Morr!!!

Många tankar och planer har snurrat i huvudet inför hösten gäddfiske tävling. Ett seriöst försök har gjorts för stärka självkänslan i gäddvassen men det slutade med ett misslyckande (läs "Som att stjäla godis från ett barn"), istället fick vi bygga självförtroende i drag lådan. Men räcker det?

Med gott om tid innan starten som gick klockan 7 styrde vi med båten på släp mot iläggning rampen som vi valt. Den låg en bit ifrån startområdet, detta bl.a för att slippa köa. Vi var trötta men taggade klockan var strax efter 4. Med ungefär en mil kvar på slingriga grusvägar kom det första motflytet, vägen avstängd för reparation.  En rejäl omväg följde på ännu mer slingriga grusvägar och det åt tid. Vi var nu glada att väckarklockan ringt när den gjorde.
Efter bra samarbete vid rampen lyckades vi ändå komma i tid till kaptensmötet och när vi långsamt puttrade ut mot starten kände vi ett koncentrerat lugn i båten. Nu jävlar!

Startskottet gick och alla båtar lade gasen i botten, alla utom båten som låg strax framför oss. Den fick motorstopp och Jocke fick göra en kraftig gir för att komma förbi och inte krocka.
Nu då! Full spätta mot våran rutt. Dimma hade dragit in och kortplottern i Jockes båt fick bli våra ögon. Efter ett tag gled vi in på första fiskeplatsen och vi började koncentrerat piska av den stilla vattenytan. Tre snabba var målet, så att vi sedan kunde jaga längder och slå ut de kortare från topp 3 i lugn och ro. Efter ca 20 minuter kom det första hugget som resulterade i en drygt 60 centimeter lång gädda, alltid något. Det var mitt drag som hade lockat. En snabb landning, ett foto mot mätplankan och sedan igång igen. Det var nummer ett. Den skulle förhoppningsvis snart bli bort skuffad av betydligt större gäddor. Vi förflyttade oss, men de heta ställena som följde var döda.
Fortsatte vidare, vi var på helspänn. Allt kan vara gädda. Någon timma gick med endast några små stötar som resultat. Humöret sjönk, men tillslut landade Jocke en ny liten rackare. Vi hade nu 2 små.
-Kom igen nu det här duger inte!
Vidare till nästa ställe, när vi närmade oss viken såg vi till vår fasa att det redan låg en båt där. Humöret sjönk ytterligare vi måste tänka om. Han var troligen inne på samma spår, hade fiskat av viken innan och det visade sig att han även var på väg till viken efter. Vi fick smida nya planer. Planer som faktiskt inte alls verkade så tokiga. Väl framme på de oprövade platserna. Fina bottnar som gav goda vibbar, men var fan är fisken! Allt verkade perfekt men icke. Frustrerade åkte vi vidare, dagen gick. Koncentrationen var som bortblåst. Matsa och jag surade ur, medan ungtuppen Jocke började dra buskis vitsar. Vi landade till sist några små till men de verkade bara bli kortare och kortare. Skit också.
Crille från "Team slät om baken" som vi fiskade med förra fredagen ringde. Han är het, det visste vi. Han rapporterade typ 2,40. Matsa morrade. -Shit det här är inte bra. Vi är inte över 2 meter ens.
Sämsta någonsin, endast 6 stycken snipor i båten.

Klockan var 15.20 när vi äntrade sista stället och vi var nu nere i skosulorna, men vi greppade efter det sista halmstråt. Vi hade 20 minuter på oss. Då fick Jocke ett rejält hugg plötsligt, han landade äntligen en fin tävlings gädda på 92 centimeter. Vi visste nog att det egentligen var kört men vi började tok kasta och tävlingspulsen höjdes för första gången för dagen. Vi behövde byta ut 2 av 3 gäddor och det på en kvart. De skulle troligtvis dessutom behöva ligga i samma kaliber som den senaste. Den gäddan hade vi behövt några timmar tidigare. De sista minuterna gick fort, för fort, ingen mer fisk ville smaka.
Med ömma ryggar hakade vi fast dragen på spöt och fick inse att vi skulle återgå till mål fållan med det sämsta resultatet i "Matsas Mask och Metes" historia.
Gasen i botten igen, full fart. 5 minuter i fyra såg vi målet framför oss, då plötsligt hackade motorn till för att sedan stanna. Soppatorsk! Båtar som fiskat in i det sista susade förbi oss mot målet.
Det var inte så farligt vi hade extra dunkar och inget att rapportera. Just då kändes det ganska skönt att vi inte håvat 3 stycken metersbitar som skulle godkännas innan prisutdelningen, för tiden var knapp.
Några minuter över 16 klev vi i land på bryggan med en alldeles för lång mätplanka under armen.
Crille stod som en liten trädgårdstomte ihop med de andra deltagarna och väntade på resultatet . De hade ökat längden med ytterliggare drygt 20 centimeter och låg nu på 262 centimeter. Kan det räcka?
Det gjorde det och för andra gången knep de segern, men denna gång tack och lov inte mitt framför näsan på oss. Det känns jobbigt att inte ha presterat bättre men det känns faktiskt inte lika tungt som sist.
Man får helt enkelt lyfta på hatten och gratulera Crille och "Slät om baken" till segern. Bra jobbat!