jag har haft fullt upp med allt möjligt och jag har känt att jag inte riktigt hunnit med bloggandet.
Fisket har också kommit lite i skymundan, några jerk och flugturer har det dock blivit. Men jag har tyvärr inte så mycket att rapportera, fisk har jag fått men inget att skryta om. ;-)

Släng gärna ett gös-öga här på bloggen ibland, man vet inte, plötsligt kanske jag är i gång igen.

Under tiden kan jag tipsa om mina vänners bloggar.
Dannes blogg - It´s about trout
Jockes blogg - Nonamefishing (Zuko Baits)
Richards blogg - Flugan

Ha det så bra så länge.

/Perra

Båten i och årets första Regnbåge.

I torsdags gick isen på mina breddgrader och i går tog brorsan och jag årets jungfruresa till ön.
Det var härligt att ge sig ut på havet igen efter den långa kalla vintern. Ejdrarna låg i klungor och guppade och skrockade, himlen var klarblå och jag fick äntligen känna fartvinden i ansiktet igen.
Efter några timmars jobb ute på ön och efter ett par kast från bryggan, mest för att känna på grejerna och se gången på ett par nyinköpta jerk modeller var det dags att åka hem. Jag har jouren kan man kalla det utan att gå in djupare på det, men det innebär att jag inte bör vara så långt hemifrån.
När jag väl kom hem möttes jag av vilddjuret (Senna, vår Dalmatiner) som var helt rabiat och krävde en skogs promenad utan koppel. Jag erbjöd mig och gav mig av till Lomgölen för att is-reka. Bra att ta två flugor i en smäll. Senna var helnöjd och jag med, jag hade stora förhoppningar om öppet vatten. Men tji fick jag. Isen låg över i princip hela sjön, endast en krans på ca 5 meter från land var öppet runt hela sjön.

Senna och jag tassade ut på bryggan vid vindskyddet, i ögonvrån såg jag något som rörde sig i det klara vattnet och när jag tittade noggrannare såg jag att det var 3 stycken riktigt fina bågar som patrullerade is kanten precis bredvid mig. Jag började söka efter mobilkameran för att kunna ta ett kort men då plurrade Senna och fiskarna drog iväg. Det gjorde inte så mycket men de fina 3 tände en gnista i mig. Jag måste bara ut med spöt snart. Kanske i morgon.

I morse ringde klockan 05.00, precis tokigt en söndag men jag hade själv ställt den, fiskesugen som jag var. Jävligt korkat tyckte jag och gick och lade mig igen. Jag hade inte frågat någon kompis om intresse fanns för jag visst inte hur mycket tid jag skulle kunna lägga på fisket med tanke på den tidigare nämnda jouren och min dagsform.
Men 5 timmar senare stod jag inklämd längs med Magnehultsån och fick äntligen röra på min rostiga kast arm. Det är ju inte riktigt sånt fiske man har drömt om hela vintern men vad gör man inte. Det var i allafall kul att få doppa flugan och känna draget i spö och lina igen.
Som sagt var det väldigt mycket folk och det verkade inte vara många som hade lyckan att få drilla. Jag såg en kille som drog en liten båge i den starka strömmen efter fallet.
Jag förundrades över hur naturen vaknat till liv, i vattnet kryllade det av vårstel snok och fåglarna kvittrade som tokar. En ekorre hoppade förbi och små, små fjädermygg lättade med vinden.

På en informationskylt vid vattnet hade någon ofrivilligt påskpyntat när han i ett bakkast fastnat med en färgglad streamer.
Efter ett par timmar droppade folk av och jag rörde mig till den smala starka strömmen och funderade. Det var som sagt smalt och snabbt och jag gjorde ett genidrag om jag får säga det själv. Jag letade upp den tyngsta flugan jag hade (tungstensförtyngd Atomic stekel), det gick knappt att kasta den men jag kom ut så långt jag behövde och lät den sjunka. Plötsligt sträckte linan upp och en botten simmande liten båge kunde håvas. Det var härligt, årets första var ett faktum.

Sen hände inget mera. Jag bestämde mig för att åka förbi Lomgölen på vägen hem, se om isen släppt mer och om jag kunde lura någon av de tre.
Lite mindre is var det men det var alldeles för mycket för att jag skulle få ut så mycket av det. Jag drog några kast ut på isen och lät flugan droppa i och sjunka innan jag tog hem den. Inget hände och de 3 såg jag inte skymten av. Jag hoppas kunna återkomma och ge dem en match snart igen. Nu är vi igång så smått, härligt.

