Skam den som ALDRIG ger sig

Jour jobb för Elin höll oss hemma i stan denna midsommar, tråkigt tyckte både Elin och jag speciellt när man tänker på alternativet, snaps och pilsner i solen på en ö ute i skärgården. Men man får göra det bästa av saken.
Elin fick tyvärr mycket att göra och när den mesta av hennes tid gick till jobb såg jag möjligheten att komma ut och flugfiska en sväng. Elin hade inget att invända utan det lättade i stället hennes samvete när jag kom med förslaget.
Efter en mysig midsommar lunch packade jag mina saker och gav mig iväg. På vägen ringde jag till Tommy. -Ska du med på ett kvällsfiske i Lomgölen.
Han hade inget speciellt för sig och blev sugen. -Bra, då ses vi om en stund!
Jag parkerade på en tom parkering, tog mina saker och vandrade iväg mot sjön. Vinden tog tag i trädkronorna och skakade om, men solen sken och det var ljummet i luften. Det kan nog bli en härlig kväll, tänkte jag för mig själv.

Jag slog mig ner vid sjön och njöt. Tankarna jag haft på vägen dit om ett torrflugefiske efter vakande fisk gick i kras, ytan var orolig och inte ett vak så långt ögat nådde. Men kvällen var ung och jag hade förvarnat om en sen hemkomst, jag tänkte att det kunde vara spännande att se vad natten har att erbjuda vid sjön.
Jag botaniserade i flugasken, inga vak som sagt, det får bli något vått. Jag band dit en flicksländenymf och började fiska, det dröjde inte länge innan det darrade till i linan, jag höjde spöt och en liten chockad abborre kom flygande genom vatten ytan. Den fick snabbt simma tillbaka efter att ha fått prova sina vingar.
Tommy dök upp på stigen. Vi satte oss och snackade lite skit. Han hade varit uppe i ottan och varit och fiskat med hans bror. De hade haft ett riktigt lyckat fiske med ett gäng krokade regnbågar och några öringar som hade ätit friskt på ytan.
Kul! Vi får hoppas att de kommer igång även här.
Tommy tacklade sitt spö och vi gick iväg längs sjökanten, kastade lite och bytte fluga då och då men inget hände. När vi gått runt sjön utan hugg slog vi oss ner igen. Över skogen dånade det från en ungdoms fest någon stans, heja ramsor och sång. Det passade inte riktigt in i miljön.
Mellan vindbyarna blev vattnet stilla och varje gång hoppades man på att få se något livstecken, men inte.
-Lugn, sa Tommy. -Nästan varje kväll vid 8, 9 sådär brukar det mojna.
Han hade nästan rätt, vid halv 10 var ytan nästan blank och vi såg nattsländor i olika storlekar komma upp ur ringar på vattnet. Nu då! En och annan fisk började vaka, men som vanligt var de utanför kastavstånd. Vi fick ändå ny glöd och jag band på en torrfluga. Vi tog ytterligare ett varv runt sjön, men utan resultat. Tommy började fundera på hemgång men när mörkret började lägga sig såg vi några fiskar som gick och plockade försiktigt i strandkanten. Jag hittade en lucka mellan träden och lobbade ut min svarta "Klinkhammer" i fiskens bana. Spännande, jag såg fisken komma. Slurp! 30 centimeter innan flugan. Nu då! Slurp! En halv meter bakom. Skit också. Den verkade inte vara ute efter "Klinkhamrar" ikväll men jag lyfte ändå flugan för att lägga ett nytt kast i fiskens bana, men naturligtvis hade det dykt upp en tall där bakom mig, jag fastnade och tafsen gick av. Jag hatar tallar. Jag kände mina begränsningar, skarva 0,15 linan i mörker när jag knappt klarar av det när det är ljust. Visst det hade gått men det fick nog vara bra för idag. Det var ett snöpligt slut på dagen men så kan det vara.

Väl i bilen funderade jag på när nästa tur kunde bli. När jag insåg att det kunde dröja bestämde jag mig för att trotsa min morgontrötthet och ge mig ut ett par timmar nästa morgon. Fiskekortet är ju faktiskt ett dygnskort och räcker ända till 16.30 nästa kväll. Jag skulle gå upp vid samma tid som en arbetsdag och jag intalade mig att det inte skulle bli något problem, då jag nu faktiskt skulle upp och göra något kul.

05.15, klockan ringde. Shit va trött jag är. Är det värt det? Jag klev ändå upp och tittade ut. Solen var uppe men vinden hade börjat om och fick träden att svaja.
Ska jag gå lägga mig igen, tänkte jag för mig själv. Jag velade ett tag men bestämde mig till sist för att åka. Vägarna var nästan tomma och lika så parkeringen vid Lomgölen. Tommy hade som sagt haft ett kanon fiske i går morse så de kanske är i gång nu med, men jag vågade inte hoppas. När jag närmade mig sjön så sjönk mitt mod en aning. Vattnet var oroligt av vinden och inga vak. Så jag började som dagen innan med en nymf. Tog ett varv runt sjön med en liten abborre som enda napp. Tog ytterligare ett varv och tog en liten abborre till. Det kändes bistert.
-Kom igen nu, jag pratade med mig själv och tänkte försöka tjata upp en båge. Men det gick inte. Ett par timmar hade jag tänkt stanna och målet var att jag skulle vara hemma igen när Elin gick upp, så jag begav mig hemåt, lottlös igen.
Elin var uppe och kaffet stod på.
Jag tog en kopp och satte mig i soffan.
-Hur gick det?
-Nä skit, fick inget igen.
Elin log. -Vill du fiska mera?
-Ehh, jaa.
-Gör det då!
-Okej, då åker jag till Magnehult.
Jag bar ner mina saker igen och det kändes som grannarna tittade konstigt på mig.
En dryg halvtimma senare rullade jag in längs ån. En bil på parkeringen. Jag kände igen den. På andra sidan ån såg jag en person, han glodde som om hade varit en av grannarna och plötsligt åkte hans näven upp.
Va fan! Det är ju Tommy. Han hade tydligen inte heller gett upp.
Det var kul, det är alltid roligare att ha någon att visa sina storfångster för. :)
Vi gick ner till nedre dammen och började fiska. Tommy envisades med torrflugor trots att ytan var orörd för det mesta men då och då dök det upp lite sporadiska vak. Jag körde både vått och torrt. Det var varmt och strandkanten kryllade av solande snokar. Vi kastade och kastade men inget hände. Tommy tog en promenad upp till fallet mellan övre och nedre dammen och såg till sin glädje en fisk som gick och mumsade i strömmen. Ett par prick kast och den satt, en regnbåge med väldigt fina fenor. Det var roligt att se så fin fisk i Magnehult, de jag fått där tidigare de senaste åren har varit riktigt fula. Det som inte var så roligt var att jag fortfarande var fisklös. Vi fortsatte som förut men tiden började gå ut, klockan närmade sig 16. Vi packade ihop våra saker men bestämde oss för att ta en titt i den nya flugfiskesjön i Rejmyre innan vi for hem.

Bårsjön, en något större sjö än de andra som jag besökt. En fin sjö med fina kastbryggor, man kan dessutom hyra båt och använda flytring i den. Den måste bara testas någon gång, kanske nästa gång som suget pockar på. Vi får se.

Det har varit roligt, men jävligt frustrerande att ha lagt så mycket tid utan att få något, att man aldrig ger sig. Men jag får glädjas åt att jag åtminstone inte var bakfull på midsommardagen.