Skam den som ALDRIG ger sig

Jour jobb för Elin höll oss hemma i stan denna midsommar, tråkigt tyckte både Elin och jag speciellt när man tänker på alternativet, snaps och pilsner i solen på en ö ute i skärgården. Men man får göra det bästa av saken.
Elin fick tyvärr mycket att göra och när den mesta av hennes tid gick till jobb såg jag möjligheten att komma ut och flugfiska en sväng. Elin hade inget att invända utan det lättade i stället hennes samvete när jag kom med förslaget.
Efter en mysig midsommar lunch packade jag mina saker och gav mig iväg. På vägen ringde jag till Tommy. -Ska du med på ett kvällsfiske i Lomgölen.
Han hade inget speciellt för sig och blev sugen. -Bra, då ses vi om en stund!
Jag parkerade på en tom parkering, tog mina saker och vandrade iväg mot sjön. Vinden tog tag i trädkronorna och skakade om, men solen sken och det var ljummet i luften. Det kan nog bli en härlig kväll, tänkte jag för mig själv.

Jag slog mig ner vid sjön och njöt. Tankarna jag haft på vägen dit om ett torrflugefiske efter vakande fisk gick i kras, ytan var orolig och inte ett vak så långt ögat nådde. Men kvällen var ung och jag hade förvarnat om en sen hemkomst, jag tänkte att det kunde vara spännande att se vad natten har att erbjuda vid sjön.
Jag botaniserade i flugasken, inga vak som sagt, det får bli något vått. Jag band dit en flicksländenymf och började fiska, det dröjde inte länge innan det darrade till i linan, jag höjde spöt och en liten chockad abborre kom flygande genom vatten ytan. Den fick snabbt simma tillbaka efter att ha fått prova sina vingar.
Tommy dök upp på stigen. Vi satte oss och snackade lite skit. Han hade varit uppe i ottan och varit och fiskat med hans bror. De hade haft ett riktigt lyckat fiske med ett gäng krokade regnbågar och några öringar som hade ätit friskt på ytan.
Kul! Vi får hoppas att de kommer igång även här.
Tommy tacklade sitt spö och vi gick iväg längs sjökanten, kastade lite och bytte fluga då och då men inget hände. När vi gått runt sjön utan hugg slog vi oss ner igen. Över skogen dånade det från en ungdoms fest någon stans, heja ramsor och sång. Det passade inte riktigt in i miljön.
Mellan vindbyarna blev vattnet stilla och varje gång hoppades man på att få se något livstecken, men inte.
-Lugn, sa Tommy. -Nästan varje kväll vid 8, 9 sådär brukar det mojna.
Han hade nästan rätt, vid halv 10 var ytan nästan blank och vi såg nattsländor i olika storlekar komma upp ur ringar på vattnet. Nu då! En och annan fisk började vaka, men som vanligt var de utanför kastavstånd. Vi fick ändå ny glöd och jag band på en torrfluga. Vi tog ytterligare ett varv runt sjön, men utan resultat. Tommy började fundera på hemgång men när mörkret började lägga sig såg vi några fiskar som gick och plockade försiktigt i strandkanten. Jag hittade en lucka mellan träden och lobbade ut min svarta "Klinkhammer" i fiskens bana. Spännande, jag såg fisken komma. Slurp! 30 centimeter innan flugan. Nu då! Slurp! En halv meter bakom. Skit också. Den verkade inte vara ute efter "Klinkhamrar" ikväll men jag lyfte ändå flugan för att lägga ett nytt kast i fiskens bana, men naturligtvis hade det dykt upp en tall där bakom mig, jag fastnade och tafsen gick av. Jag hatar tallar. Jag kände mina begränsningar, skarva 0,15 linan i mörker när jag knappt klarar av det när det är ljust. Visst det hade gått men det fick nog vara bra för idag. Det var ett snöpligt slut på dagen men så kan det vara.

Väl i bilen funderade jag på när nästa tur kunde bli. När jag insåg att det kunde dröja bestämde jag mig för att trotsa min morgontrötthet och ge mig ut ett par timmar nästa morgon. Fiskekortet är ju faktiskt ett dygnskort och räcker ända till 16.30 nästa kväll. Jag skulle gå upp vid samma tid som en arbetsdag och jag intalade mig att det inte skulle bli något problem, då jag nu faktiskt skulle upp och göra något kul.