Vad har hänt sen sist?

Idag ska båten målas, våren är här och fiskesäsongen närmar sig. Det är 12 grader och västlig kuling. Riktigt is-knäckar väder.

För ca en vecka sedan tog jag och jycken en kvällspromenad vid Bodaviken.
Bråviken låg då öppen därifrån och utåt, i alla fall längs den norra stranden, härligt med öppet hav.

Helgen som var packade jag flugfiske sakerna och styrde mot Magnehultsån med förhoppning att isen släppt även där. På poolerna låg det tyvärr is men längre upp i ån var det öppet. De självklara fiskeplatserna var tyvärr upptagna och då jag inte vill börja säsongen med att klättra i träden i den relativt täta skogen nedströms bestämde jag mig för att strunta i det. Men bara att få se öppet vatten efter den långa kalla vintern var härligt och värt resan.

Hemma har jag tagit alla små luckor som dykt upp i vardagen för att fylla på mina flugaskar, det går sakta framåt, nu senast har jag bundit upp ett gäng "Flashbacks" i olika storlekar.
Det är möjligt att smakprov på mina alster dyker upp här framöver.

Hela vintern har jag drömt mig bort i flugfiskets värd men nu känns det som att gäddorna börjar pocka på min uppmärksamhet. Den 30 April är årets datum för vårens "S:t Anna Pike open" tävling. Då gäller det att vara uppe på tårna. I år ska vi vinna.

Mer värme, mer vind, jag måste ut på havet snart!

Nya kusar till flugasken.

När jag för cirka en månad sedan bläddrade igenom Lennart Bergqvists bok "Flugbindning - på mitt sätt" för att få uppslag och nya ideér till mitt bindande stannade jag till på en sida med rubriken "Mönsterbeskrivningar dagslända vanlig dun".

Det finns 46 olika arter dagsländor i Skandinavien dock är tack och lov inte alla intressanta för oss flugfiskare.
Bergqvist har plockat ut 22 av dessa som han anser vara av intresse. Han har fastslagit storlek, färg och utseende och han har döpt sina mönster till "Nordiska dagsländeserien". Den serien innehåller flugor för de arternas alla stadier men jag fastnade för dun stadiet till att börja med och utan att veta vad jag gav mig in på bestämde jag mig för att göra minst 3 stycken av varje sort.
Det slutade med 66 stycken duns i olika färg och storlek. Jag har in i det längsta försökt att binda efter hans materialbeskrivning men med en stor skillnad, jag har bytt ut de brända "propeller" vingarna mot polygarn eller Tiemcos Aero Dry wing och bundit ett fallskärmshackel runt det istället för ett kraghackel runt kroken.
Om ni är nyfikna på hur de ser ut kan ni spana in den gula forssländan som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Innan jag gav mig på mastodont projektet jag nyss nämnde gjorde jag ett antal kläckande nattsländor. Bl.a ett mönster taget från en artikel av Johan Klingberg som publiserats i tidningen "fiske-feber". Flugan har foam som flytkudde och ser riktigt het ut, om ni frågar mig.

Flugmönster finns det i överflöd, i böcker och framför allt på nätet och precis när jag rimligtvis inte borde behöva en ända dun till hittade jag ett nytt "dun-mönster" som jag bara var tvungen att testa. Det är norrmannen André Brun som skapat mönstret med hans eget speciellt framtagna polychenille garn. Flugan ska föreställa en Sjösandslända i Dunstadiet.

Listan på flugor som ska göras är som sagt lång och jag kämpar på, snart är våren här och då får vi hoppas att mina flugor ska väl smaka.

Ny flik.

Jag har fått frågor bl.a om vilka material jag har använt till vissa av mina flugor.
Det är roligt att de har väckt intresse hos en del av mina läsare och det gav mig en idé.
Jag skapar helt enkelt en ny sida på sidan där jag mer utförligt beskriver de flugorna som jag pressenterar på bloggen.
För att hitta dem, klicka på "Mina flugor" högst upp i högerspalten.

Jag kommer uppdatera sidan vart efter som eventuellt nya flugor dyker upp här.

Flugor på långa rader.

