Gäddfiske med blandade känslor

Jag tänkte se om gäddorna var på hugget och slängde ut en fråga till Elin och pappa. Elin trivdes bra på bryggan i solen men pappa nappade på erbjudandet. Nu ska jag visa hur gäddorna ska dras.
Pappa var nöjd med att bara hålla mig sälskap och han lämnade hans gamla spö hemma.
-Det blir bara trassel, det är skönt att bara komma ut på sjön.
Jag tänkte bara vara ute en liten stund och testa mina bästa ställen. Vi åkte långsamt in i favoritviken.
-Här kan vi inte fiska. Sa pappa. Här finns det inga gäddor kvar.
Jag trodde han skojade och sa, -Nä för fan, det här är mitt bästa ställe.
-Sa jag inte det, jag pratade med de som bor därborta häromdagen, sa han och pekade på huset som ligger i kanten på viken.
-För några veckor sedan körde de bort några polacker som låg där hela dagen och fiskade. När de åkte ut för att prata med dem såg de en soppsäck på durken, full med gädda.
Va fan! Är det sant.
-Ja, jag trodde jag hade sagt det.

Jag blir ledsen och förbannad. Det handlar inte om polacker, kineser eller svenskar eller att någon har rovfiskat på mina hemma vatten utan om ett ansvar som vi alla måste ta.
Vi sportfiskare och inte minst uthyrare och näringsidkare här ute i skärgården. Vi måste informera om lagen och få folk att förstå innebörden av det hela. Vi måste vara rädda om våra gäddor och all annan fisk också förstås.

Den lilla känslan jag hade för en lyckad fisketur blev som bortblåst.
Jag fortsatte trots det in i viken och berättade samtidigt för pappa om de nya gäddfiskereglerna, som jag har skrivit om här i ett tidigare inlägg. (Ett mycket bra beslut är taget.)

Jag började fiska, men utan självförtroende är det svårt.
Pappa satt i fören som en ond furste och njöt i solen.
Vi flyttade lite och plötsligt hög det på mitt drag i ett kort spinnstopp. Ett snabbt mothugg och den satt.
-Har du? Sa pappa och sken upp. -Det var en liten gynnare du!
Ja den var liten, men finns det en finns det flera, eller i alla fall fanns.
Fanns, med tanke på vad vi nyss talat om. Vi fortsatte ett tag till och drev sedan ut ur viken och testade ett par andra ställen och jag fick ett par hugg till men ingen mer landat.
Det var roligt att pappa följde med men det han berättade gnager i mig. Tyvärr finns det alltid människor som förstör för oss andra.