05.15, klockan ringde. Shit va trött jag är. Är det värt det? Jag klev ändå upp och tittade ut. Solen var uppe men vinden hade börjat om och fick träden att svaja.
Ska jag gå lägga mig igen, tänkte jag för mig själv. Jag velade ett tag men bestämde mig till sist för att åka. Vägarna var nästan tomma och lika så parkeringen vid Lomgölen. Tommy hade som sagt haft ett kanon fiske i går morse så de kanske är i gång nu med, men jag vågade inte hoppas. När jag närmade mig sjön så sjönk mitt mod en aning. Vattnet var oroligt av vinden och inga vak. Så jag började som dagen innan med en nymf. Tog ett varv runt sjön med en liten abborre som enda napp. Tog ytterligare ett varv och tog en liten abborre till. Det kändes bistert.
-Kom igen nu, jag pratade med mig själv och tänkte försöka tjata upp en båge. Men det gick inte. Ett par timmar hade jag tänkt stanna och målet var att jag skulle vara hemma igen när Elin gick upp, så jag begav mig hemåt, lottlös igen.
Elin var uppe och kaffet stod på.
Jag tog en kopp och satte mig i soffan.
-Hur gick det?
-Nä skit, fick inget igen.
Elin log. -Vill du fiska mera?
-Ehh, jaa.
-Gör det då!
-Okej, då åker jag till Magnehult.
Jag bar ner mina saker igen och det kändes som grannarna tittade konstigt på mig.
En dryg halvtimma senare rullade jag in längs ån. En bil på parkeringen. Jag kände igen den. På andra sidan ån såg jag en person, han glodde som om hade varit en av grannarna och plötsligt åkte hans näven upp.
Va fan! Det är ju Tommy. Han hade tydligen inte heller gett upp.
Det var kul, det är alltid roligare att ha någon att visa sina storfångster för. :)
Vi gick ner till nedre dammen och började fiska. Tommy envisades med torrflugor trots att ytan var orörd för det mesta men då och då dök det upp lite sporadiska vak. Jag körde både vått och torrt. Det var varmt och strandkanten kryllade av solande snokar. Vi kastade och kastade men inget hände. Tommy tog en promenad upp till fallet mellan övre och nedre dammen och såg till sin glädje en fisk som gick och mumsade i strömmen. Ett par prick kast och den satt, en regnbåge med väldigt fina fenor. Det var roligt att se så fin fisk i Magnehult, de jag fått där tidigare de senaste åren har varit riktigt fula. Det som inte var så roligt var att jag fortfarande var fisklös. Vi fortsatte som förut men tiden började gå ut, klockan närmade sig 16. Vi packade ihop våra saker men bestämde oss för att ta en titt i den nya flugfiskesjön i Rejmyre innan vi for hem.

Bårsjön, en något större sjö än de andra som jag besökt. En fin sjö med fina kastbryggor, man kan dessutom hyra båt och använda flytring i den. Den måste bara testas någon gång, kanske nästa gång som suget pockar på. Vi får se.

Det har varit roligt, men jävligt frustrerande att ha lagt så mycket tid utan att få något, att man aldrig ger sig. Men jag får glädjas åt att jag åtminstone inte var bakfull på midsommardagen.

Gäddfiske med blandade känslor

Jag tänkte se om gäddorna var på hugget och slängde ut en fråga till Elin och pappa. Elin trivdes bra på bryggan i solen men pappa nappade på erbjudandet. Nu ska jag visa hur gäddorna ska dras.
Pappa var nöjd med att bara hålla mig sälskap och han lämnade hans gamla spö hemma.
-Det blir bara trassel, det är skönt att bara komma ut på sjön.
Jag tänkte bara vara ute en liten stund och testa mina bästa ställen. Vi åkte långsamt in i favoritviken.
-Här kan vi inte fiska. Sa pappa. Här finns det inga gäddor kvar.
Jag trodde han skojade och sa, -Nä för fan, det här är mitt bästa ställe.
-Sa jag inte det, jag pratade med de som bor därborta häromdagen, sa han och pekade på huset som ligger i kanten på viken.
-För några veckor sedan körde de bort några polacker som låg där hela dagen och fiskade. När de åkte ut för att prata med dem såg de en soppsäck på durken, full med gädda.
Va fan! Är det sant.
-Ja, jag trodde jag hade sagt det.

