Tail-beten och hemmagjorda tafsar

För ett par veckor sedan bytte jag lina på mitt jerkspö. Den nya linan, grön, Strike wire 0,36 håller för 30 kg. Det gäller att sikta högt. Fördelarna med en grov flätlina är många, nackdelarna få. Men inget är hållbarare än sin svagaste länk. Det är följaktligen dax att byta tafs också. Efter att ha besökt Norrköpings 2 något sådär välsorterade fiskebutiker utan att hitta den tafsen som jag brukar använda mig av, spanade jag in de stora fiske webshopparna. Jag har snöat in på just en modell som jag tycker ha fungerat bra. Tyvärr fanns tafsen inte där heller. Men jag hittade något annat, en entrådig knytbar titanwire och nu har jag gjort mina egna tafsar. Knyter fast ett beteslås av bra kvalitet i ena änden med en vanlig betesknut och ett lekande i den andre. Över knuten smälte jag fast en liten stump krympslang. Den färdiga tafsen blir mellan 45 och 50 cm. Resultatet blev bedårande.
När jag ändå gjorde en beställning slog jag till på ett nytt bete också. Ett Zam Z-tail, i "skitmört" färg.
Det blev en tur till landet i helgen, kanske sista hela helgen för i år. Några timmar veks för fiske och jag var ivrig att få test mina nya inköp. Gav mig iväg med inställningen att ge mitt nya tail-bete en ärlig chans. Tail-betet är som ett stort jerkbait med en rejäl gummisvans. Vad jag har förstått ska det spinnas in långsamt inte jerkas och det ger en betydligt lugnare gång som vid vissa tillfällen ska vara helt outstanding på gäddan och speciellt den stora.
Visst fungerade det, men inte klockrent. Gäddorna blev helt klart intresserade, många följare och en hel del hugg från sidan men många bet bara i svansen. Jag lyckades kroka 5 stycken och det var de som bet rakt bakifrån. Ingen direkt stor men det var iallafall kul att se att gäddorna vid landet har vaknat till liv.