Glädje och förtret

Sommaren lider mot sitt slut, till en dels glädje och andras förtret. Ett visst vemod infinner sig när höstmörkret kommer allt tidigare om kvällarna, när vattnet kyls långsamt av och när solen inte värmer i samma utsträckning längre.
Jag gillar sommaren och om jag inte hade haft fisket skulle tiden som väntar oss nog kännas otäckt tung. Flugfiskare i norra Sverige börjar så smått få titta på sin säsong i backspegeln, själv ser jag ljuset i det stundande höst mörkret.
Gäddorna finns så klart där på sommaren också, likaså regnbågen i mina P&T vatten, men det är nu det sätter igång på riktigt igen enligt mig.
Jag lägger inte ner fisket helt under sommaren några regnbågsturer har ni kunnat läsa om här i bloggen och gäddan har också blivit frestad några gånger både med flugspöt och med jerk-stickan. Men sommaren tar mig oftast in i drömmarnas värld istället, med hungriga höstgäddor, fjällfiske i strömmande vatten och om jagande kräsen höst-båge.

Jag har som sagt givit gäddan en chans ett par gånger ute i skärgården, dock inte på fullt allvar. Ett par kvällar med flugspöt från land mest för att övningskasta, men en liten gynnare gick på mitt falsarium och sög in min grön glittriga fluga. Några sporadiska jerkturer har givit några små gäddor också, senast igår var jag ute en sväng med Elin och Senna, då Elin och jag drog en varsin och missade ett par hugg. Det var roligt, speciellt roligt var det att höra Elin förklara om hur hennes puls rusade när hon såg gäddorna attackerade hennes drag. Precis som man själv kan känna när gädd-säsongen drar igång.

Magnehult efter jobbet

Vi, Matsa och jag har länge pratat om att få till ett litet flugfiskafänge efter jobbet och igår blev det äntligen av. Vi träffades i Magnehult i ett piskande ösregn.
Väderprognosen hade visserligen lovat bus, men lite regn är väll inte så farligt.
Lite! Vi trotsade regnet, klev ur bilen och blev genom sura på ett par minuter. Vi tog skydd under taket på ett vindskydd, där vi riggade våra spön.
Jag band på en flicksländenymf på en långsamt sjunkande tafs, det brukar vara ett bra val när man inte vet bättre. Sedan väntade vi ut regnet ett litet tag.
Regnet avtog så smått, det slutade inte helt men vi kunde inte hålla oss längre. Vi knallade ner till stranden och började fiska. Matsa som inte hållit i sitt flugspö på över ett år var lite ringrostig men snart började han få till det och fick flugan att landa där han tänkt sig.
Efter en liten stund högg det tag i min fluga och en liten regnbåge kunde bärgas efter en lam fight. Skönt, det är alltid roligt när det nappar.
Regnet slutade till sist och himlen sprack upp, i samma stund började fisken vaka. Jag stod just och tänkte att jag skulle byta till torrfluga när jag hörde en röst bakom mig.
-Tjena Pewe! Mitt smeknamn från förr.
Det var Jonne Z, en gammal lumparkompis som dessutom är en av grundarna av IMAGO flyfishing.
-Tja, vad gör du här? Det var länge sedan!
Han hade varit där dagen innan en sväng och dragit båge och hade då tappat sin kära peang som han gärna ville ha tillbaka.
Vi snackade ett tag och han berättade om några fantastiska sommar veckor han haft på Finnmarksvidda på gränsen mot Ryssland. Produkttester och guidning med harr, öring, röding och galna gäddor så långt upp i norden man kan komma. Magnehultsån kändes inte längre så het. Utanför oss vakade det nu friskt och jag började rota efter en flytande tafs i väskan, plockade upp en flätad tafs.
-Är det en Roman Moser tafs du har?
-Ja, de gillar jag, sa jag. Sträcker fint.
-Jag fiskade med honom för lite sedan, en riktigt trevlig prick.
En del har det bra, tänkte jag. Det verkar vara en annan nivå på hans fiske. Flugfiske i alla världens hörn, inte minst i alperna framför allt i Österrike där han sedan något år bor. Ni kan läsa lite mer om hans fiske i forumet på Edgeflyfishing
Vi sa hej efter ett tag och han letade lite till innan han for därifrån.
De hade dragit typ 10 firrar igår och de flesta på små myror i storlek 16, 18. Jag band så klart på en myra, men utan resultat. Vi körde på och rörde oss uppåt mot fallet mellan övre och nedre dammen. Jag fipplade ut min fluga mellan stenarna i det strömmande vattnet och fick direkt ett litet påslag, men tappade. Kastade igen och samma sak. Det upprepades igen men på femte kastet satt den, ett litet tag. Det var en liten öring som hade fattat tycke för min fluga. Matsa och jag gick vidare upp i övre dammen och lät öringen vila. Vi körde på men inga krokade fiskar. Det började bli mörkt och vi rörde oss neråt igen, vi stannade till där den lilla öringen stått. Vi tog ett par kast och båda två fick ett varsit hugg. Jag fastnade så klart i en gren som vanligt och slet av tafs spetsen, vi bestämde oss för att lägga ner men när vi kom ut ur buskarna såg vi en av de andra fiskarna som var där få ett häftigt hugg på en strippande nattslända.
-Coolt! Ähh vi tar ett par kast till va? Sa jag.
Vi band på en varsin hjorthårs caddis och slängde ut. På tredje kastet, efter ett par snabba strippar small det plötsligt till. En lite större än den förra och den bjöd på en fin fight i ett par minuter innan den på något sett bände sig loss. -Skit också.
Jag tyckte det var en spännande och trevlig kväll, det gjorde nog Mats också men han hade nog behövt landa en fisk för att få tillbaka flugfiskesuget. Vi får hoppas att vi snart kan ge det en ny chans.
Månen lös nu hel över trädtopparna och det är tyvärr jobbardag i morgon.
Det blev dags att åka hem.