Jag blir ledsen och förbannad. Det handlar inte om polacker, kineser eller svenskar eller att någon har rovfiskat på mina hemma vatten utan om ett ansvar som vi alla måste ta.
Vi sportfiskare och inte minst uthyrare och näringsidkare här ute i skärgården. Vi måste informera om lagen och få folk att förstå innebörden av det hela. Vi måste vara rädda om våra gäddor och all annan fisk också förstås.

Den lilla känslan jag hade för en lyckad fisketur blev som bortblåst.
Jag fortsatte trots det in i viken och berättade samtidigt för pappa om de nya gäddfiskereglerna, som jag har skrivit om här i ett tidigare inlägg. (Ett mycket bra beslut är taget.)

Jag började fiska, men utan självförtroende är det svårt.
Pappa satt i fören som en ond furste och njöt i solen.
Vi flyttade lite och plötsligt hög det på mitt drag i ett kort spinnstopp. Ett snabbt mothugg och den satt.
-Har du? Sa pappa och sken upp. -Det var en liten gynnare du!
Ja den var liten, men finns det en finns det flera, eller i alla fall fanns.
Fanns, med tanke på vad vi nyss talat om. Vi fortsatte ett tag till och drev sedan ut ur viken och testade ett par andra ställen och jag fick ett par hugg till men ingen mer landat.
Det var roligt att pappa följde med men det han berättade gnager i mig. Tyvärr finns det alltid människor som förstör för oss andra.

Dubbeldrill på Åsen.

Luftkonditioneringen går på högvarv, utanför bilrutan susar gula rapsfällt förbi och gröna lövträd svajar i vinden. Den sena våren har nu exploderat och gått över i sommar. Jag är på väg för att träffa Danne och Richard i Hökensås. Söndag eftermiddag till Tisdag förmiddag, flera dagar vikta för flugfiske i goda vänners lag. 

Rapporter om att Sjösandsländan kommit igång lovar gott, det verkar som att vi äntligen kommer träffa rätt.
 -Yes, det här är så härligt. Jag ler och trycker lite extra på gasen. Sjösandsländan väntar, eller?
 Danne och jag är världsbäst på att skruva upp förväntningarna och Richard var inte sen att haka på. Det här kommer bli så bra.

Richard och Danne klev ur sina bilar och Richard kom fram och ger mig kardan.
-Trevligt att träffas. Vi hade aldrig setts förut och det visar sig snart bli en trevlig bekantskap.
Nu ska här dras bågar men först det praktiska, checka in och köp av fiskekort. Vi knallade in i butiken och som sig bör passade jag på att fråga om fisket.
-Hej! Sjösandsländan....? Jag han inte fortsätta innan expediten i fiskeshoppen avbröt.
-Ja, då har ni kommit rätt, det går inte att misslyckas nu. Det har varit grymt fiske i "Lilla Havsjön" i veckan och i helgen har det dragit igång i "Enesjön". Jag hade åkt dit om jag vore er. Ganska sent igår, mellan 8 och 10 var det rena vakfesten där.
-Går inte att misslyckas! Skrattade vi nervöst.
-Nä om ni inte får något nu så ska ni inte ha nått.
Vi tackade för tipset och gick gick ut med 2 stycken 48 timmars och ett 24 timmars kort. Richard skulle tyvärr lämna oss redan på Måndag eftermiddagen. Vi packade in i stugan och smed planer medan vi raskt drog på oss vadarbyxorna. 

"Enesjön" är en favoritsjö och varför inte vänta in kläckningen där.
Det blåste ganska kraftigt och det kändes att det var ett väderomslag på gång. Solen hade stekt en hel vecka och nu lovade vädertjänsterna bus i några dagar. Det behöver inte vara negativt, om luften är fuktig tar det längre tid för den färdiga sländan att torka sina vingar och blir ett lätt byte för fisken, innan den kan flyga upp i säkerhet över land.
Vi vandrade iväg längs sjön, inga tecken på kläckning än. Jag band på en "Double leg", Danne en hemmagjord "flicksländenymf" och Richard valde också någon sjunkande nymf, det var endast några strö vak ute i sjön och uppenbarligen åt fiskarna under ytan. Vi fiskade av kanterna på sjön, ett par hugg höjde pulsen för några ögonblick och plötsligt står Danne och drillar, det var "flicksländan" som gav resultat. En liten båge som fick gå tillbaka. Vi får mer, resonerade vi.
Här och där bröt några stora sländor ytan.
-Nu börjar det nog grabbar, hojtade Danne. 

