En gudomlig afton

Vad jag har längtat och nu var det äntligen dags. Jag har visserligen haft min flugpremiär redan men den blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig, snö och trängsel (Läs inlägget Fisklös flugpremiär i snöglopp) men idag är en annan dag med helt andra förutsättningar.
Det var Lomgölen utanför Svärtinge som skulle få släcka min törst.
Raka vägen från jobbet, parkeringen var tom. Skönt,  jag tacklade mitt spö och knallade in i skogen. Snart såg jag sjön mellan grenarna, en lätt krusning dekorerade ytan, inga vak. Jag smög långsamt ut på den stora bryggan vid vindskyddet och blickade ut. Med lite god vilja anade jag möjligtvis några ringar efter en vakande fisk en bra bit ut i sjön.
Det får bli en nymf till att börja med, jag öppnade nymf asken och ögonen föll direkt på en flicksländenymf, som mina vänner på västkusten har haft stor lycka med i vår. Knöt på och kastade ut flugan, den flöt. Den stora buskiga marabou stjärten behöver suga åt sig lite vatten för att sjunka. Jag drog till mig linan så att flugan trycktes ner under ytan och kastade igen. Flugan flöt fortfarande, jag skulle just upprepa momentet då jag ser en regnbåge komma upp för att hugga, jag hinner inte hejda mig och fullföljer draget. -Va i helvete, det här va tokigt. Tar de nymfen som en torris. Jag flinar för mig själv, det här verkar lovande. Nu sjönk den till sist och jag tog långsamt hem den. På femte kastet sög det till och i samma stund som jag reste spöt surrade det till i rullen. -Shit, jävlar vilken fart. Jag höll i och gapade. Linan försvann och 10 - 15 meter av backingen susade av. -Oj, oj, oj. Den stannade upp och jag började veva. Halva linan på spolen igen men då börjar den om. Härligt, det surrar till och jag får lufta backingen igen. Tillslut är den trött trodde jag och jag får in den till bryggan, lossar håven från ryggen och trär försiktigt ner den i vattnet då gör den ett luftsprång på kort lina och försvinner ner i djupet med en flickslända i mungipan. -Attans, vilken firre. Den var inte så stor men jäklar vad stark. Jag knyter på en ny flicka men inget händer, istället börjar det hända saker på ytan. Vinden mojnar och på de blanka fläckarna som bildas sprider sig ringar ut efter försiktiga vak. -Aha!!! Myggpuppor. Jag klipper bort min nymf och byter ut spetsen till en klenare, jag ska testa med upphängare. Knyter på en myggkläckare och en färdig mygga. Jag har hört att det kan vara ett bra sätt att ta reda på vad de är ute efter. När jag drar åt sista knuten hör jag ett galopperande ljud bakom mig och innan jag har hunnit vända mig om ser jag en vit hund med svarta prickar studsande runt mina ben.  -Det är ju Senna och när jag tittar upp ser jag Elin gående genom skogen med en påse i handen.
 -Hej! Är ni här? Vad har du i påsen.
-Sushi! Är du hungrig?
Hon är rar hon. Jag ställde ifrån mig spöt och vi slog oss ner på bänken i vindskyddet och åt. Vinden stillades mer och mer och fler och fler fiskar började vaka. Det här är livet på en pinne tänkte jag, solen spelade i vattenytan och bågen var på gång. När vi kände oss mätta och belåtna kunde jag inte hålla mig längre, det var dags att testa mitt dubbeltacklade set.