Kanske en lätt överdrift men jag har varit ganska ihärdig bakom städet. Det går inte i någon räser-fart men här är i alla fall några av mina alster.

För två somrar sedan när Danne och jag besökte Tännån, strax efter midsommar kläckte den Gula Forssländan i ån och både han och jag hade en viss framgång med en imitation av en sådan på tafsen. Därför har jag bundit upp några sådana, dels några kläckare och dels några duns.
För visst är det väll så att flugor och drag som har fångat fisk är de första ögonen faller på när man öppnar betesboxen.

Gul Forsslände kläckare, "CDC loop emerger"

Gul Forsslända dun "Paradun"

En insekt som är högaktuell för alla flugfiskare som är ute efter harr och öring är nattsländan. Innan den blir vingad lever den i vattnet som larv.
Nattsländans larver kan man dela in i två grupper, frilevande och husbyggande. Båda grupperna är vanliga och självklart bör man ha några sådana i asken. Jag har gjort några stycken husbyggande larver, kraftigt förtyngda då de lever på botten.

Husbyggande nattsländelarver "Caddis Case"

Innan larven blir en slända genomgår den ett puppa stadium till skillnad från dagsländan.
Jag har tidigare visat mina "Superpuppor" men här är en annan variant som vad jag har förstått många har haft fina framgångar med.

Nattslände puppor "Hjorthårspuppa"

Listan är lång med flugor som jag vill/ska binda så jag återkommer nog med fler vart efter.

Natti, natti.

Jag har aldrig varit med om en riktigt massiv nattslände-kläckning, men när det väl händer vill jag vara förberedd. Därför har jag de senaste dagarna bundit upp ett gäng nattsländor. Dels ett halvt dussin "Superpuppor" i original färgerna mörkgrått och gult i lite olika storlekar.
Superpuppan är ett klassiskt mönster, skapat av Lennart Bergqvist någon gång i slutet på  70-talet. Den ska föreställa en paddlande nattsländepuppa på väg in mot land för att kläckas, den befinner sig då i eller på vattenytan.

Det är med just en sådan här fluga som jag har fångat min hittills största harr.

Jag har också gjort ett antal "CDC and Elk" i lite olika storlekar och färger. Upphovsmannen till denna lättbundna fluga är nederländaren Hans Weilemann.

Jag har även spanat in några andra torra nattsländemönster som jag ska göra men jag ska också ta en titt på nattsländans tidigare livsstadier vart efter.

Fiske året som gått.

2010 har blivit 2011 och jag vill ta tillfället i akt att önska alla ett gott nytt år.

När jag tänker tillbaka på året som gått kan jag konstatera att det inte varit mitt bästa fiskeår.
I alla fall om man ser till storlek och antal. Jag önskar även att det hade kunnat bli lite fler tillfällen, då det ofta är stunder för livet, som får mig att må lite extra bra.

Under mina turer på jakt efter de gröna. Har jag endast lyckats fånga 59 stycken gäddor med den största på blygsamma 4,5 kg. Det är inget vidare, jag vet. Men det får bli nya tag 2011.

På flugfiske sidan ser det inte riktigt lika mörkt ut. Här har jag lyckats lura 18 fiskar varav 4 var gäddor och resten regnbågar. Som ni ser är antal flugfångad fisk färre än de jerk/spinn fiskade, men jag ser det ändå som ett rätt hyfsat resultat för att komma från mig.

Det här blev rätt tråkig och menlös statistik från mitt fiskeår men som ni redan vet finns allt om mitt fiske 2010 att läsa här i bloggen.

Som den bästa upplevelsen för året vill jag lägga min väldigt fina regnbåge som jag fångade i Strandgölen, Hökensås i somras i topp och den galna gäddan jag drog på flugspöt i september.

Men det som är årets största händelse är väll Matsas helt otroliga 16 kilos gädda som i dagarna har kommit upp i ljuset igen då han vann den ärofyllda tävlingen "Big pike callange 2010" Grattis till det!

Linslusen Mats har även figurerat i lite olika fiskepress med sin kluns. Bl.a Fiskejournalen och Fiskefeber med en helsida.
Det blir svårslaget, men som sagt jag får ta nya tag i år. Ni får hänga med och se hur det går.

Jag kan också berätta att en fjällfiske vecka är bokad till sommaren men mer om det senare.