Korv är också gott!!!

"Hökensås spöket är tillbaka", "Det är iallafall skönt att komma ut" eller "Korv är också gott". Jag hade svårt att bestämma rubrik för det här inlägget som kommer handla om Dannes och min helg i Hökensås. Men med de här förslagen förstår ni säkert hur det kommer att sluta.

Okristligt tidigt, 02:00 natten mellan fredagen och lördagen ringde väckarklockan. Fort upp och 20 minuter senare satt jag i bilen, Sjösandsländan i Hökensås väntade. Skulle träffa Danne 05:30 på parkeringen vid Hökensås semesterby. Klockan 6 parkerade vi bilen vid Enesjön som vi hade bestämt att vi skulle börja vid. En man stod och tog en kopp kaffe vid sin bil och när vi plockade fram våran lilla frukost harklade sig mannen och sa.
"Grabbar! Passa på nu, om en timme är det kört, när dimman lättar. Jag har tagit fullt nu på morgonen."
Stressmage. Fan, slängde i oss mackan.
"Tog dom på dränkta sjösandslände kläckare, Stillborns" som han kallade dem. "Lägg krutet i viken här." sa han och pekade ut på närmsta viken på sjön. "Därute händer inget." Vadarna drogs på och spöna tacklades, nu ska vi ta dem. Härligt. Solen sken och dimman virvlade långsamt på den stilla vattenytan, ett och annat vak syntes ut över sjön.

Nu var vi här, skönt. Vadade ut och börja fiska av men inget hände. Första timman gick och mycket riktigt vattenytan blev tyst och ännu mer stilla precis som mannen sa. "Det gör inget vi har ju hela helgen på oss och till kvällen blir det vakfest."
Slog oss ner i sjökanten och njöt, solen började värma och humöret var på topp. Fortsatte några timmar till innan vi bestämde oss för att byta sjö. Nordvattnet, nötte på utan känning, jo Danne tog en mört. Det blev dax för lunch. Engångsgrill, öl och korv. Vi får äta fisk i kväll istället. En kille i en flytring drillade fisk på gul/svart zonker, annars verkade det vara svårfiskat för alla andra också. Efter maten åkte vi till campingen för att hämta stugnyckeln och få lite tips i fiskeshoppen. Köpte ett par lokala flugor som skulle fungera och hörde oss för om kvällens kläckning. Nordvattnet hade varit bra kvällen innan och sjöarna som gränsar mot den kan nog också vara bra, Sydvattnet och Enesjön. "Men börja med Prinsasjöarna, där kan det fungera bra nu under dagen." Så gjorde vi, styrde kosan mot Prinsasjöarna. Parkerade och vadade ut på några heta platser men inget hände. Vi såg en hel del insekter på ytan bla små vassländor och en hel del ganska stora nattsländor men fisken verkade inte bry sig så mycket om dem, ett och annat strö vak. Plötsligt hör jag Danne ropa. "Pera, spöbrott, satan." Spöt hade gått av 15 cm från toppen. 3:dje spöt för Danne och alla av märket Guideline. Hmmm. Skit. Men vi hade reserv. Danne plockade fram sitt klass 4 spö och vi fortsatte något dystra och frustrerade. Det kan inte vara sant. Är Hökensås spöket tillbaka? Hoppet fanns fortfarande kvar, vi har ju nästan hela helgen på oss. Klockan gick och kläckningen började närma sig, utan fisk men med stora förväntningar packade vi in sakerna i bilen för att ta oss till Enesjön igen, där ryktet gick om att den stora sländan skulle kläcka. Ryktet hade spridit sig runt i Europa. Parkeringen var full och de vadbara ställena runt sjön var upptagna med tillbaka lutande öldrickande svenskar, norrmän och holländare som spännt väntade på vulgatorna som snart skulle bryta vattenytan. Riktig musikfestival stämmning faktiskt. Vi hittade dock ett par ställen som vi kunde ta oss ut på, som faktiskt inte alls kändes så tokiga. Det var i viken, där mannen i morse hade dragit storslam. Det kändes bra. Strax innan sju började folk röra på sig, med rödmosiga ansikten smög folk ut i vattnet. Ett par tre sländor dansade över vassen. Nu var det dax, nu tar vi dom. Knöt på en nyinköpt kläckare och började fiska. En bra bit ut utanför min kastsektor såg jag när ett par sländor kröp ur sina skal, nu då. Näe. De satt några sekunder och torkade på ytan tog ett par vingslag och landade igen, levde runt lite på ytan och sedan lättade de utan att dra någon uppmärksamhet från någon fisk. En av dem kom flygande rakt mot mig och landade på min väst. Otroligt vacker liten skapelse som jag fick följa hans första tid i den friska varma luften.