Det var en hel del vak och några faktiskt på kastavstånd. Kast tekniken var inte vad den borde, om jag någon gång har kunnat kasta bra var kunskapen nu veck och dubbla flugor gjorde det inte lättare, men jag fick ut de hjälpligt. Jag placerade flugorna något bredvid ett vak i den riktningen som jag trodde den gick och jag trodde rätt. Plötsligt ser jag ett försiktigt hugg i ytan. Jag lyfte spöt och den satt, ytterligare en liten firre men satan vilka vilddjur. Den drog nästan av hela linan innan jag fick stopp på den. Jag jollrade lite för mig själv och Elin log åt mig. Den hade tagit ändflugan, en färdig mygga. Efter håvningen och ett litet foto fick jag hjälpa den igång, den var trött. När den piggnade till simmade den iväg, men inte ut i sjön utan in i strandkanten där Senna fick syn på den. Riktigt spännande tyckte hon och gav den ett försiktigt nafs i ryggfenan. Det såg roligt ut men kanske inte så snällt. Den fick i alla fall en knuff ut i sjön igen, den stack som ett skott. Om någon får en hundbiten båge i Lomgölen så vet ni varför.
Elin och Senna begav sig hemmåt och jag var åter ensam med mina fiskar. Flugan var slemmig med avbrutna vingar så jag ögnade igenom min ask efter något liknande. Hittade inget bra, men jag band på en "black gnat" i samma storlek som fjädermyggan och rörde mig bort längs sjön. Jag hittade ett par luckor i skogskanten och några bågar patrulerade strax utanför. Tittade ett tag hur de gick innan jag kastade ut. Flugan låg som en liten prick på ytan och jag väntade. Fisken närmade sig och nu.... vattnet lyfte sig under flugan men inget hugg. Den ratade min lilla gnat. Bytte till en lite myggkläckare och gick vidare. Såg en ny lucka och strax utanför gick en firre och vakade. Kastade ut flugan och väntade. Jag skulle precis göra ett nytt kast när flugan försvann med ett smackande ljud. En något större båge landades efter en något lugnare drill. En puss och den simmade åter uti sjön. Klockan började bli mycket och solen höll på att gå ner bakom trädtopparna. Kanske ska bege mig hemmåt tänkte jag men när jag kom åter till bryggan där jag började vakade det friskt på kastavstånd så jag kunde inte låta bli. Jag smög ut på bryggan och satte mig på knä. Jag tittade ut över sjön. Det var vackert, ja jävlar vad vackert. En tunn dimma hade dragit in, fåglarna hade tystnat det enda som hördes var fiskarnas sörplande och smackande. Det lät som om de kysste de små myggorna. Jag spanade in ett antal fiskar som vandrade runt som på en bana. Med jämna mellanrum dök de upp på ett perfekt kastavstånd. Innan de passerade där för tredje gången lade jag men fluga mitt i deras väg. Smack! Den tog och jag håvade den nöjt efter en liten drill. Vilken härlig kväll, det är så här det ska vara.

Mina fiskekamrater - Tommy

Även kallad Tommy-Bertil. Han är en riktigt gammal flugfiskeräv med många spännande fjällfisken i bagaget.
Han tog mig med på mitt första riktiga ström-fiske och visade ödmjukt var skåpet skulle stå när han placerade flugan i perfekta drifter. Det har tyvärr inte hunnit bli så många fisketurer ännu, det är mycket som måste stämma. Men det är aldrig försent.

Mina fiskekamrater - Jocke

En nyfunnen kamrat, vi har ännu inte haft så många turer ihop men de som varit har varit roliga. Jocke tillhör ett konkurrerande team när vi snackar gäddtävling. "Team No Name". I höstas avslutade han en fantastisk fiske säsong med att vinna ett av priserna med den längsta gäddan i "S:t Anna Pike Open." Han fiskar gärna gädda men även gös, abborre och strömming. :)
Ihärdigare fiskare får man leta efter.
Läs gärna hans blogg, No name fishing.

Mina fiskekamrater - Andreas

Hetast av de alla är Andreas, mest för att det blir så sällan han får tillfälle att doppa sina beten. Havsöring på Gotland och gäddfiske är hans passion. Inget kan stoppa honom när han får tillfälle. Havsörings jakt i meterhöga vågor med livet som insatts är inget om fisken hugger. Han är bosatt i Stockholm och avståndet har gjort att våra fisketurer blir allt för sällan.

Mina fiskekamrater - Danne

Danne är en gammal barndomsvän som för ett antal år sedan flyttade till Göteborg och vi tappade så smått kontakten. Vi hade sporadisk mejl kontakt, en dag fick jag ett brev. .....tänkte börja flugfiska. Bla, bla. bla.
Kul tänkte jag.
Som vanligt när det gäller Danne så är det 110% och snart efter det följde ett antal riktigt trevliga fiskarfängen ihop på Hökensås. Vi har även gjort en oförglömlig fiskeresa till svenka fjällen. På våren när havsöringen blir lovlig är han ofta het på att få fånga de blanka men när insekterna kläcker står han helst vid någon sjö eller något ström parti. Som jag sa är det 110 som gäller och naturligtvis har han även tagit flugbindningen till sitt hjärta.
Läs gärna hans blogg, It's about trout