Över vass ruggarna dansade redan ett antal sländor, men inga direkta vak. Vi började rota i askarna och jag band på en stor sjösandsländenymf, Danne en kläckare. Ett par fiskar patrullerade strax utanför Danne och en av dem fattade tycke för hans fluga, den gjorde en luftfärd och slog sig tyvärr fri. 

-Fan! Ekade över sjön. Vaken var fortfarande sparsamma och klockan började närma sig åtta. Hoppas att det drar igång snart, tänkte jag och slog mig ner i strandkanten. Vinden började avta och fler och fler sländor samlades för dans, men var är fisken. 

-Fan! Skrek Danne igen. De verkar vara borta hos honom. Jag flyttade mig lite och knöt på en kläckande sjösandslända, Danne får ju på en sådan. Jag kastade på men inget hände, den heta tiden som de pratat om, 8 till 10 var nu förbi. Bonanzan hade uteblivit. 

-Fan! Hördes det igen samtidigt som jag tänkte det samma. Danne var het och hade dragit flugan ur munnen på en till.
En man med väldigt stor näsa dök upp bakom min rygg. 

-Hur går det? Frågade han och spände upp bringan. Tillsyningsman stod det på bröstet. 

-Sådär, sa jag. Kompisen på andra sidan har fått en och haft några påslag men jag har inte fått nått.

-Ja jag hörde det, det var ett jävla liv där borta. Sa han och log. Jag ska ta en sväng bort till tjärnarna, vi ses.

-Japp, ha dä.

Danne gav upp i hans vik och kom gående mot mig. Richard var redan i närheten. Vi slog oss ner och knäppte en pilsner. Solen hade gått ner och knotten hade vaknat. Vatten ytan låg nu blank och stilla. Mannen med den stora näsan dök upp igen, han slog sig också ner och vi satt och pratade fram till midnatt. Han hade som sagt en stor näsa men också en hel del teorier, några som jag gärna ville anamma, mest för att inte känna mig så dålig. Han sa bl.a. att lågtrycket brukar håller kvar fisken vid botten. Skönt då har jag en bra ursäkt nu när drömmarna gått i kras. För en fiskevakt måste väll veta vad han pratar om, eller hur?

Natten avslutades vid köksbordet med en stor mugg whiskey. Det är en ny dag i morgon, då jävlar ska här dras bågar.

"Prinsasjön" blev dagens första destination, små nafs men inget drill på några timmar så vi bestämde oss för att åka till "Lilla Havsjön", Richards sista timmar. Lågtrycket och regnet som det talats om vräkte ner på oss och sländorna som faktiskt kläckte nu, redan klockan 12. Fisken vakade men inte i speciellt stora mängder. Men chansen fanns ju att de få firrarna som gick utanför oss ändå skulle välja våra flugor så vi knöt på torra sjösandsländor. Vi lät de guppa på ytan och ett par gånger var de faktiskt där och högg. Det svåra med att se hela förloppet är att ha is i magen och vänta till fisken har stängt munnen. Vi var hela tiden för heta och lyfte spöt för fort. Det blev inget nu heller men det var ganska spännande i mellan åt.