Inget hände, fortfarande lite strö vak, men inget anmärkningsvärt. Frustrerade tittade vi på varandra, Danne och jag, skakade på huvudena och intalade oss att det börjar nog snart. Några av de andra inne i viken gav så smått upp, gick upp och satte sig och tog en öl. Vi nötte lite till, de borde ju komma igång snart. Smög upp på land för att kolla runt lite hur det gick för de andra. En bra bit ute i sjön plaskade det friskt och med spända öron hörde jag snacket mellan gubbarna att visst, här ute hade det dragits en del bågar. Skit också. Fel ställe. Men kanske, snart kanske de kommer hit in också. Gick tillbaka och körde ett tag till. Solen började gå ner bakom trädtopparna och den slutade värma. Nu då, det kanske har varit för varmt idag, kanske kommer igång, ville inte inse att det nog var kört. Fisken ute i sjön slutade äta i takt med att mörkret drog in, bakom oss på stigen gick nöjda fiskare med fisk i nävarna förbi. Med trött ryggar och solbrända ansikten fick vi inse, vi gick bet. Gick morlokna till bilen, vid grillen på parkeringen satt ett glatt gäng med tre halvätna regnbågar. Tagna på myggpuppor. Va? Det är ju sjösandsländan som man ska få på en sådan här kväll, eller? Äsch, vi har ju nästan hela hel.... vi har ju ialla fall i morgon förmiddag på oss och korv är också gott. Åkte hem till stugan och tuttade på vår sista engångsgrill. Vi slapp iallafall att rensa. Några öl och ett par muggar whisky slank ner, men planerna på tidig uppgång fick två slagna män i säng vid 12 snåret. Klockan skulle ringa klockan 4 nästa morgon.
Klockan 5 på söndagsmorgonen vaknade jag med ett ryck. Vi har försovit oss. Vi bestämde att vi skulle packa och städa med en gång, så vi blev av med det, nu när vi ändå missat de första timmarna. Klockan 6 var vi vid Nordvattnet. Ute i sjön paddlade ett gäng holländare omkring och körde flugtrolling med sina flytringar. Ja, det verkar vara det nya. Iallafall i Holland. Vi blev mest irriterade och åkte därifrån. Prinsasjöarna blev nästa anhalt. Fiskade av några ställen och plötsligt, ett hugg, en båge sög till på min Black Martinez. Men bristen på stimulans i min drillar arm, gjorde att firren inte äns fick känna något mothugg. Ett litet hopp tändes igen, spöket skulle kanske släppa sitt grepp om oss. Fortsatte på samma plats ett tag med samma fluga men icke. Tre timmar innan planerad hemfärd kände vi att vi måste ta tag i det här. Gick i vägg längs sjö och hamnade i en vik på andra sidan, jag kastade ut min fluga och när den landade försvan den i ett vak, chockad lyfte jag spöt och yes där satt den, trodde jag. Fighten höll på i knappt en minut sen slet den sig fri på något sätt. Helvete. Ilsken fortsatte jag på samma ställe och japp där högg den igen. Men frustrationen gjorde mig lite ivrig och jag drog flugan ur munnen på fisken. Näe, det är inte våran helg. Mitt emot mig, på andra sidan viken såg vi att en fet båge som gick och vakade bara ett par meter från land. Vi gick dit. Såg fiske gå och ta små vassländor som kläckte i strandkanten. Den och en annan något mindre frossade på de små. Började rota efter de minsta vi kunde hitta i askarna och ställde oss på land och prickkastade på vak bara några meter ut men de hade som sagt andra att välja på så det blev inget nu heller. Jaha det var den bonanza helgen. Men det var iallafall skönt att komma ut.