Mina fiskekamrater - Matsa

Matsa är från början min brors kompis. Han började fiska för ca 20 år sedan och har hela tiden varit öppen för nya utmaningar. Han har gäddan som sin favorit men har även gett gösen, havsöringen och borren en ärlig chans. Mats tog även med mig på min första Hökensås tripp med flugspöt.
Båten har han på trailer vilket har gjort att vi har kunnat bredda vårat fiskerevir och givit oss många trevliga heldagar längs östkusten.
För 5-6 år sedan introducerade han Johan och mig för jerkbaitfisket som gav oss en nytändning när det gällde gädda. Han har trots sin ihärdighet länge legat ett snäpp efter oss när vi snackar personbästa men i år smiskade han oss på stjärten med besked när han lyfte en ståtlig 16 kilos gäddmadam över relingen. Det blir svårslaget.
Även han är med i teamet "Matsas Mask och Mete" och brukar dra sitt strå till stacken.

Mina fiskekamrater - Johan

Först ut i min presentation kommer Johan. Min storebror och en av medlemmarna i Team MMM (Matsas Mask och Mete).
Johan är som sagt min 4 år äldre bror, som dessutom var personen som fick mig att få upp ögonen för sportfisket. Vi har haft fördelen att få tillbringa somrarna på en ö i den östgötska skärgården under vår uppväxt vilket ledde till sporadiska sommar fisketurer med metspö och spinnspö.
För kanske 20 år sedan när han och en kompis tog sig ut på havet även tidiga vårar och sena höstar för att försöka lura gäddan lades grunden för vad fisket är för oss/mig idag. Han och kompisen Mosse förde fiskdagbok, där allt skrevs ner. Väder, vind, plats, vikt osv för varje enskild gädda, vilket i sin tur ledde till en intern tävling mellan dem. Då och då fick lillebror hänga med och jag anammade dagboken och sättet de fiskade på. Nu var även jag med i tävlingen.
Det har varit mest gädda för Johan först med spinn och nu sedan 5 år, jerkbait. Han har några gånger även hängt med mig till något "Put and Take" vatten med flugspöt.
Personbästa är ännu så länge en gädda på 9,4 kg tagen en blåsig och regnig höstdag för ett antal år sedan men jakten på 10+ fortsätter även fast barn, hus och annat förståeligt nog tar mycket tid från fisket.
För ett par veckor sedan drog han det tyngsta lasset när vi för 6:e gången i rad ställde upp i S:t Anna Pike Open.

Mina fiskekamrater

Jag tänkte att det skulle vara trevligt att presentera mina fiskarbröder här på bloggen. Allt som oftast brukar de dyka upp i mina inlägg och kanske vore det roligt för er att veta vad de är för några pajsare.
Jag hoppas att de inte har något emot det.
De kommer dyka upp här i bloggen efter hand, utom inbördes ordning, som man brukar säga.

Blodad tand

Trots en fisklös gäddfiske premiär för tjejerna dagen innan var de sugna på en revansch och Johan och jag var inte svårövertalade. Dimman låg tät och en svag vind krusade ytan. Dimma brukar sällan vara bra för gäddfisket men det är värt ett försök, hoppas att de får känna på lite gädd-sprattel. Det vore roligt tyckte vi alla.











Vi gav oss iväg. Ankare kändes överflödigt och vi gled långsamt fram över grundbotten.
Plötsligt virvlade det till bakom Tildas drag men gäddan högg aldrig.
-Såg ni, var det en gädda?
-Ja det var en gädda. Synd Tilda, men den hugger kanske igen.
Gäddorna var tyvärr inte riktigt på hugget men jag och Johan fångade 2 gäddor var.
-Hur gör ni egentligen, varför får inte vi något? Det är något fel på våra spön, fel drag, jag vill ha ett sånt drag som ni har! Jag rotade i lådan och plockade fram ett par "Zalt" vobbler.
-De här är bra, kör med de här. Nu är det eran tur.
De fortsatte tålmodigt men ingen firre ville hugga deras beten idag heller, tyvärr.
-Man måste nöta och öva, snart kommer ni få, jag lovar. Sa Johan.
Jag är inte heller orolig snart händer det, de har gott tålamod och lite gädd-sprattel kommer ge dem blodad tand, det är jag övertygad om.