Sommarfiske i Hökensås

-Har du fler av den här flugan? En man kom in i butiken och höll upp en liten gråblå fluga framför ögonen på expediten.
-Jag tror det, titta i lådorna där borta.
-Det här är min sista, de andra gick åt i morse.  Strandgölen var helt fantastisk då. Fiskarna var helt galna i flugan.
Mannen rotade runt i lådorna och hittade till sist. -Bra, här är de ju! Jag tar tio.

Hmm, Strandgölen kan det vara något kanske? Danne och jag tänkte på samma sak.
-Finns det några platser kvar i sjön? Frågade jag.
-Jag ska se, i morgon är det ledigt, det är ingen som har bokat ännu så länge.
-Strandgölen för oss själva! Kan det bli så bra? Vi slår till!

Danne och jag hade på ganska kort varsel bestämt träff i Hökensås. Måndag till Onsdag, kanske inte vid den hetaste tiden på året, i början på Augusti men fiskesuget blev för stort.
Vi var inne i fiske shopen för att köpa fiskekort när idén kläcktes.
Strandgölen är en specialsjö med kvotering, man får max vara 8 stycken i sjön samtidigt och fiskarna där är av mycket god kvalitet. Stora och starka.
Nu skulle vi få fiska där. Kortet sträcker sig från 6 på morgonen till samma tid nästföljande dag.
Men först hade vi nästan ett helt dygn i de vanliga sjöarna.
Vi hade ingen större brådska att komma igång med fisket, trots suget, då det är framför allt kvällar, nätter och morgnar som gäller så här på sommaren. Vi installerade oss i stugan och lade upp planer för dagarna.
Kvällar, nätter och morgnar! När ska vi sova då? Vi bestämde att vi skulle vända på dygnet och försöka sova på den ljusa tiden.

