Magnehult efter jobbet

Vi, Matsa och jag har länge pratat om att få till ett litet flugfiskafänge efter jobbet och igår blev det äntligen av. Vi träffades i Magnehult i ett piskande ösregn.
Väderprognosen hade visserligen lovat bus, men lite regn är väll inte så farligt.
Lite! Vi trotsade regnet, klev ur bilen och blev genom sura på ett par minuter. Vi tog skydd under taket på ett vindskydd, där vi riggade våra spön.
Jag band på en flicksländenymf på en långsamt sjunkande tafs, det brukar vara ett bra val när man inte vet bättre. Sedan väntade vi ut regnet ett litet tag.
Regnet avtog så smått, det slutade inte helt men vi kunde inte hålla oss längre. Vi knallade ner till stranden och började fiska. Matsa som inte hållit i sitt flugspö på över ett år var lite ringrostig men snart började han få till det och fick flugan att landa där han tänkt sig.
Efter en liten stund högg det tag i min fluga och en liten regnbåge kunde bärgas efter en lam fight. Skönt, det är alltid roligt när det nappar.
Regnet slutade till sist och himlen sprack upp, i samma stund började fisken vaka. Jag stod just och tänkte att jag skulle byta till torrfluga när jag hörde en röst bakom mig.
-Tjena Pewe! Mitt smeknamn från förr.
Det var Jonne Z, en gammal lumparkompis som dessutom är en av grundarna av IMAGO flyfishing.
-Tja, vad gör du här? Det var länge sedan!
Han hade varit där dagen innan en sväng och dragit båge och hade då tappat sin kära peang som han gärna ville ha tillbaka.
Vi snackade ett tag och han berättade om några fantastiska sommar veckor han haft på Finnmarksvidda på gränsen mot Ryssland. Produkttester och guidning med harr, öring, röding och galna gäddor så långt upp i norden man kan komma. Magnehultsån kändes inte längre så het. Utanför oss vakade det nu friskt och jag började rota efter en flytande tafs i väskan, plockade upp en flätad tafs.
-Är det en Roman Moser tafs du har?
-Ja, de gillar jag, sa jag. Sträcker fint.
-Jag fiskade med honom för lite sedan, en riktigt trevlig prick.
En del har det bra, tänkte jag. Det verkar vara en annan nivå på hans fiske. Flugfiske i alla världens hörn, inte minst i alperna framför allt i Österrike där han sedan något år bor. Ni kan läsa lite mer om hans fiske i forumet på Edgeflyfishing
Vi sa hej efter ett tag och han letade lite till innan han for därifrån.
De hade dragit typ 10 firrar igår och de flesta på små myror i storlek 16, 18. Jag band så klart på en myra, men utan resultat. Vi körde på och rörde oss uppåt mot fallet mellan övre och nedre dammen. Jag fipplade ut min fluga mellan stenarna i det strömmande vattnet och fick direkt ett litet påslag, men tappade. Kastade igen och samma sak. Det upprepades igen men på femte kastet satt den, ett litet tag. Det var en liten öring som hade fattat tycke för min fluga. Matsa och jag gick vidare upp i övre dammen och lät öringen vila. Vi körde på men inga krokade fiskar. Det började bli mörkt och vi rörde oss neråt igen, vi stannade till där den lilla öringen stått. Vi tog ett par kast och båda två fick ett varsit hugg. Jag fastnade så klart i en gren som vanligt och slet av tafs spetsen, vi bestämde oss för att lägga ner men när vi kom ut ur buskarna såg vi en av de andra fiskarna som var där få ett häftigt hugg på en strippande nattslända.
-Coolt! Ähh vi tar ett par kast till va? Sa jag.
Vi band på en varsin hjorthårs caddis och slängde ut. På tredje kastet, efter ett par snabba strippar small det plötsligt till. En lite större än den förra och den bjöd på en fin fight i ett par minuter innan den på något sett bände sig loss. -Skit också.
Jag tyckte det var en spännande och trevlig kväll, det gjorde nog Mats också men han hade nog behövt landa en fisk för att få tillbaka flugfiskesuget. Vi får hoppas att vi snart kan ge det en ny chans.
Månen lös nu hel över trädtopparna och det är tyvärr jobbardag i morgon.
Det blev dags att åka hem.