Gädda med pomme

-Vad vill ni ha till middag i dag tjejer? Frågade Johan två av sina
döttrar. -Vill ni ha gädda med pomme?
-Ehh, jaa! Ska vi fiska? Ropade Tilda och Philippa.
Vi gjorde i ordning ett varsitt spö till tjejerna och gav oss iväg.
Risken finns ju att tålamodet tryter för de små så Johan styrde mot ett par relativt säkra platser. Solen sprack fram mellan molnen och en svag bris drog över havet. Johan parkerade i viken och vi började fiska.
Tjejerna som har en viss förkärlek till små gummifiskar botaniserade i deras små fiskelådor, men efter ett tag med en viss inrådan från Johan och mig valde de ett varsitt "Conrad" vobbler som vi tyckte lämpade sig bättre för den grunda viken vi var i.
Efter ett par kast gjorde Johan ett mothugg och första gäddan landades. Gäddan studerades med stora ögon av tjejerna.
- Men släpper du i den? Frågade Tilda, vi ska ju äta gädda med pomme.
-Nä, jag skojade bara, vi har köpt kött som vi ska äta ikväll. Det är väll godare, eller hur? Sen måste vi ju vara rädda om våra fiskar, speciellt nu när de de har massor med gäddbarn i magen. Sa Johan
-Jo, okej då! Mumlade Tilda.
Vi fortsatte att fiska och tjejerna kastade på och vevade koncentrerat in dragen. Philippa fick ett hugg men lyckades tyvärr inte kroka den. Strax efter drog jag en rackare och sedan en till. Vi åkte vidare till ytterligare ett ganska säkert ställe. Jag tog en liten gynnare till. Som Tilda fick drilla.
-Det här var kul, sa Tilda.
-Ja jag älskar att fiska, sa Phillipa.
Det värmde i mitt fiskar hjärta, kanske är det en ny fiskegeneration vi ser i båten idag.
Vi åkte vidare. Tilda fick ett nafs och jag fångade en liten till. Sedan bestämde vi oss för hemfärd. Det var dags för lunch.

Under vår lilla båttur väcktes en gammal tanke till liv. I förlängningen av en utav vikarna som vi brukar fiska, finns en väldigt smal kanal som leder in i en riktigt grund liten insjö. Det går inte att åka båt in i den och jag har vid flera tillfällen tänkt att jag skulle vandra dit med flugspöt för att lura en gädda.
Idag tog jag tag i det. Med stövlar på fötterna och ett färdigtacklat flugspö gav jag mig iväg. En sumpig vass omringade den lilla viken men på några ställen fanns det ett par berghällar som lutade ner i vattnet, jag stannade till på en och fick syn på en lite gädda som låg och solade i det knappt halvmeter djupa vattnet. Det blev ett riktigt spännande "sight fiske". Jag prick kastade min fluga mitt framför nosen men ingen reaktion, fortsatte så ett antal gånger men inget hände, tillslut blev den irriterad och simmade långsamt därifrån. när den kommit någon meter åt sidan skrämde den upp ytterligare en gädda som jag inte sett, den gjorde ett stort dymoln när den stack. De var uppenbarligen inte särskilt intresserade av mat. Jag gick vidare i vassen och hittade en liten lucka, jag kastade ut igen och fastnade efter några drag i en stock.
-Skit också. Jag lirkade och grejade men tillslut gav jag upp och drog till lite hårdare, plötsligt släppte den, bra. För att inte riskera att fastna igen gick jag vidare. Jag stannade till på ett nytt ställe där isen hade klippt vassen i vatten ytan. Körde ett antal luftkast och fick till ett riktigt bra kast, plötsligt som skjuten ur en kanon kom en gädda efter och högg min fluga. -Yes, neeeej.
Den lossnade, jag stannade hemtagningen och den bet igen men med samma resultat. Gäddan spottade ut flugan utan att fastna. -Hmm, fan. Jag tog upp flugan i handen och granskade den. Inte så konstigt. Kroken hade gått av, troligtvis när jag fightades med stocken tidigare.
Jag gick hem, men jag kommer återkomma hit, då med vadarbyxor och några flera gäddflugor, här fanns det potential till riktigt trevligt gäddfiske.

"Matsas mask & mete" vi gjorde det igen.