Klockan 16 stod vi färdig tacklade vid Enesjön. Det var en hel del bilar på parkeringen men det visade sig inte bara vara fiskare, några verkade vara där för blåbärens skull.
Precis vid parkeringen såg vi en fisk som gick och vakade, ingen stor direkt men det är alltid kul att kasta på vak, så Danne och jag smög försiktigt fram till sjökanten för att försöka lura den. Det gick inget vidare, fisken visade inget intresse för det vi presenterade och snart var den borta. Vi gick vidare och testade några andra ställen. Vatten ytan var nästan helt stilla och man såg några försiktiga vak här och där. Men våra hetaste platser var upptagna.
Planerna för dygnet var att vi skulle börja i Enesjön, äta fisk-middag och sedan köra kväll, natt och gryning i Prinsasjön. Några timmars sömn skulle få in där innan gryningen också. Efter klockan 6 skulle vi sedan köra ett par timmar i Strandgölen innan vi åter skulle utnyttja vår lilla stuga för sömn. Det är jobbigt att vara fiskare, men det gäller att passa på.
Fisk-middag var det ja, men då måste vi fånga fisk först. Inget hände i Enesjön så vi gick till Vita Tjärn, den lilla tjärnen som mättade oss sist vi var på Åsen. Den svart vattenytan låg helt blank, något enstaka vak syntes men vi såg inga insekter. Vi testade runt i asken, efter många byten åkte en liten superpuppa på, jag lät den ligga helt stilla i ytan, jag satte mig på huk för att vila ryggen och plötsligt bröts ytan med ett litet skvätt vid min fluga, jag reste spöt. Äntligen, nu vankas det middag. Det var en ganska liten fisk, inte speciellt kämpa stark och rullen kändes onödig, jag tog hem linan med handen, den simmade in mot stranden där jag stod, rakt in bland näckrosor och bråte. Jag hade fullt upp med att hålla kontakt med fisken. Bågen körde fast runt några näckrosblad och jag tog några steg åt sidan för att kunna lirka ut den, plötsligt kom den loss och med full fart drog den ut i sjön. När jag flyttat mig åt sidan tidigare hade linan utan att jag sätt det lagt sig i en ögla runt en rot. Spjoooong!!! sa det och fisken hade gett mig ett långfinger om den haft något. Det får bli nödkorv till middag idag istället. Vi packade ihop grejerna för att förflytta oss till Prinsasjön.
Kvällen närmade sig och vi hoppades på att det skulle lossna nu.
Vi styrde våra steg längs sjön bort till platserna där vi avslutade förra besöket på åsen med en dubbeldrill. Tyvärr var Dannes ställe upptaget så han muttrade något ohörbart för sig själv och knallade långsamt ut bredvid mig.
På vattnet flöt det en hel del döda och några nykläckta små, små bruna dagsländor som vi tror är vassländor och med mörkret kläckte det små och meddelstora nattsländor. Vi provade runt i asken igen. Fisk vakade här och där men inte i några mängder. Killen som snott Dannes plats tjoade plötsligt till och strax efter hördes ett plask ute i vattnet.
Jag såg vad Danne tänkte. "Fan, den kunde ha varit min".
Han hade tagit den på en väldigt lite "Streaking caddies". Vi fortsatte fiskandet fram till midnatt, men utan resultat. Strax innan kolmörkret kom kall-dimma inrullande över sjön och fisken slutade att vaka och det blev precis tyst över sjön. Vi gav upp för att i stället ge grynings fisket en chans. Vi åkte hem till stugan och sov ett par timmar. Strax före 4 var vi på plats igen. Vi körde på till halv 6, ingen fisk nu heller.
Men snart skulle vi få prova specialsjön.
Strandgölen låg nästan stilla, mitt i sjön vakade det och små krusningar störde ytan. På parkerings sidan var sjön ganska långgrund och botten var täckt av små rund stenar, vattnet var klart. På motsatta sidan var det djupare.
När klockan slog 6 vadade vi försiktigt ut på den steniga stranden och började fiska. Efter en liten stund stramade Dannes lina upp. Han lyfte spöt och fisken i andra änden svarade med ett ursinnigt hopp. -Jävlar vilken firre. Utbrast vi nästan i kör. En rusning, sedan ytterligare ett hopp och tyvärr var det hoppet det sista vi fick se av den. Den stack med en brusten 0,15 tafs i mungipan.
-Skit också, fan, fan, fan. Svor Danne.
-Det kommer fler. Försökte jag trösta honom.
Ett tag senare kom en favorit i repris fast denna gången för mig. Ett hårt hugg och en galen rusning, sedan ett hopp.
0,15 spetts är uppenbarligen inget för Strandgölen.
Klockan var 9 på morgonen och vi åkte hem för att sova.
På vägen stannade vi i shopen för att komplettera med ny grövre tafs spetts och även införskaffa några av de blågråa flugorna som gubben viftat med igår. Danne blev färdig först och gick ut för att vänta på mig. Han tittade oförstående bort mot bilarna och såg en pickup närma sig min bil med flaket.
-Nä, vad är det här?
Baken på den bilen tog i min framskärm och med ett skrapande ljud fortsatte bakåt. Vid backspegeln small det till men bilen fortsatte med ett skrapande ljud. När halva framdörren var skrapad och bucklad upptäckte föraren vad han gjort och tittade förskräckt ut. -Oj!
Danne hämtade mig i butiken och nu följde allt sådant där som man helst inte vill syssla med när man är så trött att man håller på att ramla av pin. Försäkringar och sådant. Men allt verkar iallafall ordna sig.
I säng till sist och klockan ställdes på 13.00.
Jag försökte glömma och tack vare de ilskna fiskarna som vi tidigare stött på gick det ganska hyfsat.
Åter vid Strandgölen tog vi till nödkorven igen. Nu var planen att vi skulle stanna här till klockan 6 nästa morgon.