Richard fiske kort tog slut och det var dags för honom att bege sig hemåt. Det var lunchdags och vi hade ingen fisk att lägga på grillen så vi bestämde att vi skulle passa på att äta på restaurangen ihop innan han for. Det kändes lyxigt och riktigt skönt. Det ihållande regnet hade gjort oss blöta och kalla, det var skönt att komma in en stund.
-Det går inte att misslyckas. Fnös Richard med ett leende.
-Nä, om man inte får nått nu, då ska man inte ha något, men det är nu det sätter igång, vi ringer sen och berättar sa Danne och jag.
Det var tråkigt att han var tvungen att åka men så är det ibland. Trotts att Richard var fisklös var han i gott mod och vi bestämde att vi skulle ge det en ny chans vart efter. Han slog igen bildörren och styrde mot Göteborg.
Danne och jag ville göra ett nytt försök i "Enesjön" och kanske i någon av de närliggande tjärnarna så vi begav oss ditåt. Inget liv syntes till på ytan så vi knallade direkt bort mot den outforskade lilla tjärnen. Den var liten och nästan rund, kanterna var branta och vadning var inte att tänka på. Den var omringad av en gles tall-skog och vi hittade ganska snart ett par kast bara ställen. På tredje kastet sög det till i mitt spö.
Åhh, vad härligt. Det var en ganska liten båge men den gjorde urstarka rusningar ner mot botten. Tillslut kunde jag håva den och middagen var fixad. Några kast senare högg det igen. Samma mönster igen, ilskna rusningar mot botten men tillslut fick även den syna mitt håvnät. Den fick simma tillbaka efter en snabb foto session. 

-Jäklar vad skönt, spöket är borta. Sa jag till mig själv. En liten stund senare, samtidigt som jag försökte lirka ner min orangea zonker från en tallgren, jollrade Danne till borta hos honom. 

-Där satt den. Tredje bågen landad på under en timma. 

Jo Matsa du läste rätt, alla tre fångade på orange zonkers. (Matsa gillar zonkers och brukar håna mig när jag knyter på mina små imitationer.) 

-Vad är det där för larv, brukar han säga. Det kläcker Zonkers idag, Perra.

Igår när vi precis skulle lägga på våra nödkorvar på grillen, kom en kille gående förbi oss med tre rejäla bågar i håven. Vi hajade till och frågade förstås, var och på vad.
-I Vita Tjärn, på orange zonker. Sa han lite skamset. 

Dynga zonkers när sjösandsländan kläcker, nä där går gränsen. Tänkte vi alla. Men nu stod vi där i alla fall och middagen var räddad. En riktigt god fisk middag inmundigades i väntan på att det skulle komma igång. Regnet hade avtagit och vi njöt i fulla drag. Nu behöver man ju inte skämmas när man kommer hem iallafall. Kläckningen kom tyvärr inte igång idag heller i "Enesjön", visst kläckte det men fisken verkade inte förstå. Efter någon timmes nötande där åkte vi åter till "Lilla Havsjön". Över sjön cirkulerade glupska måsar som jagade sländor på ytan men i vattnet var det fortfarande ingen jätte aktivitet. Vi knöt ändå på flugor som skulle likna sjösandsländan.

På andra sidan viken stod en kille och drillade, troligtvis på en sådan, eller var det en zonker kanske?

Ingen krokad fisk hos oss och dagen hade tagit ut sin rätt. Mörkret hade dragit in och vi blöta pojkar hade en behövlig natts sömn framför oss.

Tisdag morgon, vi parkerade vid "Prinsasjön". Regnet var borta och endast en svag bris drog över sjö. I ytan såg man försiktiga vak här och där, typiska myggvak. Jag tyckte de var för få och började med en nymf medan Danne knöt på en flytande myggpuppa. Det dröjde inte länge innan han lyfte spöt för att kroka, men för snabbt. samma sak igen och en gång till.

-Skit också jag är för snabb. Svor Danne. 

Dannes hugg fick mig att tänka om, jag band på en liknande. Samtidigt som jag drog åt knuten, plaskade det till borta hos Danne.
-Härligt!
-Mmm, sa Danne sammanbitet, den är fin. Efter en hård fight låg den i håven. 

Vi fortsatte och snart var det min tur. I ett försiktigt pluppande försvann min cdc tuss från ytan. Även den var vrålstark och bjöd på en riktig fight.

Rackarns så spännande, fisken gick sina banor utanför oss och mumsade puppor. Vi prick kastade på vak och plötsligt gungar det till i Dannes spö igen. Det var riktig fin kondition på fiskarna, de hoppade och slet, men vi vann. 

Tiden började gå mot sitt slut, men det var svårt att slita sig. En ny båge patrullerade utanför Danne, ett par kast mot den och när han lyfte spöt en tredje gång med fast fisk kände jag mig utskåpad men i samma ögonblick slet det till i mitt spö. 

En fantastisk avslutning på en mycket trevlig vistelse, dubbeldrill på åsen.