Våren är kommen och med den vårupplagan av S:t Anna Pike Open. Spänningen och revansch lusten från höstens andra placering hängde i luften, så även regnet. Väderleksrapporten hade skvallrat om en hård Nordost vind och regn hela dagen och det visade sig stämma ganska bra. Det är inte så mycket att välja på, det kanske rent av är bra för fisket. Tidigare år har vi i stället plågats av sol och spegelblanka ytor.
Vi hade tagit ett taktiskt beslut, det tungt belastade grummel-vattnet inne i Stegeborg skulle vi lämna till de andra och istället skulle vi ge oss iväg utåt.
Vi styrde mot vårt hetaste ställe, tanken var att vi tidigt skulle stärka vårat självförtroende och snabbt komma med i tävlingen. Det är som vanligt den sammanlagda längden av lagets 3 längsta gäddor som räknas. Så 3 snabba var förhoppningen. Vi stannade till utanför viken och gled långsamt in och sänkte försiktigt ner ankaret. Nu skulle vi dra gädda, vi var tända men inom mig surrade en liten oro. Har vi valt rätt taktik? Tänk om inte vårat hotspot levererar. Första ankringen gav inget och vi flyttade oss en liten bit och ankrade på nytt. Strax efter susar det till i fören när Matsa gör ett mothugg. 
-Härligt! Men vad är det?
-Det är en regnbåge! Jollrar Matsa.
-Fan va häftigt, tog den ett jerkbait?
Matsa lyfte in den i båten. Den var fin men det är ju gädda vi ska ha i dag.
Vi fortsatte att fiska och plötsligt sög det tag i mitt spö. Dagens första gädda, Johan var på alerten och tog den lugnt och fint i håven. Yes, upp på måttplankan för ett foto, 76 cm. Vi var heta och viken hade mycket mer att bjuda på. 10 minuter senare tog Johan sin första för dagen som senare skulle visa sig bli dagens längsta, 86 cm. Härligt nu är vi på gång. Den tredje högg strax därpå. Vi hade fiskat i 30 minuter och vi hade redan en ganska bra grund att bygga ifrån. Det kändes bra och oron började släppa, det här kan gå vägen. Nu började jakten för att slå ut gäddorna på topp 3. Vi tog några till och tappade några. Flera var kortare och släpptes snabbt tillbaka. Teamet jobbade bra, håvade, fotade de som var längre och släppte tillbaka, vi såg hela tiden till att ha minst ett drag i vattnet.  Sedan kom det utlovade regnet och fisket dog ut, i alla fall för stunden. Vi förflyttade oss, vi hade en plan och den följde vi ganska väl. Efter ett antal fruktlösa stopp kom vi tillslut till en ny het vik som vi trodde mycket på. Matsa hittade färgkoden för viken och ett nytt race satte igång. Vi krokade ett gäng till och slog ut den minsta från stegen. Det var kallt om fingrarna och vinden tog i men humöret var på topp. Vad kan det behövas för att vinna? Vi kanske klarar oss på det här, resonerade vi, men efter lite huvudräkning och överslag kändes det plötsligt långt bort. Vi måste ha någon över metern. Vi kämpade vidare och det var Johan som drog det tyngsta lasset. Han krokade ytterliggare en fet madam som tog sig in på stegen och nu var han både etta, tvåa och trea.

Vi hade ett riktigt roligt fiske där vi var, men hur gick det där inne egentligen. Efter ett par telefonsamtal fick vi svaret. Det var dött, en av kombattanterna satt i bilen på väg hem, den andre var ihärdig men hade endast lyckas kroka en braxen. Kan det vara så, att det här räcker? Vi körde vidare och fångade några snipor till men dagen började närma sig sitt slut. Vi hade nu fått ihop 249 cm med toppen på 86 och det var inte mycket annat än att åka till målet och hoppas på det bästa.
Det var ganska glest med folk i målfållan, det visade sig att det var många av de 47 båtarna som hade gett upp.
Med tvivel men med stort hopp klev vi fram med kameran. Av snacket mellan deltagarna att döma kunde det kanske gå vägen.
-Har ni fått nått? Frågade tävlingsledningen.
-249, vad är bäst hittills?
-Ehh, ni är tvåa. Ettan har 256 och den enskilt längsta gäddan ligger på 108 centimeter.
-NEEEJ, inte igen, va fan. Johan, jag och Matsa tittade uppgivet på varandra.
-7 cm den här gången, det är inte sant. Vi gjorde det igen.
Den ständiga tvåan, tänkte jag. Är det blogg rubriken idag? Nä för fan, snart är det höst och då jävlar ska vi vinna.
Prisutdelningen började och det glada vinnarlaget fick 15000 sek i näven. Sedan var det deltagarlottdragning. Sådär kul tyckte vi, har tidigare resulterat i ett paket krok och en fleece keps och det brukar inte glädja oss speciellt när vi har varit centimetrar från segern, men idag drog Matsa den stora vinstlotten. Ett komplett nytt Jerkbaitspö och rulle. Grattis till det då i alla fall. Nä, det får bli nya tag till hösten.