Någon timma senare började vi mätta och belåtna fiska igen. Nu utrustade med grövre tafs spetts. Vi gick iväg längs sjön, stranden var fin och det var lätt att komma åt. Fisken vakade sporadiskt men mest utanför kasthåll.
I ögonvrån ser jag plötsligt ett långsamt delfinvak. Danne såg det med. -Såg du, en fin firre som du når.
-Ja jag såg. Jag hade redan linan i luften och lade min gråblåa lilla skapelse en meter framför fisken. Jag var spänd, tiden gick långsamt och jag hade nästan gett upp när linan blev stum. -Yes!!! Den sitter. Det blev några tunga knyckar i spöt innan den som en blixt försvann ut i sjön. Linan rusade från spolen, backingen tog vid och rusade av den med. Halva backingen han åka av innan jag fick stopp på den. Jag skakade och frustade. -Får inte tappa. Blev mitt mantra.

-Ska jag håva. Sa Danne.
-Ja gärna. Den får nog inte plats i min håv. Log jag.
Efter en hård fight tröttnade den och Danne (min caddy) håvade den med bravur.

-Fy fan, vilken fisk. Det var en slank vacker regnbåge på nästan 60 centimeter. (Äger tyvärr ingen våg.) Efter den fighten i det varma vattnet fick den bli våra middag. Det var dessutom dags för mat, en lagom tid för att vara igång igen när den hetaste tiden infinner sig.
Det såg ut att bli en fin kväll men när vi satt där och åt började det att regna, tusentals vattendroppar slog i vattenytan, och efter regnet började det att blåsa. Inte jättemycket, men tillräckligt för att den åtråvärda torrfluge känslan inte skulle infinna sig.
-Ja, ja det är inget att göra, vi kör på och ser vad som händer. Vi fiskade på utan resultat. Endast ett och annat vak, långt ute i sjön. Motvind och mörker är ingen jättebra kombo och när ingen fisk visade intresse tog vi till flaskan. Nä, så illa var det inte, man kan ha det sämre. En god vän, en god whiskey och en lägereld i sommar natten är inte fel det heller. Natten gick och vi blev lite glada i hatten. Alltså inte läge att åka till stugan, vid halv ett ungefär slog vi oss ner i bilarna med vadarbyxorna på för att få sova ett par timmar innan det var dags igen. 4 till 6 var tanken och strax före 4 kravlade vi frusna ur bilen för att gå på det igen, ja fisket alltså. 2 timmar utan resultat sedan var det sovdags på riktigt i stugan. Somnade som en stock. Klockan var ställd på 11 och efter en lunch på "Väst-Göte" begav vi oss hemåt. Jag med en trasig bil.
Visst man hade önskat mer fisk men dygnen på Hökensås tillsammans med Danne blev som vanligt roliga och super trevliga.
-Vi måste försöka få till en tur till i höst, eller hur?
Vi nickade båda två.

Flugan, den gråblå skapelsen som dominerade i Strandgölen vet jag inget om.
Vad heter den, vad ska den imitera och hur binder man upp den? Är det någon som har någon idé.
I så fall skriv gärna en kommentar i inlägget!

Havsörings rapporter från Gotland

Det är inte bara raukar, bad och brännvin på sommar Gotland.
Andreas rapporterar även fina havsöring fångster därifrån.
En drastisk temperatursänkning i Östersjön från drygt 20 grader till 11 fick Andreas att ge öringarna en chans.
På 3 morgnar mellan halv 6 och 8 har han fiskat, ibland på vakande fisk och fångat 7 stycken galna öringar och tappat ett gäng.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera till ett fint fiske.
Det tråkiga i kråksången är att jag är på fastlandet och har annat på agendan.