Fisklös flugpremiär i snöglopp

 Påskdagen, strålande vårsol och termometern visa dryga 10 grader. Inte helt oväntat började det suga i fisketarmen. En tanke blixtrade till, kanske imorgon. Jag googlade på Magnehultån och till min stora glädje hittade jag vad jag sökte, isen hade gått i Magnehultån och man hade dessutom satt ut ett stort antal fiske för ca en vecka sedan. Föreslog en picknick/fiske combo för sambon och behövde inte lobba speciellt mycket, vi bestämde helt enkelt att imorgon blir det flugfiske premiär förutsatt att vädret håller i sig. Det kändes som när man var liten, när man väntade på jultomten. Jag satte klockan på 07.30 och gick och lade mig med ett pirr i magen.
Så blev det annandagen, klockan ringde. Jag hoppade ur sängen och stirrade ut genom fönstret och torkade sömnen ur ögonen. Va fan!!! Backen var vit och från himlen föll det stora blöta snöflingor termometern stod på 0 grader. Jävla skit, så var det med den picknick combon. Jag kröp ner i den varma sängen igen och kämpade för att slå fisket ur tankarna, jag lyckades skapligt men jag kunde inte somna om så jag klev upp igen för en hundpromenad. Suget fanns fortfarande och under promenaden bestämde jag mig för att slänga på filmen "Mayfly madness" när jag kom in, en fantastisk film som är värd att se flera gånger. Kanske skulle jag lyckas med att få Elin att se den ihop med mig. Det vore roligt och i mitt huvud nyttigt för henne och bra för mig. Jag vill ju att hon ska förstå tjusningen för flugfisket som jag känner. Jag knäppte på den till morgon kaffet och hon satt faktiskt med under hela filmen. Jag tror inte att hon tyckte att filmen var lika bra som jag, det bästa tyckte hon var Bosse, Johan Klingbergs hund som alltid finns vid hans sida vid fisket. -Det är en sådan där Danica-hund. Sa hon efter ett tag då hon troligtvis tyckte att de tjatat tillräckligt om Danicor (Åsandsländor) i filmen. För er som inte sett filmen så är det just fiske med Danicor som den handlar om. En underbar film enligt mig men den gör inte fiskesuget mindre. När eftertexten rullade tittade jag ut genom fönstret igen. Funderade ett tag, sa sedan. -Nä jag drar nog ut ändå.
Packade snabbt ihop sakerna och glömde både matsäck och kamera. Det hade slutat att snöa ett lätt duggregn skvätte på vindrutan på vägen ditt. I min enfald fantiserade jag om att vädret skulle ha skrämt bort alla andra och att jag skulle bli ensam vid ån. Tji fick jag, på parkeringen stod ett stort antal bilar. Alla tokar som jag, hade samlats vid områdets enda öppna vatten. Som vid ett vattenhål på savannen. Jag tittade mot den övre poolen och den var trots allt tom på folk. Jag köpte mitt kort, tacklade mitt spö och började fiska. Det flöt fortfarande isflak i polen men det var inget som störde. Nedre poolen var helt öppen men där kändes det trångt. Fiskade någon timme i den övre utan att känna något, bestämde mig för att ta mig högre upp i ån. Hoppade in i bilen och åkte till den andra parkeringen. Lika mycket bilar där och alla fiskbara ställen var upptagna av andra. Klev ur ändå och vandrade ytterligare en bit uppströms i hopp om att hitta något ställe, ån var översvämmad och vadarbyxorna hade nog inte suttit fel. Försökte på ett par ställen, men vattenståndet var så högt så nu fastnade man inte bara i träden i bakkasten utan nu stod det granar och björkar mitt ute i ån. Så nu satte jag ett par flugor även i framkasten. Efter ett tag tröttnade jag på att vandra runt i träsket och klä träden med flugor så jag åkte tillbaka med inställningen att jag skulle pressa mig in i någon lucka i nedre poolen. Folk hade börjat att åka hem så trängseln hade släppt. Jag hade hittills fiskat med kraftigt förtyngda nymfer som jag långsamt tog hem längs botten. Bredvid mig stod en man som hade fångat 2 bågar.
-Vad har du tagit dem på? Frågade jag. -Sjunktafs och en rosa tutt-fluga. (Booby-fluga. En streamer fluga som flyter väldigt bra med hjälp av sina stor bröst liknande ögon.) -Jaha. Jag visste att någon sådan har jag inte men plockade fram min streamer ask. Plockade upp en orange Wollybugger som jag tyckte såg bra ut. Kastade ut och lät sjunka. Fortsatte så ett tag och plötsligt sög det tag i linan. Jag tror att jag skrivit det här tidigare, jag gjorde ett mothugg. Inte ett motthugg ämnat för flugfiske utan mer för de hårdkäftade gäddorna. Jag drog flugan ur munnen på fisken. Jag svor för mig själv när jag samlade ihop linan som hade lagt sig i en hög bakom mig. Lite pinsamt. Fortsatte med samma fluga, jag frös om händerna och passade på att värma dem undertiden som jag lät flugan sjunka. Då hände det igen. Linan drogs ner mot botten. Med spöt i armhålan och med händerna knutna framför en frustande mun fick fisken inte känna något mothugg alls innan den spottade ut flugan. Skit, det där var väll mina chanser idag. Jag skulle just ge upp när Elin och Senna uppenbarade sig på vägen med en termos kaffe och bullar. En glad överraskning och en bra avslutning på dagen. Trots kylan och snön var det roligt att få lägga årets första kast med flugspöt, kul att få känna hugg men jag saknar ännu doften av en sprattlande båge.