Fortsatt gädd-rekning

Söndag 2010-05-02
Det var en fin vårdag vid havet och fina vårdagar vid havet brukar få hjärnan att tänka väldigt enkelriktat. Min tänker GÄDDA. Jag skulle slutföra uppdraget som jag givit mig själv, jag ville så gärna kunna säga till Matsa och Johan att, dit åker vi, där står de på rad. Men tyvärr är det inte så lätt.
Idag åkte jag ut själv, jag tänkte att jag skulle testa på några gamla ställen som då och då brukar leverera, hoppa över de vanliga. Jag kastade och kastade, inget hände. Fortsatte så utan resultat provade olika beten, färger och olika hemtagningshastigheter men inget ville bita. Bestämde mig tillslut för att ge upp. På vägen hem stannade jag i viken där jag tagit de flesta av årets gäddor och efter ett par kast nöp en ca 2 kilos på ett Buster "Skitmörten".

Annars var det tomt. Jag slapp i alla fall nolla. Men så mycket visare blev jag inte.

Gädd grubblerier

Lördag 2010-05-01
Bara en vecka kvar till tävlingen, men var ska vi hålla till? Starten och målgången är som alltid vid Stegeborgs hamnkrog. Inne i Slätbaken finns det normalt goda chanser till grov gädda. Men rapporter om riktigt grumligt vatten med ett siktdjup på några centimeter och pågående gäddlek har fått oss att fundera och eventuellt vidga vyerna. Var är störst chans att dra bra gädda nästa helg? Förra helgen när jag krokade 11 gäddor på 3 timmar i ytterskärgården, var det ett antal båtar som jag känner till, ute på Slätbaken och de kammade i princip noll. Det talar kanske för ytterskärgården, nackdelen är att mycket tid går till transport, dessutom känns det som om medelvikten är mindre ute vid mina hemmavatten jämfört med dy-vikarna runt Stegeborg. Men chansen är större att vi åtminstone får 3 mätbara fiskar.
Det här är ångestladdat, man vill ju inte vara vid fel plats.
Jag befann mig även denna helgen på landet och jag hade EN viktig uppgift. Reka gäddor. Har de börjat leka även här? Har de samlat ihop sig för det? Var kan de vara? Detta måste undersökas. Vid elva snåret när luften hade börjat värmas upp frågade jag min kusin Mattias om han skulle med på en tur. -Javisst, jag hänger på. Sa han och vi packade med oss våra saker och gav oss iväg. När vi puttrade från bryggan berättade jag om förra helgens turbofiske och om "Matsas Mask och Metes" grubblerier.
Vi åkte in i en vik och började fiska. Jag provade både traditionell jerkning och turbo spinn. Mattias körde med haspel och wobbler. Inget hände. Vi fortsatte till en annan vik och där lyckades jag få en liten snipa att hugga. Ett litet tag senare en till, denna på turbo. Sedan hände inget. Det var glesare med gädda den här helgen. Vi flyttade och där satt en tredje, den tog mitt bete hemtaget på vanligt vis.

Hmm, jag som hoppades på att turbofisket skulle bli mitt ess i rockärmen och att dagens fiske skulle göra det enklare att bestämma var vi skulle befinna oss tävlingsdagen. Jag spanade in på grundområden och i vassar efter lekande gäddor men märkte inget speciell aktivitet. Vi får se!
Mattias telefon ringde. -Lunchen är serverad.
Min mage ropade också efter lunch. -Det får kanske vara bra för idag, tar en ny tur i morgon. Väl hemma vid lunchbordet hade jag svårt att sluta grubbla. Gäddorna kanske leker klart i Stegeborg under veckan och kanske sätter de igång på riktigt här. Ååå, att det ska vara så svårt.
Det gäller att tänka som en gädda, skulle du ha parat dig nästa helg och i så fall var?